läkarbesök 080827

Nu börjar jag se slutet på allt som ska fixas innan jag helt och fullt kan traska min nya väg i livet. Idag var det läkarbesök.

Medicin
I början av sommaren sänkte jag dosen Citalopram till 40 mg. Idag diskuterade vi vidare sänkningar men läkaren tyckte att eftersom jag hittat en dos som jag trivs med så ska vi inte mixtra mer med medicinen utan låta det vara som det är tills jag har skaffat mej en marginal. Så så blir det.

Dessutom fick jag ett par recept på allergimediciner att ta vid behov. Kvalsterskydd till sängen kostar en hel del, men jag vill hellre lägga pengar på det än behöva ta medicin för jämnan. Så det ska införskaffas (+ en ny säng).

Sjukskrivning
Jag är halvtidssjukskriven året ut. Det känns bra att börja med studier på halvfart så att jag kan känna mej fram lite när det gäller vardagen.

Järnbristen
Jag ska på provtagning i mitten av oktober för att se att järndepåerna har fyllts på.

Återbesök hos läkaren blir det i början av december för avstämning och förhoppningsvis avslut.

...och en nominering till!

Vilken toppendag! Jag har fått en nominering av marias betraktelser också!!!

Tack så jättemycket!

en ny nominering

Jag har fått en nominering av Vindens melodi. Innerligt tack! Den gjorde min braiga dag ännu bättre.

Reglerna är enkla.Sätt loggan på din egen blogg och länka till den person som givit dig utmärkelsen.Sen ska du i din tur ge utmärkelsen till 7 bloggar och länka till dem.

Jag nominerar några av mina favvobloggar/-e som förgyller min vardag, inspirerar mej och får mej att stanna upp och tänka efter.

marias betraktelser

Di

Mitt inre rum

Vida

Livet som Maria

Inspiration för ett bättre liv

Vindens melodi - jag kunde inte låta bli att nominera dej tillbaka.

jag gjorde det!!!

Trött och lycklig sitter jag i soffan med en kopp kaffe.
Varvar ner lite innan jag ska göra ett välbehövligt avslappningspass.
Varje gång jag fokuserade på kroppen igår på bion märkte jag att jag satt på helspänn. Och i bilen idag var det också svårt att slappna av.

Så hur gick det då?

Jag börjar med bion. Middagen var trevlig och hela jag satt vid bordet. Ingen oro inför bion, vilket kändes jätteskönt! Dock avslutades middagen lite olyckligt. När vi skulle betala visade det sig att min gravida väninna fått vanligt vin och inte alkoholfritt som hon beställt. Och när hon inte ville betala för det började servitrisen argumentera emot. Min väninna var både ledsen och arg, vilket ju är helt förståerligt. Hoppas att hon inte börjar oroa sej för barnet nu bara!

På bion satt vi naturligtivs mitt i en rad, men det kändes helt okej. Jag kände mej helt bekväm med att jag skulle kunna gå ut om jag skulle känna för det. Det är ju jag själv som stänger in mej med tanken, i verkligheten är det ju bara att resa på sej och gå. Faktiskt så var jag inte ens på toaletten innan bion började.

Men oj, vad svårt det var att somna i natt. Jag låg och vred på mej hur länge som helst kändes det som och när maken väckte mej vid halv åtta tyckte jag att jag precis hade somnat. Men jag kände mej ändå laddad inför dagens äventyr.

Visst hade jag en ångestklump i halsen under hela resan dit, men det kändes ändå okej. Att få ångest när man gör någonting så stort är ju inte alls konstigt. På hemvägen däremot kändes det helt okej att köra. Jag hade inte heller bråttom iväg utan pratade med en kollega samt platschefen innan jag satte mej i bilen och lugnt begav mej hemåt.

Mötet med personaltjejen gick också bra. Jag föreslog att de skulle säga upp mej och hon såg inga problem med det eftersom de ska säga upp tjänstemän i höst (ett bekymmer mindre för dem liksom). Vad jag inte visste var att jag kommer att få lön under uppsägningstiden samt möjlighet att få handledning av en karriärcoach. Vilket känns bra, för det kan ju finnas andra vägar som leder till samma mål.

Det känns som att det var rätt beslut att avsluta kontakterna med jobbet här och nu. Jag slipper ha jobbet i bakhuvudet och kan fokusera framåt. Och genom att bryta mej loss bevisar jag för mej själv att jag tror på mej själv. Jag behöver ingen anställning att falla tillbaka på.

bio och jobbtankar

Om en liten stund beger jag mej in till stan för mat och prat och bio med tjejgänget.
Med min tre timmar långa tupplur är jag förhoppningsvis rustad för en sen kväll.

Jag har läst lite mindfulnesslitteratur för att komma i rätt stämning inför morgondagen. Vägen till mitt jobb går genom vackert jordbrukslandskap. Här och nu inträffar ingen katastrof. Och om det ändå gör det så kan jag hantera situationen just då. I nuet ska jag passa på att njuta av omgivningarna.

Min största skräck är att jag inte ska kunna ta mej hem. Inte att bilen går sönder eller så, utan att jag drabbas av paniken Allan och blir helt lamslagen.

I mina värsta panikattacker har jag behållt kontrollen och lyckats hantera situationen. Så OM det skulle hända i morgon (trots mängder av KBT-tekniker i bakhuvudet och medicin i hjärnan) så löser jag det DÅ.

Jag har ju min mobiltelefon. Varningstriangeln ligger i bilen. Och det är ju faktiskt fortfarande sommar. Ingen risk att jag blir sittande i någon snödriva.

Nu ska jag ha en trevlig kväll och sedan sova gott för att imorgon köra och träffa den trevliga personaltjejen på jobbet. Så det så!

hur tänkte jag?

Solen skiner.
En dag som gjord för att vara ute i trädgården.
Som jag har sovit bort.

Skulle koka plommonmarmelad.
Magknip och illamående tvingade mej att avbryta.
Tre timmar i sängen blev det.

Men nu är jag pigg.
Marmeladen är kokad.
Och burkarna står i ugnen.

Hur tänkte jag egentligen?
Hur kunde jag tro att en bilfärd till jobbet skulle vara en enkel match?
Bara för att jag inte har behövt tänka på det
så har ju inte rädslan försvunnit.

Hela vägen till jobbet.
5 mil med nästan bara 2+1 väg.
Och så hem igen.

Hjälp! Hälften hade varit mer än nog.
Hur jag gör imorgon bestämmer jag imorgon.

fallfrukt

Nu börjar det ramla ner äpplen och päron från våra träd.
Och i år har jag verkligen fått lust att göra sylt och mos.

Elins trädgårdsblogg skrev om hur enkelt det är att göra äppelmos.
Så nu går jag ut och plockar fallfrukt och kokar lite mos allteftersom.

I liten skala.
Inga stora projekt som gör att jag tappar orken innan jag ens hunnit börja.

Efter andra koket fick jag en släng av sparmani.
Här finns det pengar att spara!
Ekonomistressen satte in.
Och höll sånär på att kväva lusten.

Trots att jag mitt motiv var tillfredsställelsen
i att använda det trädgården ger och servera hemgjort mos.

"Vi äter äppelmos för tio kronor i veckan!
var dock ett argument som bet på sparan.

Så jag kan fortsätta i det lilla och glädja mej åt arbetet, barnens förtjusning och min egen smakupplevelse.

Vilken lyx att ha fruktträd i trädgården!

nominerad igen

Jag har fått nominering nummer två, den här gången av Vida med motiveringen:

"malve mitt i livet som tar läsarna med på sin livsresa med funderingar, vardagsbetraktelser och en öppenhet som jag beundrar."


Jag tackar och bockar. Och minns med ens att jag ju glömt bort att nominera bloggar från min förra nominering...14 nomineringar att utfärda alltså.

Jag kavlade upp ärmarna och förberedde mej på ett hästgöra. Och insåg att många av de bloggar jag läser har fått en eller flera utnämningar. Det verkar bara gå runt. Så jag lägger ner.

Vill dock ge en nominering till min bloggvän Isprinsessan som skriver djupt personligt och verkligen berör. Längst in i hjärtat. Så att jag tappar orden och sällan lämnar någon kommentar.


Det blir tidig sänggång idag. Den tuffaste veckan på länge väntar. Jag ser fram emot de närmaste dagarna med spänd förväntan. Känner i käkarna att det är mycket på gång...

reastopp

Jag skulle bara ta en liten kik i reklambladet från leksaksaffären. En ströbläddring för att få lite inspiration till sonens födelsedag. Och så var det JÄTTEREA!

Jag hittade passande presenter till dotterns 6-årsdag i oktober, adventspresenter och även en perfekt julklapp till 3-åringen.

Plötsligt kom jag på mej själv med att vara jättestressad. Och hjärnan jobbade febrilt för att planera in en tur till stan (som förnuftet inte går med på eftersom jag redan rensat bland bokningarna för den kommande veckan), och helst så snart som möjligt. Så att jag skulle hinna innan det tog slut.

Jag tar ett steg tillbaka.
Observerar smått road kampen i hjärnan - hur jag försöker komma på en ursäkt för att åka in till stan som jag kommer att "gå på"
Suckar och lägger undan tidningen.

Det blir inget stadsbesök för mej.
Fast i reastressen igen.
Och det ordentligt!

Reaberoende - som en variant av shoppaholic kanske

fredagstrött

Sitter i soffan och väntar på att barnen ska somna. Ikväll blir det en film för jag orkar knappt tänka.

Imorgon är det dubbel fotboll. Maken följer med sonen på match och jag kör dottern till hennes träning. Fast nu börjar hon gnälla om att hon inte vill. Är det sexårstrotset eller? För sonen var likadan i den åldern. Och de tycker ju att det är roligt när de väl är där.

Suck, suck.

positivt synsätt

Jag älskar mej själv
för att jag är den jag är.

Det är den sanningen som vi jobbar efter i terapin. Men jag känner mej inte riktigt nöjd med vårt angreppssätt för jag får hela tiden känslan av att det jag är just nu är fel och om jag bara ändrar på mitt sätt så blir det bra.

Acceptansen saknas. Jag älskar mej själv bara jag inte gör si och så. Jag vet ju att poängen är att utmana alla beteenden jag lagt mej till med så att jag vågar vara den jag är. Men det har blivit så att jag ser ner på mina säkerhetsbeteenden. Och är bara nöjd med mej själv när jag "gör rätt". Oavsett hur det känns. Jag är inte snäll emot mej själv. Jag skulle aldrig drömma om att driva på någon annan på det här sättet, men med mej själv går det bra.

Det känns som att jag behöver landa och acceptera mej själv som jag är just nu. Att älska mej själv som jag är här och nu. Och gå vidare genom att utmana mina begränsande tankar så att jag kan vara sann mot mej själv.

I terapin har vi listat alla måsten som jag har och sedan jobbat med att utmana dem. Ett ganska negativt sätt egentligen som jag känslomässigt har tolkat som att allt är dåligt och jag ska bli bättre genom att göra.

Om man vänder på det och börjar med att kartlägga hur jag vill leva mitt liv och sedan jobba med förändringar så att jag kan uppfylla det, så känns det mer positivt.

Kanske var det så att jag inte kunde svara på de frågorna för ett år sedan, men nu vet jag hur jag vill ha mitt liv och vad som är viktigt för mej.

terapi 080822

Jag var lite nervös inför dagens terapi. Kanske för att det var så länge sedan sist. Men det kändes bra att börja igen och vi hittade rätt direkt.

Vi (jag) pratade om sommaren, läget på läkar- och jobbfronten och så.

Och så skulle vi bestämma var vi ska lägga fokus under hösten.

Jag hade några olika önskemål:
- fortsätta med att stärka min självkänsla
- jobba med värderingar
- jag funderade lite kring att utmana min "gå ut efter att ha druckit kaffe"-fobi
- jag läser just nu "Sluta grubbla börja leva" om ACT och känner att jag kanske slåss för mycket mot ångest och tankar - att det bara leder till låsningar, något jag tror man kan komma förbi med hjälp av bokens tankar. Min terapeut har kunskaper om metoden och säger sej stå någonstans mitt emellan ACT och KBT. Jag måste bestämma mej för vilket angreppssätt vi ska välja.

Så till nästa gång ska jag fundera ut hur vi ska jobba i höst. Spännande :)

Terapeuten frågade hur ofta jag vill komma och jag tyckte att nu i början är det skönt med varje vecka eftersom det är mycket nytt med studier och så.

stressig morgon

Efter några skoldagar studsar barnen inte längre upp ur sängen. Vi börjar komma tillbaka till vardagen igen. Med en 5-åring som är tröööötttt, en son som pratar konstant så att han knappt får i sig gröten, barn som hellre vill leka än klä på sej. Och så vidare.

Och jag blir sååå stressad.

Vi ska nog gå igenom reglerna en gång till. Först gör man sig i ordning och när man är klar kan man leka en stund om det hinns med.

Själv ska jag jobba på mina tankar så att jag inte stressar upp mej i onödan. Vi har ju faktiskt aldrig kommit för sent.

självkänsleövningar

Den senaste tiden har jag ganska aktivt utmanat mina tankar och vanor som gör att jag har dålig självkänsla.

Jag är bra som jag är och jag behöver inte vara omtyckt av alla. Och vad andra människor tycker om mej rör inte mej för jag trivs med att vara den jag är.

Nedan följer ett par exempel på situationer där jag praktiserat den här tanken.

Cykelhjälm:
Jag fick en cykelhjälm av maken och barnen när jag fyllde år. Nu när jag har en ska den ju användas också, vilket känns ganska så pinsamt (i vårt lilla samhälle är det fler som inte har än som har). Men så började jag fundera på varför jag tycker så. Jag är rädd för att verka "töntig", att folk ska få fel bild av mej.

Men från och med den här veckan har jag hjälm på mej. Jag vill vara en bra förebild för mina barn.

Fotbollsträning:
Idag på sonens träning pratade jag en liten stund med en mamma och gick sedan och satte mej lite för mej själv. Pratade när någon ville prata men tog inga egna initiativ. Satt och tog det lugnt bara, funderade lite inför terapin imorgon och skrev i mitt block.

Jag vill gärna ha någon att prata med för att det inte ska se ut som om jag inte känner någon. Och så vill jag framstå som trevlig och pratar på som bara den.

Men jag vill vara trygg i mej själv och kunna välja ensamheten. Att sitta ensam säger ingenting om mej som person.

tankar om terapi

Nu vet jag varför jag inte skrev något efter terapin i slutet av våren. Det är ju jättemycket att dokumentera och orken tog slut någonstans alldeles i början.

Det tog oss tre terapigånger att gå igenom årets arbete, med alla mål jag jobbat efter. Inte undra på att jag tyckt att året varit jobbigt. Jag har ju gjort förändringar i nästan allt jag gör och är.

Inför sommaren frågade terapeuten om jag skulle fortsätta jobba med självkänsla-boken under uppehållet men jag sa att jag skulle vara ledig. Jag kände att jag behövde tid för allt det nya.

Ibland funderar jag på varför min terapeut inte bromsar mej lite ibland. För jag ser ju nu att jag kört på som vanligt och ändrat på det ena efter det andra. Det är ju ingenting som synts utanpå eftersom jobbet sker i huvudet, men det kanske inte var så konstigt att jag var så där jättetrött inför sommaren.

Min drivkraft den här gången har nog varit rädsla för att inte få gå i terapi så länge som jag behöver och därför har jag skyndat mej på för att hinna igenom allt. Som vanligt har jag legat före i tankarna och försökt helgardera mej.

terapianteckningslucka

Jag har bänkat mej framför datorn för att följa upp hur sommaren varit. För i morgon är det terapidax igen efter tio veckors uppehåll.

Och så inser jag att jag inte skrivit några anteckningar från vårens sista terapigånger. Vad var det för spännande saker som avhandlades då? Som jag inte ens vågar skriva om anonymt här på bloggen?

Tyvärr, tyvärr måste jag göra er besvikna. Vi höll bara på med uppföljning av årets arbete och jag hade väl någon tanke om att skriva ihop allt på en gång, vilket aldrig blev av.

Så nu ska jag försöka få ihop något slags dokument om läget från början, före sommaren och nu.

nämen

På måndag ska jag gå på bio med tjejkompisarna. Platserna är bokade och jag har ingen aning om var jag ska sitta. Och innan bion ska vi äta en bit mat.

Det känns inte det minsta jobbigt. Jag har inte ens tänkt på att det de senaste åren varit pest och pina för mej att gå på bio. Någonting jag dragit mej för in i det längsta och om jag ändå har gått har jag sett till att hamna ytterst på en rad nära dörren.

Jag kom nyss på att jag faktiskt ska gå på bio.
Nu blev jag jätteglad!

sommarläsning

Nu har jag uppdaterat min bokblogg med sommarens läsning.

i mina vanliga omgivningar

Nu när jag är tillbaka i mina hemtrakter märker jag att mina paniktankar börjar knacka på igen. Idag fick jag ta sats för att gå och hämta 3-åringen på dagis (vi brukar cykla).

I Malmö gjorde jag massor av "värre" saker utan att ens tänka på toalettbesök och sådant. Men här hemma känns det jobbigt att tänka på att gå till affären och handla.

Så det ska jag göra någon dag framöver.

Det är väl så att hjärnan fortfarande kopplar ihop omgivningen med all panik och ångest jag känt och jobbat med här. Och efter min tio veckor långa paus från vardagslivet kopplar hjärnan in sej på de tankespåren igen - trots att det var länge sedan jag hade någon ångest inför sådana saker.


Fast det är ju bara tankar.

belöningsdax

Efter att ha uppmärksammat mitt beteende tycker jag att jag är väl värd en belöning. Dels för att jag la märke till mina tankar men kanske främst för att jag inte nedvärderade mej själv.

Tidigare var jag expert på att trycka ner mej själv och tycka att jag var misslyckad bara för att jag tänkt/gjort fel. Tyckte att allt gammalt bagage var dåligt. Men så är det ju inte. Att ramla tillbaka i gamla spår och ta den lättaste vägen är lätt hänt, men att upptäcka och erkänna att det hänt är svårare.


Jag har funderat lite mer på det här med belöningar och kommit på att jag så gott som alltid belönar mej själv för någon utförd, gärna mätbar, prestation, och så ska det ju inte vara.


Så nu har jag beställt Iris Johanssons En annorlunda barndom, som jag lånat av en kompis. Iris Johansson har inspirerat mej mycket i mitt arbete med att ändra mitt sätt att se på livet.

full fart

Oups, nu har jag visst lagt i överväxeln igen.

Så här såg nästa vecka ut för en stund sedan - och nu har jag sanerat lite:
Och så hämtning och lämning på skolan + barnens aktiviteter

måndag:
- zonterapi jag flyttar tiden till veckan efter - man ska ändå helst vara hemma på kvällen ohc ta det lugnt
- pub o bio med tjejgänget

tisdag:
- köra eller ringa till jobbet*

onsdag:
- läkarbesök
- tandläkaren med sonen
- träff med några kompisar+barn

torsdag:
- logopeden med dottern (- tar maken om jag inte orkar)

fredag (sonens födelsedag):
- terapi
- sonens första musiklektion

lördag:
- släktkalas (fast det är maken som håller i trådarna)

* jag har tänkt på det i sommar, om det inte skulle vara bra att köra ner till jobbet en gång bara för att avdramatisera resvägen. Och nu i veckan kändes det som en toppenidé.


Dessutom har jag sagt "ja, vad kul" till T som frågade om jag vill gympa med henne en gång i veckan, och till fru W som ska gå på målarkurs.

Saker som jag ju verkligen vill göra - fast kanske inte just nu. I höst ska jag fokusera på att få vardagen med barn och studier att fungera och förhoppningsvis ha ork över till spontana saker. Då funkar det ju inte att boka upp mej för mycket. Så jag får ringa och säga att jag vid närmare eftertanke inte vill.

Positivt iallafall att jag hejdade mej i tid!

krukväxter

Att komma till skott och vattna mina blommor har alltid varit svårt för mej, så krukväxterna är riktiga energitjuvar eftersom jag ofta går omkring och tänker att jag borde...

Först bestämde jag en blomvattningsdag. Men det funkade inte för jag vattnade ändå inte blommorna när jag skulle.

På terapin kom vi fram till några alternativ till lösning om jag nu helt enkelt inte kunde komma till skott med vattningen:

- lägga över ansvaret på maken
- slänga alla blommor
- köpa tåligare blommor

Så en dag bestämde jag mej. Jag åkte till blomaffären och handlade en hel vagn full med garderobsblommor, åkte hem och slängde resten. Så nu är det inte så noga med vattningen längre. Sådär varannan vecka ungefär.

Skönt!

två skolbarn

Idag gick dagislämningen som en dans. Nu när ordinarie personal är på plats kände minstingen sig trygg igen. Skönt! Lite konstigt kändes det att bara lämna ett barn på dagis.

5-åringen nästan knuffade iväg mej efter hejdåkramen. Hon tycker redan att skolan är toppen, verkar det som. Och i klassrummet får hon sitta mellan sina båda favoritkillar med samma namn.

Så det var bara att bege sej hemåt. Efter dusch och kaffe ska jag nu cykla till kompis T. Vi har inte setts på hela sommaren så det ska bli toppenkul!

tårar och vanmakt

Idag fick jag jag veta att socialen "har tagit" min barndomskompis treåring och hon får inte träffa henne på åtminstone två månader.

Barnet är resultatet av ett förhållande hon hade med en psykopattyp. När hon bröt förhållandet har han trakasserat henne, men har ändå haft barnet vissa långhelger. Hem har hon kommit smutsig och ibland med blåmärken. Som spädbarn låste han in henne i ett rum och min väninna i ett annat i flera timmar, så min vän har minst sagt varit orolig när dottern varit hos honom.

I våras gjorde dagispersonalen en anmälan till soc. eftersom barnet inte mådde bra. Och sedan dess har mamman varit granskad flera gånger, medan pappan "klarar sej undan" eftersom barnet inte bor hos honom.

Vi runt omkring står som frågetecken. Får man göra så här? Har min väninna inte berättat allt för oss? I mina ögon är hon en vanlig singelmamma som kämpar för att få vardagen att gå ihop trots att hon nog egentligen mår ganska dåligt.

Jag trodde verkligen att barn bara togs från sitt hem i nödfall.

mer om belöningar

Det första jag tänker på när jag ska belöna mej själv är någonting onyttigt att äta, typ en chokladbit. Och det går ju bort, för långsiktigt är det ju inte någonting bra.

Efter den insikten funderade jag på om jag blivit belönad genom munnen som barn och om jag belönar mina barn med någonting gott. Som vuxen har jag nog belönat mej själv med någonting ätbart tills jag började i terapin och helt plöstligt aktivt skulle tänka på belöningar.

Framöver ska jag vara uppmärksam på hur jag belönar och uppmuntrar mina barn.


Och så har jag kommit på en jättebra belöning för mej själv framöver. Jag har några böcker som jag lånat som jag vill ha i min bokhylla. Men det blir aldrig av att jag köper dem eftersom jag redan har läst dem. Så varje gång jag ska belöna mej själv framöver ska jag beställa en bok som jag redan har läst.

belöningar

Jag har fortfarande jättesvårt för att belöna mej själv när jag gjort något extra bra. Som jag ser det finns det två tänkbara anledningar till att det är så svårt:
- att jag redan ger mej själv det som jag vill ha, även det där lilla extra
- att jag inte tycker att jag är värd någon belöning utan att det där är saker som jag ska klara av ändå.

Jag har blivit mycket bättre på att unna mej själv tid och saker, men jag tror nog att jag faktiskt inte tycker att det är något speciellt och alltid kommer på någon förmildrande omständighet när jag har gjort något. Just nu är det min antidep.medicin som gör att jag tycker att det inte är någon stor grej att utmana mina rädlsor - jag är ju på sätt och vis dopad.

Så för mej är det egentligen ganska stort bara att skriva på bloggen att jag är stolt över mej själv. Det är väl också en slags belöning.

Och så ska jag boka tid hos frisören och zonterapeuten, fast det hade jag nog gjort ändå.

utmaning

Jag har fått en spännande utmaning av Di.

Reflektion av idag
Går till den som sänt utmaningen och ge en kommentar. Svara gärna oavsett om du blivit inbjuden eller ej.

Skriver du att göra listor på allt du "måste göra"?
Nej. Förr hade jag mentala listor men det är för stressande. När jag har viktiga saker som jag ska komma ihåg brukar jag skriva en kom-ihåg lista. Det tar för mycket energi att inte glömma.

Förresten så har jag inga måsten i mitt liv längre. Men det blir ett eget inlägg.

Om du bara skulle skriva tre saker som är viktiga (privat eller jobb väljer du själv) vilka vore det?
- min egentid
- barnen
- min älskade make

Nämn en sak som du anser att du måste göra och varför du måste!
Jag har inga måsten för jag måste ingenting. Däremot vill jag leva och må bra tillsammans med vänner och familj och med det kommer en hel del göromål som jag VILL göra.

Formulera om samma måste som om du ville göra det!
Det var ju precis det jag menade.

Vad är det viktigaste i ditt liv?
Det allra viktigaste är att jag mår bra- vågar vara mej själv och lever i nuet. För då kan jag vara en bra mamma, fru och vän.

Beskriv hur du kan ägna mer tid åt det som är viktigt
Våga följa min inre röst.
Säga nej till det jag inte vill.
Sänka kraven på det jag gör och hur det ska vara runt omkring mej / hur jag ska vara

Gör så här!
Skriv ett inlägg och svara på ovanstående oavsett om du blivit inbjuden eller ej.
Kopiera texten och skriv dina egna svar.
Gå till den som startade reflektionen, och till den du fick inbjudan ifrån och ge en kommentar.
Innan du svarar med ett eget inlägg på din sida så sätt dig ner och fundera en stund. Ta några djupa andetag, koppla av och först när du känner dig lite avslappnad så svarar du.
Välj ut några personer och länka till dem som du vill skall svara.
Gå till dem du utmanat och skriv en kommentar att du utmanat dem.


Jag utmanar:
Livet som Maria
Hosanna
Mitt inre rum
Marias rum

storhandling med barn

I våras bestämde jag att jag skulle ta med alla tre barnen till Maxi och storhandla i sommar. Sista dagen på lovet blev det av. Det är nog ett par år sedan jag handlade på en stormarknad med barnen, tyckte inte om att inte ha full koll och kunna gå när jag ville.

Men idag kom jag över det mentala hindret också. Och på vägen dit tankade jag bilen. Det har jag inte heller gjort på ett par år så jag fick låna makens kort för min kod finns inte längre i mitt minne.

Jag tycker egentligen att det är urtrist att handla på Maxi, så det är väl kanske lite därför också som jag inte varit där med barnen. Stort och svårt att hitta (fast det senare beror väl på att jag är där så sällan).

Jag fick god hjälp av barnen med att leta upp varor, scanna och packa. Och i bilen hem berömde jag dem och sa att en del vuxna tycker att det går lättare att handla ensamma, men i vår familj går det snabbare när barnen är med och hjälper till.

- Finns det verkligen vuxna som säger så, frågade sonen förundrat.
- Det är ju roligt med sällskap också, sa 3-åringen.

Och det är det ju. Ibland iallafall.

god morgon

Sista vardagmorgonen utan väckarklockan. Men barnens finurliga turordningssystem "väcka mamma" fungerade i dag också.

Vanligtvis är det 7-åringen som är morgonpigg och kommer instudsandes före sju. Men när han som omväxling tar sovmorgon axlar 3-åringen rollen som väckarklocka.

Ibland händer det faktiskt att båda två sover länge. Men då vaknar 5-åringen tidigt. Hon som vanligtvis aldrig går upp självmant före åtta. Eller också är det en väckarklocksdag.

Hittills har jag inte lyckats knäcka koden. Gäääsp!

tennisbollar och röda prislappar

Jag är jättetrött men kan inte gå och lägga mej riktigt än. Idag tvättar jag mina kuddar och den sista tumlar just nu runt för att bli torr och fluffig.

Sitter och lyssnar till tennisbollarnas studsande mot trumman. Rogivande.

Regnvädret gav mej en stor portion energi, som jag min vana trogen gjorde av med bums. Förrutom några maskiner tvätt har jag frostat ur frysen och torkat ur skafferiet. Imorgon (eller någon annan dag) ska jag åka iväg och storhandla.

I höst blir det månadshandling igen med komplettering i veckan. Jag orkar inte med alla extrapriser jämt och ständigt så jag ska handla färs, fisk, kyckling och korv en gång i månaden oavsett vad det kostar. Så slipper jag bry mej om lockpriserna i veckorna.

guldmedalj!!!

Inte nog med att jag genomförde det jag hade bestämt. Jag höjde insatsen också. Och gick i måååål.

Jag drack kaffe klockan två och gick iväg strax före tre. Sedan satt jag långt in i rummet vid klädvisningen, drack kaffe igen och gick hem klockan fem. Utan att gå på toa innan. Trots att jag var kissnödig och ju hade druckit kaffe två gånger.

Tjohooo!!!!

dagens utmaning

Om en knapp timme ska jag gå till Eva på Me&I-party och här sitter jag med en nästan full kopp kaffe. Här ska det utmanas!

För två år sedan fick jag en panikattack på mitt eget klädparty. Bland kompisar och i mitt eget hus. Skönt att jag kommit vidare och slipper oroa mej för sådant nu.

sov, pyssel och städ

Jag vaknade strax före tio och hörde regnet smattra mot rutan. En dag som gjord för slappa inomhusaktiviteter, tänkte jag och hann precis sträcka på mej innan jag blev överfallen av sonen som var på väg till bästa kompisen. Småsystrarna var nyväckta och kom intassande för lite morgonmys innan frukost.

Idag ska vi ladda batterierna och ställa om både oss och hemmet från ledighet till vardag.

semestervecka i paradiset

En lugn vecka med många spontana utflykter blev det. Perfekt för mej.

I måndags gick vi en promenad på alvaret tillsammans med cyklande barn. I tisdags var vi på marknad och efter lunch kom mina syskon. Den regniga eftermiddagen var som gjord för en shoppingrunda bland sommarbutikernas slutrea. Några småfynd blev det.
På onsdagen var det åter fint väder och vi gjorde en utflykt till raset. Medan de andra badade somnade jag på den steniga stranden, men piggnade till när det vankades äventyr. Syster och jag smet iväg från barnen och middagsbestyren och fick oss en härlig badupplevelse i blåsten. Dagen avslutades med en grillfest. Maken tittade lite för djupt i glaset och blev liggande halva torsdagen med huvudvärk. Medan han och vår guddotter sov förmiddag åkte vi andra iväg för att roa barnen med minigokartkörning. På kvällen åkte vi till böda sand för rolig lek och god pizza i halvslumrande semesterparadis. Fredagen tillbringade jag hemma i stugan tillsammans med febrig dotter och vi bestämde oss för att åka hem samma kväll. Så medan jag plockade ihop våra tillhörigheter, vädrade sängkläder (vi kommer tillbaka!!!) och tvättade handdukar hann syster städa hela huset. Vi åkte hem efter sista avsnittet av Det femte väderstrecket.

Syster och jag kom iväg på alvarliga långpromenader tre dagar av fyra. Kaffe har jag druckit men jag har inte låtit det hindra mej. Gick en av promenaderna en halvtimme efter ett stort koffeinintag.

en härlig vecka

Landat.
I kaos.
I morgon blir det långärmat på.
Så att jag har något att kavla upp.


Sommarens bästa bad.
Årets godaste pizza.
Världens bästa syskon.
Min fantastiska man.
Alla goa ungar.

Och så jag själv.
Där, mitt i smeten.
Helt utan kontroll.

Tänk, livet flöt på.
Utan någon insats av mej.
Mat på bordet.
Barnen i säng i hyfsad tid.

Jag har inte varit duktig.
Plockade inte ur diskmaskinen på hela veckan.
Och i morse blev inte barnens gaddar borstade!

Tack
för att jag har syskon som jag tycker om att vara med
för att mina syskon och min man trivs så bra ihop
för min underbara familj
för att jag är den jag är

semester igen

Efter en välbehövlig sovmorgon och tillhörande datorslappande är jag nu redo att ta mej an förmiddagens uppgifter.

Jag ska packa för en vecka i sommarstugan tillsammans med familjen. Bror med barn kommer dit imorgon och kanske, kanske min syster också. Hoppas!!!!

Om det hinns med ska jag plocka plommon också. Och sedan ska jag ge grannen lov att plocka medan vi är borta. Onödigt att det ska förfaras!


Vi är hemma igen på fredag...eller kanske på lördag om vi har tur med vädret.

toalettbesök och kaffe

För att inte dricka kaffe dricker jag ganska mycket, om jag säger så. Återigen har jag misslyckats med att sluta.

Nu tar jag tag i mitt kaffedrickande från ett annat håll. Det är inte själva kaffedrickandet som är det största problemet utan att jag har tillåtit det att begränsa mej så mycket.

Min nya taktik är att det ska vara okej att dricka en kopp kaffe men jag ska inte planera mitt liv efter det och jag ska inte undvika saker bara för att jag just druckit en kopp. Helt enkelt inte låta min katastroftankar få styra utan använda sunt förnuft.

Idag passade jag på att för första gången på allvar utmana min kaffeångest. Jag hade med mej en kopp i bilen som jag drack under färden (man kan ju faktiskt stanna om man blir kissnödig...) och sedan drack jag ett par muggar inne på området också. Och jag "säkerhetskissade" inte bara för att jag var i närheten av en toalett. Klarade till och med av att vara lite kissnödig.

Just det är ett stort framsteg för mej för jag har fortfarande svårt för att vara kissnödig. Jag har haft överaktiv blåsa och trots att jag inte lider av det längre så kan jag fortfarande inte riktigt lita på min kropp.

Jag har också frångått mitt tidigare tänk (från KBT-träningen) där ett toalettbesök ses som ett misslyckande eftersom det är ett säkerhetsbeteende.

Nu tycker jag att det är okej att gå på toa när jag behöver, och då blir det inte lika laddat. Och framför allt så tänker jag inte på det så mycket. Jag vet också att jag blir kissnödig av stress och att det då kan vara "normalt" att gå på toa oftare. KBT-träningen och "blåsträningen" (för att bli av med min överaktiva blåsa) gjorde att jag fick en ganska skev inställning till det här.


När jag "slutade" med godis funkade det mycket bättre när jag inte förbjöd mej själv att äta godis. Jag valde ändå ofta att avstå eftersom jag faktiskt mår bättre utan sockret. Jag hoppas att det funkar lika bra med kaffet. För jag mår mycket bättre av en kopp te.

söndagkväll

Trött, frusen och ont.
Fick ett getingstick i vänsterhanden idag. Aj, aj.
Det regnade nästan hela dagen.

Men.
Vi hade en jättebra dag.
Med regnställ på blev vi inte våta.
Tack vare vädret var det ganska folktomt.

Och.
Vi har varit på Astrid Lindgrens värld så många gånger att vi kunde välja godbitarna. Fast vi var kvar till fem ändå.

Nu.
Har vi tänt en brasa och ska sitta och mysa.
Det känns som lördagkväll. Vi har ju semester igen!

att se faran i vitögat

Egentligen är det väl inte alls konstigt att jag känner mej trött just nu. Jag håller ju på att utmana en av mina största rädslor. Jag har använt ekonomisk trygghet som ett medel för att döva rädslan för att hamna "utanför samhället".

Nu ska jag studera i flera år vilket innebär att jag så småningom kommer att hamna utanför sjukförsäkringen och a-kassan. Väldigt läskigt med tanke på att jag har tre barn.

Jag utmanar också mitt behov av att försöka kontrollera livet genom att alltid välja den (till synes) säkraste vägen. Nu har jag ingen aning om framtiden (vilket man ju aldrig har även om det kan tyckas så, men ni fattar väl vad jag menar). Jag vet inte om jag kommer in på de kurser jag söker. Och jag vet inte alls vad som händer på andra sidan studierna.

Jag kastar loss och går ut i livet utan livlina. I trygg förvissning om att det jag behöver kommer till mej. Med vetskap om att jag är stark nog att möta de med- och motgångar som väntar.

För mest av allt så pirrar det faktiskt i magen när jag tänker på att jag ska börja plugga igen. Precis som det gjorde när jag var mindre.
Och jag har faktiskt köpt mej en kalender och fina pennor redan :)

en seg dag

Nu har jag sakta men säkert tagit mej igenom dagen. Efter lunch sov jag en timme, men det hjälpte inte mycket.

Jag har varit väldigt närvarande i det jag gjort idag. Vilat i rörelse när jag dammat och sorterat på barnens rum och pysslat med tvätten. Närvarande men säkert har jag uppfattats som frånvarande eftersom jag inte haft radarn ute.

Imorgon ska vi till Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby och nästa vecka tillbringar vi i stugan. Längtar efter ytterligare en bara-vara vecka. Och när jag kommer hem därifrån igen ska jag se till att jag får in en stunds meditation i min vardag igen.

ekonomistress

Nu har jag ramlat tillbaka i spara,spara, spara-hetsen som jag ju lyckats befria mej ifrån. Jag försöker spara in på matkontot (tur att mitt behov av att servera näringsriktig mat är starkare än min ovilja att spendera pengar) och jag har köpt en hel del på rea. Den gamla reastressen har inte slagit till igen, men jag känner att drivkraften blir starkare och starkare.

Till och med min glädje över syltandet har gått över i tankar om att fylla frysen inför vintern.

Den utlösande faktorn är att jag bestämt mej för att plugga utan studielån, vilket kommer att innebära ett ganska snålt leverne. Jag har sparat undan pengar som ska användas, men om jag känner mej själv rätt kommer jag inte att plocka ut några slantar om det inte är absolut nödvändigt.

Jag märker att jag mår dåligt av det här. Att stressen är på väg tillbaka - stressen att utnyttja alla resurser till max och kostnadsbespara så mycket det går. Vilket tidigare lett till en total fixering.

Jag vill inte leva så igen. Jag trodde att jag skulle kunna hantera det nu, men så är inte fallet. Så nu har jag och maken bestämt att jag ska ta studielån trots allt. För att få ro och kunna fokusera på det som är viktigt i livet.

Det var Di:s inlägg om vad som är viktigt i livet som fick mej att inse att jag återigen höll på att sätta den trygghet som pengar kan ge högt upp. Jag insåg att jag höll på att planera och planera. Använda resterande föräldrapenningsdagar för att finansiera mina studier o.s.v. Istället för att prioritera tid. För mej själv och tillsammans med familjen. Dessa dagar ger ju min man en möjlighet att vara ledig tillsammans med barnen och är ju värdefulla just därför. Speciellt nu när jag inte ska ha någon inkomst och maken säkert känner ett ökat försörjningsansvar blir ju de här dagarna guld värda.

Så lätt det är att komma på avvägar från sina livsmål. Vilken tur att jag har bloggvänner som ständigt får mej att tänka efter.


Anledningen till att jag inte ville ta studielån var att jag redan har lån i gamla systemet. Men nu kom jag på att jag ju faktiskt kan ta huslån och betala av studielånet när studietiden är över.

nu börjas det igen

Efter sommaruppehållet i fotbollen låter det nu:
- jag viiiillll inte!
- fotboll är tråååkigt!
- jag har aldrig tyckt att det är kul!

Och den här gången från både 7-åringen och 5-åringen. Som ju tyckte att det var jättekul med fotboll senast det begav sej.

Varför ska det alltid vara så här trögstartat????
För varje gång sonen har gnällt så här så har han ju kommit hem helt salig. Det är ju roligt.

olika bedömningsmallar

När vi var i sommarstugan sist blev det tydligt för mej hur jag har försökt anpassa mej till andra människor för att duga i deras ögon.

Min mamma har en väldigt nära relation till sin kusin och familjerna har alltid umgåtts mycket. Mina tre sysslingar har alltid varit smala, brunbrända och fräscha med märkeskläder. I mina tidiga tonår såg jag upp till dem (den yngsta är fyra år äldre än mej) och kände mej väl lite som kusinen från landet.

Och den känslan har hängt i. Trots att jag har valt att inte sminka mej och inte bära märkeskläder har jag känt mej underlägsen när jag träffat dem. Jag skulle ju lika gärna kunna känna mej bättre än dem eftersom jag har en utbildning och det har ingen av dem. Eller för att jag är väl bevandrad i litteraturen, vilket de inte är.

Så här gör jag med de flesta människor jag träffar. Det finns ju alltid något område där en människa briljerar (fint hemma, bra utbildning, välstädat...) och istället för att stå för den jag är har jag känt mej underlägsen eftersom jag inte är "bäst" på alla områden. Jag har värderat mej själv enligt den andres mall och inte efter min. Och försökt anpassa mej efter det som den andre tycker är viktigt istället för att vara den jag är.

Jag är medveten om det och jag har jobbat med det mycket i terapin, men det är ändå lätt att "halka in" i den gamla känslan.

Hur det gick i stugan? Jo, jag bestämde mej för att vara helt anti så jag hade mina urtvättade byxor och en topp som gjorde att jag såg flummig och småfet ut. Jag sminkade mej inte och lät håret vara nytvättat utan frisering. (Annars hade jag nog försökt styla till mej.) Naturligtvis var sysslingen med make i toppskick. Och jag kände mej inte underlägsen utan jag kunde vara den jag är!!!! Vilken härlig känsla!!!

Grejjen är ju att det är väldigt svårt att vara rätt, för om de hade kommit vardagsklädda och jag hade varit finklädd så hade jag tyckt att det var pinsamt.

Jag är bäst som jag är!

med foten i luften

Jag har tänkt lite mer på vad det är som stressar mej, och kommit fram till att listan på saker som jag vill göra nog snarare är ett symptom än en orsak. Jag försöker febrilt sysselsätta mej med tankar som rör det praktiska för att slippa (?) tänka på det som väntar.

För nu har jag ju kommit fram till vägskälet som jag haft i sikte så länge. Nu står jag där och ska strax ta första steget på min nya väg.

Nu måste jag stå för mitt val. Be om tjänstledigt från jobbet (lite fegisvariant, men det är praktiskt att ha en anställning om man t.ex. behöver låna pengar).

Och stå för det jag nu väljer bort. På Winnerbäckkonserten blev detta tydligt för mej då två av de hyfsat unga cheferna på mitt jobb stod en bit ifrån mej:

Jag väljer bort den status och tillhörighet som jobbet innebär.
Jag väljer bort en god ekonomi där vi kan "hänga med" och unna oss både det ena och det andra.
Jag väljer bort den ekonomiska tryggheten.
Jag riskerar att betraktas som udda, konstig och kanske flummig.
Jag riskerar att betraktas som svag av dem som bara ser att jag aldrig mer kommer tillbaka till mitt arbete.

Mycket av det här är saker som jag aldrig har valt (t.ex. materiell status) men det är ju skillnad på att avstå och att inte ha råd.

Dessa tankar har jag tryckt undan och tyckt var lite "fula". Vadå status, liksom... Men det är ju så att mitt inre nu ska bli synligt för omvärlden. Och bedömas enligt andras mallar.

Det känns skönt att jag ändå har kommit så långt i mitt arbete med mej själv att jag faktiskt kan stå för den jag är och det jag vill.

Det känns skönt att jag nu är säker på att jag väljer något nytt, och inte flyr från min panikångest. Att fly hade varit svagt. Att följa sitt inre kräver styrka.

kattallergi

Läste på allergi.nu om allergitester. Om man inte varit i kontakt med allergenet på länge kan blodprovet bli falskt negativt. Och eftersom jag som knappt sett, och än mindre klappat, en katt på länge så förklarar det resultatet. För om jag klappar en katt och råkar ta mej i ögat svullnar det igen.

mina allergier

Nu har jag läst på om mina allergier (hittade en bra länk hos Nina häromdagen) på allergi.nu.

På grund av min kvalsterallergi ska jag vädra ofta och helst torka tvätten utomhus. Men under pollensäsongen ska jag inte vädra och torka tvätten inomhus. Tur att jag har en stor portion sunt förnuft att ta till ;)

Allergitestet var positivt på timotej, och det innebär att man är allergisk mot alla gräs (jag tyckte att det var konstigt med just timotej). När man är allergisk mot gråbo reagerar man också på kusinen malört, så nu har jag en giltig ursäkt till att tacka nej till makens beska droppar. Och kvalster innebär såklart att man är allergisk mot damm. Och så var det björk också. Och svagt på katt. Däremot är jag inte allergisk mot mögel. Alltid nå´t!

Min allergi (eller mina allergier kanske) yttrar sej som kli i halsen och upp i öronen, täppt näsa och någon enstaka gång kli i ögonen (t.ex. om jag klappar en katt och tar mej i ansiktet). Ibland får jag akuta "klianfall" och jag har funderat på om det är någon mat jag inte tål, men inte lyckats klura ut vad.

Nu har jag läst om Korsallergi. När man är allergisk mot en sak kan man reagera på annat också (trots att det inte är en "äkta allergi" ????). Efter att ha lusläst på siten har jag samlat ihop lite födoämnen som kan vara aktuella:

Gräspollen: vete, tomat , jordnöt, ärta, soja, lök, melon, vitlök
Björk: nötter, mandel, äpple, körsbär, persika, päron, plommon, kiwi, tomat, morot

Och genast föll polletten ner: Rå lök (visste inte att man kan vara allergisk mot lök) och vitlök ibland (när det är starkt? färsk lök?).

Jag tycker att det kliar fasligt av plommonen nu. Gjorde det det innan jag läste om det också? Jag är så van vid att kliet finns där och varierar i styrka att jag oftast inte tänker på det.

Dessutom står det att kvalsterallergi karaktäriseras av ökad känslighet för bl.a. rök, parfym och andra starka lukter. Vilket stämmer in på mej.

Om ett par veckor ska jag till läkaren igen. Då får jag väl reda på mer om det här, samt ev. medicinering (som jag som vanligt inte är så positivt inställd på). Jag ska även prata med min friskvårdsterapeut om detta.

dipp

Ikväll är maken ute på äventyr så jag får sköta läggningen själv. Jag har fått ett par jättelika energidippar idag, så när tjejerna lekte som bäst smög jag iväg och la mej i sängen. Efter en kvart kändes det lite bättre.

Konstigt att det blir så där rätt som det är när jag har gjort upp planer för dagen. Nåja, nu väntar en veckas semester till innan skolan börjar. Då ska vi vara i sommarstugan och bara vara.

Hm...jag har kanske lite för många planer för de närmaste dagarna när jag tänker efter:
- damma (har inte gjorts sedan midsommar) inklusive alla barnrummen
- rensa ogräs (ogräset är nu högre än mina växter...)
- plocka plommon och göra mer sylt
- tvätta en massa
- pyssla med mina strandfynd
- städa på altanen

Och så vara med barnen och ägna mej lite åt mej själv och...

Otäckt att man kan bli helt matt bara av tanken. Jag menar, jag har ju bara gjort en sak i taget utan stress.

När jag har lagt barnen ikväll ska jag dock ha en riktig slapparafton. Smaska på lite choklad och kanske läsa. Hoppas att kidsen somnar tidigt...

bokutmaning

Nu är det ganska lugnt på barnfronten så jag sätter tänderna i bokutmaningen jag fick av Marias rum för en tid sedan.

1. Vilken bok läste du senast? Lutherska badet av Unni Drougge. (Vilket påminner mej om att jag inte har lagt in de senaste fem, sex böckerna på min bokblogg. Men är det semester så är det.)

2. Vilken bok ska du börja på härnäst? Jag har kommit ett par kapitel i Ljusgränsen av Katrine Marie Guldager. Den verkar lovande så här långt.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla? Det är nog ungefär lika. Nuförtiden läser jag mest kvinnliga författare, men i min ungdom hade jag en lång period med manliga författare (Hemingway, Steinbeck...).

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jag kommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra! hälften!" osv? Det är en ful ovana som jag har kvar från min tid som prestationsfixerad. Som dessutom är stressande. Så jag försöker att jobba bort det.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex. omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv? Jag väljer böcker genom tips från vänner och bloggar. Och så hänger jag en del på adlibris och spanar in nyutgivna böcker. På bibblan väljer jag nog böcker utifrån omslaget, titeln eller om jag känner igen författaren.

6. När blir en bok för lång? Jag gillar inte böcker som är för långa = blir tunga att hålla i. Innehållsmässigt kan väl inte en bok bli för lång om den är bra.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska? Nej.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa? Hmmm...mina vänner har väldigt varierande smak så jag brukar mest tipsa personligt, eller helt enkelt ge boken vidare.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? I så fall, när ger du upp? Jag brukar som regel inte ge upp för att en bok är tråkig men däremot om den får mej att må dåligt eller om den är väldigt negativ.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls? Barnböckerna dominerar totalt. Och eftersom jag ger bort böcker som jag inte kommer att läsa igen så är det mycket facklitteratur och böcker med tanke.


Jag skickar vidare utmaningen till

3-åringen sitter nu bredvid mej och tjatar om att få Bror Kanin i skojartagen läst för sej, så jag får återkomma. (Nu igen!!!!!)

städa, städa varje fredag

Den leksugne sonen ringde runt men ingen var hemma.
Jag föreslog att han skulle städa sitt rum, vilket han naturligtvis inte ville.

Då fick han ett val:
Städa rummet idag när det ändå inte finns några kamrater hemma
eller
Städa imorgon innan han får leka.

Efter en stunds val hördes en gnällig röst från sonens rum:
- Mamma, hur menar du egentligen med att städa?
- Lägga alla saker där de ska vara.
- Jaha!

Är det så länge sedan vi städade här hemma????

origami

Flickorna viker pappersfigurer. 5-åringen gör solfjädrar och 3-åringen kommer och visar upp den ena skapelsen efter den andra.

Först gör hon en "sån där man lägger varma mackor på", d.v.s. en ugnsform. Den placeras i leksaksugnen.

Sedan gör hon en kudde till Morot (gosekaninen).

Efter det kommer hon med ett rektangulärt papper. "En sån där som du har så här" säger hon och håller pappret mellan benen. Aha, en binda.

sommarlov igen

Barnen är hemma med mej idag. Jag ville inte lämna ledsen lillplutt på dagis en gång till. Nu är vi lediga tills skolan börjar och då är allt på dagis som vanligt igen.

Solen skiner så det blir nog en utedag med lite trädgårdspyssel. Och tvätt. Barnen vill säkert leka med kompisar och inte hänga med sin gamla mamma.

På tal om gammal så tror jag att maken har kommit in i en 35-årskris. Den här sommaren har han solat som besatt, börjat äta nyttigt och springer ner i källaren och styrketränar titt som tätt. Fniss... Trist bara att jag gått åt andra hållet och lagt på mej några kilon istället.

...en hemlis....

I förrådet står det nu en sprillans ny cykel som passar till vår blivande åttaåring. I cirka tre veckor ska vi lyckas gömma undan den...

(Japps, nu har hon varit och handlat på rea igen!)

nominerad

Jag har fått en fin nominering av kloka Di. Tack kära du. Jag skulle gärna nominera dej tillbaks men det får man kanske inte?

Jag i min tur ska nominera 7 bloggar som jag tycker mycket om. Oj, så svårt! Det finns ju så många läsvärda bloggar som jag följer!

Jag känner att jag behöver mer betänketid så jag tackar och bugar och återkommer.

plommonsylt

Jag fortsätter att överraska mej själv med diverse syltkok. Idag var det plommon som åkte ner i grytan. Nu står sylten på svalning och jag hoppas att den tjockar till sig!!!

För att frigöra mina husmoderliga lustar slängde jag alla recept på sylt och sånt. Men nu har jag hittat en receptsamling som verkar jättebra: kokasylt.se.

Vi får väl se om det blir något mer framöver.

energitjuvsjakt

Storstädningen i datorn fick mej att bli sugen på att inleda en ny jakt på energitjuvar här hemma. Under förra året gjorde jag en stor, på gränsen till fanatisk, utresning av prylar, men nu känns det som att det är dax igen.





Jag utsåg speciella lådor till "prylsamlare" och det är sannerligen vad de är. Dessa behövs röjas ordentligt! Dessutom ligger en stor, orange energitjuv i köket - pensionsbreven. Antingen göra eller inte göra något, men åtminstone ta ett beslut och få bort den där ständiga påminnelsen som bara ger dåligt samvete.





Ett stort irritationsmoment eliminerade jag dock igår. I tvättstugan har jag länge haft en småtrasig tvättställning mitt på golvet (ja jag, för tvätten är MIN!). På ikea hittade jag dock en torkställning som motsvarar alla mina krav och förväntningar (möjligen kunde den vara lite mer tilltalande för ögat). Och den fick följa med oss hem (tur att bilen alltid är redo med takräcket inom räckhåll).

Idag har jag invigt den och den var till och med bättre än vad jag trott.

ledsen tjej!

Minstingen var jätteledsen när jag lämnade henne idag också. Och inga kända fröknar är det på dagis. Så i morgon är vi lediga. Jag vill inte lämna henne en dag till i samma skick (även om hon var hur glad som helst när jag hämtade henne igår).

Idag ska jag sortera mina fotografier i datorn och redigera de som behöver fixas till lite. Jag har inte haft något system utan sparat lite huller om buller med råkopior och "tillfixade foton" om vartannat i flera olika mappar. Sedan ska jag skicka in de finaste för framkallning och rama in dem.

Men först ska jag reservera min kurslittertur på bibblan. De har de flesta böckerna på listan och det är ju gött om man kan slippa köpa alla (även om jag får bidrag från facket).

läslust

Nu i sommar har sonen läst böcker för mej. (Under terminerna är det maken som är läsläxeansvarig.) Från att ha varit ett knöligt måste från hans sida håller han nu på att hitta läslusten.

Idag erkände han att han tjuvläst vidare igår utan mej (så busigt!!!!) och idag läste han två kapitel extra bara för att det var så spännande.

Böckerna lånar vi på bibblan från deras lättlästa sortiment. Vi har nu fastnat för böckerna om Palle som är tokroliga, lagom lätta och lagom långa för sonen.

jobbdrömmar

Den senaste tiden har jag drömt drömmar som lätt skulle kunna förväxlas med minnen. Människor och miljöer har varit verkliga och händelserna är som tagna ur min vardag. Inga förvridna konstigheter alltså utan helt logiskt också när jag vaknat.

Några nätter i rad har jag drömt om mitt jobb. Och det är bara positiva saker. Natt efter natt möter jag chefen öga mot öga och reder ut "konflikten" vi hade. Jag kör glatt ensam hela vägen till jobbet och det går hur bra som helst. I natt flyttade vi till och med tillbaka till vårt gamla hus så att jag skulle få närmare till jobbet, trots att jag tyckte att det var otäckt att vara ensam där (om jag fokuserar på nuet så finns det ingenting att vara rädd för, tänkte jag), enda problemet var att barnen var tvugna att byta skola, så vi behöll huset som sommarstuga.


Jag måste ju prata med personaltjejen på jobbet om hösten och jag har faktiskt funderat lite på om jag ska köra till jobbet. Bara för att bevisa för mej själv att jag faktiskt klarar det och få ett avslut. Jag får se hur jag gör.

telefondag

Jag lämnade en hysteriskt gråtande 3-åring på dagis och det slet i hjärtat! Förmodligen var det den hastigt påkomna ledigheten igår som fick henne att inse att man kanske inte behöver gå på dagis trots allt.

Idag ska jag ha en telefondag och raska av alla samtal jag bör ringa den här veckan:
- beställa läkartid
- ringa facket och berätta att jag är sjukskriven (nya regler fr.o.m. 1/7, man behöver inte längre betala a-kasseavgift som sjukskriven) + ta reda på lite saker om hösten.
- ringa försäkringskassan och kolla hur SGI:n påverkas av mina halvtidsstudier
- egentligen ringa till handläggaren också, men det väntar jag med
- ringa till jobbet

Och så ett par trevliga samtal till vänner som jag inte hört av under sommaren. Jag har ju knappt varit hemma!

alla barnen hemma

Nu har vi hämtat hem 5-åringen, bibblaböckerna och lite fika som vi mumsat i oss. Det är dax att bänka sej runt vardagsrumsbordet och alla pärlorna. För det är något vi gillar alla fyra, var och en på sin egen nivå.

Jag jämför fortfarande alla barn med min vilding till son och är helt fascinerad av att man kan pärla tillsammans med en treåring samtidigt som man ägnar sej åt sitt eget halsband (och eget material).

jaaaa!

Jag kom in på den kurs jag helst vill gå i höst, hälsopedagogik. Det är en kvällskurs så jag förmodar att det kommer att vara blandade åldrar och erfarenheter. A-kursen i psykologi läste jag som kvällskurs och det blev jättespännande och givande med människor mellan 20-60 år.

Idag är det ösregn, blåst och riktigt ruggigt så sonen är hemma från kollot idag. Inte så kul att vara där en dag som den här. Minstingen är också hemma men 5-åringen ville gå på inskolningen. Vi ska hämta henne redan vid ett idag, och innan dess ska vi till bibblan. Jag har fyra reserverade böcker som väntar på mej.

snigeljakt

Nu ska jag ge mej ut och jaga mördarsniglar.
Sonen barfotatrampade på två stycken idag.
Äckligt!

Fast jag tycker att det är ganska trevligt att i godan ro tassa omkring i trädgården totalt fokuserad på gräsmattan och vad som kan tänkas gömma sej där.

Jag är nog en syn för grannarna i mina träskor (som endast används för detta ändamål) och med grillpincetten i högsta hugg.

tankar om tankar

Samma tanke kan i olika sinnesstämningar betyda helt skilda saker för mej. När jag inte tänker oroliga tankar så är det inte så att tankarna är annorlunda, utan hur jag hanterar dem.

Ta som exempel min inte helt ovanliga (hm...) tanke: finns det någon toalett där?

Tidigare behövde jag bara snudda vid tanken för att kroppen skulle dra igång en panikreaktion. Vilket gjorde att jag blev rädd för själva tanken och försökte undvika den. Och vi vet ju alla hur det går om man inte ska tänka på den rosa elefanten. Jag tänkte hela tiden på toaletter.

Nu har jag accepterat att tanken finns där och försöker inte mota bort den. Och så har jag ändrat mitt sätt att förhålla mej till tanken. Jag tittar på den, inser att det är någonting jag får ta tag i om jag blir kissnödig senare. Sedan släpper jag tanken och fokuserar på nuet.

Men i extrema situationer eller om jag av någon anledning inte är så observant kan tanken "finns det någon toalett där?" dra igång en rad följdtankar som leder till att katastrofen är nära. Och då reagerar kroppen.

När jag skulle åka hem från Malmö tänkte jag: tänk om bussen är försenad och vi inte hinner gå på toaletten på centralen och tänk om toaletterna på tåget är ur funktion (det händer då och då) och jag blir jättekissnödig och...

Det ska till att väldigt många OM ska klaffa för att värstascenariot ska inträffa. Och OM det mot all förmodan skulle göra det så finns det alltid en lösning.

Jag är tryggt förvissad om att jag alltid kan hantera situationen just nu. Och tankar är bara tankar och ingenting att vara rädd för. Jag bestämmer själv var jag har mitt fokus.

första dagen utan barnen

Njuter av regnet som slår mot rutan.
Trivs här i min ensamhet.
Tystnaden ger utrymme för tankar.
Smattrandet gör mej lugn.
En dag för mys.

äntligen hemma

Nu har jag landat i soffan efter hemresan (som såklart gick bra), några timmars plockande här hemma och läggning av barnen. Vi satsade på tidig sänggång idag och äldst och yngst somnade redan vid halv åtta. 5-åringen är dock fortfarande vaken.

I morgon är det vardag igen. 5-åringen ska skolas in på fritids - hon börjar ju skolan nu vettja! - den här veckan och nästa vecka är det bara vikarier, så maken jobbar nu och så har vi ledigt nästa vecka igen. Blivande 8-åringen (26 dagar kvar konstaterade han idag) är mer än nöjd med det arrangemanget eftersom han då får gå på fritids. Den här veckan är de på "dagkollo", vilket sonen tyckte var jättekul förra året.

Eftersom jag inte visste riktigt hur jag skulle må efter sommaren så har jag lämnat in att barnen ska gå varje dag. Jag får se lite hur jag gör. Kanske har jag dem hemma någon dag, men det blir hur eller hur korta dagar för tjejerna. Sonen har ju fasta tider eftersom de åker iväg med buss.

Det känns som att jag behöver lite tid till att ordna med allt inför hösten och tänka ut en strategi för hur jag ska meddela mina ändrade planer på jobbet.

Nu ska jag bara slappa en stund och sedan blir det tidigt i säng.

dax för hemfärd

Nu är besöket hos syster snart till ända. Tråkigt att lämna henne men vi syns förmodligen i stugan om två veckor. Hoppas det iallafall!

Inför hemresan känner jag mej faktiskt lite orolig. Det känns lite mer stressande att först ta en buss och sedan hoppa på tåget. Och sedan är det det där med packning och så. Fast jag ser det postivit. Om jag fortfarande känner oro och ångest i pressade situationer så betyder ju det att det är i mej själv som det känns bra i de flesta andra situationer och inte på grund av medicinen.

Jag känner oron i kroppen men den triggar inte igång några katastrofscenarion. Det som händer händer och jag är bara en vanlig människa.

att vara mej själv tillsammans med andra

De senaste veckorna har jag levt tillsammans med många människor på en liten yta utan att känna något större behov av ensamhet (några timmar här och där har räckt bra). Detta har fått mej att fundera på hur jag tillsammans med andra när jag är mej själv.

Tillsammans med min mamma, syster och bror med familj tänker jag inte alls på hur jag framställer mej själv. Hur är jag då jämfört med när jag är med andra människor?

Jag kan vara tyst tillsammans med dem. I vanliga fall tar jag på mej ansvaret för att hålla samtalet igång. Om det är tyst är det jag som är tråkig. En kvarleva från den tid då jag faktiskt var tyst och svarade enstavigt på frågor.

Jag kan gå min väg en stund. Eller bläddra i en tidning.

Jag håller inte in magen. Fast det håller jag på att träna bort tillsammans med andra också.

Jag tänker nog inte lika mycket på vad jag säger utan säger det bara. Med andra har jag nog tagit på mej en roll av att vara på ett visst sätt, t.ex. rolig, och försöker leva upp till den rollen.

Jag orkar inte vara någon annan än mej själv längre och har nog hittills valt bort en del umgänge bara för att jag ofta gör av med mer energi än jag får. Nu ska jag försöka vara mej själv och om det inte duger är det ingen relation som jag behöver. Jag är ju faktiskt trevlig och omtänksam helt av mej själv.

mol alena

Sonen och maken är på bio och jag ville inte följa med. Syster med sambo är med tjejerna i en jättestor djuraffär och jag fick inte följa med. Så jag får sitta här hemma alldeles ensam. Jätteskönt!

Vi är väldigt seega i starten men vi har iallafall hunnit med några timmar på lekplatsen i Folkets park. Nu när jag inte längre har så många orostankar som bråkar med mej blir några sådana timmar total avkoppling. Barnen behöver ju inte mycket mer än ett vakande öga, och med många ögon kan man turas om.

I kväll blir det hämtmat och soffslappande. De varma kvällarna lockar men barnen är helt slut efter middagen, så vi stannar inne.

Nu när jag har några timmars ensamtid och en dator känns det plötsligt väldigt dumt att jag inte har lagt till länkar till bloggarna jag brukar läsa. Jag har bara hunnit med lite ströläsning vid mina mellanlandningar hemma.

Tänk, så mycket inbokat och jag känner inte alls någon sådan där sugande längtan efter att få vara ensam. Och hem längtar jag inte alls. Det är totalkaos efter våra mellanlandningar hemma och dammråttorna har nog invaderat huset. Fast tvätthögen är iallafall inte så stor.

datorpaus

Vi väntar på att barnen ska somna och sedan blir det tremannawist hela kvällen. Syrrans sambo jobbar i kväll så vi passar på att spela vår favorit. Tremanna är ju ganska omöjligt att spela på fyra...

Idag blev det mycket shopping och lite allsångsshow för barnen. Trötta, trötta var vi när vi ramlade in genom dörren. Men en rolig dag har det varit.

Jag har inte toaplanerat på hela dagen utan kan lita på att det finns en toalett i närheten om jag akut skulle behöva en. För så är det ju... Det är ju bara i mina tankar som det är en blivande katastrof. I verkligheten kan jag ju hantera alla problem som eventuellt kan dyka upp. Stora som små. Skönt att jag faktiskt börjar lita på min egen förmåga att hantera mitt liv!!!!

framme i malmö

Jag har roffat åt mej datorn en stund medan maken diskar och syster är i tvättstugan. Idag ska vi tillbringa förmiddagen på stan (makens sandaler har gått sönder) och eftermiddagen i Folkets park.

Tågresan gick jättebra. Både barnen och jag höll oss lugna. Vi fikade och spelade spel och de tre timmarna gick i ett huj. Och sedan kastade vi oss på bussen till syster. Och jag var inte ett dugg orolig trots att jag hade noll koll.

Eftermiddagen tillbringade vi på Andys lekland där barnen fick rasta sej ordentligt efter en halv dag i stillhet. Efter god tacomiddag somnade de lätt.

på väg igen

Nu lever jag livet precis så som jag vill leva det. Om man bortser att jag fordrar alldeles för mycket sömn, till och med för min smak (jag som älskar att sova).

De senaste två veckorna har utmaningarna duggat tätt. Och jag har bara haft trevligt och roligt. Visst kommer tankarna precis innan jag ska kasta mej utför, men det är ju bara tankar.

Jag hade glömt bort att jag älskar att bada. Men nu är jag åter på väg att bli den vattentok jag en gång var. Till barnens stora förtjusning! Och badat har vi gjort, flera gånger om dagen. Så mycket att jag valt att stanna hemma ibland för att få ett par timmar för mej själv.

Imorgon är det dax för nästa stora utmaning. Då ska vi åka tåg till Malmö och dessutom åka buss hem till syster. Men jag är inte ett dugg orolig. Nu är jag redo för en tågresa. (Minns förra försöket som slutade med att vi kastade biljetterna och tog bilen istället.)

trötthet

Nu har jag fått svar på lite prover. Blodvärdet låg på 109 (gräns för brist 125 tror jag) så det är ju inte så konstigt om jag är trött och känner att det tar emot ibland.

Allergitestet visade att jag är allergisk mot kvalster, björk, timotej och gråbo. Och småallergisk mot katt (jag brukar klara mej om jag inte klappar katten eller sitter i tygsoffor). Vad jag inte är allergisk mot vet jag inte, då läkaren bara plockade ut några ämnen till testet. Hon trodde nämligen inte att det var någon allergisk reaktion jag hade.

Så har då min jobbiga trötthet under våren fått sin förklaring - pollenallergi. Och framöver när vi äntligen ska köpa nya sängar så blir det väl till att investera i kvalsterskydd.

Fem saker som finns på din Att-göra-lista idag?
- tvätta och hänga tvätt
- lägga fram kläder till Malmöresan
- betala räkningar
- be grannen ta in posten nästa vecka
- cykla ner till hällarna och ta ett kvällsdopp

Vad gjorde du för 10 år sedan?
Då var jag 25 år. Jobbade som kvalitetssamordnare med ensamt ansvar för kvalitet och delat ansvar för miljöfrågor. Ung och entusiastisk utan någon som helst koll på vad som är rimligt att klara av på en arbetsdag.

Min man var då min sambo och en dag på alvaret bestämde vi oss för att det var dags att försöka få barn. Maken min ville dock att vi skulle bo i hus först. Så vi började lägga undan pengar och leta efter ett hus på landet.

Vilka platser har du bott på?
Jag har levt mitt liv ganska lokalt. Växte upp i villaförorten. Bodde i stan i några år. Köpte renoveringsobjekt på landet och flyttade (flydde) efter fem år tillbaka till barndomens villaförort där jag bor nu.

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?
- Betala av våra lån.
- Köpa drömhuset och anlita hantverkare för renoveringen.
- Studera (fast det ska jag ju göra ändå)
- Sätta av en stor summa pengar till sommarstugan så att den kan vara kvar i släkten utan att belasta min mamma ekonomiskt och utan risk för det tjafs som kan uppstå när syskon ska äga någonting gemensamt.
- Bjuda släkt och vänner på härliga långresor.
- Skänka pengar


Vilka 6 personer utmanar jag och vad krävs av dem?
Jag hinner inte skicka några personliga utmaningar idag så den som vill kan ge sej i kast med den. Gör så här:

*Svara på alla frågorna*Välj ut 6 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar där du ber dem läsa din blogg* Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.

hemma på blixtvisit

Vi har haft en underbar vecka i stugan. I år funkar samvaron med mamma och bror gnisselfritt. Mamma har tagit till sig av våra samtal och taggat ner lite. När hon blir irriterad på stöket går hon och gnuggar lite på sitt flaggskepp - diskbänken. Fast så stökigt är det inte...tycker jag.

Solen ska skina ytterligare några dagar så vi såg ingen anledning till att sitta här hemma och trycka utan åker tillbaka till stugan i eftermiddag. Vi stannar till på onsdag och på torsdag tar vi tåget till min syster i Malmö.

Min stresshjärna har gjort sej hörd och försökt jaga på mej med tvätt och packplanering. Den vill gärna att jag stressar på nu så att vi kan förbereda allt och kunna ta det lugnt på onsdag.

Jag försöker fokusera på en sak i taget och njuta i nuet. Stresstankarna är egentligen helt irrationella för det är gott om tid. Och vi har tvättmaskin i stugan om det krisar. Så nu ska jag läsa bloggar!

packdag

I eftermiddag ska vi på 2-årskalas och innan dess ska jag packa, vika tvätt och stryka det som inte var torrt igår. Fast jag ska börja med att prova ut kläder till begravningen på fredag.

Efter kalaset åker vi till stugan och stannar nästan en hel vecka. Det ska bli härligt! Maken planerar cykelutflykter och annat skoj, så vi får hoppas på fint väder. Fast jag packar några extra spel utifall att...

regndag

Bigaråerna fick plockas i ösregn, men jag lyckades iallafall få ihop så det räckte till ytterligare en sats sylt. Jag hade lite småplaner på att cykla till blåbärsskogen också, men de planerna regnade bort. Kanske kan jag ta en tur imorgon förmiddag.

Nu ska jag lyssna in mej på Winnerbäck. Nästa fredag ska jag på konsert och det var ett tag sedan någon av hans plattorna snurrade i spelaren.

Idag har varit en dag full av GÖRA. Fast jag inte skulle... Men det är skönt att få allt tvättat och i ordning innan vi åker till stugan. Imorgon blir det packning och plockning. Jag städar alltid som en galning innan jag åker på semester bara för att slippa komma hem till kaos. Och så är man helt slut första semesterdagen. Vi får nog ta en tiominuters familjeröj (man ställer timern och städar så mycket man hinner tills klockan piper).

bildkaos

Hm, jag tror att jag ska ta med mej datorn till stugan och mappa mina bilder. Nu ligger de utspridda både här och där, vissa dessutom i olika ändringsfaser.

Dessutom är jag inte klar med mina vårblommebilder. Har visst glömt det...

idag

Planerna för idag är:

Tvätta, tvätta, tvätta och stryka.
Plocka bigaråer och göra en omgång sylt till.
Låna om böcker som har oroväckande kort låntid kvar.

Nu ropar tvättmaskinen på mej.

inte så spännande

Boken var inte så spännande. Efter ett stort antal älvböcker kan jag upplägget, om man säger så. Men barnen gillar dem och det är ju bra.

Mina käkar däremot vill inte veta av mer spänning. Jag kände mej som min gamla svensklärare när jag läste med i stort sett orörlig mun. Aj! Det blir så här titt som tätt och då är det bara avslappning och en lägre växel som gäller.

Jag har iallafall kommit igång med lite pärlande. Nu när jag övervunnit första hindret (att inte våga prova) är det ju faktiskt avkopplande. Fast så mycket att visa upp har det inte blivit eftersom jag inte varit nöjd utan börjat om. Idag blev jag dock färdig med ett som jag är helnöjd med (bild kommer). "Fick" med mej en multitång hem från stan idag så nu har jag lite smått börjat testa lite nya tekniker.

rivigt!

Jag gör som Nina och är med och tävlar om en vitlöksrivare hos vävrakeramik.

Diskuterade vitlöksrivare med svägerska i helgen då vitlökspressen i stugan i stort sett gjort sitt, men jag visste inte att det fanns så här fina!

poff

Någon gång innan jag och ungarna skulle bege oss till stan för att gå på utomhusteater tog orken slut. Resten av dagen gick på reservaggregatet och nu är jag helslut.

Antar att en hemmadag med en son som jag fått tjata på hela dagen, urinsamlande på en unge som vägrade (fick tillsist låna en potta av grannen), upptäckten att bilstolarna stod på plats i bilen, fast omonterade m.m. gjorde sitt till.

Nu ska jag göra en punktinsats och läsa godnattsaga - Julia Julälvan. Det kan inte överlåtas åt maken för jag måste ju veta hur det går.

stundande semestertider

Imorgon jobbar maken halvdag och sedan är det semester!!!!
Vi kommer att åka till stugan på söndag och stannar där till fredag. Då åker vi till ölandsbyn på begravning och på kvällen ska vi på konsert.

Om det är fint väder (och vi "får" för mamma) kanske vi sticker tillbaka för ytterligare några dagar innan vi tar tåget till Malmö och systra mi.

Sedan är det jobb, dagis och skolinskolning i en vecka innan det är dax för ännu en vecka i stugan.

Jag njuter i fulla drag av att vi inte har några speciella projekt den är sommaren som "tvingar oss" att stanna hemma. Vi kan ta dagen som den kommer och om man känner för det så finns det ju alltid någonting att fixa med.

tänk att det funkade

Jag är uppväxt med en mamma som syltade och saftade i tid och otid. Jag följde i hennes spår med chutney och diverse inläggningar. Jättekul, tyckte jag. Ett riktigt sommarnöje.

När vi fick barn blev det inte så mycket tid över till sånt där och inte hade vi någonting i trädgården att ta vara på heller (vi började med det mest akuta - huset).

För fem år sedan flyttade vi till huset vi bor i nu. Trädgården var helt fullproppad med bärbuskar och fruktträd. Eftersom vi flyttade in mitt i skördetiden så hann jag inte med frukten, men lyckades iallafall frysa in en del. Året efter hade vi en liten bäbis och lite ork så då blev frysen ännu lite fullare. Den här gången med etiketter av typen "2 liter vinbär till saft, 1 kg plommon till chutney".

I flera år har jag levt med en frys full av måsten. Inte undra på att det blev trist. I vintras rensade jag ut alla mina energitjuvar och frukten åkte i soporna tillsammans med mina recept. Här skulle det inte saftas något mer!

Men nu när jag inte har några måsten, och mer ork så kom lusten tillbaka. Och jag gör det bara för att det är roligt och mysigt att äta hemgjort. Havregrynsgröt med bigaråsylt och mjölk. Mums!

den bästa av dagar

Högt uppe i bigaråträdet satt jag.
Dinglade med benen och var glad.
Sedan klättrade jag ner och kokade sylt.

städdag

Min syster sov över och har nu tagit med sig tjejerna till en kompis med barn i samma ålder. Sonen och klassbästisen är här och leker för fullt. Efter lunch ska de hem till kompisen och bada.

En perfekt dag för städning med andra ord.
Ett å två - städa på!

påfyllning

I min ensamhet tog jag mej en tur till bibblan för påfyllning av läsupplevelser. Det blev lite smått och gott, för man kan ju aldrig så noga veta vad man blir sugen på.

Njutningsfullt att i lugn och ro strosa runt bland hyllorna. Titta på omslag, fundera, bläddra och kanske hitta någon ny favorit.

Om ett par timmar kommer mina rackarungar hem. Jag saknar dem redan, trots att det bara gått 20 timmar sedan vi skildes åt.

När ytterligare ett par timmar passerat får vi besked om hur semestern blir. Då kommer maken hem med en nybesiktigad bil. Lyckligtvis har jag redan betalat biljetterna till barnteatern på torsdag. ;)

på tu man hand

Ensamma utan barn.
Ingenting planerat.

På flera år har det inte gått.
Men nu - nu blev det av.

En skogspromenad.
Bara vi.
Och naturen.

Efterlängtat!

och tur med vädret hade vi oxå!!!

Ölandshelgen överträffade alla mina förväntningar.

När vi anlände till stugan på fredageftermiddagen regnade det, men efter den obligatoriska tacomiddagen kikade solen fram så vi åkte till stranden för ett kvällsdopp. Senare på kvällen öste regnet ner.

På födelsedagen "vaknade jag" till skönsång och kramar. Och presenter. En cykelhjälm och en soda streamer fanns i paketen. Så nu ska jag göra eget bubbelvatten! Efter frukost och tårtbak cyklade hela familjen ner till hällarna för macklunch och bad. Vi hade det jättemysigt och solen sken. Jag njöt i fulla drag av att kunna lämna alla tankar på den stundande bjudningen och bara vara. Och jag lyckades hantera återstoden av dagen utan en massa stress.

Hela helgen har jag somnat direkt och sovit som en stock hela natten. Ovant och härligt. Tyvärr missade jag morgondoppen (maken, svägerskan och sonen är riktiga hurtbullar) men det var badväder både på söndagen och måndagen så jag fick plaska lite jag också. Och jag fixade strandbesöken utan någon oro alls. Jag som alltid brukar vara den som vill hem först, tog det lugnt och hade gärna stannat kvar längre.

Men bäst av allt var nog ändå att jag fixade en långhelg i stugan tillsammans med mamma, mina syskon och syskonbarn utan att känna den där enorma längtan efter att få vara ensam. Jag hittade små öar här och där som jag tog vara på istället för att vara jättesocial tills det tar stopp.

...och TACK...

...för alla gratulationer. Det blev en härlig födelsedag!

studier

Efter en toppenhelg sitter nu maken och jag här hemma - vid varsin dator. Jag skulle bara kolla antagningsbeskedet från VHS, och fastnade.

Jag har kommit in på B-kursen i psykolog och är tredje reserv på kursen om hälsa. Men eftersom det är en kvällskurs så har jag ganska stora förhoppningar om att jag kommer in på den. Jag vill helst spara psykologin till senare eftersom jag nog hellre vill läsa den i grannstaden, men inte är riktigt mogen för det än.

Nu ska jag återgå till viktigare saker. Men en kort sammanfattning av helgen: jag var ganska mycket mitt gamla jag - alltså det av mej som jag vill ha kvar. Toppen!!!!

semesterstängt

I morgon fyller jag år. Trettiofem närmare bestämt. Och den bästa presenten har jag redan fått. Jag och maken ska åka hem ensamma på måndag. Syster och mor stannar kvar i stugan med barnen ytterligare någon dag. En tisdag helt för mej själv. Det ska bli underbart!

Fyra provrör med blod är lämnade för analys och bloggarna är lästa. Så nu ska jag läsa ut min bok och sedan packa för helgen i stugan, städa lite i köket och fixa lunch tills resten av familjen kommer hem.

I eftermiddag åker vi. För egen del känns det helt okej med mulet väder, då kan man bara ta det lugnt. Men för barnens del hoppas jag på sol. Det får bli en sådan där gigantisk allväderspackning med regnställ och badkläder, shorts och långbyxor, varma tröjor och solhatt. Och skor i alla varianter.

Nu ska jag läsa ut min bok så att jag hinner grejja lite innan familjen kommer. Så att det iallafall ser ut som att jag varit flitig.

former known as "Hönsmamman"

Sommarens stora utmaning för mej är att släppa lite på kontrollen över mina barn. En av mina grundtankar om barnuppfostran har varit att inte hindra men finnas i bakgrunden.

När barnen var små var det ju lätt:
- låta dem klättra och fånga upp dem om de föll
- om de klättrade upp på en stol höll jag inte i stolen som många gör utan var beredd på att fånga upp den.
- låta barnen vara ute själva men kika i fönstret så att allt är okej

Detta har lett till att mina barn alltid varit säkra och trygga. Och ena hejjare på att klättra och hålla balansen.

Nu är de så stora att jag inte längre kan ha personlig kontroll över dem, utan måste börja lita på det sociala nätverket. Om sonen inte dyker upp hos kompisen ringer förmodligen kompisens förälder och undrar vart han har tagit vägen. Eller också finns det säkert någon vuxen på cykelvägen som kan hjälpa till om olyckan är framme.

Barnen vet vad de heter och var de bor. Kommer de vilse kan de be om hjälp. Och jag tror faktiskt att de har så mycket vett att de aktar sej för bilar om de skulle hamna vid en bilväg.

Snart 8-årige sonen:
- får cykla själv till kompisar i samhället så länge han inte korsar någon större bilväg (något som han kommer långt på). Och han behöver inte ringa när han kommer fram.
- får gå vart han vill

Utmaning:
Låta honom cykla upp till centrum. Där kryllar det av mopeder vilket känns lite läskigt.

5,5-åriga dottern
- fick igår cykla tillsammans med brorsan till brorsans kompis.
- får gå fritt i närområdet och till kompisar

Utmaning:
Låta henne gå till lekplatsen på andra sidan vägen.

3-åriga dottern
Här har jag släppt ofantligt på kontrollen om man jämför med syskonen. Hon springer över till grannen och leker utan att jag kollar att hon verkligen är där. Hon får vara uppe vid pulkabacken med sparkcykeln ensam.

Jag tror att det är en kombination av oron för vad som kan hända barnen och oron för att andra ska tycka att jag är en dålig förälder. Jag inser att jag måste lita mer till barnens egen förmåga samt gå efter mitt eget omdöme och strunta i vad andra ska tycka.

på fastande mage

Jag får inte äta någonting efter klockan åtta ikväll.
Och jag är redan hungrig.
Trots att jag inte brukar äta sent på kvällarna
och för säkerhets skull käkade en macka en minut i åtta.

Kvart i åtta i morgonbitti ska jag till vårdcentralen.
Fler prover p.g.a. järnbristen.
För tredje gången (suck!).
Men för första gången ska jag vara fastande.
Trots att jag tror att det är samma tester.
Fast doktorn är ny.

Lite konstigt.

stolt mamma

Sonen klarade de sista momenten på järnmagistern galant.

Dottern tog silverpingvinen genom att simma ryggsim 10 meter. Och samtidigt som jag pratade med simfröken om vilken nivå hon ska börja på till hösten eftersom hon nästan kan simma började dottern simma bröstsim.

- Va? Kan du simma, utbrast jag. Det har du inte berättat!
- Nä, för jag lärde mej det idag, svarade en stolt dotter.

Planen nu är att gå ett par gånger till simhallen i sommar med målet att hon ska kunna simma tio meter. Då kan hon börja direkt med simning en gång i veckan till hösten, och vi slipper traggla i lilla bassängen två gånger varje vecka.

mat, mat, mat

Lunch och middag varje dag.
Ideérna börjar tryta.
Och orken.

Trots att vi fuskar med macka ibland.

råplugg

Tills imorgon ska vi knacka in isvett i sonens skalle. Ganska svårt faktiskt. Minns ni anslagstavlan: vass-råk-brygga-bro, udde-avlopp-utlopp-inlopp o.s.v.

Och som vanligt kan jag inte hålla tassarna borta. Om sonen inte kan isvettet tills imorgon klarar han inte järnmagistern. Ett glasklart fall att träna på att ta eget ansvar för läxorna och att få ta konsekvenserna själv.

Men så tycker jag ju att det är så synd om han inte tar det där märket...och så tjatar jag...

Fast jag kom på mej själv och i kväll när jag frågade om han ville bli förhörd och han sa nej så gick jag därifrån. Och tänk, efter en kvart ropade han på mej och ville gå igenom punkterna igen.

Det ska jag lägga på minnet till höstens läxduster. Påminna och fråga men ge honom möjlighet att välja tillfälle. Kanske kan det funka. Det gick ju bra med gympapåsen.

energitjuvar

Jag läste om energitjuvar och började fundera lite över vilka som stjäl min energi. Energitjuvarna i min närhet är i första hand människor som jag inte kan bryta med och vars största fel är att de på något sätt irriterar mej. Oftast genom sin egoistiska läggning.

Min taktik är i första hand att försöka minimera umgänget med dem. För när jag väl träffar dem lägger jag ner mycket möda på att inte bli illa omtyckt av dem. Ett beteende som jag stör mej hemskt mycket på och håller på att jobba bort.

Dessutom försöker jag ändra min inställning till personen i fråga och då tycker jag att Kay Pollaks bok "Att välja glädje" har varit till stor hjälp. Dags för en omläsning tror jag.


Och när jag satt och tänkte kom jag på att jag har en expert i familjen!

Min 5-åring är väldigt lyhörd och enkel att leka med, men hon har råkat ut för flera kompisar som alltid vill bestämma i leken och inte kan turas om ("får jag inte det så går jag hem..."). Istället för att foga sej till varje pris för att få leka (som jag gjorde när jag var liten) väljer hon bort dem och ägnar sej åt någonting annat.

Väldigt starkt gjort tycker jag! Och förmågan att argumentera och få igenom sin vilja tränar hon på dagligen, så jag är inte det minsta oroad för att hon bara tar den lättaste vägen ur en konflikt.

Detta har lett till ett lite komiskt läge. Sonens bästis har en lillasyster som är mellan mina döttrar i ålder. Hon vill helst leka med min 5-åring - som inte alls är intresserad (eftersom hon är väldigt dominant), medan min 3-åring jättegärna vill leka med den här tjejen.

byxbytet avklarat

Jag och barnen skjutsade in maken till stan mot att han tog barnen medan jag bytte mina byxor. Han slapp åka buss och jag slapp dra med mej tre trötta barn in till stan i morgon, så båda blev nöjda.

Barnen vill inte längre se på Bolibompa så kvällarna blir oftast jättemysiga nu. Vi hinner med en extra lång saga och rolig samvaro. Jag tror inte att vi ska påminna barnen om barnprogrammen till hösten, utan fortsätta i den här stilen. Det är ju inte direkt skadligt med för lite tv. Fast vi får väl se hur det blir när det är mörkt ute och alla är trötta och gnälliga. Då är det ganska skönt med en timmes tv innan läggningen.

spänt läge

Idag följde mamma med till simskolan och jag passade på att bjuda in oss på lunch. Efter maten gick jag och la mej en stund, och sov i nästan två timmar.

Jag tycker att jag har flyt nu, men när jag lyssnar på kroppen så hör jag varningssignalerna:
- jag har jättesvårt att somna
- jag drömmer en massa rörigt
- det susar i öronen
- käkarna värker
- axelpartiet är väldigt motsträvigt när jag ska slappna av

Så vad göra?
Trappa ner "går inte" just nu.

Imorgon är det sista dagen på simskolan (innan avslutningen) och sonen ska göra de sista proven för järnmagistern. Dessutom måste jag åka in och byta mina vita byxor. Skulle ha trekvartslånga och högg ett par utan att prova eftersom jag har samma modell i svart. Men när jag kom hem visade det sig att de var hellånga. Och det skulle jag ju inte ha.

På fredag tar maken simavslutningen men jag får ingen sovmorgon för jag ska till vårdcentralen och ta prover vid kvart i åtta.

Men sedan ska vi till stugan och jag ska bara njuta. Eller nästan bara, för jag fyller år på lördag och det är en hel del att fixa med det. Men jag väljer en enkel tårta och mat som är lätt att tillaga så det ska nog gå bra.

Det här såg ju inte så mycket ut trots allt.

det här med semester

Eftersom jag är sjukskriven så har jag ju ingen semester. Och nu när barnen har sommarlov är mina dagar långt mer arbetssamma än när de var i skolan/dagis mellan åtta och tre.

Jag får väl helt enkelt adoptera makens semester och göra den till min. Så då passar jag på att gnälla lite om att jag bara får tre veckors semester i år. Och de hänger inte ens ihop.

(Fast vi har långhelger i fem veckor från torsdag eftermiddag t.o.m. måndag. Och det är ju helt okej.)