mesmorsa

Imorse satt det tre ynkliga barn vid frukostbordet. Ont överallt hade de. Och trots att jag egentligen nog trodde att det bara var trötthet så lät jag dem vara hemma.

Visst var det trötthet. Efter en stunds vila har det varit full rulle. Samtidigt som jag håller på med skolarbetet som kört ihop sig den här veckan. Jag hade missat en uppgift i sociologin så nu har jag två inlämningar plus en tenta som ska vara klara senast fredag. Inte så bra med sjuka barn, alltså. Fast kanske var det därför jag föll till föga. Det kändes som att jag tänkte köra iväg dem sjuka till skolan bara för att jag var tvungen att plugga.

Trots det tycker jag att jag är ganska cool och tar en sak i taget utan att stressa upp mig. Jag kan inte göra mer än vad jag gör. Hinner jag inte med allt så kommer det nya chanser. Vilken skillnad mot förra hösten då jag tyckte att en inlämning var stressande om jag inte var klar i god tid!

där jag är i mina tankar

Den senaste tiden har jag planerat och bokat in och jag märker nu att jag i tankarna ofta är mer i framtiden än i nuet.

Detta har gjort att jag har kommit ifrån vanan att vara här och nu och låta almanackan hålla koll på vad som ska hända sedan.

Jag har märkt att när jag väl börjar "tankesnurra" så är det en del av mej som njuter av självplågandet och sätter högre fart på snurran.

Bra är att jag trots allt hållit fast vid min meditation och avslappning. Tidigare brukade jag strunta i detta eftersom jag kände mej så rastlös.

Nu ska jag ta fler pauser i vardagen där jag bara fokuserar här och nu. Och varje gång jag upptäcker att jag är i snurran ska jag föra över fokuset på nuet.

dé é mycké nu

Nu är jag inne i stresskarusellen igen. Länge sedan sist, men inte efterlängtat.
När vi planerade kommande helg tänkte jag att det blir tufft, men en intensiv helg någon gång ibland går ju bra.

Det jag inte tänkte på var att eftersom jag tänkt vara ledig på höstlovet så behöver en del skolarbete vara klart imorgon:

* Sociologin som jag varit nästan färdig med ett bra tag ska visst lämnas in senast på tisdag - dags att göra den klar med andra ord.
* Min fantastiskt roliga essä får jag inte riktigt till. Just nu skriver jag en massa bara och så får jag rensa sedan. Jag har svårt att fokusera för allt går in i vartannat och existentiella frågor är ju sååå spännande!!!!
*Och direkt efter höstlovet har vi metodtenta i psykologi C. Oj då - det hade jag missat. Visserligen inte så svårt men jag har ju varit flitig så det var ganska länge sedan jag jobbade mig igenom kapitlen. Och en bok som vi inte hade någon inlämning på har jag inte öppnat än (läraren lovade några frågor på just den boken...)

Nu ska jag ta dagarna som de kommer och nästa vecka ska jag njuta av ledigheten och jag hinner säkert plugga lite då med, barnen brukar ju inte vilja vara med mej utan leker hellre med sina kompisar...

- Imorgon ska 6-åringen ha Halloweenkalas. Buffé och Disco i källaren. Maken och jag kan ju turas om att gå ner och titta till dem.
- På lördag ska vi ha middagsträff med kompisgänget hos oss.
- Och på söndag fyller dottern 7 år, så då blir det kalas med släkten.

Tråkigt när det blir så här stressigt, jag som egentligen gillar att pyssla och grejja. Nu blir det ju bara jobbigt!!!!

surdegsdagar

Vi rensar, röjer och gör färdigt inne och ute.
Använder en del av sommarens energitillskott till att göra oss av med energitjuvar.

Hemmet ska åter bli en lugn oas.

(Hmmm...borde kanske köpa lite nya växter oxå...)

husmorssemester

... fast tvärt om - jag leker husmor. Igår kokade jag sylt och marmelad på fjolårets plommon, sylt på nyplockade bigarråer (fast en riktig husmor klättrar kanske inte i träd?) och bakade bröd för den kommande veckan.

Idag ska jag koka bönor och så blir det tvätt och lite städning.

Barnen leker och leker och leker. Att växla mellan stugan och hemmet som vi gör i år verkar vara bra för både stora och små. Imorgon åker vi tillbaka igen, med en mellanlandning i Borgholm för en Ledinkonsert tillsammans med vänner.

Jag märker att min ekonomistress har satt igång igen (helt i onödan)- men samtidigt tycker jag ju att det är roligt att ta tillvara sommarens bär. Jag ska vara uppmärksam så att det inte går till överdrift.

avstressning

Den senaste veckan har jag haft svårt att somna, antagligen för att jag känt mej så stressad. Jag har mediterat, använt spikmattan och avslappningsband. Men jag har ändå varit stressad inuti.

Igår kom jag på att jag inte motionerat på drygt två veckor. När min promenadkompis E började jobba blev det inte längre en vana att gå morgonpromenaden i slingan.

Kunde det vara det som gjorde mer mer och mer stressad? Motion är ju avstressande och dessutom frisätts endorfiner som bidrar till ökad harmoni och bättre nattsömn.
Jag tog en långpromenad och idag är jag utvilad och mer avspänd. Så enkelt, egentligen.

Dessutom har jag slutat dricka grönt te, som väl också är bra mot stress. Bäst att börja med det igen.

att ta sig ur irritation och andra energitjuvar

Ett av mina mest använda verktyg som jag har i min mentala verktygslåda är SOAL.

Stop
Stanna upp

Observe
Observera dina tankar och situationen.

Act
kan/vill jag göra någonting just nu? Gör det isåfall! Bestäm när det ska göras - helst omgående!
Om inte:

Let go
Släpp tanken. Acceptera situationen eller bestäm när du ska tänka på det igen och varje gång tanken dyker upp innan det tillfället ber du vänligt men bestämt tanken att vänta tills den bokade tiden.

Jag använder det när jag är arg, irriterad, ångestfylld, nervös, ja i de flesta situationer som tar energi.

Ett exempel:
Fotbollsklubben har fått hybris och byggt en ny träningsanläggning. Inget fel i det, förrutom att den ligger i utkanten av samhället. Tidigare tränade ungarna i centrum, vilket innebar att de kunde cykla själva. Nu har vissa jättenära medan andra (som vi) har väldigt långt. Dessutom måste man cykla över en (i våra ögon) hårt trafikerad väg.

Detta har gjort mej lite småirriterad! Var är barnperspektivet? Är det inte viktigt att ungarna kan ta sig dit själva? Och var är miljöperspektivet?

När vi nu fick träningsschemat för våren upptäckte jag att plötsligt att jag var galet irriterad. Den nya anläggningen innebär för oss stora logistikproblem och en ganska stressad tillvaro. Inför match måste barnen dessutom byta om i de gamla lokalerna och sedan köras till planen, eftersom matcherna flyttats till den nya planen innan klubbhuset ens är påbörjat.

Igår blev jag medveten om den tärande irritationen (S), plockade fram SOAL och började analysera situationen (O). I det stora finns inte mycket att göra eftersom allt är beslutat och genomfört. Så den biten är bara att acceptera (L).Däremot kan transporterna bli smidigare om vi samåker. Sonens kompisar i laget bor inte nära oss, så jag bestämde mej för att ta tjuren vid hornen och prata med föräldrar som jag inte känner (A). För att göra det fick jag ta på mej skjutsen till matchen igår. Väl där visade det sig att Hugos och Villes föräldrar hade samma problem som vi och vi bestämde oss för ett körschema.

Nu har träningsfrågan löst sig och jag fick dessutom extra energi av att jag lyckades lösa situationen.

jag åkte

... och det blev ganska lugnt trots allt. Vi stannade inte så länge och struntade i det tänkta sandalinköpet på hemvägen. Nu har jag mediterat på spikmattan och allt känns ganska bra.

Om en stund ska jag följa med stora tjejen till simningen. Jag valde mellan att skjutsa och att stanna hemma och laga mat - inget svårt val!

i valet och kvalet

Egentligen vill jag inte....
Maken har bjudit in oss på lunch hos sin bror.
Jag känner mest för att strosa omkring här hemma.
Det har varit mycket ett tag nu och gårdagens stadsbesök med barnen blev droppen...
Nu är jag i stort behov av återhämtning.

Men
Barnen vill att jag följer med.
Maken vill att jag följer med.
Makens brors familj vill säkert också att jag följer med.
Dessutom har de en liten hundvalp som jag gärna vill träffa.

Nästa vecka finns inte mycket tid att bara gå och dra.
Jag har uppsatshandledning måndag och tisdag. (Soom jag nog borde förbereda mej lite inför.)
En eftermiddag inbokad för slutfixet med den ena uppsatsen.
Psykologtid på torsdag.
Och dessutom mycket med barnen. Gympaavslutning, fotbollsträning och studiedag.

Nu känner jag att jag nog ska stanna hemma.
Lita på magkänslan var det väl...

Dessutom hade jag glömskedrömmar i natt - en signal att ta på allvar. När det börjar bli för mycket drömmer jag att jag glömmer saker. I natt glömde vi bort julafton. Vi hade inte ens köpt julklappar.

en måbradag

En långsam dag ska jag ha idag.
En dag för att fylla på energi.

Nu börjar det sina, märker jag.
Jag tittar tomt på statistikvarianterna,
som borde räknas åtminstone en gång.
Det är ju roligt ju... borde inte vara så svårt att sätta igång.
Men... Suck!

Så jag släpper det.
Gör mej redo för frisörbesök.
En stadstur efter det.
Och sedan får det gärna bli torsdag.
Det finns omtentor, men dagarna som går kan inte levas om.

mitt långsiktiga mål

Jag gjorde en övningstenta igår. Och fastnade på de flesta fackuttrycken. Helt tomt i hjärnan. Men nu ploppar lösningarna upp som små jordloppor.

Det finns där. Jag behöver bara lita på det!

Hittills idag har jag tagit sovmorgon och legat och läst en underbart nedvarvande bok (hon älskade). Men det hjälper föga. Hela jag är spänd av stress. Det är inte lätt att släppa taget med tanken när hela kroppen signalerar fara och obalans. Trots allt jag är inte förvånad. Så här mycket har jag inte haft omkring mej på flera år:

- Enkätinsamling till uppsatsen.
Status: pågår.
Aktivitet: dela ut enkäter på dotterns gympa ikväll. Sedan ska jag släppa det.

- Ärenden.
Biblioteksbok som ska hämtas i stan till uppsatsen, en stiftpenna ska inhandlas
(känner inte för att skriva tenta med sonens dödskalleblyerts även om det kanske vore lite coolt), och lite annat smått.
Status: jag tar en tur imorgon när jag ändå ska till frisören.

- Rapportskrivning i hälsopedagogiken
Status: Borde vara vilande men jag skulle ju vilja pilla lite mer med statistiken...
Aktivitet: NEJ!!!!

- Tentan på torsdag.
Status: Oroväckande dålig koll
Aktivitet: Räkna igenom uppgifterna och sedan släppa det!

- Malmöresan
Status: ej påbörjat
Aktivitet: tvätta lite och sedan packa.
Extra stress: att jag ska hämta barnen på fritids och sedan köra ner till makens jobb = mina jobbiga 5 mil till mitt gamla jobb. Ligger och gnager i magen känner jag...

Det jobbiga är väl att även ett beslut om att släppa vissa saker leder till stress. Förmodligen för att det går emot min självbild.

Tanken på att göra ett halvdant jobb med rapporten. Njä...främst för att jag skulle skämmas lite. Jag vill visa upp någonting bra. En underkänd tenta känns okej för mej själv och inför resten av klassen, men lite kymigt känns det allt inför föreläsaren, som dessutom är min handledare på uppsatsen.

Jag vet ju sedan tidigare att om jag härdar ut kommer det att leda till en befrielse och mindre stress i framtiden. Så jag kämpar på med att ligga lågt.

Jag har det långsiktiga målet i sikte - att leva ett hållbart liv. Och vägen dit är ju just att följa magkänslan och inte överarbeta saker.

ta det luuuugnt!

Det blev inte mycket till plugg idag. Skönt!!! Jag satte mej med gamla tentor och kunde väl inte på långa vägar allt men tror ändå att jag kan skrapa ihop lite poäng här och där. Det får räcka! Imorgon ska jag räkna igenom statistiken en gång till och sedan får det vara bra!

Om en stund kommer sonen hem och sedan ska jag hämta tjejerna för vidare färd till kompisar med barn. Tyvärr har jag tackat ja till en träff med mina barndomsvänner senare ikväll. Ni vet så där utpressande "de flesta kan på måndag så bl.a. bl.a bl.a.". Och i sådana lägen har jag svårt att säga nej. Trots att jag hellre hade träffats imorgon.

När jag känner efter så är det nog så att jag känner mej lite konstig ibland när jag räknar in min jättelånga ställtid om det är på grund av den som en träff inte blir möjlig.

Jaja. Nu ska jag svida om och ge mej av. Jag får se hur jag gör ikväll. Jag ska ta det lugnt i min egen takt och så får det bli som det blir! Helt enkelt!

teflonhjärnan is back

Om en vecka har vi tenta. Salstenta. Jag kan räkna statistiken, det kan jag. Men teorin har jag ingen aaaning om. Alla termer skuttar omkring som de vill, om de ens har tagit sig in i hjärnan.

Jag orkar bara inte sätta mej ner och organisera, strukturera och försöka få allt på plats. För första gången kan jag helt ärligt säga att jag blir jätteglad för "bara" ett G. Och att ett underkänt inte känns som någon stor besvikelse.

Veckan som kommer ska jag fokusera på att varva ner mentalt, sköta om mej och bara ta det lugnt. Plugga lite om jag har lust. Men annars får det vara. Jag vill hellre plantera blommor och pyssla med uppsatsen och rapporten som ska skrivas. Ta långpromenader i skogen. Läsa böcker. Meditera. Sova ...

Omtentan är i maj, och tills dess ska jag väl vara i fas med mej själv igen.

Det är luuuugnt!!!

stressanalys

Jag har funderat på vad det är som stressar mej och kommit fram till följande:

- Maken har bytt arbetsplats (ofrivilligt) och har nu 5,5 mil till jobbet istället för cykelavstånd. Det innebär att han samåker och inte är så flexibel. Jag får sköta både lämning och hämtning, samt barnens fritidsaktiviteter. Dessutom kommer han hem senare än tidigare, vilket innebär att jag får stå med middagen varje dag. Jag känner mej fastlåst.

- Barnen har varit sjuka hela våren nästan... och nu är sonen febrig.

- Statistikkursen triggar igång mitt "gamla rationella jag" och jag märker att jag faller in i gamla stresstänk.

- Salstenta istället för hemtenta. Jag kan inte längre motivera mej till att proppa in en massa kunskap i hjärnan bara för en tentas skull. Helt meningslöst, tycker jag! Men det stressar mej att jag inte kan förmå mej att öppna böckerna...

- Terapiavslut. Jag ska gå varannan vecka i terapi fram till sommaren .Sedan blir det en uppföljning i höst. Jag känner inget större behov av terapi när jag jobbat klart med det vi håller på med nu, men det känns ändå stressande att avsluta.


Dessutom några saker som krävt ett beslut:
- ska jag gå sommarkursen i grannstaden så att barnen får gå på "dagkollot"?
- hur ska hösten se ut?


Åtgärder:

- de stora punkterna kan jag ju inte göra så mycket åt... men snart är iallafall barnens aktiviteter slut för säsongen. Och om två veckor börjar uppsatsskrivningen = inga föreläsningar.

- en studieplan kanske. Tror att det räcker för mej att få ordning på föreläsningsanteckningarna. Som det är nu har jag ingen överblick. Och statistiken kan jag redan, så ett G borde jag kunna klämma in utan större ansträning.

- ansökningstiden för hösten har nu gått ut så nu slipper jag tänka på vilka kurser jag ska söka.

- vad gäller sommaren har jag bestämt mej för att tänka på mej själv och inte på barnen. Den här sommaren vill jag inte pendla till grannstaden på sommarkurs, så jag skippar det.

att bara flyta med

När jag är inne i en stressnurr har jag jättesvårt att göra saker utan att bli stressad. Genast börjar jag tänka stort och i tid. Projektet som får ta den tid det tar blir plötsligt ett gigantiskt berg av göromål som helst ska vara klara igår (för det vore ju bra om det blev klart). Även vardagssaker blir stressiga när jag låter tanken styra över matlagning o.dyl.

Bästa botemedlet är meditation. Efter en halvtimme i solstolen gick eftermiddagen i sakta mak. I tanken alltså. Jag fick massor med saker gjorda. Det kändes faktiskt som att de gjorde sig själva.

I nuet finns det ingen plats för stress.

pyspunka

Nu har jag energiläckage igen.
Resten av veckan får gå i lugnets tecken.

Den röriga psykologikursen sög energi, men nu har jag skickat in det sista. Puh!
I min andra kurs fick vi backning på vårt uppsats-PM, men nu har jag filat på argumenten och vi fick till sist vår vilja igenom.
Dotterns fyraårsfiranden var roligt och ganska lugnt, men det blir ju ändå ganska hektiskt med ett par kalas.

När jag kom hem från dagens seminarium hade jag jättesvårt att slappna av, trots att jag lyssnade på en CD med prat. Tankarna for hit och dit vilket är ett klart tecken på överhettning.

Imorgon blir det promenad med E, spikmattemeditation, eftermiddagsavslappning och bokläsning däremellan. Visserligen läsning inför uppsatsen, men det är en spännande bok så det ser jag fram emot. (Hälsans mysterium av Aaron Antonovsky - en bok som många kurser refererar till men som få verkar ha läst.)

tillit

Jag tränar på att ha tillit till min egen förmåga.
Min hjärna är ju fantastisk.

Just nu jobbar jag med boken Verklig lycka.
Recensionen gick bra. Den vetenskapliga granskningen gick strålande.
Sedan tog det tvärstopp.
- Vaddå diskutera utifrån kurslitteraturen? Jag hittar inte ett enda samband!!!

Som gjort för att hetsa upp sig över, känna sig värdelös och må dåligt.
Men eftersom jag övar på tillit så slutade jag skriva för dagen.

Efter kvällsavslappningen sa det Pling!
Och så hade jag flera alldeles strålande ideér i huvudet.
Tillitsträning igen.
Jag somnade utan att oroa mej för att uppslagen skulle försvunnit på morgonen.

Och nu sitter jag här - redo att hugga in på dagens uppgift.

(Visst är det märkligt att vi fick en bok om lycka i uppgift, nu när jag håller på att fundera över just lycka.)

morgonrutiner

Återigen är det kaos, tjat och stress varje skoldagsmorgon. Förra gången det var så föreslog sonen att vi skulle gå upp lite tidigare. Men tidigare än halv sju känner jag inte för att stiga upp. Det är ju inte där problemet ligger.

Så här ser en morgon ut just nu:
6.30 Ringer klockan och jag går upp
7.15 Är frukosten uppäten
7.55 Går vi ut genom dörren

Då är det fem minuter kvar till frukosten på dagis. Jättestressigt om vi åker bil. Helt omöjligt om vi cyklar.

Skolan börjar 8.10 och nu funderar jag på om jag ska lämna barnen i omvänd ordning och skippa dagisfrukosten (som börjar vid 8).

Som det är nu får ju de stora barnen ingen konsekvens av att de sölar, utan det är minstingen som blir sen. Om hon istället äter frukost hemma så kan jag lämna på skolan först.

sjukt IGEN

I natt vaknade minstingen med hög feber. Stackarn fick ligga och yra i vår säng, för vi hade inget febernedsättande hemma. Nu ligger hon i soffan och tittar på barnprogram.

Jag tackar för de fem dagarna som vi varit friska, och håller tummarna för att resten av familjen klarar sig den här gången.

Även om det ju är tråkigt när vi är sjuka så har det nog trots allt varit mest positivt för mej. Jag har varit tvungen att ta det lugnt på helgerna och verkligen fokuserat mina krafter på skolarbetet. Det har inte funnits tid för mej att "dra iväg" och boka in en massa saker. Dessutom har det inte blivit så mycket barnaktiviteter eftersom de varit sjuka mest hela tiden.

En mjukstart på mitt liv som heltidsstudent var nog precis vad jag behövde.

stöd från min lärare

Nu fick jag svar från min lärare på Hälsopedagogiken (angående att jag bestämt mej för att fortsätta kursen):

Gör ett försök och ha en rimlig ambitionsnivå och ett visst mått av flexibilitet. Är ni 2 st så bör förutsättningarna vara bättre.

Sköt om dig – det finns bara en som du.


Hon är en så himla härlig person som verkligen är närvarande och uppriktigt engagerad.
Det här kommer att gå bra!!!!