ett liv i rörelse

Jag håller på att jobba fram mina grundläggande värderingar som ska vara ledstjärnor för mej i mitt liv. Jag väljer att uttrycka dem som affirmationer för det är viktigt att värderingarna uttrycks i presens (nutid), är enkla och lockande, samt har lång hållbarhet.

Jag har börjat med området Hälsa eftersom jag tycker att det är en förutsättning för övriga områden i livet att jag mår bra. Här är den första värderingen:

Grundläggande värdering:
Jag tycker om att röra mej och lever ett aktivt liv.

Plötsligt började det spritta i kroppen och jag blev sugen på att börja jogga (!!!!!!!!!!).
Idag bar det av till slingan och jag orkade faktiskt jogga ett varv = 2,5 km. Det trodde jag inte!!!

Nu känner jag mej faktiskt sugen på att fortsätta. Kanske till och med sätta upp målet att ta mej runt "Hornsjön runt" i slutet av juli (6 km).

soldag - skoldag

Idag ska jag nöta skolbänk hela dagen. Det ska bli roligt att träffa alla igen, och det ska bli skönt att kursen sedan är slut.

Familjen skjutsar in mej och sedan ska jag cykla hem.
Äntligen ska jag testa min nya cykel på riktigt. En mil ungefär blir det.

Nu ska jag läsa igenom redovisningen. Jag har förberett prestentationen men inte en enda gång har jag kollat igenom vad jag ska säga till bilderna. Det får bli som det blir. Jag hänger inte längre upp mej så mycket på om jag klantar mej. Jag är bra ändå :)

Jag kan ju också stråla med det faktum att jag efter ett års Hälsopedagogikstudier har gått upp några kilon i vikt. Fast min hälsa har totalt sett blivit mycket bättre. Det beror ju på hur man definierar begreppet hälsa. För mej är vikten ingenting viktigt utan snarare en biprodukt av god mental hälsa. Goda vanor är ju lättare att få till när man mår bra i övrigt.

en välbekant situation

Inför dagens stadsresa kände jag mej lite orolig och småstressad. Det var nära att jag ställde in alltsammans.

Men sedan kom jag på varifrån oron kom. Det var vid den här tiden på året en solig eftermiddag för tre år sedan som jag fick en av mina värsta panikattacker. Situationen var ungefär densamma. Ett barn plockades upp på dagis och följde med till stan. Övriga barn skulle hämtas hos kompis på hemvägen. Dessutom en rad ärenden att utföra i stan (inklusive ett par rabattkuponger) och en viss stress över att hinna hem i tid.

Omedvetet reagerade jag på situationen och om jag inte blivit så observant och analyserande hade jag nog låtit obehagskänslorna styra. Nu vet jag ju bättre än så. Kupongerna lämnades hemma och en ny cirkatid bestämdes med kompisens mamma. Sedan gav jag mej av.

Det gick ju förstås bra. På hemvägen passade vi dessutom på att handla lite mat. Allt för att bevisa att jag gör som jag vill!

Men tänk, så lätt det är att ramla tillbaka i gamla spår...

lättnad!

I år var jag verkligen tvungen!
Och äntligen har jag fått det gjort!
Med en glad fyraåring som sällskap gick det förvånansvärt lätt.
Idag har jag köpt en ny bikini.

En fin en.
Men inte den finaste.
För den finaste var blommigt rosa.
Alldeles underbart på en fyraåring.
Men inte på hennes småfeta, kritvita mamma.

När jag ändå var på G slog jag till på en baddräkt också.
Nu är jag redo för sommar!!

glasögonorm

Igår var minstingen hos ögondoktorn. Strålande glad kom hon hem och berättade att hon minsann ska få glasögon!!!! Syskonen delade hennes glädje!

I eftermiddag åker vi till optikern och väljer bågar. Röda ska det vara, enligt dottern!

Jag undrar om hennes värld kommer att bli annorlunda nu. +7 på ena ögat och +4,5 på det andra.

i denna ljumma vårtid

Den härliga vårkvällen lockade. Som gjort för lite trädgårdsarbete.
Trapporna är städade och i krukorna har det planterats blommor.

Nu är jag fräscht trött och ska lägga barnen innan jag softar med en bok.

halvfullt glas

Sonen har maginfluensa så idag är barnen hemma.
Alltid vi! tänkte jag.

Men så kom jag på att vi faktiskt inte blivit smittade de två senaste gångerna som magsjukan härjat i släkten, trots intensivt umgänge.

Så lätt det är att fokusera på det negativa och bara komma ihåg det tråkiga och jobbiga!

Livet är ju till största delen fyllt

med härliga, mysiga och sköna upplevelser.

De finns alldeles framför näsan på oss.

Det gäller bara att se dem!

Här och nu!

svaret är ingen

Som väntat fick sonen problem. Efter en liten diskussion skrev han:
Ingen bäddar min säng.

Vad skönt att läsa att vi är i gott sällskap. Vi är många som inte bäddar sängarna!

ett steg i rätt riktning

I torsdags minskade jag min dos antidepressiva från 30 mg till 25 mg. Ytterligare ett steg på vägen mot ett balanserat liv utan piller.

När jag började med medicinen var jag ganska jämnlåg i humöret och jag tyckte inte att jag påverkades negativt av den. Men kanske var det så att jag var avtrubbad i mej själv?

Jag saknar min spontana glädje och busighet, mina fantasier och spratt. Finns det där innanför det kemiska ruset?

Igår kom jag på mej själv med att prata med det återförenade strumpparet när jag vek tvätt. Ett gammalt kärt beteende har återvänt!

Hur ska det här sluta....

den ringrostige bagaren

Idag är det vår tur att sälja hembakad fika på sonens fotbollsmatch. Igår dammade jag av mina slumrande talanger i bakandets konst.

Kärleksmums är en enkel och god kaka. Hade jag för mej.
Resultatet blev en platt skapelse med för tunn glasyr och en stark kaffesmak. Till råga på allt var kokosen slut så istället tog jag jordgubbsströssel. Som också nästan var slut märkte jag när jag börjat strössla.

Sedan kom jag på att glasyren i receptet brukar vara väldigt kladdig så jag ställde in formen i kylen. Tre timmar senare hade det fortfarande inte stelnat!

Muffins kan jag göra i sömnen. Eller rättare sagt: kunde jag göra i sömnen.
Jag skulle göra dem ganska stora, hade jag tänkt. När jag tog ut dem ur ugnen var det inte alls de toppiga muffins jag hade tänkt mej, utan platta saker som hade brett ut sig.

Hur kunde jag glömma bort muffinsformen???????

Nåja, jag piffar till dem med lite glasyr, tänkte jag glatt och sökte efter ett bra recept på internet. Att jag tidigare under dagen misslyckats med en annan glasyr och det faktum att jag aldrig tidigare glaserat muffins stoppade mej inte. Och faktiskt blev glasyen perfekt och stelnade som den skulle. Att det inte blir så fint med glasyr på muffins om toppen saknas är en annan femma.

Fast jag slipper skämmas eftersom maken ska sälja kakorna på matchen. Han nämnde något om att han ju alltid kunde säga att frugan bakat tillsammans med barnen...

Visst är det fånigt att det bara är mammorna som står och säljer fika på matcherna!!!!!!
(Maken bytte själva bakningen mot skjutsning av dottern till simningen.)

paus

Nu lämnar vi vardagen för några dagar i stugan.

Väderprognosen lovar regn så vi packar spel och gummistövlar.

framtidstro

Det har suttit långt inne, men i fredags berättade jag för min psykolog att jag vill ha ett jobb som innefattar samtal med människor. (Av någon anledning har det varit svårt att prata med honom om det men jag bestämde mej för att utmana mej själv att göra det.) Ett stort steg för mig alltså.

Med tanke på att jag det senaste året jobbat febrilt med att släppa på mitt säkerhetstänkande och "duktig"-syndrom så är jag riktigt nöjd med att ha gett mej in på en utbildning där det finns massor med möjligheter.

Psykologen har de gångna åren gjort några magplask och i fredags var det dax för ytterligare ett. Han kände sig nödgad att föra in en portion realism i mina tankar. Om man inte är sjuksköterska eller socionom får man ingen anställning inom landstinget där jag bor (som terapeut eller så). Coacher o.dyl. hade vad han erfor en mycket begränsad kundkrets.... Som gjort för att snurra igång mitt gamla säkerhetstänkande alltså. Vilket det också gjorde.

Det tog mej flera dagar att landa och inse att jag ju faktiskt inte vill jobba inom landstinget utan med friskvård. Vilket jag haft klart för mej ganska länge nu.

Först blev jag arg och irriterad på det klumpiga sätt som psykologen hade. Med ett vidare samtal skulle vi ju kommit fram till vilken typ av samtal jag vill jobba med. Och vad har han för rätt att knäcka mina framtidsdrömmar???!!!

Igår fick jag så en tydlig målbild av vad jag ska jobba med och på vilket sätt. Nu ska jag förankra den inom mej så att jag inte blir skrämd på avvägar igen. Vad det är ska jag berätta i sinom tid (men inte för psykologen).

vem bäddar din säng?

Vem bäddar din säng?

Sonens ordläxa avslutas varje gång med en fråga.
Det ska bli spännande att se vad han svarar.

I vår familj bäddar vi nämligen inte sängarna.
Gör ni?

förgätmigej

- Varför ska morfar få blommor? Han är ju död.

För nio år sedan dog min pappa mitt i den spirande våren.
En blombukett i en barnhand minner om livets gång och nuets härlighet.

Livet går vidare men minnet av pappa för jag vidare till mina barn.
Trots att de aldrig fick träffa sin morfar finns han med i deras tankar.

I buketterna lyser Förgätmigejen extra starkt.

det svänger snabbt

Nyss hade jag sju ungar här - spridda inne, ute och i källaren.
Nu är jag mol allena.

Jag passar på att ta en kopp kaffe och njuter av tystnaden.

Sådana här dagar inser jag hur bra det är att bo i ett villaområde när man har barn, och min längtan till landet får nog förbli en längtan tills barnen blivit större.

nu tar jag helg

Jodå, så är det ! Nu stundar ledighet!

Uppsatsen och rapporten är klar so far. Inskickat för granskning. Den här gången hoppas jag att de går igenom. Annars har jag god lust att fråga om det inte räcker för Godkänt iallafall. Misstänker att vi blivit handledda utifrån den nivå vi befunnit oss på, d.v.s. från bra till bättre. Inget fel i det, men det borde vara valfritt.

Imorgon är barnen lediga. Vi ska ha en lugn mysdag, hoppas jag. Fast som vanligt säger det väl swich och så är huset antingen tomt eller fullt med ungar. Lika bra det kanske, för jag ligger fruktansvärt mycket efter med tvätten och snart är det kris i min garderob. Och så har jag en jättehög med böcker som bara väntar på att bli lästa!

Jag fick en hemsk ångestsläng angående hösten. Tänk om jag inte kommer in på de kurser jag vill läsa. Vissa hade platsgaranti, men bara om man sökte i tid, vilket jag ju inte gjorde. Andas djupt och intalar mej själv att det ordnar sej. Det gör det ju alltid även om det inte blir så som jag hade tänkt. Kanske blir det till och med bättre. Vem vet?

boktips!

"Allt kan man ta ifrån människan. Utom en sak- den yttersta friheten att välja förhållningssätt till det som livet för med sig".

Ur: Livet måste ha mening av Viktor Frankl.
Boktipset hittar du i Min virtuella bokhylla!

Eller med andra ord: Man är inte ett offer. Man väljer att vara det!
Vilken fascinerande människa, Viktor Frankl, som behöll den insikten efter tre år i koncentrationsläger!

avstressning

Den senaste veckan har jag haft svårt att somna, antagligen för att jag känt mej så stressad. Jag har mediterat, använt spikmattan och avslappningsband. Men jag har ändå varit stressad inuti.

Igår kom jag på att jag inte motionerat på drygt två veckor. När min promenadkompis E började jobba blev det inte längre en vana att gå morgonpromenaden i slingan.

Kunde det vara det som gjorde mer mer och mer stressad? Motion är ju avstressande och dessutom frisätts endorfiner som bidrar till ökad harmoni och bättre nattsömn.
Jag tog en långpromenad och idag är jag utvilad och mer avspänd. Så enkelt, egentligen.

Dessutom har jag slutat dricka grönt te, som väl också är bra mot stress. Bäst att börja med det igen.

ändrade höstplaner

Jag behöver komma ut och träffa folk!

Med den insikten planerade jag höstens studier. Igår fick jag ett meddelande om att min kurs är inställd. Raskt fick jag ända mina studieplaner, och nu blir det distans för hela slanten.

Det känns inte bra!

Så nu funderar jag på vad jag ska göra... Yoga ligger bra till. Men det är på kvällstid och jag skulle gärna göra något på dagarna. Och jag behöver någonting roligt!

Så kom jag på det. Jag ska gå på målarkurs. Den där kursen som jag anmälde mig till och betalade men aldrig gick. Nu är det dax. Tänk så skönt att göra ett avbrott i studierna för en stunds skapande.

smågalet

Det sista av makens plastfarfars pinaler skulle delas upp i helgen. Ett skrin öppnades och däri låg 60 000 kronor i ovikta femhundralappar.

Maken kom hem med en sedelbunt som räcker till nya sängar och fåtöljer. (Nej, vi har fortfarande inte kommit till skott med de inköpen!!!!).

Najs, men jag kan inte låta bli att fascineras av gamla människors vana att samla pengarna hemma istället för i tryggt förvar på banken.

att ta sig ur irritation och andra energitjuvar

Ett av mina mest använda verktyg som jag har i min mentala verktygslåda är SOAL.

Stop
Stanna upp

Observe
Observera dina tankar och situationen.

Act
kan/vill jag göra någonting just nu? Gör det isåfall! Bestäm när det ska göras - helst omgående!
Om inte:

Let go
Släpp tanken. Acceptera situationen eller bestäm när du ska tänka på det igen och varje gång tanken dyker upp innan det tillfället ber du vänligt men bestämt tanken att vänta tills den bokade tiden.

Jag använder det när jag är arg, irriterad, ångestfylld, nervös, ja i de flesta situationer som tar energi.

Ett exempel:
Fotbollsklubben har fått hybris och byggt en ny träningsanläggning. Inget fel i det, förrutom att den ligger i utkanten av samhället. Tidigare tränade ungarna i centrum, vilket innebar att de kunde cykla själva. Nu har vissa jättenära medan andra (som vi) har väldigt långt. Dessutom måste man cykla över en (i våra ögon) hårt trafikerad väg.

Detta har gjort mej lite småirriterad! Var är barnperspektivet? Är det inte viktigt att ungarna kan ta sig dit själva? Och var är miljöperspektivet?

När vi nu fick träningsschemat för våren upptäckte jag att plötsligt att jag var galet irriterad. Den nya anläggningen innebär för oss stora logistikproblem och en ganska stressad tillvaro. Inför match måste barnen dessutom byta om i de gamla lokalerna och sedan köras till planen, eftersom matcherna flyttats till den nya planen innan klubbhuset ens är påbörjat.

Igår blev jag medveten om den tärande irritationen (S), plockade fram SOAL och började analysera situationen (O). I det stora finns inte mycket att göra eftersom allt är beslutat och genomfört. Så den biten är bara att acceptera (L).Däremot kan transporterna bli smidigare om vi samåker. Sonens kompisar i laget bor inte nära oss, så jag bestämde mej för att ta tjuren vid hornen och prata med föräldrar som jag inte känner (A). För att göra det fick jag ta på mej skjutsen till matchen igår. Väl där visade det sig att Hugos och Villes föräldrar hade samma problem som vi och vi bestämde oss för ett körschema.

Nu har träningsfrågan löst sig och jag fick dessutom extra energi av att jag lyckades lösa situationen.

positivt prat

Så roligt det är att prata när man lika gärna kan vara tyst.

Tidigare kände jag mej tvungen att prata för att inte verka blyg, tyst och tråkig. Efter att ha utmanat dessa tankar genom att hålla tyst är jag nu befriad från det sociala oket.

Nu känns fotbollsträningarna inte alls lika jobbiga längre. Jag kan stå för mej själv och bara titta utan att jag känner mej konstig. Det konstiga är att nu när jag kan tillåta mej själv att vara som jag vill, så är jag precis som jag förut tvingade mej att vara, det vill säga social.

Skillnaden är att det nu ger energi istället för att ta.


Jag har tillit till mej själv och min inre vilja och förmåga.

stadskunskap

På väg till Sveriges tredje största stad försökte jag banka in lite Sverigekunskap i ungarna. Jag fick dock snabbt inse att mina kunskaper var begränsade för när jag rabblat Stockholm, Göteborg och Malmö var ju frågan given:

- "Mamma, vilken stad är den fjärde största?"

Jag och maken hade ingen aaaaning. Frågan vandrade runt bland vänner och bekanta men ingen visste. Vet ni?

Här kommer de tio största städerna i Sverige:
Stockholm
Göteborg
Malmö
Västerås
Örebro
Uppsala
Umeå
Linköping
Helsingborg
Norrköping

Vi var iallafall inte helt ute och cyklade för våra förslag var bland de tio.

jag åkte

... och det blev ganska lugnt trots allt. Vi stannade inte så länge och struntade i det tänkta sandalinköpet på hemvägen. Nu har jag mediterat på spikmattan och allt känns ganska bra.

Om en stund ska jag följa med stora tjejen till simningen. Jag valde mellan att skjutsa och att stanna hemma och laga mat - inget svårt val!

i valet och kvalet

Egentligen vill jag inte....
Maken har bjudit in oss på lunch hos sin bror.
Jag känner mest för att strosa omkring här hemma.
Det har varit mycket ett tag nu och gårdagens stadsbesök med barnen blev droppen...
Nu är jag i stort behov av återhämtning.

Men
Barnen vill att jag följer med.
Maken vill att jag följer med.
Makens brors familj vill säkert också att jag följer med.
Dessutom har de en liten hundvalp som jag gärna vill träffa.

Nästa vecka finns inte mycket tid att bara gå och dra.
Jag har uppsatshandledning måndag och tisdag. (Soom jag nog borde förbereda mej lite inför.)
En eftermiddag inbokad för slutfixet med den ena uppsatsen.
Psykologtid på torsdag.
Och dessutom mycket med barnen. Gympaavslutning, fotbollsträning och studiedag.

Nu känner jag att jag nog ska stanna hemma.
Lita på magkänslan var det väl...

Dessutom hade jag glömskedrömmar i natt - en signal att ta på allvar. När det börjar bli för mycket drömmer jag att jag glömmer saker. I natt glömde vi bort julafton. Vi hade inte ens köpt julklappar.

baravaradag

Efter ett besök hos psykologen (tre gånger kvar) har jag bara varit hemma och tagit det lugnt. Läst och ätit matlåda. Njutit av pausen mellan inskickande av uppsatser och nästa veckas handledning.

Om en stund ska jag hämta barnen för vidare färd in till stan. Sonen ska på musikverkstad och vi andra ska köpa en present till vår nye granne - en liten bäbis.

Ikväll ska maken ut på galej så jag och barnen passar på att ha puddingmiddag: blodpudding med chokladpudding till efterrätt. Vardagshumor!

hoppsan!

Sonen och jag stod i kassan på ICA och skulle betala helghandlingen. Jag öppnade väskan och trevade efter plånboken. Borta!

Sonen erbjöd sig att springa hem och sedan cykla tillbaka med plånboken. Men det skulle nog tagit lite väl lång tid. Så vi packade varorna och lämnade dem i kundvagnen bredvid kassan och for hem igen.

Tio minuter senare var vi tillbaka. Med ICA-kortet i högsta hugg.
Så kan det gå!

(Positivt var att jag varken kände mej stressad eller generad.)


Plånboken låg vid datorn. Tidigare under dagen hade jag beställt böcker på bibblan. Nu är det snart slut på pluggandet och jag får massor att tid att läsa. Igår botaniserade jag bland Vidas och Isprinsessans boktips och snart får jag hem en stor hög med bra böcker.
Mums!

en spännande vecka

Igårkväll kom jag hem från Skåne. En vecka utan bloggande men inte utan dator. Sedan i söndags har syrran och jag suttit som klistrade vid våra datorer, med paus endast för mat, sömn och ompyssling av syrrans sambo som insjuknade i vattenkoppor i helgen. Se till att era barn blir smittade, för det är INTE roligt att ha det som vuxen. Usch, jag led med honom. Vi har jobbat med vår uppsats och har skickat den för handledning. Vi är ganska nöjda men vi får väl se...

Det har varit riktig sjukstuga för maginfluensan härjade också. Både mamma och syrran låg däckade. Lägg till ett par bakfulla män så kan ni ju tänka er stämningen... Jag och barnen höll oss iallafall på benen.

Men det hanns med en hel del trevligheter innan dess. I fredags smet jag ifrån familjen för en bloggdate med Bettans ägare. Tyvärr fick jag inte träffa Bettan men jag är superglad ändå. Timmarna flög förbi och det kändes som att vi hade kunnat prata hur länge som helst. Förhoppninsvis var det inte sista gången, jag åker ju till Skåne lite då och då.

I lördags fick vi för första gången träffa syrrans sambos familj bestående av föräldrar och bror med familj. Stämningen var hög och det var jättetrevligt med många spännande samtal.

Utmaningarna har duggat tätt:
Att gå till stan ensam utan att riktigt hitta är ingenting som jag gärna gör. Att efter det sitta på café med en stor latte utan att gå på toa var riktigt tufft.

För att inte tala om tågresan hem. Först buss (som snirklade sig fram och tog låååång tid) och sedan tåg. Ungefär halvvägs skulle jag byta och på det nya tåget var toaletterna låsta resten av resan. Oturligt nog hade jag inte gått på toa innan tågbytet så det blev lite läskigt.

Allt gick bra, utan panikkänningar och utan tankesnurren. Så nu ska jag sänka medicindosen ytterligare, från 30 mg till 25 mg.