på väg igen

Nu lever jag livet precis så som jag vill leva det. Om man bortser att jag fordrar alldeles för mycket sömn, till och med för min smak (jag som älskar att sova).

De senaste två veckorna har utmaningarna duggat tätt. Och jag har bara haft trevligt och roligt. Visst kommer tankarna precis innan jag ska kasta mej utför, men det är ju bara tankar.

Jag hade glömt bort att jag älskar att bada. Men nu är jag åter på väg att bli den vattentok jag en gång var. Till barnens stora förtjusning! Och badat har vi gjort, flera gånger om dagen. Så mycket att jag valt att stanna hemma ibland för att få ett par timmar för mej själv.

Imorgon är det dax för nästa stora utmaning. Då ska vi åka tåg till Malmö och dessutom åka buss hem till syster. Men jag är inte ett dugg orolig. Nu är jag redo för en tågresa. (Minns förra försöket som slutade med att vi kastade biljetterna och tog bilen istället.)

trötthet

Nu har jag fått svar på lite prover. Blodvärdet låg på 109 (gräns för brist 125 tror jag) så det är ju inte så konstigt om jag är trött och känner att det tar emot ibland.

Allergitestet visade att jag är allergisk mot kvalster, björk, timotej och gråbo. Och småallergisk mot katt (jag brukar klara mej om jag inte klappar katten eller sitter i tygsoffor). Vad jag inte är allergisk mot vet jag inte, då läkaren bara plockade ut några ämnen till testet. Hon trodde nämligen inte att det var någon allergisk reaktion jag hade.

Så har då min jobbiga trötthet under våren fått sin förklaring - pollenallergi. Och framöver när vi äntligen ska köpa nya sängar så blir det väl till att investera i kvalsterskydd.

Fem saker som finns på din Att-göra-lista idag?
- tvätta och hänga tvätt
- lägga fram kläder till Malmöresan
- betala räkningar
- be grannen ta in posten nästa vecka
- cykla ner till hällarna och ta ett kvällsdopp

Vad gjorde du för 10 år sedan?
Då var jag 25 år. Jobbade som kvalitetssamordnare med ensamt ansvar för kvalitet och delat ansvar för miljöfrågor. Ung och entusiastisk utan någon som helst koll på vad som är rimligt att klara av på en arbetsdag.

Min man var då min sambo och en dag på alvaret bestämde vi oss för att det var dags att försöka få barn. Maken min ville dock att vi skulle bo i hus först. Så vi började lägga undan pengar och leta efter ett hus på landet.

Vilka platser har du bott på?
Jag har levt mitt liv ganska lokalt. Växte upp i villaförorten. Bodde i stan i några år. Köpte renoveringsobjekt på landet och flyttade (flydde) efter fem år tillbaka till barndomens villaförort där jag bor nu.

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?
- Betala av våra lån.
- Köpa drömhuset och anlita hantverkare för renoveringen.
- Studera (fast det ska jag ju göra ändå)
- Sätta av en stor summa pengar till sommarstugan så att den kan vara kvar i släkten utan att belasta min mamma ekonomiskt och utan risk för det tjafs som kan uppstå när syskon ska äga någonting gemensamt.
- Bjuda släkt och vänner på härliga långresor.
- Skänka pengar


Vilka 6 personer utmanar jag och vad krävs av dem?
Jag hinner inte skicka några personliga utmaningar idag så den som vill kan ge sej i kast med den. Gör så här:

*Svara på alla frågorna*Välj ut 6 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar där du ber dem läsa din blogg* Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.

hemma på blixtvisit

Vi har haft en underbar vecka i stugan. I år funkar samvaron med mamma och bror gnisselfritt. Mamma har tagit till sig av våra samtal och taggat ner lite. När hon blir irriterad på stöket går hon och gnuggar lite på sitt flaggskepp - diskbänken. Fast så stökigt är det inte...tycker jag.

Solen ska skina ytterligare några dagar så vi såg ingen anledning till att sitta här hemma och trycka utan åker tillbaka till stugan i eftermiddag. Vi stannar till på onsdag och på torsdag tar vi tåget till min syster i Malmö.

Min stresshjärna har gjort sej hörd och försökt jaga på mej med tvätt och packplanering. Den vill gärna att jag stressar på nu så att vi kan förbereda allt och kunna ta det lugnt på onsdag.

Jag försöker fokusera på en sak i taget och njuta i nuet. Stresstankarna är egentligen helt irrationella för det är gott om tid. Och vi har tvättmaskin i stugan om det krisar. Så nu ska jag läsa bloggar!

packdag

I eftermiddag ska vi på 2-årskalas och innan dess ska jag packa, vika tvätt och stryka det som inte var torrt igår. Fast jag ska börja med att prova ut kläder till begravningen på fredag.

Efter kalaset åker vi till stugan och stannar nästan en hel vecka. Det ska bli härligt! Maken planerar cykelutflykter och annat skoj, så vi får hoppas på fint väder. Fast jag packar några extra spel utifall att...

regndag

Bigaråerna fick plockas i ösregn, men jag lyckades iallafall få ihop så det räckte till ytterligare en sats sylt. Jag hade lite småplaner på att cykla till blåbärsskogen också, men de planerna regnade bort. Kanske kan jag ta en tur imorgon förmiddag.

Nu ska jag lyssna in mej på Winnerbäck. Nästa fredag ska jag på konsert och det var ett tag sedan någon av hans plattorna snurrade i spelaren.

Idag har varit en dag full av GÖRA. Fast jag inte skulle... Men det är skönt att få allt tvättat och i ordning innan vi åker till stugan. Imorgon blir det packning och plockning. Jag städar alltid som en galning innan jag åker på semester bara för att slippa komma hem till kaos. Och så är man helt slut första semesterdagen. Vi får nog ta en tiominuters familjeröj (man ställer timern och städar så mycket man hinner tills klockan piper).

bildkaos

Hm, jag tror att jag ska ta med mej datorn till stugan och mappa mina bilder. Nu ligger de utspridda både här och där, vissa dessutom i olika ändringsfaser.

Dessutom är jag inte klar med mina vårblommebilder. Har visst glömt det...

idag

Planerna för idag är:

Tvätta, tvätta, tvätta och stryka.
Plocka bigaråer och göra en omgång sylt till.
Låna om böcker som har oroväckande kort låntid kvar.

Nu ropar tvättmaskinen på mej.

inte så spännande

Boken var inte så spännande. Efter ett stort antal älvböcker kan jag upplägget, om man säger så. Men barnen gillar dem och det är ju bra.

Mina käkar däremot vill inte veta av mer spänning. Jag kände mej som min gamla svensklärare när jag läste med i stort sett orörlig mun. Aj! Det blir så här titt som tätt och då är det bara avslappning och en lägre växel som gäller.

Jag har iallafall kommit igång med lite pärlande. Nu när jag övervunnit första hindret (att inte våga prova) är det ju faktiskt avkopplande. Fast så mycket att visa upp har det inte blivit eftersom jag inte varit nöjd utan börjat om. Idag blev jag dock färdig med ett som jag är helnöjd med (bild kommer). "Fick" med mej en multitång hem från stan idag så nu har jag lite smått börjat testa lite nya tekniker.

rivigt!

Jag gör som Nina och är med och tävlar om en vitlöksrivare hos vävrakeramik.

Diskuterade vitlöksrivare med svägerska i helgen då vitlökspressen i stugan i stort sett gjort sitt, men jag visste inte att det fanns så här fina!

poff

Någon gång innan jag och ungarna skulle bege oss till stan för att gå på utomhusteater tog orken slut. Resten av dagen gick på reservaggregatet och nu är jag helslut.

Antar att en hemmadag med en son som jag fått tjata på hela dagen, urinsamlande på en unge som vägrade (fick tillsist låna en potta av grannen), upptäckten att bilstolarna stod på plats i bilen, fast omonterade m.m. gjorde sitt till.

Nu ska jag göra en punktinsats och läsa godnattsaga - Julia Julälvan. Det kan inte överlåtas åt maken för jag måste ju veta hur det går.

stundande semestertider

Imorgon jobbar maken halvdag och sedan är det semester!!!!
Vi kommer att åka till stugan på söndag och stannar där till fredag. Då åker vi till ölandsbyn på begravning och på kvällen ska vi på konsert.

Om det är fint väder (och vi "får" för mamma) kanske vi sticker tillbaka för ytterligare några dagar innan vi tar tåget till Malmö och systra mi.

Sedan är det jobb, dagis och skolinskolning i en vecka innan det är dax för ännu en vecka i stugan.

Jag njuter i fulla drag av att vi inte har några speciella projekt den är sommaren som "tvingar oss" att stanna hemma. Vi kan ta dagen som den kommer och om man känner för det så finns det ju alltid någonting att fixa med.

tänk att det funkade

Jag är uppväxt med en mamma som syltade och saftade i tid och otid. Jag följde i hennes spår med chutney och diverse inläggningar. Jättekul, tyckte jag. Ett riktigt sommarnöje.

När vi fick barn blev det inte så mycket tid över till sånt där och inte hade vi någonting i trädgården att ta vara på heller (vi började med det mest akuta - huset).

För fem år sedan flyttade vi till huset vi bor i nu. Trädgården var helt fullproppad med bärbuskar och fruktträd. Eftersom vi flyttade in mitt i skördetiden så hann jag inte med frukten, men lyckades iallafall frysa in en del. Året efter hade vi en liten bäbis och lite ork så då blev frysen ännu lite fullare. Den här gången med etiketter av typen "2 liter vinbär till saft, 1 kg plommon till chutney".

I flera år har jag levt med en frys full av måsten. Inte undra på att det blev trist. I vintras rensade jag ut alla mina energitjuvar och frukten åkte i soporna tillsammans med mina recept. Här skulle det inte saftas något mer!

Men nu när jag inte har några måsten, och mer ork så kom lusten tillbaka. Och jag gör det bara för att det är roligt och mysigt att äta hemgjort. Havregrynsgröt med bigaråsylt och mjölk. Mums!

den bästa av dagar

Högt uppe i bigaråträdet satt jag.
Dinglade med benen och var glad.
Sedan klättrade jag ner och kokade sylt.

städdag

Min syster sov över och har nu tagit med sig tjejerna till en kompis med barn i samma ålder. Sonen och klassbästisen är här och leker för fullt. Efter lunch ska de hem till kompisen och bada.

En perfekt dag för städning med andra ord.
Ett å två - städa på!

påfyllning

I min ensamhet tog jag mej en tur till bibblan för påfyllning av läsupplevelser. Det blev lite smått och gott, för man kan ju aldrig så noga veta vad man blir sugen på.

Njutningsfullt att i lugn och ro strosa runt bland hyllorna. Titta på omslag, fundera, bläddra och kanske hitta någon ny favorit.

Om ett par timmar kommer mina rackarungar hem. Jag saknar dem redan, trots att det bara gått 20 timmar sedan vi skildes åt.

När ytterligare ett par timmar passerat får vi besked om hur semestern blir. Då kommer maken hem med en nybesiktigad bil. Lyckligtvis har jag redan betalat biljetterna till barnteatern på torsdag. ;)

på tu man hand

Ensamma utan barn.
Ingenting planerat.

På flera år har det inte gått.
Men nu - nu blev det av.

En skogspromenad.
Bara vi.
Och naturen.

Efterlängtat!

och tur med vädret hade vi oxå!!!

Ölandshelgen överträffade alla mina förväntningar.

När vi anlände till stugan på fredageftermiddagen regnade det, men efter den obligatoriska tacomiddagen kikade solen fram så vi åkte till stranden för ett kvällsdopp. Senare på kvällen öste regnet ner.

På födelsedagen "vaknade jag" till skönsång och kramar. Och presenter. En cykelhjälm och en soda streamer fanns i paketen. Så nu ska jag göra eget bubbelvatten! Efter frukost och tårtbak cyklade hela familjen ner till hällarna för macklunch och bad. Vi hade det jättemysigt och solen sken. Jag njöt i fulla drag av att kunna lämna alla tankar på den stundande bjudningen och bara vara. Och jag lyckades hantera återstoden av dagen utan en massa stress.

Hela helgen har jag somnat direkt och sovit som en stock hela natten. Ovant och härligt. Tyvärr missade jag morgondoppen (maken, svägerskan och sonen är riktiga hurtbullar) men det var badväder både på söndagen och måndagen så jag fick plaska lite jag också. Och jag fixade strandbesöken utan någon oro alls. Jag som alltid brukar vara den som vill hem först, tog det lugnt och hade gärna stannat kvar längre.

Men bäst av allt var nog ändå att jag fixade en långhelg i stugan tillsammans med mamma, mina syskon och syskonbarn utan att känna den där enorma längtan efter att få vara ensam. Jag hittade små öar här och där som jag tog vara på istället för att vara jättesocial tills det tar stopp.

...och TACK...

...för alla gratulationer. Det blev en härlig födelsedag!

studier

Efter en toppenhelg sitter nu maken och jag här hemma - vid varsin dator. Jag skulle bara kolla antagningsbeskedet från VHS, och fastnade.

Jag har kommit in på B-kursen i psykolog och är tredje reserv på kursen om hälsa. Men eftersom det är en kvällskurs så har jag ganska stora förhoppningar om att jag kommer in på den. Jag vill helst spara psykologin till senare eftersom jag nog hellre vill läsa den i grannstaden, men inte är riktigt mogen för det än.

Nu ska jag återgå till viktigare saker. Men en kort sammanfattning av helgen: jag var ganska mycket mitt gamla jag - alltså det av mej som jag vill ha kvar. Toppen!!!!

semesterstängt

I morgon fyller jag år. Trettiofem närmare bestämt. Och den bästa presenten har jag redan fått. Jag och maken ska åka hem ensamma på måndag. Syster och mor stannar kvar i stugan med barnen ytterligare någon dag. En tisdag helt för mej själv. Det ska bli underbart!

Fyra provrör med blod är lämnade för analys och bloggarna är lästa. Så nu ska jag läsa ut min bok och sedan packa för helgen i stugan, städa lite i köket och fixa lunch tills resten av familjen kommer hem.

I eftermiddag åker vi. För egen del känns det helt okej med mulet väder, då kan man bara ta det lugnt. Men för barnens del hoppas jag på sol. Det får bli en sådan där gigantisk allväderspackning med regnställ och badkläder, shorts och långbyxor, varma tröjor och solhatt. Och skor i alla varianter.

Nu ska jag läsa ut min bok så att jag hinner grejja lite innan familjen kommer. Så att det iallafall ser ut som att jag varit flitig.

former known as "Hönsmamman"

Sommarens stora utmaning för mej är att släppa lite på kontrollen över mina barn. En av mina grundtankar om barnuppfostran har varit att inte hindra men finnas i bakgrunden.

När barnen var små var det ju lätt:
- låta dem klättra och fånga upp dem om de föll
- om de klättrade upp på en stol höll jag inte i stolen som många gör utan var beredd på att fånga upp den.
- låta barnen vara ute själva men kika i fönstret så att allt är okej

Detta har lett till att mina barn alltid varit säkra och trygga. Och ena hejjare på att klättra och hålla balansen.

Nu är de så stora att jag inte längre kan ha personlig kontroll över dem, utan måste börja lita på det sociala nätverket. Om sonen inte dyker upp hos kompisen ringer förmodligen kompisens förälder och undrar vart han har tagit vägen. Eller också finns det säkert någon vuxen på cykelvägen som kan hjälpa till om olyckan är framme.

Barnen vet vad de heter och var de bor. Kommer de vilse kan de be om hjälp. Och jag tror faktiskt att de har så mycket vett att de aktar sej för bilar om de skulle hamna vid en bilväg.

Snart 8-årige sonen:
- får cykla själv till kompisar i samhället så länge han inte korsar någon större bilväg (något som han kommer långt på). Och han behöver inte ringa när han kommer fram.
- får gå vart han vill

Utmaning:
Låta honom cykla upp till centrum. Där kryllar det av mopeder vilket känns lite läskigt.

5,5-åriga dottern
- fick igår cykla tillsammans med brorsan till brorsans kompis.
- får gå fritt i närområdet och till kompisar

Utmaning:
Låta henne gå till lekplatsen på andra sidan vägen.

3-åriga dottern
Här har jag släppt ofantligt på kontrollen om man jämför med syskonen. Hon springer över till grannen och leker utan att jag kollar att hon verkligen är där. Hon får vara uppe vid pulkabacken med sparkcykeln ensam.

Jag tror att det är en kombination av oron för vad som kan hända barnen och oron för att andra ska tycka att jag är en dålig förälder. Jag inser att jag måste lita mer till barnens egen förmåga samt gå efter mitt eget omdöme och strunta i vad andra ska tycka.

på fastande mage

Jag får inte äta någonting efter klockan åtta ikväll.
Och jag är redan hungrig.
Trots att jag inte brukar äta sent på kvällarna
och för säkerhets skull käkade en macka en minut i åtta.

Kvart i åtta i morgonbitti ska jag till vårdcentralen.
Fler prover p.g.a. järnbristen.
För tredje gången (suck!).
Men för första gången ska jag vara fastande.
Trots att jag tror att det är samma tester.
Fast doktorn är ny.

Lite konstigt.

stolt mamma

Sonen klarade de sista momenten på järnmagistern galant.

Dottern tog silverpingvinen genom att simma ryggsim 10 meter. Och samtidigt som jag pratade med simfröken om vilken nivå hon ska börja på till hösten eftersom hon nästan kan simma började dottern simma bröstsim.

- Va? Kan du simma, utbrast jag. Det har du inte berättat!
- Nä, för jag lärde mej det idag, svarade en stolt dotter.

Planen nu är att gå ett par gånger till simhallen i sommar med målet att hon ska kunna simma tio meter. Då kan hon börja direkt med simning en gång i veckan till hösten, och vi slipper traggla i lilla bassängen två gånger varje vecka.

mat, mat, mat

Lunch och middag varje dag.
Ideérna börjar tryta.
Och orken.

Trots att vi fuskar med macka ibland.

råplugg

Tills imorgon ska vi knacka in isvett i sonens skalle. Ganska svårt faktiskt. Minns ni anslagstavlan: vass-råk-brygga-bro, udde-avlopp-utlopp-inlopp o.s.v.

Och som vanligt kan jag inte hålla tassarna borta. Om sonen inte kan isvettet tills imorgon klarar han inte järnmagistern. Ett glasklart fall att träna på att ta eget ansvar för läxorna och att få ta konsekvenserna själv.

Men så tycker jag ju att det är så synd om han inte tar det där märket...och så tjatar jag...

Fast jag kom på mej själv och i kväll när jag frågade om han ville bli förhörd och han sa nej så gick jag därifrån. Och tänk, efter en kvart ropade han på mej och ville gå igenom punkterna igen.

Det ska jag lägga på minnet till höstens läxduster. Påminna och fråga men ge honom möjlighet att välja tillfälle. Kanske kan det funka. Det gick ju bra med gympapåsen.

energitjuvar

Jag läste om energitjuvar och började fundera lite över vilka som stjäl min energi. Energitjuvarna i min närhet är i första hand människor som jag inte kan bryta med och vars största fel är att de på något sätt irriterar mej. Oftast genom sin egoistiska läggning.

Min taktik är i första hand att försöka minimera umgänget med dem. För när jag väl träffar dem lägger jag ner mycket möda på att inte bli illa omtyckt av dem. Ett beteende som jag stör mej hemskt mycket på och håller på att jobba bort.

Dessutom försöker jag ändra min inställning till personen i fråga och då tycker jag att Kay Pollaks bok "Att välja glädje" har varit till stor hjälp. Dags för en omläsning tror jag.


Och när jag satt och tänkte kom jag på att jag har en expert i familjen!

Min 5-åring är väldigt lyhörd och enkel att leka med, men hon har råkat ut för flera kompisar som alltid vill bestämma i leken och inte kan turas om ("får jag inte det så går jag hem..."). Istället för att foga sej till varje pris för att få leka (som jag gjorde när jag var liten) väljer hon bort dem och ägnar sej åt någonting annat.

Väldigt starkt gjort tycker jag! Och förmågan att argumentera och få igenom sin vilja tränar hon på dagligen, så jag är inte det minsta oroad för att hon bara tar den lättaste vägen ur en konflikt.

Detta har lett till ett lite komiskt läge. Sonens bästis har en lillasyster som är mellan mina döttrar i ålder. Hon vill helst leka med min 5-åring - som inte alls är intresserad (eftersom hon är väldigt dominant), medan min 3-åring jättegärna vill leka med den här tjejen.

byxbytet avklarat

Jag och barnen skjutsade in maken till stan mot att han tog barnen medan jag bytte mina byxor. Han slapp åka buss och jag slapp dra med mej tre trötta barn in till stan i morgon, så båda blev nöjda.

Barnen vill inte längre se på Bolibompa så kvällarna blir oftast jättemysiga nu. Vi hinner med en extra lång saga och rolig samvaro. Jag tror inte att vi ska påminna barnen om barnprogrammen till hösten, utan fortsätta i den här stilen. Det är ju inte direkt skadligt med för lite tv. Fast vi får väl se hur det blir när det är mörkt ute och alla är trötta och gnälliga. Då är det ganska skönt med en timmes tv innan läggningen.

spänt läge

Idag följde mamma med till simskolan och jag passade på att bjuda in oss på lunch. Efter maten gick jag och la mej en stund, och sov i nästan två timmar.

Jag tycker att jag har flyt nu, men när jag lyssnar på kroppen så hör jag varningssignalerna:
- jag har jättesvårt att somna
- jag drömmer en massa rörigt
- det susar i öronen
- käkarna värker
- axelpartiet är väldigt motsträvigt när jag ska slappna av

Så vad göra?
Trappa ner "går inte" just nu.

Imorgon är det sista dagen på simskolan (innan avslutningen) och sonen ska göra de sista proven för järnmagistern. Dessutom måste jag åka in och byta mina vita byxor. Skulle ha trekvartslånga och högg ett par utan att prova eftersom jag har samma modell i svart. Men när jag kom hem visade det sig att de var hellånga. Och det skulle jag ju inte ha.

På fredag tar maken simavslutningen men jag får ingen sovmorgon för jag ska till vårdcentralen och ta prover vid kvart i åtta.

Men sedan ska vi till stugan och jag ska bara njuta. Eller nästan bara, för jag fyller år på lördag och det är en hel del att fixa med det. Men jag väljer en enkel tårta och mat som är lätt att tillaga så det ska nog gå bra.

Det här såg ju inte så mycket ut trots allt.

det här med semester

Eftersom jag är sjukskriven så har jag ju ingen semester. Och nu när barnen har sommarlov är mina dagar långt mer arbetssamma än när de var i skolan/dagis mellan åtta och tre.

Jag får väl helt enkelt adoptera makens semester och göra den till min. Så då passar jag på att gnälla lite om att jag bara får tre veckors semester i år. Och de hänger inte ens ihop.

(Fast vi har långhelger i fem veckor från torsdag eftermiddag t.o.m. måndag. Och det är ju helt okej.)

världens bästa mamma!

Oj, vad det har lekts här idag. Jag fick till och med ut grabbarna i regnet. Och när de inte lekte satt vi och pärlade. Och spelade spel. Och... Precis som sonen är med andra kompisar.

Och ikväll har han inte varit så där rastlös som de dagar han kommer hem från bästisen utan vi har fortsatt i myspysanda med pussel och spel och sagoläsning.

Idag har jag varit en sån där mamma som jag vill vara men som jag inte är så ofta, på grund av rastlöshet, trötthet, dåligt tålamod, stress eller ångest. Idag var jag i nuet tillsammans med mina barn.

Några veckors heltidsumgänge med barnen har gjort underverk. Nu kan jag till och med sitta kvar vid bordet tills siste man ätit färdigt. Och spela spel tillsammans med alla tre utan att tappa tålamodet.

Och visst märks det på barnen också att jag lugnat ner mej. Eller också är det jag som inte fokuserar så på det negativa. För visst kivas det en hel del fortfarande.

pojklek

Sonen ville som vanligt leka med bästisen. Men efter ett allvarligt samtal om att för mycket tv-spelande inte är bra så föreslog han att de skulle vara här och leka idag.

Nu sitter de i köket och pysslar.

Kanske går det att reglera på så sätt att de här här varannan gång. Jag får se.

koffeinfridag nr 5

Femte dagen utan kaffe och jag sitter här med en kopp :(
Efter en gigantisk rundtur med barnen var jag så slut att jag var tvungen (hmmm...). För jag kan ju inte sova när maken jobbar.

Det är dagarna med barnen som är värst, för då blir jag så trött och känner att jag vill vara pigg. Och då "behövs" den där kicken. Ja, ja. Nya tag i morgon.

I morse fick jag ett infall och kände för att dra med ungarna till stan efter simningen. Men nu har jag lärt mej att hejda mej och inte berätta om mina planer i förväg. Efter simningen var jag pigg och glad och vi drog iväg in till stan för lite shopping och lunch på McDonalds. Pärlor och resårband inhandlades till barnen och jag fick äntligen mina vita byxor.

Ytterligare ett mentalt hinder har övervunnits. Jag har inte vågat mej in till stan med alla barnen på ett par år, men nu gick det hur bra som helst. Ingen stress eller oro alls. Men trött blev jag. Förmodligen spände jag mej en hel del.

Men jag grämer mej lite för det där kaffet!!!

jobbigt läge

När sonen leker med bästisen vill de oftast vara hos honom. Och framåt kvällen får vi hem en son som är som en studsboll.

Och nu vet jag varför. I dag har de spelat tv-spel och dator och kollat på film. Den enda gång de var ute var när de badade i poolen. Och inomhus lekte de ingenting tillsammans.

Här hemma har vi regeln tv-spel eller dator eller film på eftermiddagen, efter en ganska lång utevistelse. Och max en timme. Om det regnar gör vi undantag ibland.

Det är väl därför de oftast väljer att vara hos kompisen.

Nu känner jag att jag måste prata med hans föräldrar om situationen eftersom de leker så ofta. Jag vill inte att mina barn ska ägna så mycket tid framför skärmen och att få hem en rastlös son känns inte så kul.

Så nu får jag ta och damma av mina kunskaper i giraffmetoden.

fler simframgångar

Jag har visst glömt att berätta att 5-åringen minsann också tar märken på simskolan. Tre stycken kom hon hem med i fredags. Och idag simmade hon fem meter ryggsim på egen hand.

Vi håller tummarna för att hon knäcker koden nu i veckan så att vi slipper den tradiga nybörjarkursen till hösten (två kvällar i veckan). Hon är på god väg, men är så noggrann med rörelserna att det går låångsamt.

Minstingen tycker fortfarande att det är kul att följa med och titta på syskonen, trots att vi är inne på fjärde veckan. Och det utan någonsomhelst muta. Om man bortser från äpplet och att hon får duscha efteråt förstås.

en dag i källaren

Jag skulle kunna reprisera gårdagens inlägg här. Mulet och regn. Tvätt som ska tvättas (trots att jag körde fyra maskiner igår) och ytor som ska dammas (tydligen försvinner inte dammet av sej självt). Te vid datorn.

Men då skulle jag ju missa dagens höjdpunkt: Förrådet är klart!
Min älskade make tyckte antingen synd om mej p.g.a. mitt strandade projekt eller också tröttnade han på röran i källaren för han har på egen hand fixat i ordning (efter att först ha frågat mej om lov - det var ju mitt projekt ju). Väggarna är målade, golvet lagt och garderober och hyllor är på plats.

Nu tar jag över och plockar tillbaka de saker som platsar i vårt förråd. Ordning och reda är jag en fena på - iallafall när det gäller att organisera. Tyvärr faller det ofta på efterlevnaden.


Och förresten: mina lovord över regnet är ingen ironi. Jag älskar verkligen mulna dagar, även på sommaren.

söndagmorgon

Barnen har städat sina rum och jag sitter med min tekopp vid datorn. Tvätt och dammavlägsning står på programmet idag.

Vädret är hur härligt som helst idag - regn!

tröttblogg

Som så ofta ska jag nu gnälla över hur trött jag är. Andra dagen utan kaffe och jag har varit seg hela dagen lång. Tur att jag valde att sluta när maken är långledig så att inte surheten behöver gå ut enbart över barnen. (Älsklingen min tiger och lider. Han är så trött på mitt kaffevelande och all toalettplanering att han nog gärna står ut med några dagars gnäll.)

När jag tänker efter så är det väl inte helt konstigt med en tröttdipp efter tre veckor med sommarlovslediga barn, simskola och allt annat. Den här veckan har jag haft jättemycket uppbokat men det har gått ganska bra ändå.

Nu väntar vi på att sista barnet ska gå och lägga sej. Äldsta dotter har myror i benen ikväll. Nu är hon helt plöstligt illamående. Är det det här man kommer att sakna när barnen är stora?

väckt och väck

Idag blev jag väckt vid kvart i nio bara för att maken tyckte att jag sovit tillräckligt länge. Jag vet inte hur många gånger jag talat om för honom att jag måste få sova ut ibland.

Och idag är jag riktigt seg så det får nog bli en tupplur efter maten för te piggar inte direkt upp på samma sätt som kaffet gör. Jag sitter och degar framför datorn (och väntar på att tvätten ska bli klar), som en kontrast till övriga familjens aktivitet. Barnen leker med sonens kompis och maken är klar med sin veckostädning och är nu nere i källaren och målar.

Det är inte utan att jag känner mej lite lat ibland!

koffeinfritt

En dag utan kaffe, men med mycket te (grönt). Och en chokladbit tyckte jag att jag var värd. Maken kunde inte låta bli att kommentera att jag bröt mitt godisstopp (som inte är nolltolerans) för att sluta med kaffet, men han köpte iallafall ut åt mej...

Jag var riktigt sur och seg framåt kvällen, men jag känner mej oerhört målfokuserad: Nu ska jag sluta!!!!

Det verkar löna sej att klaga på vädret för idag var det perfekt väder för mej: småmolnigt och blåsigt men ändå soligt. Och en toppenfin utesittarkväll.

det kom ett brev

I brevlådan låg det ett brunt kuvert med Landstingets stämpel på. Brrr...jag tycker alltid att det är läskigt med de där breven.

Kuvertet innehöll information om mina provsvar från provtagningen som jag knappt minns (två veckor sedan?):

- järnhalten i blodet är för låg (igen!) och jag ska ta fler prover nästa vecka.
- jag är allergisk mot ett flertal av de ämnen som testades.

Skönt att få veta att den här tröttheten har orsaker!!!!

fri tid

Cyklade iväg med treåringen för ytterligare ett stick i fingret. Tack och lov var allting bra idag! Nu väntar vi bara på urinodling.

Vi hann hem innan resten av familjen åkt, så jag gjorde iordning en frukost till lilltjejen som inte fick äta innan provtagningen och skickade med henne till simhallen.

Så nu är jag ensam i ett par timmar. Läser bloggar i lugn och ro och funderar på om det är det bästa sättet att utnyttja ensamtiden på. Men sedan tänker jag att jag inte ska vara så himla effektiv utan göra det jag vill. Det är inte vad jag gör som spelar roll utan hur jag gör det.

Mitt te är urdrucket och nu väljer jag mellan att läsa bok, meditera och sova en stund. Svårt val men lite sömn i soffan lockar. Jag är piggare invändigt nu men har fortfarande ett stort sömnbehov. Jag som gillar att sova tycker att det börjar bli lite trist, faktiskt. Men det går iallafall åt rätt håll...

3-åring hos doktorn

Får man gnälla lite över värmen? Strunt samma. jag gör det ändå. Jag gillar inte när det är såhär jättevarmt så att man knappt kan vara i skuggan ens. Fast kvällarna är härliga :)

Idag ringde jag till vårdcentralen eftersom 3-åringen den senaste veckan (drygt) börjat kissa oftare än varje timme och ofta kissar på sej. Funderade på om det kan vara urinvägsinfektion. Vi fick tid redan två timmar efter att jag ringt och mamma ringdes in som barnvakt.

Sköterskan i telefonen hade ingen koll på det där med barn:
- Ni kan komma en kvart tidigare och lämna urinprovet.
- Äum, hon är tre år, det går inte att bestämma sådär.
...
- och så ska man hålla sej så länge som möjligt innan man kissar i burken.
- Fast hon är bara tre år!!!!

Hos doktorn var hon tyst men stilla. Vägrade öppna munnen och säga ahhh. Men rörde å andra sidan inte en min när sköterskan stack henne i fingret två gånger.

Efter besöket gick vi till bibblan och läste saga. Det bästa hon vet!

Vi ska dit igen vid åtta imorgon (till doktorn alltså) och lämna ett nytt urinprov + ett nytt blodprov för socker (???) Det värdet var för högt så hon ska komma dit på fastande mage. Jag hoppas att hon sover länge imorgon!!!!

sista koppen hemma

Det blir inte alltid som man tänkt sej. Sonen övade undervattenssim till järnmagistern idag. Tolv meter och efter tredje försöket klarade han det. Men sedan var han helt slut. Hade ont i huvudet och när vi kom till duschen kräktes han.

Nu ligger han och sover i soffan medan jag druckit kaffe vid datorn. Tjejerna tjatar om att de är hungriga så det är väl bäst att fixa lite lunch. Och sedan blir det en eftermiddag i skuggan.

järnvägsvägen

Eva dök aldrig upp till vår planerade promenad så jag gick en lång runda själv. Tog vägen över järnvägen, som jag ju undvikit det senaste året (tänk om jag får för mej att hoppa...). Och det kändes helt okej.

När jag kom hem hade alla ungarna gått och lagt sej så jag gled bara in och pussade godnatt. Sedan satte jag mej med en kopp te och en bok på altanen.

Imorgon är jag och barnen inbjudna till sonens kompis på fika och bad i deras "riktiga" pool. Det ska bli trevligt att inta min sista kopp kaffe i gott sällskap.

stressrapport

Ska bara meddela att jag nu fixar väckning, morgongöromål och hela simhallsgrejjen med tre barn utan en enda stresstopp.

Fast trött blir jag fortfarande...

kaffestoppet

Efter en hemsk kaffeabstinens igår bestämde jag mej för att trappa ner lite först.
Tisdag, onsdag och torsdag får jag dricka en mugg.

Och sedan är det stopp.
På fredag tar maken långhelg så jag behöver inte vara särskilt pigg och trevlig för barnen skull förrän på tisdag.

Bra ursäkt va? ;

gårdagen

Det blev bara en snabbvisit hos kompisarna. Lämnade salladen, fick några kramar och goda skratt och sedan åkte jag hem igen.

Tyvärr var det inte jag som var så klok och lyssnade på mej själv, utan meddelandet om att makens farfar just dött. Jag åkte hem och tog hand om barnen så att maken fick kvällen för sig själv.

Som vanligt rördes en stor dos irritation ner bland känslorna. Svärföräldrarna har inte berättat för oss att gammelfarfar legat på sjukhus den senaste veckan. Och när de pratade om begravningen kläckte svärmor ur sej en kommentar om att vi kan ju komma om vi har tid och känner för det. Äum...det är väl klart att vi gör!!!!!! Maken tog det som en förolämpning (som att vi inte skulle vara deltaktiga i släkten) men jag försöker se det som ett utslag av dåligt självförtroende och total brist på social förmåga.

Kommer jag någonsin vänja mej vid mina svärföräldrar? Förmodligen inte.

mjuk

Mjuk och gosig känner jag mej nu.
Besöket hos zonterapeuten mjukade upp och spände av.
Nu går jag här och bara är.

Ikväll ska jag på kompisträff.
Men jag vill egentligen inte.
Ska ta med sallad.
Så jag måste väl.

Jag får se hur det blir.
Vill helst bara vara.
I det mjuka.