De senaste åren har jag varit tvungen att lära mej att säga nej och sätta mej själv i centrum. Jag förstod att det var nödvändigt att fokusera min energi på mej själv. Jag har jobbat med min självbild och insett att jag inte behöver göra för att bli omtyckt.
Men jag har inte förlikat mej riktigt med den jag blev. Jag vill fortfarande ge av mej själv till människorna runt omkring mej. Men jag har inte trott att det var möjligt utan att ta av de krafter som jag behöver till mej själv.
Ikväll kom det till mej. Så enkelt och självklart. Kanske just därför så svårt.
Det finaste jag har kan jag ge tusenfallt utan att förlora någon energi. Tvärt om får jag mer energi tillbaka.
Jag kan ge av min närvaro. Att i varje möte vara här och nu.
Jag kan ge genom att försöka se storheten i varje människa. Att se bortom mina egna fördomar och värderande tankar. Att lyfta blicken och se varje människa i sitt sammanhang.
Jag kan ge av min kärlek.
lördag 31 januari 2009
sjukt IGEN
I natt vaknade minstingen med hög feber. Stackarn fick ligga och yra i vår säng, för vi hade inget febernedsättande hemma. Nu ligger hon i soffan och tittar på barnprogram.
Jag tackar för de fem dagarna som vi varit friska, och håller tummarna för att resten av familjen klarar sig den här gången.
Även om det ju är tråkigt när vi är sjuka så har det nog trots allt varit mest positivt för mej. Jag har varit tvungen att ta det lugnt på helgerna och verkligen fokuserat mina krafter på skolarbetet. Det har inte funnits tid för mej att "dra iväg" och boka in en massa saker. Dessutom har det inte blivit så mycket barnaktiviteter eftersom de varit sjuka mest hela tiden.
En mjukstart på mitt liv som heltidsstudent var nog precis vad jag behövde.
Jag tackar för de fem dagarna som vi varit friska, och håller tummarna för att resten av familjen klarar sig den här gången.
Även om det ju är tråkigt när vi är sjuka så har det nog trots allt varit mest positivt för mej. Jag har varit tvungen att ta det lugnt på helgerna och verkligen fokuserat mina krafter på skolarbetet. Det har inte funnits tid för mej att "dra iväg" och boka in en massa saker. Dessutom har det inte blivit så mycket barnaktiviteter eftersom de varit sjuka mest hela tiden.
En mjukstart på mitt liv som heltidsstudent var nog precis vad jag behövde.
fredag 30 januari 2009
gääääsp
Nu lägger jag mej i soffan en stund.
Först var jag på en tretimmarsföreläsning med mycket diskussion (lärorikt och spännande) och sedan åt jag en baugette i kaffeterian för att därefter åka in till stan och träffa min coach på TRR.
Hon betalar gärna kursen som jag vill gå! (Mer om det senare.)
Efter en massiv användning av hjärnceller och mitt sociala jag behöver jag en stunds vila.
Sedan tänker jag skjutsa sonen till musikskolan, för jag sprang förbi en fin klänning som jag vill prova.
Först var jag på en tretimmarsföreläsning med mycket diskussion (lärorikt och spännande) och sedan åt jag en baugette i kaffeterian för att därefter åka in till stan och träffa min coach på TRR.
Hon betalar gärna kursen som jag vill gå! (Mer om det senare.)
Efter en massiv användning av hjärnceller och mitt sociala jag behöver jag en stunds vila.
Sedan tänker jag skjutsa sonen till musikskolan, för jag sprang förbi en fin klänning som jag vill prova.
livsglädje
Det började pirra i magen och jag kände hur känslan spred sig i kroppen.
Jag märkte att jag log. Sedan kom tårarna.
Glädjetårar.
Jag gjorde min kvällsavslappning och fylldes av livsglädje.
Magen som är känslig för stress och oro kändes varm och lugn.
Jag fylldes av känslan att jag är här och nu.
Alldeles i början av ett stort äventyr.
Resten av livet!
Jag kände mej tryggt förvissad om att jag alltid ska välja det som är bäst för mej.
För bara jag vet hur det är för just mej.
Jag kan få stöttning i att komma ihåg att verkligen känna efter. På djupet.
Men ingen annan kan peka ut min väg.
För det är mitt liv.
Nu börjar en ny spännande dag! Härligt!
Jag märkte att jag log. Sedan kom tårarna.
Glädjetårar.
Jag gjorde min kvällsavslappning och fylldes av livsglädje.
Magen som är känslig för stress och oro kändes varm och lugn.
Jag fylldes av känslan att jag är här och nu.
Alldeles i början av ett stort äventyr.
Resten av livet!
Jag kände mej tryggt förvissad om att jag alltid ska välja det som är bäst för mej.
För bara jag vet hur det är för just mej.
Jag kan få stöttning i att komma ihåg att verkligen känna efter. På djupet.
Men ingen annan kan peka ut min väg.
För det är mitt liv.
Nu börjar en ny spännande dag! Härligt!
onsdag 28 januari 2009
stöd från min lärare
Nu fick jag svar från min lärare på Hälsopedagogiken (angående att jag bestämt mej för att fortsätta kursen):
Gör ett försök och ha en rimlig ambitionsnivå och ett visst mått av flexibilitet. Är ni 2 st så bör förutsättningarna vara bättre.
Sköt om dig – det finns bara en som du.
Hon är en så himla härlig person som verkligen är närvarande och uppriktigt engagerad.
Det här kommer att gå bra!!!!
Gör ett försök och ha en rimlig ambitionsnivå och ett visst mått av flexibilitet. Är ni 2 st så bör förutsättningarna vara bättre.
Sköt om dig – det finns bara en som du.
Hon är en så himla härlig person som verkligen är närvarande och uppriktigt engagerad.
Det här kommer att gå bra!!!!
motståndskraftig
Efter tre timmars föreläsande om att jag kan förändra verkligheten genom mina tankar om den, plockar vi ihop våra saker.
Kvinnan bredvid mej reser sig upp med en suck och säger:
- Jaha, då är det bara att kravla sig hem då.
Ingenting av Kay Pollaks entusiasm verkar ha smittat av sig på henne.
Kvinnan bredvid mej reser sig upp med en suck och säger:
- Jaha, då är det bara att kravla sig hem då.
Ingenting av Kay Pollaks entusiasm verkar ha smittat av sig på henne.
tisdag 27 januari 2009
ska jag...
Nu har B (den jobbige) hoppat av kursen, och läraren har mailat mej och frågat om det är okej för mej att jobba tillsammans med den andre.
Oj, så svårt det blev helt plötsligt.
Oj, så svårt det blev helt plötsligt.
- Vi två som är kvar jobbar bra ihop.
- När vi är två i gruppen är det ju lättare att prata oss samman över telefonen.
- Det är totalt fyra uppgifter i vår och varje uppgift lär väl ta max ett par timmar om vi delar på arbetet.
- Jag har läst in all kurslitteratur.
- Projektarbetet vi ska göra kan vi göra inom samma område som min B-uppsats = vi kan använda oss av samma facklitteratur.
- Vi har en föreläsning varannan vecka, och då kan jag sitta hemma i källaren och titta + att jag slipper kvällsbestyret med barnen.
Min terapeut är väldigt emot att jag ska läsa den här kursen utöver den andra. Men det verkar inte som att det blir så mycket arbete. Och psykologin är inte direkt heltid. Den här veckan har jag två föreläsningar och inget hemarbete utöver det.
Det känns som att det som blev negativt nu är att om det inte funkar så har jag mej själv att skylla eftersom jag tog på mej för mycket. Och det verkar som att jag fortfarande lyssnar väldigt mycket på vad andra (terapeuten) tycker och tänker. Om jag gör det här så går jag emot hans vilja. Det är nog i så fall de här två sakerna som stressar mej med kursen.
Och då...då blir jag obstinat.
Det är ju JAG som ska bestämma. Över mitt liv.
Jag testar och ser hur det går.
dagens ledstjärna
"Visst kan det vara bra att få saker och ting uträttade,
men många gånger kan det vara lika bra att lämna dem ogjorda."
Lin Yutang.
ledig dag
Idag tar jag ledigt från skolarbetet för att bara vara. Jag har så lätt för att gå upp i roliga saker att jag glömmer bort det ibland. Och det är viktigt för mej att få vara med mej själv. Varva ner, fylla på energi och småprata lite.
I kväll ska maken och jag gå på en föreläsning med Kay Pollak. Det ska bli roligt, och extra roligt att gå tillsammans med maken som inte visat speciellt stort intresse för den typen av ämnen tidigare. (Det var dessutom han som föreslog att vi skulle gå. Han hade sett ett anslag på jobbet.)
Ute kvittrar fåglarna, men det är grått och trist. Jag sitter vid fönstret och känner mej nöjd med att jag faktiskt redan gått en skogspromenad idag.
I kväll ska maken och jag gå på en föreläsning med Kay Pollak. Det ska bli roligt, och extra roligt att gå tillsammans med maken som inte visat speciellt stort intresse för den typen av ämnen tidigare. (Det var dessutom han som föreslog att vi skulle gå. Han hade sett ett anslag på jobbet.)
Ute kvittrar fåglarna, men det är grått och trist. Jag sitter vid fönstret och känner mej nöjd med att jag faktiskt redan gått en skogspromenad idag.
måndag 26 januari 2009
min nya väskkamrat
Nu har jag gjort som Vida och skaffat mej en klokbok för inspirerande tankar och annat smått och gott. Från och med nu ska jag ha allt samlat. Den senaste veckan har jag flera gånger letat efter kloka citat som jag vet skulle passa in i mitt liv just nu. Frågan är bara var jag hittat det...
Rosa med gröna prickar och ett grönt gummiband som håller bladen på plats.
En liten sötnos från Åhléns.
Nu gäller det bara att börja skriva i den också. Det är där det brukar gå snett när det gäller mej.
glad och lättad
Nu har jag mailat till B o E i min grupp och berättat att jag hoppar av grupparbetet. Nu känner jag mej lättad!
I mailboxen låg mitt tentasvar.
Jag fick VG!
Oj, vad jag är glad! Jag hade ju valt att skriva bara för mej själv, om saker som jag tycker är intressanta. Jag tog inte ens hänsyn till betygskriterierna när jag skrev. Och satt inte och filade på svaren för att få dem perfekta.
Och så fick jag ett VG med en jättefin motivering. Trallallla!
Nu ska jag duscha och sedan susa iväg till terapin.
I mailboxen låg mitt tentasvar.
Jag fick VG!
Oj, vad jag är glad! Jag hade ju valt att skriva bara för mej själv, om saker som jag tycker är intressanta. Jag tog inte ens hänsyn till betygskriterierna när jag skrev. Och satt inte och filade på svaren för att få dem perfekta.
Och så fick jag ett VG med en jättefin motivering. Trallallla!
Nu ska jag duscha och sedan susa iväg till terapin.
söndag 25 januari 2009
puh!
Igårkväll när jag lagt mej fick jag världens stressreaktion och det tog lång tid för mej att varva ner och kunna somna. När jag funderade igenom vad det berodde på så kom jag på att det var tankarna på grupparbetena som stressade mej. Tills jag kan lita på B kommer jag att vara stressad över möjligheten att hon lämnar in sent, så dåliga vibbar har jag sedan i höstas.
Efter mycket övervägande skickade jag det här till min kursledare:
Hej!
Tack för en trevlig och intressant lördag!
Efter diskussionen med B och E har jag funderat på hur jag ska göra med kursen.
Bakgrunden är den att jag har varit sjukskriven för utmattningsdepression ohc stress en längre tid, och i höstas började jag den här kursen samtidigt som jag var sjukskriven på halvtid. Det var väl inte helt lyckat att hamna i en grupp tillsammans med min raka motsats - även om jag aktivt jobbar för att dämpa min "överduktiga" sida.
Nu har jag börjat läsa Psykologi B på helfart dagtid och kände att jag verkligen ville fortsätta med den här kursen eftersom den är så intressant och rolig. Jag har läst in vårens kurslitteratur under januari, men nu inser jag att det är grupparbetena som stressar mej. Inte själva arbetet i sig utan att ha flera hålltider tillsammans med andra att passa.
När jag ser realistiskt på våren så tänker jag att det kanske är bäst att fokusera på psykologins träffar och få det att fungera innan jag lägger till något mer i min kalender.
Min fråga är om det finns det någon möjlighet att pga personliga skäl få lämna in grupparbetena enskilt
alternativt om jag kan ta en paus, och om det känns bra hoppa på kursen igen senare i vår?
Fungerar inte det så hoppas jag att det går bra att fortsätta kursen nästa vår.
Jag känner att det inte är värt ett försök att vara i gruppen ifall det inte fungerar. Och jag vill inte gå runt och må dåligt i vår. Då är det bättre att göra kursen nästa vår, men förhoppningsvis får jag lämna in enskilt.
Först kände jag mej feg som viker mej så lätt, men sedan tänkte jag att om jag redan nu mår så dåligt av det här så finns det ingen anledning att köra på. Det är ju precis det som blivit så fel tidigare.
Efter mycket övervägande skickade jag det här till min kursledare:
Hej!
Tack för en trevlig och intressant lördag!
Efter diskussionen med B och E har jag funderat på hur jag ska göra med kursen.
Bakgrunden är den att jag har varit sjukskriven för utmattningsdepression ohc stress en längre tid, och i höstas började jag den här kursen samtidigt som jag var sjukskriven på halvtid. Det var väl inte helt lyckat att hamna i en grupp tillsammans med min raka motsats - även om jag aktivt jobbar för att dämpa min "överduktiga" sida.
Nu har jag börjat läsa Psykologi B på helfart dagtid och kände att jag verkligen ville fortsätta med den här kursen eftersom den är så intressant och rolig. Jag har läst in vårens kurslitteratur under januari, men nu inser jag att det är grupparbetena som stressar mej. Inte själva arbetet i sig utan att ha flera hålltider tillsammans med andra att passa.
När jag ser realistiskt på våren så tänker jag att det kanske är bäst att fokusera på psykologins träffar och få det att fungera innan jag lägger till något mer i min kalender.
Min fråga är om det finns det någon möjlighet att pga personliga skäl få lämna in grupparbetena enskilt
alternativt om jag kan ta en paus, och om det känns bra hoppa på kursen igen senare i vår?
Fungerar inte det så hoppas jag att det går bra att fortsätta kursen nästa vår.
Jag känner att det inte är värt ett försök att vara i gruppen ifall det inte fungerar. Och jag vill inte gå runt och må dåligt i vår. Då är det bättre att göra kursen nästa vår, men förhoppningsvis får jag lämna in enskilt.
Först kände jag mej feg som viker mej så lätt, men sedan tänkte jag att om jag redan nu mår så dåligt av det här så finns det ingen anledning att köra på. Det är ju precis det som blivit så fel tidigare.
lördag 24 januari 2009
tog tjuren vid hornen
Under kursen i höstas var mitt största stressmoment grupparbetena. Först att hitta rätt nivå och våga släppa kontrollen. Och sedan att försöka hantera B som aldrig gjorde sin del av arbetet i tid.
Idag sa hon att hon bara ville att vi skulle veta att hon inte tänker prioritera den här kursen i vår eftersom hon fått ett jätteroligt heltidsjobb. Och att vi nog skulle få jaga på henne.
Och då kände jag att det här kommer ju inte att gå! (Och kan man prioritera kursen lägre än vad hon gjorde i höstas?). Så när kursdagen var slut samlade jag ihop gruppen för att tillsammans med läraren prata igenom det här.
Jag tyckte det var jobbigt att B aldrig är klar när vi bestämt möte.
B kontrade med att hon tycker att processen är det mest intressanta och att jag jämt är så målfokuserad. Jag sa att jag är målfokuserad eftersom vi är ute i sista minuten.
När B tyckte att vi skulle gå halva vägen var exploderade jag mentalt! Som tur var ryckte läraren in där och styrde upp det hela innan jag hann säga något oövertänkt. Det går ju liksom inte att gå halva vägen var när problemet är att hon inte gör det hon ska och dessutom räknar med att vi ska jaga på henne (eftersom hon är en sådan personlighet...).
Vi kom fram till att vi alla tre vill ha valfrihet att kunna skriva våra avsnitt när det passar oss. Och att vi ska ha tid för att diskutera ihop oss innan vi sammanställer arbetet.
Vägen dit blir att vi ska ha fler deadlines. Och att vi turas om att ha huvudansvaret för sammanställning och inlämning. Så nu blir det så här:
Onsdag får vi uppgiften.
Torsdag ska uppgiften vara uppdelad på tre.
Söndag ska vi vara klara med vår del.
Tisdag eller onsdag ska vi ha läst igenom de andras delar. Och då träffas vi och diskuterar.
Torsdag ska arbetet lämnas in.
Jag hoppas att det här funkar nu. Annars byter jag grupp. För i vår ska vi genomföra ett projektarbete, och då funkar det ju inte att vänta till sista minuten.
För egen del utmanar jag mej själv med att inte överarbeta uppgifterna. Det är okej att få komplettera.
Men den största utmaningen rodde jag nog i hamn idag: att ta upp problemet till en ordentlig diskussion.
Idag sa hon att hon bara ville att vi skulle veta att hon inte tänker prioritera den här kursen i vår eftersom hon fått ett jätteroligt heltidsjobb. Och att vi nog skulle få jaga på henne.
Och då kände jag att det här kommer ju inte att gå! (Och kan man prioritera kursen lägre än vad hon gjorde i höstas?). Så när kursdagen var slut samlade jag ihop gruppen för att tillsammans med läraren prata igenom det här.
Jag tyckte det var jobbigt att B aldrig är klar när vi bestämt möte.
B kontrade med att hon tycker att processen är det mest intressanta och att jag jämt är så målfokuserad. Jag sa att jag är målfokuserad eftersom vi är ute i sista minuten.
När B tyckte att vi skulle gå halva vägen var exploderade jag mentalt! Som tur var ryckte läraren in där och styrde upp det hela innan jag hann säga något oövertänkt. Det går ju liksom inte att gå halva vägen var när problemet är att hon inte gör det hon ska och dessutom räknar med att vi ska jaga på henne (eftersom hon är en sådan personlighet...).
Vi kom fram till att vi alla tre vill ha valfrihet att kunna skriva våra avsnitt när det passar oss. Och att vi ska ha tid för att diskutera ihop oss innan vi sammanställer arbetet.
Vägen dit blir att vi ska ha fler deadlines. Och att vi turas om att ha huvudansvaret för sammanställning och inlämning. Så nu blir det så här:
Onsdag får vi uppgiften.
Torsdag ska uppgiften vara uppdelad på tre.
Söndag ska vi vara klara med vår del.
Tisdag eller onsdag ska vi ha läst igenom de andras delar. Och då träffas vi och diskuterar.
Torsdag ska arbetet lämnas in.
Jag hoppas att det här funkar nu. Annars byter jag grupp. För i vår ska vi genomföra ett projektarbete, och då funkar det ju inte att vänta till sista minuten.
För egen del utmanar jag mej själv med att inte överarbeta uppgifterna. Det är okej att få komplettera.
Men den största utmaningen rodde jag nog i hamn idag: att ta upp problemet till en ordentlig diskussion.
pigg igen
Det blev bara en vända till toan i torsdags kväll, så jag kunde gå på kursen idag. Vilket kändes bra eftersom jag går en distanskurs och inte har träffat mina kursare IRL sedan i september.
Men nu är jag totalt slut. En heldag i skolan och en tur till Coop gjorde slut på krafterna. Så ikväll blir det soffsoftning för hela slanten.
Men nu är jag totalt slut. En heldag i skolan och en tur till Coop gjorde slut på krafterna. Så ikväll blir det soffsoftning för hela slanten.
torsdag 22 januari 2009
ynk
Jag placerade minstingen framför Pingu och la mej i soffan och sov...i...tja...två timmar kanske. Jag fryser, mår illa och är inte det minsta sugen på mat. Har jag blivit smittad? Hur spännande som helst ju ;)
Fast det kommer olägligt i såfall. För imorgon har jag föreläsning och på lördag heldagsseminarium med den andra kursen. Men det är inte mycket man kan göra.
Rackarns att jag totalt glömde bort att ta vitpepparkorn igår och idag.
Fast det kommer olägligt i såfall. För imorgon har jag föreläsning och på lördag heldagsseminarium med den andra kursen. Men det är inte mycket man kan göra.
Rackarns att jag totalt glömde bort att ta vitpepparkorn igår och idag.
nervös eller ångestfylld?
Vad är det egentligen för skillnad på vanlig nervositet och ångest?
Det första jag kom att tänka på var att det känns helt olika i kroppen. Nervositet känns som ett pirr i magen. Eventuellt med ett lätt illamående. Ångest däremot drar igång kroppen: magen värker, jag får andnöd o.s.v.
Men när jag tänkte efter kom jag på att den stora skillnaden finns i huvudet. När jag är nervös tänker jag mest på att jag hoppas att allt blir bra. Nervositet är för mej lika med spänd förväntan. Medan ångesten framkallas av en kaskad av katastroftankar och tänk om...
Naturligtvis är det en gradskillnad. Men ju längre tiden går, desto mer benägen blir jag att känna mej nervös i stället för ångestfylld. Vilket finurligt nog leder till att jag håller ångesten borta.
Så här är det för mej. Hur är det för er?
Det första jag kom att tänka på var att det känns helt olika i kroppen. Nervositet känns som ett pirr i magen. Eventuellt med ett lätt illamående. Ångest däremot drar igång kroppen: magen värker, jag får andnöd o.s.v.
Men när jag tänkte efter kom jag på att den stora skillnaden finns i huvudet. När jag är nervös tänker jag mest på att jag hoppas att allt blir bra. Nervositet är för mej lika med spänd förväntan. Medan ångesten framkallas av en kaskad av katastroftankar och tänk om...
Naturligtvis är det en gradskillnad. Men ju längre tiden går, desto mer benägen blir jag att känna mej nervös i stället för ångestfylld. Vilket finurligt nog leder till att jag håller ångesten borta.
Så här är det för mej. Hur är det för er?
belöningar
Jag brukar ha lite svårt för att belöna mej själv när jag har gjort något bra.
Eller belöna mej själv bara för att jag är jag.
Här är en blogg där man kan få lite inspiration: Unnasig.se
Eller belöna mej själv bara för att jag är jag.
Här är en blogg där man kan få lite inspiration: Unnasig.se
onsdag 21 januari 2009
när allt är intressant
Nu måste jag verkligen begränsa mej. För allt är ju roligt och jag skulle kunna läsa hur mycket som helst. Men jag behöver tid för återhämtning och tid för att kunna behålla lugnet i mej.
Så hur spännande och intressant det än är, så ska jag inte göra mer än vad som krävs för att bli godkänd. Inte lägga ner mer tid än vad som är nödvändigt. Inse att det finns obegränsat med fakta att samla, det finns alltid mer att lära. Och jag har hela livet på mej att fortsätta lära mej. Just nu ska jag bara lära mej det som krävs för just den här kursen.
Och ge mej själv lediga dagar och lediga stunder.
Så hur spännande och intressant det än är, så ska jag inte göra mer än vad som krävs för att bli godkänd. Inte lägga ner mer tid än vad som är nödvändigt. Inse att det finns obegränsat med fakta att samla, det finns alltid mer att lära. Och jag har hela livet på mej att fortsätta lära mej. Just nu ska jag bara lära mej det som krävs för just den här kursen.
Och ge mej själv lediga dagar och lediga stunder.
mot skolan
Om en stund åker jag till min första föreläsning i personlighetspsykologi. Trots att det är åtta år sedan jag läste A-kursen märker jag att mycket bygger på det vi läste då. Och så har jag ju hobbyläst en hel massa de senaste åren.
När någon är magsjuk här hemma vill jag helst stanna inne tills faran är över. Men om jag inte åker idag får jag en extrauppgift att göra och det är ju inte säkert att jag är smittad.
När någon är magsjuk här hemma vill jag helst stanna inne tills faran är över. Men om jag inte åker idag får jag en extrauppgift att göra och det är ju inte säkert att jag är smittad.
tisdag 20 januari 2009
förebyggande
Vitpeppar.
Alcogel.
Och mitt alldeles egna knep för att inte bli smiddad:
En chokladkaka.
För att lura Murph'y.
Alcogel.
Och mitt alldeles egna knep för att inte bli smiddad:
En chokladkaka.
För att lura Murph'y.
sjukt igen
Maken kom hem med en nedkräkt liten tjej för en stund sedan. Nu ligger hon i soffan och tittar på Molly Mus. Blääää, och vi som har haft sjuka barn den senaste 1,5 veckan.
När jag lagade mat stod jag och tänkte på att det är bäst att ligga lite före med pluggandet för att man aldrig vet vad som kan hända (när man har barn).
Bäst att se det hela positivt:
Tack för att jag har barn!
Tack för att vi bara har småkrämpor som går över efter några dagar!
Tack för att vi kan vara hemma med barnen utan att lida ekonomiskt!
Tack för att jag har förstånd och disciplin att inte sistaminutenplugga!
När jag lagade mat stod jag och tänkte på att det är bäst att ligga lite före med pluggandet för att man aldrig vet vad som kan hända (när man har barn).
Bäst att se det hela positivt:
Tack för att jag har barn!
Tack för att vi bara har småkrämpor som går över efter några dagar!
Tack för att vi kan vara hemma med barnen utan att lida ekonomiskt!
Tack för att jag har förstånd och disciplin att inte sistaminutenplugga!
min första skoldag
Nervös var jag igår. Inte för själva föreläsningen utan mer för att komma i lagom tid. Inte för tidigt och inte för sent. Jag kom för tidigt.
Och jag tycker att det är så underbart härligt att ha lite fjärilar i magen. För det betyder att den dumma ångesten håller sig borta. Så jag satt kvar i bilen en stund och bara njöt.
En utmaning kommer det att bli. För vi ska ha grupparbeten. Som betygsätts (idiotiskt!). Och jag har bestämt mej för att inte ta på mej gruppledarrollen. Och inte bry mej så mycket om om vi lämnar in i tid eller inte. Eller hur resultatet blir. För det enda som är viktigt är att jag lär mej nya saker.
Det känns skönt att jag kan sitta där utan att egentligen behöva lära känna någon om jag inte vill. För uppsatsen ska jag skriva tillsammans med min syster (som läste nästan hela kursen i höstas). Jag kan vara mej själv och är det inte okej så kvittar det mej.
Intressant var det att komma in i en grupp sådär. För alla utom jag hade gått A-kursen i höstas. Den duktiga, den söta, den coola, den roliga och besserwissern gav sej tillkänna redan under introduktionstimmen. Ett par stycken verkar vara över 30, men jag är nog äldst (vilket var väntat).
Nästa föreläsning är på onsdag eftermiddag och det ska bli roligt! Idag ska jag börja läsa litteraturen.
Och jag tycker att det är så underbart härligt att ha lite fjärilar i magen. För det betyder att den dumma ångesten håller sig borta. Så jag satt kvar i bilen en stund och bara njöt.
En utmaning kommer det att bli. För vi ska ha grupparbeten. Som betygsätts (idiotiskt!). Och jag har bestämt mej för att inte ta på mej gruppledarrollen. Och inte bry mej så mycket om om vi lämnar in i tid eller inte. Eller hur resultatet blir. För det enda som är viktigt är att jag lär mej nya saker.
Det känns skönt att jag kan sitta där utan att egentligen behöva lära känna någon om jag inte vill. För uppsatsen ska jag skriva tillsammans med min syster (som läste nästan hela kursen i höstas). Jag kan vara mej själv och är det inte okej så kvittar det mej.
Intressant var det att komma in i en grupp sådär. För alla utom jag hade gått A-kursen i höstas. Den duktiga, den söta, den coola, den roliga och besserwissern gav sej tillkänna redan under introduktionstimmen. Ett par stycken verkar vara över 30, men jag är nog äldst (vilket var väntat).
Nästa föreläsning är på onsdag eftermiddag och det ska bli roligt! Idag ska jag börja läsa litteraturen.
måndag 19 januari 2009
skolstart
I eftermiddag drar psykologikursen igång, och jag blir student på heltid. Efter en månads ledighet och sjukstuga ska det bli roligt att få komma ut lite och träffa folk.
Jag har utmanat mitt kontrollbehov och inte tagit reda på schemat i förväg. Så jag har ingen aning om hur de närmaste veckorna ser ut. Egentligen ett ganska smart drag, för jag har inte kunnat boka in någonting annat. Jag har bestämt mej för att börja vårterminen i sakta mak och fokusera på skolan. Och familjen. Sedan hoppas jag att det finns plats för mer och fler framåt vårkanten.
Jag har utmanat mitt kontrollbehov och inte tagit reda på schemat i förväg. Så jag har ingen aning om hur de närmaste veckorna ser ut. Egentligen ett ganska smart drag, för jag har inte kunnat boka in någonting annat. Jag har bestämt mej för att börja vårterminen i sakta mak och fokusera på skolan. Och familjen. Sedan hoppas jag att det finns plats för mer och fler framåt vårkanten.
söndag 18 januari 2009
...ont i magen, eller?
Vi sitter och fikar och jag frågar den snart fyraåriga lilla tösabiten:
- Vad får man i magen om man äter upp hela kladdkakan?
- .... en bäbis!!!!
Sedan pratar vi lite om hur bäbisar blir till, och det har lilltjejen full koll på, tycker hon:
- ...man får ett ägg i magen och när det kläcks kommer bäbisen ut...men bara mammans mage.
- Vad får man i magen om man äter upp hela kladdkakan?
- .... en bäbis!!!!
Sedan pratar vi lite om hur bäbisar blir till, och det har lilltjejen full koll på, tycker hon:
- ...man får ett ägg i magen och när det kläcks kommer bäbisen ut...men bara mammans mage.
kravmärkt
Kloka febertankar
(bland allt vimsigt yrande kan man hitta några små guldkorn.)
Kravmärkt
- ett annat ord för utmattningsdepression!
Då kommer Ulrikas EGOlogiska tankar väl till pass.
(bland allt vimsigt yrande kan man hitta några små guldkorn.)
Kravmärkt
- ett annat ord för utmattningsdepression!
Då kommer Ulrikas EGOlogiska tankar väl till pass.
lördag 17 januari 2009
virrpanna
Jag skrev nyss om min sega hjärna, och det var verkligen ingen överdrift. För nu har jag skuttat runt bland mina bloggvänner och önskat en skön fredagkväll!!!
Haha! Det är ju lördag idag.
Jag måste bara nämna att trots att alla sjuka familjemedlemmar har gått och nött på varandra hela veckan så är det inte mycket bråk här hemma. (Peppar, peppar.) Dock lite gråt ibland, när någon är lite för trött för sitt eget bästa.
Haha! Det är ju lördag idag.
Jag måste bara nämna att trots att alla sjuka familjemedlemmar har gått och nött på varandra hela veckan så är det inte mycket bråk här hemma. (Peppar, peppar.) Dock lite gråt ibland, när någon är lite för trött för sitt eget bästa.
award :)
Nu blev jag en glad award-mottagare, istället för en hängig typ som väl knappt kan räknas som sjuk längre. Tack Tussegumman för att du piggade upp min lördagkväll!
Min sega hjärna bestämde sig för att följa Tussegummans exempel och nominera alla som finns i min länklista. En go´ samling bloggare med en kreativ inställning till livet (kan man säga så?).
Min sega hjärna bestämde sig för att följa Tussegummans exempel och nominera alla som finns i min länklista. En go´ samling bloggare med en kreativ inställning till livet (kan man säga så?).
den glade sömngångaren
Maken hade gått och lagt sej och jag låg i soffan och väntade på att hostmedicinen skulle börja verka.
Jag hörde steg och fram till soffan kom en strålande glad son.
Allt jag sa bemöttes med ett smittande skratt och jag började ana att han inte var vaken, så jag bestämde mej för att sätta min son på prov.
- Vad är två plus två, frågade jag.
- Två plus två? Hahahaaaaaaaaaaa.
- Vet du det?
- Ja. Hahahaaaa.
- Vad är två plus två?
- Hahahahahahahahaaaaa.
Då visste jag säkert. Det var en sömngångare jag hade fått som sällskap. Med gnistrande ögon och svettigt hår.
- Kom så går vi ut i köket och dricker vatten, sa jag.
- Hahahahahaaa, svarade sonen, drack ur glaset och gick skrattande tillbaka till sängen.
Till frukost serverades han en rolig historia om sitt nattliga äventyr. Som han inte hade ett enda minne av.
Jag hörde steg och fram till soffan kom en strålande glad son.
Allt jag sa bemöttes med ett smittande skratt och jag började ana att han inte var vaken, så jag bestämde mej för att sätta min son på prov.
- Vad är två plus två, frågade jag.
- Två plus två? Hahahaaaaaaaaaaa.
- Vet du det?
- Ja. Hahahaaaa.
- Vad är två plus två?
- Hahahahahahahahaaaaa.
Då visste jag säkert. Det var en sömngångare jag hade fått som sällskap. Med gnistrande ögon och svettigt hår.
- Kom så går vi ut i köket och dricker vatten, sa jag.
- Hahahahahaaa, svarade sonen, drack ur glaset och gick skrattande tillbaka till sängen.
Till frukost serverades han en rolig historia om sitt nattliga äventyr. Som han inte hade ett enda minne av.
fredag 16 januari 2009
tapeter och boktips
En gammal tapetrulle och vattenfärger.
Mer behövs inte för att sysselsätta barn och mor en lång stund.
Efter lunch ska vi rita figurer, klippa ut och klistra på våra vackra landskap.
Nu har jag letat igenom bloggar på jakt efter boktips och laddat in en hel hög på mitt bibliotekskonto. (Tyvärr har inte alla bloggare etikettmeny i sin blogg, så jag hade ett begränsat urval bloggar att plocka ifrån.)
Vi delar på matlagningen idag. Jag tog fram köttfärssås från frysen och maken kokar pastan. Efter en vecka med lättlagat börjar nog även barnen längta efter mer "riktig mat".
Mer behövs inte för att sysselsätta barn och mor en lång stund.
Efter lunch ska vi rita figurer, klippa ut och klistra på våra vackra landskap.
Nu har jag letat igenom bloggar på jakt efter boktips och laddat in en hel hög på mitt bibliotekskonto. (Tyvärr har inte alla bloggare etikettmeny i sin blogg, så jag hade ett begränsat urval bloggar att plocka ifrån.)
Vi delar på matlagningen idag. Jag tog fram köttfärssås från frysen och maken kokar pastan. Efter en vecka med lättlagat börjar nog även barnen längta efter mer "riktig mat".
inställt
Näää. Jag var inte pigg nog för ett terapibesök även om jag tyckte det när jag slog upp mina blå. Så nu siktar jag in mej på ett besök på macken i eftermiddag. Där ligger det ett bokpaket och väntar på mej.
torsdag 15 januari 2009
huset fullt
Nu har maken också blivit sjuk, så idag är vi hemma allihop. Jag hoppas att jag har nått bottenläget och nu är på G att bli frisk.
Tråkigt nog fick jag ringa och lämna återbud till tandläkaren idag. Jag skulle ha varit där vid åtta, men det var inte att tänka på att ge sej iväg ut. Jag blev svimfärdig bara jag lämnade sängen. Jag har inte varit hos tandis på tre år och hade nu samlat mod nog att boka en tid. Och så blir jag sjuk!!!!
Imorgon har jag första terapin för i år. Hoppas att jag är pigg nog att ta mej dit.
Vilken tur iallafall att vi är sjuka den här veckan. Nästa vecka börjar min kurs, så då hade det ju inte varit så lämpligt.
Tråkigt nog fick jag ringa och lämna återbud till tandläkaren idag. Jag skulle ha varit där vid åtta, men det var inte att tänka på att ge sej iväg ut. Jag blev svimfärdig bara jag lämnade sängen. Jag har inte varit hos tandis på tre år och hade nu samlat mod nog att boka en tid. Och så blir jag sjuk!!!!
Imorgon har jag första terapin för i år. Hoppas att jag är pigg nog att ta mej dit.
Vilken tur iallafall att vi är sjuka den här veckan. Nästa vecka börjar min kurs, så då hade det ju inte varit så lämpligt.
tisdag 13 januari 2009
jag är bra som jag är
I söndags cyklade jag med dottern till ett kalas, lämnade henne och cyklade hemåt. På vägen hem mötte jag en stilig och trevlig pappa till en av dotterns kompisar.
För ett ögonblick kände jag mej hur töntig som helst med cykelhjälm på huvudet. Den gamla vanliga pinsamhetstanken alltså.
Men så kom en annan tanke över mej:
Spelar hans åsikt om mej någon som helst roll?
Och nej, det gör det ju inte. (För jag är ju gift - hahaha.)
Vad andra personer tycker om mej påverkar inte mej.
Och vad personer som inte känner mej drar för förhastade slutsatser är helt ovidkommande.
Känslan kom långt inifrån mej. Och jag kände att det verkligen är så nu. Det är inte bara jag som försöker få mej själv att tänka om.
Det funkar verkligen att utmana sina tankar om sig själv. Men det har tagit lång tid att få det att sätta sej.
För ett ögonblick kände jag mej hur töntig som helst med cykelhjälm på huvudet. Den gamla vanliga pinsamhetstanken alltså.
Men så kom en annan tanke över mej:
Spelar hans åsikt om mej någon som helst roll?
Och nej, det gör det ju inte. (För jag är ju gift - hahaha.)
Vad andra personer tycker om mej påverkar inte mej.
Och vad personer som inte känner mej drar för förhastade slutsatser är helt ovidkommande.
Känslan kom långt inifrån mej. Och jag kände att det verkligen är så nu. Det är inte bara jag som försöker få mej själv att tänka om.
Det funkar verkligen att utmana sina tankar om sig själv. Men det har tagit lång tid att få det att sätta sej.
sjukdag nr 2
Idag har sonen och jag sällat oss till de sjukas skara. Sonen har bara lite feber, så han är jobbigt pigg tycker jag som är jättehängig. Maken förbarmade sig och tog en vab-dag idag. Så jag har sovit hela förmiddagen (utan att bli piggare för det).
Jag som fixade hela jullovet utan att längta efter att få vara ensam hemma (vilket var ett stort framsteg mot föregående år) börjar nu känna av mitt ensamhetsbehov. Kanske för att jag ställt in mej på att få den här veckan för mej själv. På måndag börjar skolan igen och det hade ju varit kanon att få varva ner ordentligt inför det. Men nu är det som det är.
Jag som fixade hela jullovet utan att längta efter att få vara ensam hemma (vilket var ett stort framsteg mot föregående år) börjar nu känna av mitt ensamhetsbehov. Kanske för att jag ställt in mej på att få den här veckan för mej själv. På måndag börjar skolan igen och det hade ju varit kanon att få varva ner ordentligt inför det. Men nu är det som det är.
måndag 12 januari 2009
sjukt
Sexåringen är sjuk idag. Nu ligger hon i soffan och halvsover. Feber, hosta och ont i halsen står på menyn den här gången. Lillsyrran är hemma från dagis. Dels för att jag inte orkade ge mej i väg i morse men också för att det gick magsjuka på avdelningen i slutet på förra veckan. Men hon är väldigt dagissugen så i morgon får hon nog gå dit.
Jag har ändå varit ganska duktig idag och röjt undan i borde-högen. Löste allt via mail den här gången, så kan jobbet, trygghetsrådet m.fl. höra av sej när de har tid istället.
Uscha, jag känner mej inte helt kurrant jag heller så det blir nog ingen syjunta för mej ikväll.
Jag har ändå varit ganska duktig idag och röjt undan i borde-högen. Löste allt via mail den här gången, så kan jobbet, trygghetsrådet m.fl. höra av sej när de har tid istället.
Uscha, jag känner mej inte helt kurrant jag heller så det blir nog ingen syjunta för mej ikväll.
alternativ dröm
I natt drömde jag en härlig dröm.
Vi köpte min mormors barndomshus på södra öland och flyttade dit. Billigt var det så vi hade inget behov av något större pengainflöde (drömmen var väldigt konkret och redovisade en hel budget). Vi började odla massor av grönsaker, hade får och en gris. Och uthuset som gränsade mot "stora vägen" (finns inte i verkligheten) renoverade vi och inredde till affär och fik där vi sålde hantverk, bl.a. fina tovade hjärtan. Maken hade en liten IT-verksamhet som konsult.
Jag har haft tankar åt det hållet, att med små utgifter och flexibelt arbete göra det möjligt att leva ett fritt liv. I drömmen var det alldeles självklart. Och vem vet, kanske kan det bli möjligt med min nya utbildning.
Vi köpte min mormors barndomshus på södra öland och flyttade dit. Billigt var det så vi hade inget behov av något större pengainflöde (drömmen var väldigt konkret och redovisade en hel budget). Vi började odla massor av grönsaker, hade får och en gris. Och uthuset som gränsade mot "stora vägen" (finns inte i verkligheten) renoverade vi och inredde till affär och fik där vi sålde hantverk, bl.a. fina tovade hjärtan. Maken hade en liten IT-verksamhet som konsult.
Jag har haft tankar åt det hållet, att med små utgifter och flexibelt arbete göra det möjligt att leva ett fritt liv. I drömmen var det alldeles självklart. Och vem vet, kanske kan det bli möjligt med min nya utbildning.
söndag 11 januari 2009
födelsedagsfirande
Min mamma har fyllt år, men eftersom hon ska sälja sin lägenhet och har visningsstädat den så vill hon inte ha oss där nu.
Istället kommer hon hit med en tårta så att vi kan fira henne.
Ett perfekt arrangemang för alla.
Istället kommer hon hit med en tårta så att vi kan fira henne.
Ett perfekt arrangemang för alla.
panikångestinlägg
Jag skriver inte längre så mycket om panikångest, vilket ju är bra eftersom det betyder att jag inte tänker på det så mycket längre. Jag fick några frågor om detta som jag har funderat lite omkring.
Det första som slog mej var hur olika man ser på situationen medan man befinner sig i den. Jag har egentligen inte upplevt mej själv som särskilt ångestfylld eller orolig innan jag blev sjukskriven (förutom att jag inte kört bil ett halvår före det då) men nu när jag ser tillbaka ser jag ju att det trappats upp länge.
Hösten -06 när jag mådde som sämst (och knappt vågade gå ut) hade jag panikångest med agorafobi för det mesta, och det jag var rädd för var att svimma (=undvek cykla, gå ut och gå själv, köra bil), kissa på mej (=överallt utom hemma kändes jobbigt) och att kräkas (=hade påse i väskan).
Jag började i KBT i augusti -06 för att jag inte vågade köra bil och det i längden skulle bli jobbigt att ta bussen till jobbet. Jag hade tur att få en tid omgående, men tyvärr var det hos en icke färdigutbildad tjej som inte insåg den egentliga omfattningen (vilket inte jag heller gjorde) så jag blev sämre och vågade till sist inte gå ut. När tjejens praktik var slut fick jag omgående tid hos den terapeut/psykolog som jag har idag.
När jag ser tillbaka nu vet jag att jag var sjukt blyg som liten (enligt min mamma, som tränade mej så att jag successivt kom över den värsta blygheten), och genom skoltiden var jag tyst och skulle nog ha kunnat klassa in på diagnosen Social fobi. I de sena tonåren hittade jag styrkan och modet att själv träna bort det - och till sist kunde jag till och med hålla utbildning för hela företaget jag jobbade på. Jag som knappt vågat säga någonting på lektionerna några år tidigare. Så jag har nog alltid haft en slags oro inom mej, och jag har alltid varit en tänkare.
"Säkerhetskissat" innan jag ska gå någonstans har jag nog alltid gjort, och jag vet att jag tyckte att det var jobbigt med utflykter när jag gick en sommarkurs på högskolan för femton år sedan. På mitt senaste jobb (från -99) började jag kaffeplanera, och drack inte kaffe när jag skulle på kundbesök eller på ett längre möte. Jag började också gå på toa före varje möte.
När vi flyttade till vårt nuvarande hus för fem år sedan vet jag att jag planerade kaffedrickande och toabesök när jag skulle gå till dagis och så. När jag var gravid senast fick jag GBS (ett slags urinvägsinfektion som inte syntes i proven) och blev akut jättekissnödig och började bli rädd för att gå ut och gå. När jag var mammaledig började jag kissa fler och fler gånger innan jag gick iväg till t.ex. dagis, och att gå runt affären på hemvägen var inte att tänka på. Nu ser jag ju att jag hade panikångest redan då, och att den dämpades av toabesöken.
I januari -06 fick jag min första jättelika panikattack (fast det fattade jag inte då) när jag var hos tandläkaren och blekte en tand. I april fick jag PÅ i bilen och ytterligare en gång i juni -06, då jag slutade köra bil. Hela den sommaren levde jag i ett ångesttöcken fast det fattade jag inte då. Sonen gick på sommarsimskola och jag tog mej igenom fyra veckor med daglig busstur med tre barn. Semestern blev ett enda planerade för att ständigt vara i närheten av en toalett, och jag hade ofta undanflykter för att slippa följa med på utflykter.
När jag började i riktig KBT-terapi i oktober -06 blev det stegvis bättre (speciellt efter att det konstaterats att jag hade överaktiv blåsa och järnbrist) och i maj påföljande år började jag köra bil på motorvägen. (Ett av mina värstascenarion.) Fast fixeringen vid kissnödigheten gav inte med sig så trots att jag klarade av det mesta i vardagen var det fortfarande jättejobbigt. Dessutom hade jag tränat oerhört mycket. Eftersom det var så mycket jag var rädd för klämde jag in 3-4 exponeringar per dag (promenad, affärsbesök, bilkörning....). Detta ledde till att jag i maj -07 fick en utmattningsdepression. Och började med antidepressiv medicin.
Det senaste 1,5 året har jag inte lagt någon energi alls på panikångesten utan fokuserat på att få ner stressen och kunna leva ett enklare liv.
Idag har jag fortfarande några saker som har en tröskel som kräver energi för att ta sig över. Dessa är: gå till tandläkaren, köra över ölandsbron ensam, köra långresor ensam, åka buss.
Jag får inga panikångestattacker men agorafobitankarna (förväntansångesten) är fortfarande oerhört starka för de här sakerna, så de gör jag sparsamt. Jag vet att jag kan så jag tar det när jag har energi över till det.
När energin tryter och det är mycket runt omkring får jag ångest och lite panikkänningar, men det är ingenting som jag "störs av". Det viktigaste för mej nu är att "på riktigt" acceptera även negativa känslor och att vara i nuet även i jobbiga situationer.
Jag känner inte längre någon brådska med att fasa ut min medicin, utan jag kommer att trappa ner när jag har byggt upp en energireserv.
Det första som slog mej var hur olika man ser på situationen medan man befinner sig i den. Jag har egentligen inte upplevt mej själv som särskilt ångestfylld eller orolig innan jag blev sjukskriven (förutom att jag inte kört bil ett halvår före det då) men nu när jag ser tillbaka ser jag ju att det trappats upp länge.
Hösten -06 när jag mådde som sämst (och knappt vågade gå ut) hade jag panikångest med agorafobi för det mesta, och det jag var rädd för var att svimma (=undvek cykla, gå ut och gå själv, köra bil), kissa på mej (=överallt utom hemma kändes jobbigt) och att kräkas (=hade påse i väskan).
Jag började i KBT i augusti -06 för att jag inte vågade köra bil och det i längden skulle bli jobbigt att ta bussen till jobbet. Jag hade tur att få en tid omgående, men tyvärr var det hos en icke färdigutbildad tjej som inte insåg den egentliga omfattningen (vilket inte jag heller gjorde) så jag blev sämre och vågade till sist inte gå ut. När tjejens praktik var slut fick jag omgående tid hos den terapeut/psykolog som jag har idag.
När jag ser tillbaka nu vet jag att jag var sjukt blyg som liten (enligt min mamma, som tränade mej så att jag successivt kom över den värsta blygheten), och genom skoltiden var jag tyst och skulle nog ha kunnat klassa in på diagnosen Social fobi. I de sena tonåren hittade jag styrkan och modet att själv träna bort det - och till sist kunde jag till och med hålla utbildning för hela företaget jag jobbade på. Jag som knappt vågat säga någonting på lektionerna några år tidigare. Så jag har nog alltid haft en slags oro inom mej, och jag har alltid varit en tänkare.
"Säkerhetskissat" innan jag ska gå någonstans har jag nog alltid gjort, och jag vet att jag tyckte att det var jobbigt med utflykter när jag gick en sommarkurs på högskolan för femton år sedan. På mitt senaste jobb (från -99) började jag kaffeplanera, och drack inte kaffe när jag skulle på kundbesök eller på ett längre möte. Jag började också gå på toa före varje möte.
När vi flyttade till vårt nuvarande hus för fem år sedan vet jag att jag planerade kaffedrickande och toabesök när jag skulle gå till dagis och så. När jag var gravid senast fick jag GBS (ett slags urinvägsinfektion som inte syntes i proven) och blev akut jättekissnödig och började bli rädd för att gå ut och gå. När jag var mammaledig började jag kissa fler och fler gånger innan jag gick iväg till t.ex. dagis, och att gå runt affären på hemvägen var inte att tänka på. Nu ser jag ju att jag hade panikångest redan då, och att den dämpades av toabesöken.
I januari -06 fick jag min första jättelika panikattack (fast det fattade jag inte då) när jag var hos tandläkaren och blekte en tand. I april fick jag PÅ i bilen och ytterligare en gång i juni -06, då jag slutade köra bil. Hela den sommaren levde jag i ett ångesttöcken fast det fattade jag inte då. Sonen gick på sommarsimskola och jag tog mej igenom fyra veckor med daglig busstur med tre barn. Semestern blev ett enda planerade för att ständigt vara i närheten av en toalett, och jag hade ofta undanflykter för att slippa följa med på utflykter.
När jag började i riktig KBT-terapi i oktober -06 blev det stegvis bättre (speciellt efter att det konstaterats att jag hade överaktiv blåsa och järnbrist) och i maj påföljande år började jag köra bil på motorvägen. (Ett av mina värstascenarion.) Fast fixeringen vid kissnödigheten gav inte med sig så trots att jag klarade av det mesta i vardagen var det fortfarande jättejobbigt. Dessutom hade jag tränat oerhört mycket. Eftersom det var så mycket jag var rädd för klämde jag in 3-4 exponeringar per dag (promenad, affärsbesök, bilkörning....). Detta ledde till att jag i maj -07 fick en utmattningsdepression. Och började med antidepressiv medicin.
Det senaste 1,5 året har jag inte lagt någon energi alls på panikångesten utan fokuserat på att få ner stressen och kunna leva ett enklare liv.
Idag har jag fortfarande några saker som har en tröskel som kräver energi för att ta sig över. Dessa är: gå till tandläkaren, köra över ölandsbron ensam, köra långresor ensam, åka buss.
Jag får inga panikångestattacker men agorafobitankarna (förväntansångesten) är fortfarande oerhört starka för de här sakerna, så de gör jag sparsamt. Jag vet att jag kan så jag tar det när jag har energi över till det.
När energin tryter och det är mycket runt omkring får jag ångest och lite panikkänningar, men det är ingenting som jag "störs av". Det viktigaste för mej nu är att "på riktigt" acceptera även negativa känslor och att vara i nuet även i jobbiga situationer.
Jag känner inte längre någon brådska med att fasa ut min medicin, utan jag kommer att trappa ner när jag har byggt upp en energireserv.
fredag 9 januari 2009
promenad
Jag går oftast samma runda på mina promenader. Men det blir ändå inte tråkigt.
Igår pulsade jag fram i snö och tio minusgrader.
Idag kryssade jag mellan slaskpölar och isfläckar på en vårpromenad med några plusgrader, sol och fågelkvitter.
Och fortfarande blir jag strålande glad när jag ensam vågat korsa järnvägsrälsen.
Igår pulsade jag fram i snö och tio minusgrader.
Idag kryssade jag mellan slaskpölar och isfläckar på en vårpromenad med några plusgrader, sol och fågelkvitter.
Och fortfarande blir jag strålande glad när jag ensam vågat korsa järnvägsrälsen.
vad jag tycker om hos mej själv
Jag fick en utmaning från Tanketrollet att lista saker som jag tycker om med mitt utseende.
Det här tycker jag om i mitt utseende:
- att jag har former och inte är pinnsmal
- att jag är ganska kort (och inte behöver se ner på folk ;))
- att jag har fin och lättskött hy
- mina små fötter, speciellt ovansidan är fin
- mina underarmar och handleder
- mitt hår
- mitt leende
När jag tänker efter tycker jag nog mest om min kropp för dess funktioner.
Jag tycker om:
- att jag har en kropp som hyst tre små underverk.
- att min kropp vill röra på sej.
- att min kropp protesterar när någonting är fel.
- att jag kan känna glädje i hela kroppen
- att min kropp på det hela taget fungerar väldigt bra
- när jag är mjuk och avslappnad
- att jag kan njuta av beröring
Och det jag tycker allra mest om med mej själv är:
- att jag har lätt för att skratta
- att jag är nyfiken och tycker om att lära mej nya saker
- att jag kan tänka strukturerat och logiskt
- att jag inte fastnar i offerrollen (för länge) utan gör någonting konstruktivt åt problemet
- att jag vågar gräva i mej själv och vända på alla "sanningar" jag har om mej själv
- att jag har viljan att hela tiden utveckla mej själv
Det här tycker jag om i mitt utseende:
- att jag har former och inte är pinnsmal
- att jag är ganska kort (och inte behöver se ner på folk ;))
- att jag har fin och lättskött hy
- mina små fötter, speciellt ovansidan är fin
- mina underarmar och handleder
- mitt hår
- mitt leende
När jag tänker efter tycker jag nog mest om min kropp för dess funktioner.
Jag tycker om:
- att jag har en kropp som hyst tre små underverk.
- att min kropp vill röra på sej.
- att min kropp protesterar när någonting är fel.
- att jag kan känna glädje i hela kroppen
- att min kropp på det hela taget fungerar väldigt bra
- när jag är mjuk och avslappnad
- att jag kan njuta av beröring
Och det jag tycker allra mest om med mej själv är:
- att jag har lätt för att skratta
- att jag är nyfiken och tycker om att lära mej nya saker
- att jag kan tänka strukturerat och logiskt
- att jag inte fastnar i offerrollen (för länge) utan gör någonting konstruktivt åt problemet
- att jag vågar gräva i mej själv och vända på alla "sanningar" jag har om mej själv
- att jag har viljan att hela tiden utveckla mej själv
onsdag 7 januari 2009
litteraturstudier
Efter lite velande har jag bestämt mej för att fortsätta hälsopedagogiken vid sidan av min heltidskurs i vår.
Jag har dock satt upp tre villkor för mej själv.
1) Jag ska läsa in all kurslitteratur innan terminen börjar, så att jag inte behöver känna mej jagad av att ha för mycket att göra.
2) Jag ska ligga lågt med grupparbetena och bara göra uppgifterna så att de blir godkända.
3) Jag ska sitta hemma och följa föreläsningarna via internet istället för att åka in till stan och delta IRL. Detta för att hushålla med energin (för även om jag känner mej laddad i början av terminen kan det lätt vända).
Första villkoret jobbar jag för fullt med. Jag lämnade ju in tentan redan före jul så jag har gott om tid att läsa in vårens böcker. Och intressant är det också. Just nu läser jag om motivation och motiverande samtal.
Andra villkoret är väl det som kan komma att ställa till problem. Jag vill ju så gärna lämna in i tid och göra bra ifrån mej. Men känner jag att det stressar mej så ska jag hoppa av kursen och fortsätta nästa vår istället.
Jag har dock satt upp tre villkor för mej själv.
1) Jag ska läsa in all kurslitteratur innan terminen börjar, så att jag inte behöver känna mej jagad av att ha för mycket att göra.
2) Jag ska ligga lågt med grupparbetena och bara göra uppgifterna så att de blir godkända.
3) Jag ska sitta hemma och följa föreläsningarna via internet istället för att åka in till stan och delta IRL. Detta för att hushålla med energin (för även om jag känner mej laddad i början av terminen kan det lätt vända).
Första villkoret jobbar jag för fullt med. Jag lämnade ju in tentan redan före jul så jag har gott om tid att läsa in vårens böcker. Och intressant är det också. Just nu läser jag om motivation och motiverande samtal.
Andra villkoret är väl det som kan komma att ställa till problem. Jag vill ju så gärna lämna in i tid och göra bra ifrån mej. Men känner jag att det stressar mej så ska jag hoppa av kursen och fortsätta nästa vår istället.
tisdag 6 januari 2009
snö, korv och lejonhjärta
Vi slog följe med snön på vår väg norrut. Små, vita flingor bara till glädje och inget besvär. Torkarbladen svepte dem åt sidan med en omotiverad bryskhet.
När vi morgonen efter tittade ut genom fönstret på vårt resmål blev vi varse hur dessa oskyldiga små hade dragit oss vid näsan. En dryg halvmeter höga drivor är mycket för den som ingen skyffel har. (Det är ju en sommarstuga, vårt paradis.)
Brummandet från grannbondens traktor ljöd över nejden och den snälle farbrorn förbarmade sej över oss.
Med reträttvägen säkrad kändes allt bättre och dagarna ägnades åt snölek, spel och Bröderna Lejonhjärta. När barnen skötte sej själva eller sov läste vi böcker eller bara slappade framför brasan.
Våra planerade utflyktsmål snöade igen, men en utomhusgrillning hos stugsläkten blev ett fullgott substitut.
Hemma igen med tvättberg och gammalt dammigt julpynt som ber om att få bli nerplockat sitter jag framför brasan med datorn i knät. Njuter av den sista helgkvällen för den här gången. På torsdag är det vardag igen.
När vi morgonen efter tittade ut genom fönstret på vårt resmål blev vi varse hur dessa oskyldiga små hade dragit oss vid näsan. En dryg halvmeter höga drivor är mycket för den som ingen skyffel har. (Det är ju en sommarstuga, vårt paradis.)
Brummandet från grannbondens traktor ljöd över nejden och den snälle farbrorn förbarmade sej över oss.
Med reträttvägen säkrad kändes allt bättre och dagarna ägnades åt snölek, spel och Bröderna Lejonhjärta. När barnen skötte sej själva eller sov läste vi böcker eller bara slappade framför brasan.
Våra planerade utflyktsmål snöade igen, men en utomhusgrillning hos stugsläkten blev ett fullgott substitut.
Hemma igen med tvättberg och gammalt dammigt julpynt som ber om att få bli nerplockat sitter jag framför brasan med datorn i knät. Njuter av den sista helgkvällen för den här gången. På torsdag är det vardag igen.
fredag 2 januari 2009
vinterlov
I morgon packar vi bilen full och åker till stugan för några lugna familjedagar. Vi är hemma igen senast på onsdag, för på torsdag börjar barnens skola.
det nya året
I år hoppas jag att jag kommer tillrätta med tröttheten. Den har gått som en röd tråd genom hela 2008.
Det andra stora temat för 2008 var mitt kaffedrickande. Jag slutade flera gånger, men började alltid igen. När jag kom på att det hände ihop med järnbristen kändes det lite lättare att acceptera. Men jag SKA sluta med kaffe. För jag mår inte bra av det, även om det är det som får igång mej när jag är sådär trött. Men jag har ingen brådska med att börja sluta.
Jag vill fortsätta med de rutiner som jag fått till under året som gått och som får mej att må bra:
- Avslappning innan jag somnar
- Meditation så gott som dagligen (varannan dag på spikmattan)
- Regelbundna promenader
Tilliten ska jag jobba mer på. Så att jag fullt ut vågar lita på att jag kan. Och att det alltid ordnar sej. Det hänger tätt samman med min ekonomistress - när tilliten brister vill jag samla på hög så att jag har en trygghet inför framtiden.
Mina livsvärderingar vill jag tydliggöra. Så att jag har ett fokus när allt inte känns sådär självklart.
Men det viktigaste är ändå att jag fortsätter att lyssna på mej själv. Så att jag tar pauser i tid, och så att jag fortsätter att gå min väg.
Det andra stora temat för 2008 var mitt kaffedrickande. Jag slutade flera gånger, men började alltid igen. När jag kom på att det hände ihop med järnbristen kändes det lite lättare att acceptera. Men jag SKA sluta med kaffe. För jag mår inte bra av det, även om det är det som får igång mej när jag är sådär trött. Men jag har ingen brådska med att börja sluta.
Jag vill fortsätta med de rutiner som jag fått till under året som gått och som får mej att må bra:
- Avslappning innan jag somnar
- Meditation så gott som dagligen (varannan dag på spikmattan)
- Regelbundna promenader
Tilliten ska jag jobba mer på. Så att jag fullt ut vågar lita på att jag kan. Och att det alltid ordnar sej. Det hänger tätt samman med min ekonomistress - när tilliten brister vill jag samla på hög så att jag har en trygghet inför framtiden.
Mina livsvärderingar vill jag tydliggöra. Så att jag har ett fokus när allt inte känns sådär självklart.
Men det viktigaste är ändå att jag fortsätter att lyssna på mej själv. Så att jag tar pauser i tid, och så att jag fortsätter att gå min väg.
torsdag 1 januari 2009
dagen efter
Nyårsdag och jag har precis vaknat. Borde ha gått hem tidigare, men hängde i ända till tre. Då tog jag de två stora med mej och knatade de två kvarteren till vårt hus. Maken med sovande 3-åring och våra övernattninsgäster bröt dock upp strax efter (då värden hade hittat min bror sovande i sin säng).
Det blev en trevlig nyårsfest med god mat och som vanligt kom det lite som en överraskning att barnen faktiskt är så stora att de inte behöver passning. Jag var på ett sprudlande humör fram till elva då jag blev TRÖTT. Piggnade till efter tolvslaget och växlade till en övertrött fnissmaja.
Maken och svägerskan är på väg ut med alla barnen, brorsan sover i soffan och jag ska dega runt lite. Alla är ganska trötta så det blir en slappardag idag.
Det blev en trevlig nyårsfest med god mat och som vanligt kom det lite som en överraskning att barnen faktiskt är så stora att de inte behöver passning. Jag var på ett sprudlande humör fram till elva då jag blev TRÖTT. Piggnade till efter tolvslaget och växlade till en övertrött fnissmaja.
Maken och svägerskan är på väg ut med alla barnen, brorsan sover i soffan och jag ska dega runt lite. Alla är ganska trötta så det blir en slappardag idag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)