Efter tre timmars föreläsande om att jag kan förändra verkligheten genom mina tankar om den, plockar vi ihop våra saker.
Kvinnan bredvid mej reser sig upp med en suck och säger:
- Jaha, då är det bara att kravla sig hem då.
Ingenting av Kay Pollaks entusiasm verkar ha smittat av sig på henne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Oj... vid en sådan kommentar som kvinnan kläckte ur sig hade jag nog blivit ganska irriterad. Hon hade ju inte fattat ett smack!
Ja du man slutar aldrig förvånas....
Jag såg det komiska i det och vek mej dubbel av skratt :D
Hm,,, ja hon kanske skulle ha behövt en heldag med kay själv,,,
otroligt,,,men synd för henne,,,
Jag vill ha en heldag med Kay!
Jag log lite åt kvinnans kommentar, är det inte ofta just så det är, vi lyssnar på kloka ord och nickar bekräftande och sen vips, direkt efter trillar vi tillbaka i gamla vanor. Hoppas även kvinnan såg det och log åt sig själv!
Skicka en kommentar