trollringen

När jag gick och tänkte på ingenting
kom där ett troll med en silverring.

När jag gick och tänkte på ingenting
fick jag av trollet hans silverring.

Ser jag genom ringen som trollet gett
- ser jag vad ingen i världen sett!

Och när jag min trollring till örat fört
- hör jag vad ingen i världen hört.

Sätter jag på stortån den ring jag fått
går jag dit ingen i världen gått.

Vill du följa med mig så går det an
- om du skaffar en likadan.

Jag har hittat en trollring som får mej att se det ingen annan sett.
Varje dag är ny och inte samma som den som var igår.
Varje människa ser samma sak på olika sätt, så ingen ser vad jag har sett.

Har du hittat din?

(Sonen har Lennart Hellsing-tema på skolan och sången fick mej att filosofera lite.)

kroppsscanning

Idag dammade jag av min mindfulness-CD och började med kroppsscanning. Ljudfilen börjar med tre pling och jag kände hur lugnet spred sig. (Jag kunde varit med i Pavlov´s experiment (han med hundarna och maten, ni vet).) Att återigen höra den välkända rösten kändes som att träffa en gammal bekant.

Ganska länge nu har jag "frilansat" med meditationen (alltså utan någon guidning). Först sittande, och när jag blev med spikmatta började jag meditera på den varannan dag och bara liggande på sängen övriga dagar.

Nu kände jag mej dock sugen på att använda min sköna meditationskudde igen och tänkte att det samtidigt kan vara bra med guidad meditation ett tag för att få lite struktur igen (fast det gör ju alls ingenting hur det blir...egentligen...).

Trots att jag läser 1,5-fart så verkar skolan inte bli det minsta betungande (återkommer om det senare i höst..haha). Skönt att jag kan få tid för mina måbra-saker på dagarna. En meditationspaus / spikmatta och en promenad varje dag är ju bra för kreativiteten och studieron.

sommarmums

Jag tog en morgonpromenad till skogen och plockade fläder.

Flädersaft är somrigt och gott!

Stigen hem slingrade sig genom blåbärsriset

och jag plockade sommarens första blåbär.

Mumsigt!

I affären köpte jag meloner, jordgubbar och nektariner.

Det är lätt att leva gott på sommaren!

att bara flyta med

När jag är inne i en stressnurr har jag jättesvårt att göra saker utan att bli stressad. Genast börjar jag tänka stort och i tid. Projektet som får ta den tid det tar blir plötsligt ett gigantiskt berg av göromål som helst ska vara klara igår (för det vore ju bra om det blev klart). Även vardagssaker blir stressiga när jag låter tanken styra över matlagning o.dyl.

Bästa botemedlet är meditation. Efter en halvtimme i solstolen gick eftermiddagen i sakta mak. I tanken alltså. Jag fick massor med saker gjorda. Det kändes faktiskt som att de gjorde sig själva.

I nuet finns det ingen plats för stress.

frihet

De fem friheterna

Frihet är att se och höra det som finns

här och nu, istället för det som borde finnas,

fanns eller kommer att finnas.

Frihet att säga vad man tänker och känner,

istället för vad man borde tänka och känna.

Frihet att känna vad man känner,

istället för vad man borde känna.

Frihet att begära vad man behöver,

istället för att alltid vänta på tillåtelse.

Frihet att ta risker för egen del,

istället för att välja att vara trygg och aldrig

sätta båten i gungning.

Virginia Satir

Eller sagt med hjälp av affirmationer:

Jag är trygg i nuet.

Därför vågar jag mej ut på okänd mark.

Inom mej finns plats för både bra och jobbiga känslor.

Jag vågar känna det jag känner.

Jag tar ansvar för vad jag gör med mina känslor.

Bara jag vet vad jag behöver.

Jag tar ansvar för att tillfredsställa mina behov.

Vågar du vara fri?

ett kärleksfullt val

De senaste åren har jag varit tvungen att lära mej att säga nej och sätta mej själv i centrum. Jag förstod att det var nödvändigt att fokusera min energi på mej själv. Jag har jobbat med min självbild och insett att jag inte behöver göra för att bli omtyckt.

Men jag har inte förlikat mej riktigt med den jag blev. Jag vill fortfarande ge av mej själv till människorna runt omkring mej. Men jag har inte trott att det var möjligt utan att ta av de krafter som jag behöver till mej själv.

Ikväll kom det till mej. Så enkelt och självklart. Kanske just därför så svårt.

Det finaste jag har kan jag ge tusenfallt utan att förlora någon energi. Tvärt om får jag mer energi tillbaka.


Jag kan ge av min närvaro. Att i varje möte vara här och nu.

Jag kan ge genom att försöka se storheten i varje människa. Att se bortom mina egna fördomar och värderande tankar. Att lyfta blicken och se varje människa i sitt sammanhang.

Jag kan ge av min kärlek.

en förmiddag för att varva ner

Maken lämnade barnen så jag fick en lugn och skön start på dagen. Efter frukost gick jag på stavpromenad med Eva i den sköna höstmorgonskogen. En kopp kaffe och lite bokläsning och sedan en halvtimmes meditation på spikmattan, följt av lite allmänt slappande.

Så nu är jag lugn i kropp och tanke och redo att sätta mej en stund med mina studier. Gårdagens föreläsning om hälsoarbete var verkligen inspirerande och jag börjar bli mer och mer säker på att jag valt rätt väg.

spik i ryggen

Igår fick jag hem min spikmatta, så idag blev det liggande meditation. Skönt och avslappnande, men nästa gång ska jag se till att jag har mer tid hemma efteråt.

meditation

Igår mediterade jag en halvtimme eller så efter skogspromenaden.
Så underbart skönt det var.

Varför ska det vara så svårt att komma till skott med det man behöver?

terapi 080912

Tills idag har jag jobbat med en övning i ACT där man ska välja ett "problem", gå in i en situation där man haft det problemet och gå igenom och titta på kroppsförnimmelse, känslor och tankar som man upplevt då.

Jag har valt att jobba med min tanke "Jag duger inte som jag är". Självkänsla med andra ord.
Och situationen jag gick in i var en händelse i somras då mina sysslingar hälsade på i sommarstugan. De får mej alltid att känna mej liten och mindre värd. Trots att jag vet att vi har prioriterat olika i livet så jämför jag mej efter deras mall. Och känner mej dålig.

Otroligt vad stark tankens kraft är. Att hemma i soffan kunna leva sej in i situationen och att kroppen reagerar som den brukar göra i verkligheten: ont i magen, spänd i axlarna och tryck i halsen.

Min första reaktion i situationer där jag känner att jag inte duger är att fly, sjunka genom golvet. Men eftersom jag vet att det inte går så har jag utvecklat ett säkerhetsbeteende som tar över: jag klistrar på en mask och går ut och visar mej från min allra bästa sida, och försöker ha kontroll över situationen. Vilket leder till att jag i tanken befinner mej någon annanstans eftersom jag vill ligga steget före.

Senare i övningen skulle man bläddra sig bakåt i sina minnen till bardomen. Stanna upp och gå in i känslan i de minnen som dök upp (och särskilt försöka få fatt de minnen som man försökte hoppa över). Jag upptäckte att det genom hela livet har varit samma känsla som infunnit sig i samvaron med andra människor.

Och mina tidigaste minnen av känslan är när jag är med mina bästisar. De var söta och duktiga och blev bekräftade från olika håll, medan jag var tyst och blyg och blev bortglömd (?). Jag kan nu se att jag genom mitt agerande befäste det här. Jag kände mej oviktig och höll mej därigenom i bakgrunden, vilket i sin tur gjorde att jag tog ännu mindre plats. En ond spiral.

När jag tog mej ur det här gjorde jag revolt mot känslan och fick ett beteende som till viss del gick ut på att ingen skulle upptäcka hur tyst och blyg jag är egentligen.

Nu har jag skalat av allt det där och kan erkänna för mej själv att jag fortfarande känner mej underlägsen och "liten" i många sammanhang. Och att det är okej att känna så. Jag kan ha den känslan inom mej och ändå leva mitt liv. Inte låta känslan styra mej åt något håll - varken bli passiv eller med full kraft agera mot känslan. Utan bara vara den jag är. För det duger så bra så.

ekorr´n satt i eken

På väg till dagis.
En ekorre på väg uppför en stam.

Vi stannar och tittar.
Förundrat och roat.

Ekorren kilar ut på grenen och hoppar över till trädet bredvid.

Jag släpper alla tankar på tid.
Är här och nu tillsammans med barnen.

- Mamma. Måste vi inte åka nu? Skolan börjar ju snart!

Sonens ord får mej att fundera.

Har jag stressat på så mycket med barnen att de inte kan släppa taget om framtiden för en stund?
Eller tyckte han bara att det var trist att stå och glo på en ekorre halva dagen?

en seg dag

Nu har jag sakta men säkert tagit mej igenom dagen. Efter lunch sov jag en timme, men det hjälpte inte mycket.

Jag har varit väldigt närvarande i det jag gjort idag. Vilat i rörelse när jag dammat och sorterat på barnens rum och pysslat med tvätten. Närvarande men säkert har jag uppfattats som frånvarande eftersom jag inte haft radarn ute.

Imorgon ska vi till Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby och nästa vecka tillbringar vi i stugan. Längtar efter ytterligare en bara-vara vecka. Och när jag kommer hem därifrån igen ska jag se till att jag får in en stunds meditation i min vardag igen.

lugn dag

Det blev en lugn dag. Lite för inaktiv dock. Jag var sugen på en promenad men kände inte för att gå ensam. Fast nu har jag lovat mej själv att ta mej ut så fort jag känner för det. En promenad om dagen gör gott för hälsan och hjärnan.

Mentalt har jag också försökt ta det lugnt och har lagt in flera andnings- och avslappningspauser. Dock ingen meditationsstund. Jag diskuterade det med maken och vi kom fram till att det bästa nog är att ha en fast tid varje dag när vi är lediga. Helst skulle jag vilja bli så mycket piggare att jag kan gå upp en halvtimme före barnen och få min lugna stund. På det viset skulle det ju bli av oavsett vad som händer under dagen. Men som det är nu behöver jag sova som jag gör. Jag går och lägger mej före tio varje dag, och tidigare än så känns inte så kul.

att vara här och inte där

Jag väntar fortfarande.
Jobb eller inte?
Funderade på att ringa och fråga.
Men jag väntar snällt.

Övar mindfulness.
I knivskarpt läge.

och kollar mailen lite oftare än vanligt

att vara i nuet

Jag har funderat en del på det här med att vara i nuet när det krisar.

När jag fick veta att min gamla chef kommit tillbaka så försökte jag vara i nuet i handlandet. Och sedan kom känslorna ikapp mej.

Nu försöker jag vara i känslan och acceptera den, utan att älta eller måla upp hemska framtidscenarion, samtidigt som jag är i nuet tillsammans med familjen eller mej själv.

Att acceptera att jag är ledsen och arg. Just nu. Och ta fram en strategi för hur jag ska hantera situationen:
1) prata med terapeuten
2) prata med FK (eller förhoppningsvis ringer handläggaren nu på förmiddagen så blir det nr 1)
3) lämna ett meddelande till läkaren alternativt boka en ny tid (akut?)

Och en plan för hur jag ska gå vidare:
- överösa mej själv med affirmationer och positivt tänkande. Det är klart att jag kommer att lyckas med studierna! Jag vet att jag kan. Jag vet att jag har gjort så gott jag kunnat. Jag vet att det är normalt att det tar tid.

Så det så!!!!

jag och tröttheten

I helgen har jag försökt förstå vad det är som gör mej så trött och vad som egentligen försigår i min hjärna när jag blir frenetiskt aktiv. Och faktiskt har jag kommit det på spåret.

Jag har bara tänkt att jag är trött, men om jag delar in tröttheten i fysisk trötthet, sömnighet och mental trötthet så blir bilden tydligare även om gränserna är ganska flytande.

Den trötthet som jag oftast känner är mental trötthet som om jag inte lyssnar påverkar hela kroppen så att jag blir alldeles matt och tom inuti. Det går inte att sova sej pigg utan det bästa är faktiskt att meditera, att låta hjärnan vila. Jag blir trött i huvudet av att hålla koll på för mycket saker och av att stressa.

Det jag har sett tydligt i helgen är att jag så fort jag gör någonting blir stressad och att jag har väldigt svårt att vila i det jag gör. Om jag inte aktivt fokuserar på nuet så vandrar tankarna inte bara iväg utan jag planerar och tänker vidare vilket gör mej stressad. Stressen påverkar mej också så att kroppen blir trött eftersom jag höjer tempot (vilket i sin tur leder till mer stress) samt att kroppen reagerar så starkt på stressen.

När hjärnan har triggats igång går den av bara farten. Igår fick jag plöstligt för mej att jag skulle åka och köpa växter. När jag kom hem insåg jag att trappan behövde städas innan jag satte dit krukorna och sedan rensade jag mellan plattorna när jag ändå var igång. Inne flyttade jag runt blommorna för att få det optimalt och kunde knappt sitta stilla när jag ätit färdigt. Maken min fick säga till mej på skarpen för att jag skulle sitta kvar.

Och så insåg jag att jag behövde nya krukor och funderade på om jag skulle ta med mej barnen till Ikea någon dag. Och där hejdade jag mej. Hmmm...jag är ensam med barnen i tre dagar. Inte så himla smart att dra iväg till Ikea kanske... hushålla med energin var det ju...

När jag varvat upp så pass så får jag svårt att somna, och svårt att somna om när jag vaknar. Detta trots att jag har en förkylning på gång och är väldigt trött i kroppen. Och så drömmer jag rörigt och mycket.

Jag behöver träna mej mer på att bara vara när jag gör. Och att ta paus. Igår satt jag och läste tio minuter i en stol samt låg en kvart på en filt. I övrigt var jag igång (=stressad) hela dagen.

För att må bra behöver jag:
- Tid för meditation
- Bara vara utan att göra
- Göra med medveten närvaro i lugnt tempo

Att det ska vara så svårt...

meditationsfundering

Hittills har jag mediterat till en CD anpassad för stressreduktion. Meditationen tar ca 40 minuter. Det här med tiden är dock jobbigt när jag är trött. 40 minuter när man knappt orkar vara vaken är rätt tufft (och jag har vaknat ett par gånger av att jag börjat falla snett bakåt) så när jag som bäst behöver meditera gör jag det inte.

Den här veckan har jag testat att meditera helt på egen hand. Jag bestämde mej för att sitta så länge det känns bra, men att inte "ge upp" när jag känner mej rastlös utan avsluta när jag är lugn.

Och det har faktiskt känts bra. Den negativa känslan jag hade av att "behöva" sitta så länge har ersatts med att jag ser fram emot en paus där jag kan "bara vara", hitta lugnet och samla kraft. Jag följer samma upplägg som på CD:n men kanske fokuserar på andningen lite oftare.

Nu när jag gått på känsla har mina "sittningar" varat i ca 25 minuter och jag har hittills mediterat när jag har gott om tid. Men allt eftersom livet kommer att bli mer innehållsrikt kanske jag behöver ett sätt att hålla reda på tiden. Hur gör ni?

Jag hoppas att det kommer att bli av oftare att jag mediterar när familjen är hemma. Nu blir det inte av eftersom det känns så länge (speciellt som jag dessutom alltid har sovmorgon samt sover en stund efter lunch).

naaje (om akvarellmålning)

Naaaje, som sonen brukar säga. Nu blev det tokigt...

Berättade ju om att vi pratat om mindfulnessmålning på terapin idag. Att terapeuten sa att jag skulle måla en bestämd tidpunkt på eftermiddagen för att träna på att fokusera i nuet (och börja träna inför framtida arbete/studier).

Jag kom inte riktigt ihåg att det var så vi sa förra gången och nu vet jag hur det var. (Typsikt att man ska komma på det mitt i natta...vaknade som vanligt efter 1,5 timmes sömn och idag hann tankarna fånga in mej innan jag somnade om.)

Visserligen kom vi förra gången fram till att mindfulnessmålningen kunde vara ett sätt att komma ifrån det faktum att jag har svårt för att ta mej för saker efter lunch för att det "snart" är dax att hämta barnen.

Men huvudspåret i den diskussionen var att jag har svårt att göra saker av lust och glädje.
Oftast hinner prestationskraven ifatt mej redan innan jag hunnit börja. Att sätta mej ner och "mindfulnessmåla" kom vi fram till kunde vara ett lämpligt sätt att komma undan prestationsångesten eftersom huvudsyftet inte skulle ligga på vad jag målar utan att jag målar och är närvarande. Att det blir lustfyllt! Kanske då till och med att jag skulle slänga resultatet för att ytterligare förstärka detta.

Så idag när terapeuten pratade om att det skulle göras vid en viss tid för att träna så sabbade han hela grejjen. Vips har det gått och blivit prestation av den stund som var tänkt att vara en lustfylld avkoppling.

Helt plöstligt bidde det ett borde - och jag reagerar som jag brukar: med stress.
Aplort oxå!!!!

----------------------------------------------------------------------------------
En stund senare:

Det var faktiskt så att vi pratade om hur jag skulle göra för att komma igång med målandet utan att det blir ett måste. Att bestämma en viss tid varje vecka kändes för inbokat. Terapeuten föreslog att målet kunde vara att måla en eller två gånger innan midsommar, men jag tyckte inte att det heller kändes riktigt bra.

Märkligt då att han noterat i sina papper att jag skulle göra det som träning!!!!!


Kom ihåg: Försöka skriva minnesanteckningar direkt när jag kommer hem från terapin.

ett liv i nuet

Fortsättning på mitt inlägg om rädsla och tankar: (De båda är sammankopplade i tankerutan. Av läsbarhetsskäl har jag dock särat på dem.)

Inspirerad av Eckhart Tolle, Iris Johansson och mitt terapiarbete har jag kommit fram till följande:

Att genom medveten närvaro iaktta och acceptera tankar, känslor och kroppsreaktioner för att sedan flytta fokus till nuet.

Därigenom kan jag göra medvetna val i varje enskild situation. Val som baseras på hur jag vill leva mitt liv (och uppsatta mål) och insikten om att:

"Allt som inte är fel är rätt"

(Iris Johansson)

I visshet om att livet finns i stegen jag tar och inte börjar någonstans i fjärran "om jag bara..." lever jag här och nu - i verkligheten och inte i den framtid som mina tankar skapar.

"Om det finns en lösning på problemet
är det onödigt att oroa sig.
Om det inte finns någon lösning
är det meningslöst att oroa sig."

(Dalai Lama)

Detta hjälper mej att inse att:

Mitt värde ligger i att jag finns!

(Inte i vad jag gör)

Jag kan alltid hantera situationen just nu!
(Jag kan alltid ta ett steg till mot problemets lösning.)

Och detta ger mej en inre trygghet som gör att jag vågar!

mandelträdet i din trädgård

Mandelträdet i din trädgård av Thich Nhât Hanh är en bok om meditation och att leva i nuet. Boken har gett mej mycket inspiration till medveten närvaro i vardagen.

Att diska för att diska, att äta en apelsin, städa hemmet är exempel på rubriker i boken.

Egentligen skulle jag kanske inte ha strukit den här boken från listan för det är ingen bok man läser ut, utan en bok jag kommer att återvända till närhelst jag behöver lite inspiration.