maxprestation

Jag tömde hjärnkontoret på energi under tentan. Två timmars full koncentration och sedan var det slut. Var dock taktisk så jag hann räkna räkneuppgifterna medan orken fanns kvar.

Läskigt när det bara tar slut sådär. De uppgifter jag sparat till sist kunde jag inte ens komma på några vettiga chansningar till. Vad begreppen betydde var helt borta, trots att det handlade om saker som jag vet att jag kan. Så jag packade ihop och gick. Kollade inte ens igenom tentan eftersom det inte var någon idé.

Man kan lugnt säga att jag gjorde mitt bästa, alltså.

helgfin

Nyklippt men inte så fint.
När jag kommer till frisören med håret i tofs får jag alltid en rak frisyr när jag går därifrån. Imorgon ska jag fixa till det som jag vill ha det, d.v.s. lockigt.

Idag är det kjolväder, så benen är också nyansade.

Funderade ett tag på att dra självkänslaträningen till sin spets och vara luden i sommar. Men njäe, det sitter för långt inne...

en måbradag

En långsam dag ska jag ha idag.
En dag för att fylla på energi.

Nu börjar det sina, märker jag.
Jag tittar tomt på statistikvarianterna,
som borde räknas åtminstone en gång.
Det är ju roligt ju... borde inte vara så svårt att sätta igång.
Men... Suck!

Så jag släpper det.
Gör mej redo för frisörbesök.
En stadstur efter det.
Och sedan får det gärna bli torsdag.
Det finns omtentor, men dagarna som går kan inte levas om.

mitt långsiktiga mål

Jag gjorde en övningstenta igår. Och fastnade på de flesta fackuttrycken. Helt tomt i hjärnan. Men nu ploppar lösningarna upp som små jordloppor.

Det finns där. Jag behöver bara lita på det!

Hittills idag har jag tagit sovmorgon och legat och läst en underbart nedvarvande bok (hon älskade). Men det hjälper föga. Hela jag är spänd av stress. Det är inte lätt att släppa taget med tanken när hela kroppen signalerar fara och obalans. Trots allt jag är inte förvånad. Så här mycket har jag inte haft omkring mej på flera år:

- Enkätinsamling till uppsatsen.
Status: pågår.
Aktivitet: dela ut enkäter på dotterns gympa ikväll. Sedan ska jag släppa det.

- Ärenden.
Biblioteksbok som ska hämtas i stan till uppsatsen, en stiftpenna ska inhandlas
(känner inte för att skriva tenta med sonens dödskalleblyerts även om det kanske vore lite coolt), och lite annat smått.
Status: jag tar en tur imorgon när jag ändå ska till frisören.

- Rapportskrivning i hälsopedagogiken
Status: Borde vara vilande men jag skulle ju vilja pilla lite mer med statistiken...
Aktivitet: NEJ!!!!

- Tentan på torsdag.
Status: Oroväckande dålig koll
Aktivitet: Räkna igenom uppgifterna och sedan släppa det!

- Malmöresan
Status: ej påbörjat
Aktivitet: tvätta lite och sedan packa.
Extra stress: att jag ska hämta barnen på fritids och sedan köra ner till makens jobb = mina jobbiga 5 mil till mitt gamla jobb. Ligger och gnager i magen känner jag...

Det jobbiga är väl att även ett beslut om att släppa vissa saker leder till stress. Förmodligen för att det går emot min självbild.

Tanken på att göra ett halvdant jobb med rapporten. Njä...främst för att jag skulle skämmas lite. Jag vill visa upp någonting bra. En underkänd tenta känns okej för mej själv och inför resten av klassen, men lite kymigt känns det allt inför föreläsaren, som dessutom är min handledare på uppsatsen.

Jag vet ju sedan tidigare att om jag härdar ut kommer det att leda till en befrielse och mindre stress i framtiden. Så jag kämpar på med att ligga lågt.

Jag har det långsiktiga målet i sikte - att leva ett hållbart liv. Och vägen dit är ju just att följa magkänslan och inte överarbeta saker.

ta det luuuugnt!

Det blev inte mycket till plugg idag. Skönt!!! Jag satte mej med gamla tentor och kunde väl inte på långa vägar allt men tror ändå att jag kan skrapa ihop lite poäng här och där. Det får räcka! Imorgon ska jag räkna igenom statistiken en gång till och sedan får det vara bra!

Om en stund kommer sonen hem och sedan ska jag hämta tjejerna för vidare färd till kompisar med barn. Tyvärr har jag tackat ja till en träff med mina barndomsvänner senare ikväll. Ni vet så där utpressande "de flesta kan på måndag så bl.a. bl.a bl.a.". Och i sådana lägen har jag svårt att säga nej. Trots att jag hellre hade träffats imorgon.

När jag känner efter så är det nog så att jag känner mej lite konstig ibland när jag räknar in min jättelånga ställtid om det är på grund av den som en träff inte blir möjlig.

Jaja. Nu ska jag svida om och ge mej av. Jag får se hur jag gör ikväll. Jag ska ta det lugnt i min egen takt och så får det bli som det blir! Helt enkelt!

vad göra?

Det bidde ingen lugn helg som jag tänkt. Efter en kik i almanackan insåg jag att helgen som varit var de enda dagarna jag skulle ha tid att jobba med min rapport. Sedan är det Malmöbesök och uppsatsskrivning som gäller. (Tack alla ni som svarat på enkäten!)

Så nu funderar jag på vad jag ska ta mej för idag. Bara slappa eller gå igenom gamla tentor inför salstentan på torsdag? Jag tänker inte plugga in något, men genom att svara på gamla frågor borde jag väl få lite grepp om ämnet.

Jag börjar inne med lite studier för att flytta ut på altanen med en vanlig bok när solen kommer runt hörnet.

hjälp önskas!

Efterlysning

Jag och min syster skriver en B-uppsats om hur man upplever tillvaron som småbarnsförälder. Är det någon av mina läsare som vill delta?

Enkäten består av 13 frågor + några bakgrundsfrågor och tar 5-10 minuter att fylla i.
Svaren kommer att bearbetas statistiskt och du är helt anonym.

Om du har barn mellan 0-12 år och känner dig sugen på att delta -
lämna en kommentar i bloggen eller maila mej på malvesblogg@ymail.com.

förmiddag inomhus

Under förmiddagen kommer flitens lampa att lysa.
Min studiekamrat i hälsokursen och jag har samlat in enkäter till vår rapport.
Nu ska analysen börja och rapporten skrivas.

Spännande!

limbokungen

- Vad är klockan? Det är ju disco ikväll!!!

Sonen hejdade sig mitt i en tugga grillat och sprang in.
Konstaterade att discot redan börjat och skyndade sig att byta om.
Att han fick åka dit utan sällskap bekymrade honom föga.

En dryg timme senare hämtade jag en sprallig, godismumsande pojke.
Ögonen glittrade när han berättade att han hade vunnit limbotävlingen.

Tur för honom att jag inte druckit vin till maten.

samtal i kubik

Utvecklingssamtalen har stått som spön i backen.
En trevlig vecka för oss som föräldrar:

Minstingen 4 år:
En jättemysig, härlig och trevlig tjej. Omtänksam och omtyckt. Men kan även ge igen när det behövs. Lyssnar på kompisarna men är också bra på att få fram sin egen åsikt.
Klarar sig själv, har ett bra språk och tänk för sin ålder.

Stora tjejen 6,5 år:
Lite tyst i storklass men pratar gärna i mindre grupp. Tycker att skolan är jätterolig och är väl förberedd för första klass (läser kapitelböcker, skriver och räknar plus, minus och gånger). Leker med många olika barn och gärna i grupp.

Storebror 8,5 år:
Det märks att han har varit mycket sjuk i vår och har varit trött och hängig på lektionerna. Men nu efter påsk har han kommit igen och är koncentrerad och flitig i klassen. I matten är han strålande bra, men har lite att jobba på när det gäller svenskan. Han har nämligen alldeles för bråttom när han skriver, så det blir slarviga bokstäver och stavfel. Däremot är han bra på läsförståelse och han ligger över tvåans mål för läshastighet, vilket är roligt eftersom han har tyckt att läsningen är dötråkig.

Det känns skönt att barnen har lätt för sig och framför allt känns det skönt att de tycker om skolan och trivs med sina kompisar!

teflonhjärnan is back

Om en vecka har vi tenta. Salstenta. Jag kan räkna statistiken, det kan jag. Men teorin har jag ingen aaaning om. Alla termer skuttar omkring som de vill, om de ens har tagit sig in i hjärnan.

Jag orkar bara inte sätta mej ner och organisera, strukturera och försöka få allt på plats. För första gången kan jag helt ärligt säga att jag blir jätteglad för "bara" ett G. Och att ett underkänt inte känns som någon stor besvikelse.

Veckan som kommer ska jag fokusera på att varva ner mentalt, sköta om mej och bara ta det lugnt. Plugga lite om jag har lust. Men annars får det vara. Jag vill hellre plantera blommor och pyssla med uppsatsen och rapporten som ska skrivas. Ta långpromenader i skogen. Läsa böcker. Meditera. Sova ...

Omtentan är i maj, och tills dess ska jag väl vara i fas med mej själv igen.

Det är luuuugnt!!!

SÅ HIMLA ROLIG MAN KAN VARA....

Roliga jag är tillbaka.
Usch!

Hon den där som skämtar om allt och inte alls verkar särskilt seriös.
Dubbelusch!

Ett desperat försök att inte släppa in någon men ändå känna delaktighet.
Trippelusch!

Till hösten blir det nytt ämne, nya kursare och nya tag.

tufft

Nu har jag bokat tågbiljett hem från Malmö efter Valborg. Familjen åker hem på söndagen och jag stannar till onsdag och jobbar med uppsatsen (som jag skriver tillsammans med lillasyster).

Ensam i cirka tre timmar på tåget.
Största utmaningen på länge.

Men det kommer att gå bra och det ska bli sååå kul att vara i storstan några dagar!!!!

brrrr...

Inatt sov jag med fleecefilt, strumpor, tights och fleecejacka. Och frös ändå. Men jag är inte så dålig som jag befarade i natt när jag bad maken lämna barnen. (Turligt nog skulle han utgå från stan i morse.)

Nu har jag käkat ett par mackor och en panodil, samt druckit vatten och kaffe så jag känner mej nästan redo för statistikföreläsningen. Vi är så få kursdeltagare så föreläsningarna är väldigt komprimerade och jag vill helst inte missa någon. Dessutom får vi oss kanske lite matnyttigt inför uppsatsskrivandet idag.

Fast egentligen borde jag väl gå och lägga mej igen...

zzztäddag

Jag masar mej fram bland prylhögar och dammtussar. Plockar och plockar. Helst skulle jag vilja sova. Men maken är på dykkurs och huset är fullt av ungar.

Ikväll ska vi på fest. Jag undrar hur det ska gå när jag knappt kan hålla ögonen öppna nu. Fast fest är ju roligare än städning...

stressanalys

Jag har funderat på vad det är som stressar mej och kommit fram till följande:

- Maken har bytt arbetsplats (ofrivilligt) och har nu 5,5 mil till jobbet istället för cykelavstånd. Det innebär att han samåker och inte är så flexibel. Jag får sköta både lämning och hämtning, samt barnens fritidsaktiviteter. Dessutom kommer han hem senare än tidigare, vilket innebär att jag får stå med middagen varje dag. Jag känner mej fastlåst.

- Barnen har varit sjuka hela våren nästan... och nu är sonen febrig.

- Statistikkursen triggar igång mitt "gamla rationella jag" och jag märker att jag faller in i gamla stresstänk.

- Salstenta istället för hemtenta. Jag kan inte längre motivera mej till att proppa in en massa kunskap i hjärnan bara för en tentas skull. Helt meningslöst, tycker jag! Men det stressar mej att jag inte kan förmå mej att öppna böckerna...

- Terapiavslut. Jag ska gå varannan vecka i terapi fram till sommaren .Sedan blir det en uppföljning i höst. Jag känner inget större behov av terapi när jag jobbat klart med det vi håller på med nu, men det känns ändå stressande att avsluta.


Dessutom några saker som krävt ett beslut:
- ska jag gå sommarkursen i grannstaden så att barnen får gå på "dagkollot"?
- hur ska hösten se ut?


Åtgärder:

- de stora punkterna kan jag ju inte göra så mycket åt... men snart är iallafall barnens aktiviteter slut för säsongen. Och om två veckor börjar uppsatsskrivningen = inga föreläsningar.

- en studieplan kanske. Tror att det räcker för mej att få ordning på föreläsningsanteckningarna. Som det är nu har jag ingen överblick. Och statistiken kan jag redan, så ett G borde jag kunna klämma in utan större ansträning.

- ansökningstiden för hösten har nu gått ut så nu slipper jag tänka på vilka kurser jag ska söka.

- vad gäller sommaren har jag bestämt mej för att tänka på mej själv och inte på barnen. Den här sommaren vill jag inte pendla till grannstaden på sommarkurs, så jag skippar det.

att vara och att göra

Idag på föreläsningen i statistik fick jag gå fram och skriva upp en uppgift som vi precis räknat i blocket (det känns som att flyttas tillbaka till gymnasiet...). När jag börjat skriva kom jag på att jag gjort ett fel. Hoppsan, sa jag, suddade ut det jag skrivit och bad om lite support med miniräknandet.

Inte för ett ögonblick tyckte jag att det var pinsamt.

Och nu i kväll kom jag på att jag faktiskt skiljde på mig själv som person och på min prestation. Ett räknefel säger ingenting om mej som person. Jag är inte mindre värd i mina ögon för att jag gjorde en tabbe.

Ännu en tanke som nu blivit en känsla.

att bara flyta med

När jag är inne i en stressnurr har jag jättesvårt att göra saker utan att bli stressad. Genast börjar jag tänka stort och i tid. Projektet som får ta den tid det tar blir plötsligt ett gigantiskt berg av göromål som helst ska vara klara igår (för det vore ju bra om det blev klart). Även vardagssaker blir stressiga när jag låter tanken styra över matlagning o.dyl.

Bästa botemedlet är meditation. Efter en halvtimme i solstolen gick eftermiddagen i sakta mak. I tanken alltså. Jag fick massor med saker gjorda. Det kändes faktiskt som att de gjorde sig själva.

I nuet finns det ingen plats för stress.

framsteg

Liten panikångestrapport (eller snarare agorafobirapport kanske):

- jag har druckit kaffe på utflykterna i påsk. (Man blir ju kissnödig av kaffe, så det har jag undvikit de senaste åren)

- halvvägs hem i går kom jag på att jag inte hade tänkt på att det var sista dagen på långhelgen och därmed risk för mycket bilar på Ölandsbron.

- om tre veckor ska jag åka tåg hem från min syster. Familjen tar bilen hem ett par dagar före mej.


Framöver kommer jag att minska medicinen ytterligare. Jag känner mej motiverad och glad över att mina tankar börjar ta nya vägar förbi alla "tänk om"-spår som varit väl inarbetade.

påsklov

Barnen har påsklov, men inte jag. Idag och i morgon är maken ledig så idag ska vi passa på att åka till Ikea. En del skolarbete har jag att fixa också.

Sedan ska vi ut i trädgården med spadar i högsta hugg, Ett trädgårdsland med diverse smaskiga bär ska skapas. Tanken har funnits länge, men har stannat vid en tanke, men igår fick vi med oss ett flak månadsjordgubbar hem så nu ska de i jorden.

Förutom jordgubbar blir det smultron, taggfria björnbär, hallon och krusbär. Vinbärsbuskar och rabarber finns redan på plats.

en glad påsk

Påskens gladaste: Jag ska bli moster!!! Faster är jag ju redan, men moster ska ändå bli speciellt att bli.

Påskens smutt: Jag började försiktigt dricka vin igen.

Påskens kyligaste: Maken och svågerns dopp i Kalmarsund. + 5 grader enligt fiskaren. Brrrrrr!

Påskens gos: Alla barnen. Mina egna och brorsans två mysiga tjejer.

Påskens eld: På långfredagen sprakade en brasa bestående av bl.a. min gamla sekretär.

Påskens lugn: Min spikmatta och jag.

Påskens uteliv: Soliga utflykter till havet, tomtstädning och sollapande på altanen.

Påskens livligaste: Sonen som har svårt att hålla sig lugn när alla han tycker om är samlade.

Påskens eftersläntare: Mamma dök upp på påskdagen efter en vecka på Gran Canaria.

påskpaus

Nu tar jag påskledigt.

Långa, lata, lediga dagar stundar.

Tillsammans med familjen och mina syskon.

Efter en vecka där stressen bara ökat ska det bli jätteskönt att få varva ner och bara vara.

Glad Påsk!!!

sjukkkkkt

Är ni trötta på att läsa om min sjuka familj? Det är jag med!!!!

Nu är det stora dotterns tur att vara urkass i magen. Varför kan inte barnen smitta varandra på en gång, så vi slipper det här hattandet!!!!! Maken är sjukledig idag för jag behöver gå på åtminstone några föreläsningar i den här kursen. Och efter lunch har jag terapi.

Nu ska jag fina till mig lite innan jag lämnar sjukstugan.

det enkla livet

En kompis pratade om livet som småbarnspappa:
- Egentligen skulle man bara jobba 80% så att man hann med lite annat också.
- Ja, men du har ju rätt att gå ner till 75% tills barnen är 7, svarade jag.
- Men man måste ju få in pengar också.
- Fast att vara med barnen är ju också viktigt.
- Räkningarna betalar sig inte själva....

Det är så lätt att sitta och gnälla och önska sig. Men när man visar på möjligheten är det inte längre så intressant. Man kan inte få allt. Vill man jobba mindre så kanske man får bo enklare. Eller köpa lite färre märkeskläder. Eller sluta dricka lyxjuicen varje morgon. Eller...

snorigt

Förkylningen som aldrig går över. Snuva, kliiga öron och allmän trötthet. Idag trillade poletten ner. I tidningen läste jag om att pollensäsongen är här.

Just det ja. Pollenallergin!

Jag är inte mycket för medicin men nu ska jag testa pillren jag fått av doktorn och se om de hjälper.

Kommer på att jag glömt bort övningen jag fick av zonterapeuten för att stärka lungorna.

utforskning av mitt inre

Nu har tapetrullen varit framme igen. Hela ytan fylldes med ord och tankar som känns viktiga för mej. Sedan strukturerade jag upp det och har börjat se samband och sammanhang.

När jag kände att jag fått med allt jag ville tog jag fram mina tidigare tapetscheman. Och tänk, det jag kom fram till då finns med nu också. Fast mycket mer utvecklat och konkret.

Jag tänker mej att jag håller på att ta fram en värdekarta som visar hur jag är och vill vara. Vad jag värderar och vad som är viktigt för mej.

Utifrån den kan jag sedan gå vidare och sätta mål inom olika områden i mitt liv.

sjuka systrar och strålande sol

Sjuka barn. Igen. Nu är det minstingen som är tjorvig i magen. Upptäcktes i natt på värsta tänkbara sätt. Knappt vaken slängde jag sängkläderna i tvättmaskinen och dottern i duschen. Tur att jag hade närvaro nog att inte göra tvärtom!

Storasyrran fick också vara hemma. Hon är förkyld och hostig, så ett par dagars lugn kan nog vara bra för henne.

Ett par dagars lugn kan nog vara bra för mej också. Det har varit mycket ett tag nu, och helgen blir också ganska intensiv.

Solen skiner och allt känns härligt vårigt!!!!

fakturastädning

Den här månaden har jag gått igenom våra räkningar och gått över till e-faktura eller ändrat till autogiro där det går.

Till en början litade jag inte riktigt på e-faktura, men när jag tänkte efter så är det säkert större sannolikhet att en räkning ska komma bort på posten än att det ska hända något i cyberrymden. Och jag har full koll i min budget på vilka räkningar som kommer en viss månad.

Nu ser vi fram emot en e-nklare vardag.