undrar sa flundran...

...varför det inte är okej att gå på zonterapi när det inte har funnits några invändningar mot att kombinera KBT:n med

- meditation för att lugna tankarna
- järntabletter mot järnbristen
- antidepressiv medicin mot panikångesten
- mindfulness mot katastroftänk och grubblande
- promenader för att förbränna stresshormoner

Jag bara undrar....

friskvårdsterapi 081104

Från hjärnskrynklaren åkte jag direkt till zonterapeuten. Jag trodde att det skulle vara helt okej men jag kände att jag hade svårt att koppla ifrån terapisnacket under zonterapin.

Jag frågade om järnbristen och om det kunde vara obalansen och stressen som gjorde att jag inte tog upp järnet, och det var vad hon också trodde att det berodde på. Skönt att få det bekräftat!

Dessutom tog jag upp mina planer på att sätta in hormonspiral. Eftersom hon ofta snackar om hormonobalans så kände jag att hon kanske skulle ha synpunkter på det. Och om hon hade!!!! Hon avrådde bestämt från att mixtra med mer hormoner i kroppen, speciellt som jag har hormonpåverkade mellanblödningar vid ägglossning. Vad kroppen behöver är lugn och ro för att komma i balans.

Hmm....frågan är hur jag gör nu. Kondom känns inte så kul längre och jag börjar få allergiliknande reaktioner vid frekvent användning. Hormoner verkar ju inte vara aktuellt, så vad finns då kvar? Pessar kanske? Jag får nog ta mej ett allvarligt snack med gynekologen på måndag.

så trött, så trött

Igår var det dax för zonterapi igen. Den här gången kände jag mej ganska mörbultad efteråt, men ändå avslappnad. Och trött. Jag somnade på stört igårkväll och när klockan ringde idag ville jag inte gå upp och när jag lämnat barnen sov jag ett par timmar till.

Jag hade jättemycket prestationsångest inför vårt första grupparbete på kursen. Vi träffades igår och då visade det sig att en av tjejerna inte ens börjat med sina uppgifter. Och den andra hade missuppfattat halva sin uppgift. Själv hade jag gjort så gott jag kunnat, och det var nog ganska bra trots att jag skjutit det framför mej och satt med det i sista minuten. Nu blir det lättare nästa gång!


Jag är verkligen fascinerad av zonterapin. Att hon genom mina fötter kan påverka hela min kropp. Jag känner hur det sticker i huvudet när hon jobbar med nervändarna. Och igår gjorde det jätteont på ett ställe på foten. Jag frågade om det efteråt och hon sa att det motsvarade en punkt på ryggen - och när hon tryckte där gjorde det ont där med.

Den här gången fick jag hemläxa. Varje kväll ska jag massera ett område på insidan av smalbenet. Där påverkar man immunförsvaret, som hon sa behövde stärkas. Kanske är det därför jag inte blir kvitt den eländiga förkylningen!

mysigt trött

Sitter i soffan och njuter av lugnet som infunnit sig i kroppen efter dagens zonterapi.
Om en liten stund ska jag gå och lägga mej med en för mej ny Åsa Nilsonne-bok.

I höst ska jag gå på zonterapi varannan vecka, för ett mer bestående resultat.


God natt!

mjuk

Mjuk och gosig känner jag mej nu.
Besöket hos zonterapeuten mjukade upp och spände av.
Nu går jag här och bara är.

Ikväll ska jag på kompisträff.
Men jag vill egentligen inte.
Ska ta med sallad.
Så jag måste väl.

Jag får se hur det blir.
Vill helst bara vara.
I det mjuka.

den självläkande människan

Den självläkande människan av Susanna Ehdin var intressant läsning om hur vi ska vårda kroppen och själen.

Som vanligt är jag så där lite lagom skeptisk, och det jag tar med mej från boken är:
- att äta mer ekologisk mat
- att sluta med kaffet (så måningom)
- att fortsätta jobba med affirmationer och meditation.
- att fortsätta gå hos min friskvårdsterapeut som ser till helheten.

Om man har tendens till hypokondri är det nog bäst att undvika den här boken. Själv tar jag det med en nypa salt och tänker att man inte kan göra något åt det som varit utan bara försöka leva så gott man kan just nu.

zonterapi och samtal

I dag var det dax för besök nummer två hos friskvårdsterapeuten. Den här gången "fick" jag zonterapi. Mmmmm...så skönt. Det stack och drog i tinningarna när hon masserade fötterna vilket visar att jag är spänd i ansikte och käkar. Vilket jag ju visste. Nu känner jag mej behagligt avslappnad och sömning.

Hon kombinerar behandlingar med kosttillskott och samtal vilket känns väldigt bra. Hon är en positiv fläkt som motiverar och inspirerar mej. Vilket känns välbehövligt eftersom det kan vara ganska tungt att hålla modet uppe. (Min terapeut är inte så värst duktig på just det, mer än när det gäller specifika frågor.)

Jag fick en enklare andningsövning att göra några gånger om dagen där poängen var att fokusera bort tankarna. Hon förklarade varför det är så viktigt att mentalt komma ner i varv och jag känner mej verkligen inspirerad.

Visserligen har jag ju läst det på flera ställen och känner ju att jag blir lugnare av att meditera, men jag har ändå inte riktigt tagit in det, tror jag. En kort stund tre gånger om dagen var fullt tillräckligt för att kroppen ska kunna börja "läka", och det känns ju lättare att få till nu när barnen ska vara hemma än ett långt meditationspass.

Vi pratade också om hur vikigt det är att kunna släppa en tanke. Att inte ha allt det gamla malande i huvudet. Antingen kan man föreställa sej hur tanken rinner av en eller att man kastar iväg den. Själv gör hon så att hon knyter händerna vid bröstet och andas ut samtidigt som hon kastar bort tanken.

tio dagar med kosttillskott

Efter lite övning går det nu bra med intaget av diverse illasmakande sörjor som sägs vara nyttiga för kroppen.

Mulitivitaminen (MiVi) tar jag i ett snapsglas, och bara det gör ju det hela lite roligare... Linfröoljan utblandad med juice smakar okej, men lukten av oljefärg försvinner inte helt. Dock uthärdligt.

Om jag känner mej piggare? Kanske lite, men det kan lika gärna vara inbillning. Det skulle ta ett par veckor innan effekten märks.

Dessutom läste jag att man av linfröoljan får glansigare hår och vackrare hy. Då blev det genast lättare att motivera sig ;)

håll för näsan-frukost

Multivitaminen utspädd med vatten smakade lika illa som koncentratet. Men istället för att ta 2 msk var jag tvungen att dricka ett helt glas. Med en mackbit i munnen och tilltäppt näsa gick det dock ner ganska bra.

Jag hoppades att linfröoljan skulle smaka bättre efter en natt i kylskåpet. Men jag vågade inte chansa på att ta en sked som den var utan jag smulade sönder ett diegesivekex och rörde i oljan. Liite mindre hemskt var det väl, men fortfarande vedervärdigt. Så det blev till att hålla för näsan där också.

Jag var tvungen att läsa på flaskan för att kolla att det verkligen var ätligt...

första intaget

Till kvällsmaten tryckte jag i mej den första hälsokostdosen:

- En sked linfröolja (kallpressad, kravodlad). Jag höll på att spy rakt ut. Fy attan vad äckligt!!! Smakade oljefärg (som de luktar dårå...). Inte så konstigt för det är väl linolja i konstnärsmaterial?

- 2 msk mulitvitamin. Jämfört med linfröoljan var den smaskens, men näee...blä alltså. Och den ska intas två gånger per dag. Fast nu läste jag på nätet att den smakar som juice om man spär ut den. Får testa i morgon.

- Och så ett par andra piller. Tack och lov för piller!!!

Jag har skrivit en komihåglapp, annars är det nog lögn att få till det rätt så här i början. Funderar på vad man skulle kunna blanda linfröoljan med så att den inte smakar så äckligt...något tips nån?

Dessutom ska jag nog dra ner på mitt normala fettintag medan jag kör den här kuren, t.ex. mitt mumsande på nötter, så att jag inte drar på mej en massa extrakilon.

Men vad gör man inte för att bli piggare och komma ur den här skiten. Om ett par veckor bör jag se effekt (eller känna).

naturmedicin

Förresten, det var nog bra att jag inte har gått dit tidigare för då hade jag nog varit väldigt skeptisk till det här. Men nu känns det bra!

friskvårdsterapeuten: besök 1

Nu har jag kommit hem efter besöket hos friskvårdsterapeuten. Glatt överraskad måste jag säga. En härlig, personlig och lyhörd kvinna som verkligen fick mej att slappna av.

Jag började med att dra hela min historia och sedan förklarade hon hur kroppen funkar:

När min pappa dog hamnade jag i ett chocktillstånd och hypofysen började skicka signaler till binjurarna som då ökade produktionen av kortisol. Efter allt som sedan hände mej började hypofysen skicka starkare och starkare signaler och binjurarna ökade ständigt sin produktion.

Länge låg jag och balanserade på gränsen för vad kroppen orkar och när jag "kollapsade" förra året i maj hade gränsen överskridits med råge. Hon menar att genom att äta antidep. medicin har kortisolproduktionen hämmats så att jag orkar mer men hypofysen signalerar fortfarande lika starkt. Binjurarna är överhettade, som hon sa. Och där sitter tydligen livslusten m.m.

Första steget enligt henne är att fylla på med vitaminer, mineraler och spårämnen. Jag ska äta multivitamin, oljor och annat för att fylla på. Hon sa att järnbristen inte var ett dugg konstig, men att fylla på med järn är inte lösningen (och det har jag ju själv märkt, eftersom värdet hela tiden sjunker när jag slutar med tabletterna). Järnvärdet kommer att gå upp när jag äter det andra.

Hon hade även förklaringen på det här med tröttheten. När man är stressad vaknar man till efter 1,5 timmars sömn, så man kommer aldrig ner i djupsömn och får inte den vilan. Det kan nog stämma för jag vaknar till sådär fyra gånger varje natt, men är så trött att jag inte har några problem att somna om.

Kissnödigheten m.m. är symptom på överproduktionen i binjurarna. Äntligen fick jag bekräftelse på att jag faktiskt blir kissnödig titt som tätt!!!!

Det kändes som att det här är precis vad jag behöver. För jag blir ju inte piggare av terapin direkt, även om jag sänkt stressen en hel del.