söndag 30 november 2008

du är vad du köper, eller?

Jag lider av förföljelsenojja i mataffären. Jag tror att alla kikar ner i min kundvagn och bedömmer mej utifrån det de ser. Det spelar ingen roll att jag vet att jag bara köper chips några få gånger om året. Det syns ju inte när påsen ligger där i vagnen.

Den senaste tiden har jag börjat utmana den här tanken. Eller vad sägs om enbart grillad kyckling, strips, jordnötsringar och 1,5 liter läsk i kundvagnen när jag fredagshandlade med barnen?


Idag fick jag till den här härliga kombon:
De goda föresatserna räcker inte ens från tidningsdisken till godisstället...eller är det sista smarret innan det nyttiga tar vid?


Fast visst blir bilden en helt annan när man lägger till några av de andra varorna som jag köpte!

Att jag bara orkar lägga energi på sånt!

advent på riktigt?

Första advent utan lussekatter? Ja, så blir det i år för jag orkar inte baka idag.
Första advent utan gardiner i köket? Japps, för julgardinerna är inte strukna.




var är snön?

Adventsmusik, tända ljus, barn som leker. Men vart tog snön vägen?

I mina trakter har vi inte fått mycket alls, men barnen lyckades iallafall skrapa ihop till en snögubbe. Det största klotet fick tillverkas på gräsplanen och transporteras hem med pulka.


det är ju insidan som räknas

Igår kväll kom jag på att vi inte hade någonting att hänga upp barnens julkalenderpaket på. Tidigare år har de fått adventspaket, men i år spelar de gogos i skolan (typ kula fast med gubbar) så nya figurer uppskattas.


Jag stängde in mej i pysselrummet under Bolibompa och pysslade ihop det här:


Lakansväv som nålats i kanterna, tuschritade grangirlanger och pricken över i - paketen ditsatta med häftapparat.
Max utdelning med minimal insats - barnen blev överlyckliga i morse (ett paket var tredje dag från 30/11- 23/12 och ett paket var på julafton). 6-åringen surade en stund eftersom jag alltid kör EVA-ordning och hon alltid kommer sist. Men sedan insåg hon att det ju är bäst att vara sist (?????).

lördag 29 november 2008

lite risigt

Min lillebror var fascinerad av att jag tappade tålamodet först när vi bakade pepparkakor med våra barn igår. Själv satt han och kavlade långt efter det att barnen tröttnat. Tja, han har ju vanan inne eftersom han varit pappaledig det senaste halvåret.

Idag vaknade jag och var helt utslagen. Det var tänkt att jag skulle ta med alla barnen till dotterns fotboll ganska tidigt, men det kändes helt övermäktigt (otäck känsla!) att få tre barn i ordning en lördagmorgon. Så maken förbarmade sig och skjutsade dottern innan han åkte för att röja i det usla huset som han ärvt en del av (antar att mina känslor kommer att bli mer positiva när kosingen kommer in på kontot...fast det är inte värt pengarna att ha haft det hängande över sej hela hösten).

Så jag fick en lugn morgon med bara ett barn att fixa till (eftersom sonen just bestämde med en kompis). Sedan är det bara resten av dagen kvar...

Maken tycker förresten att jag ska lyssna lite mer på honom. Han sa ju faktiskt att det inte var någon bra idé att jag stack iväg till Coop igår efter peppisbaket. Med facit i hand hade han ju rätt.

fredag 28 november 2008

barnens klappar klara

Torkar svetten ur pannan. Nu är barnens julklappar fixade.

Sonen, 8 år: spel:tjuv och polis, geomag, korsordsbok, sunebok, pokemonkort
6-åringen: spel: den försvunna diamanten, geomag, korsordsbok, älvbok, trosor
3-åringen: törnrosabarbie + prins, kjol med pippi på, dagbok (som storasyrran har), stort gosedjur (som ska inhandlas på Ikea).

Ganska mycket för att vara ingenting mer än Wii:et, men mycket mindre än jag brukar köpa. Så jag är nöjd. Fast någonting mer blir det säkert.

Storkusinerna: jojo med kullager
Lillkusinen: gosedjur

Nu är det "bara" de vuxna kvar...

präktiga mamman abdikerar

Sådär ja. Nu har jag tagit ett kliv till bort från präktigheten. I år kommer mina barn att få varsin chokladkalender.

Förmodligen kommer de bli överlyckliga. För "alla andra" har ju.

en bra början på dagen

Först var jag med på 6-åringens morgonsamling i skolan. Mysigt att lyssna på alla barnen. Och sedan hade vi utvecklingssamtal med favoritfröken (ja, både jag, sonen och nu dottern har haft henne). Härligt att höra alla fina saker som hon hade att säga om min dotter.

När jag kom hem smakade det bra med en kopp kaffe och när jag surfade runt bland bloggarna såg jag att jag hade fått en utmärkelse av Vida och Marias betraktelse. Kan en dag börja bättre?


Jag skickar rosfågeln vidare till fyra bloggar som jag gärna besöker:

Tanketroll: För hennes mod!
Livet som Maria: Hennes värme och omtanke strålar ut från bloggen.
Mellanrum: En varsam, lågmäld blogg med mycket känsla och tanke.
Lallis liv och leverne: Livsvisdom och funderingar med mycket humor!

torsdag 27 november 2008

dottern spelar Dora på datorn

Idag är barnen hemma, fast de är ju inte direkt sjuka så dagens uppgift är att städa sitt rum. 3-åringen satte raketfart och blev klar på ett kick trots att det var ganska stökigt. Ett enkelt lådsystem gör rummet lättstädat. När hon var klar med sitt eget rum började hon städa i lekhörnet och hjälpte syskonen lite.

Och nu efter maten är det bara hon som får spela dator. För de andra två har inte ens kommit halvvägs. Först en massa gnäll och sedan en massa andra aktiviteter än just städning (för visst måste man rida runt med tiger två varv i huset just när man ska städa????).

Jag städar också. Fast mest finlir som att rensa bland inredningstidningarna.

städning i e-posten

Det är ju så lätt att anmäla sej till olika nyhetsbrev för att man tänker att det kan vara intressant, och ibland glömmer jag att bocka av "jag vill ha mail"-rutan.

Numera läser jag sällan de där reklammailen. Jag har ju liksom reaförbud. Men det är ändå information att ta in och en aktivitet som ska utföras. Fast kortsiktigt är ju den lättaste lösningen att bara slänga mailet.

Fast nu har jag tagit tag i det här och börjat avbeställa alla jobbiga reklammail. Lite jobbigare just då, men så skönt det ska bli att slippa allt (förvisso självvalt) skräp i inkorgen.

rättvisa

Vad är rättvisa?
Är det att alla får exakt lika mycket?
Eller är det att alla får utifrån sina behov?

I min familj kan vi dribbla om millimeterrättvisa när det gäller glass och godis. Sånt där som man egentligen inte behöver.

Men när det kommer till viktigare saker är det behovet som styr. Igår var sonen sjuk. Då fick bara han saft. Ett litet privilegie när man är sjuk. Ibland får bara ett barn nya kläder. Jag har kompisar som alltid köper något till alla, men jag förstår inte vitsen med det. En annan gång är det ett annat barn som får.

onsdag 26 november 2008

offentliga toaletter

Innan jag drabbades av panikångest undvek jag offentliga toaletter om det inte var kris. Fast när toalettbesök blev ett säkerhetsbeteende tvingades jag att ändra mina vanor.

Några egenheter jag har på toaletter:

- jag hänger alltid av mej jackan med yttertyget mot väggen.
- jag tar aldrig i dörrhandtaget med handen när jag går ut.
- och naturligtvis sätter jag mej aldrig på en offentlig toalettring. (När barnen ska kissa tvättar jag sitsen med tvål och vatten.)

Inte några konstiga saker tyckte jag. Men när jag pratade med min kompis som haft tvångstankar om bakterier tyckte hon att det var ganska sjukt. Fast det är inget jag lider av och det har legat på samma nivå sedan jag var tonåring, så jag är inte orolig för att jag ska fastna i någon ny ångestgrej.

Hur gör ni på offentliga toaletter?

inget ont...

Det var inte så farligt med sonen. Han klöktes några gånger och sedan var han som vanligt igen. Men de får vara hemma i morgon också för säkerhets skull. (Eller egentligen är det för att sonen kanske säger i skolan att han har kräkts (vilket han inte har) och att personalen då ska ifrågasätta mej.)

Tyvärr har jag inte kommit någon vart med tentan (fast det är gott om tid kvar) men jag har putsat fönster och dammat. Barnen har lekt och lekt och lekt.

I morgon hoppas jag på sovmorgon, nu när vi ska vara hemma.

sanering bland julrutinerna

I år känns det som att jag inte har så mycket att stå i till jul. De senaste åren har jag sanerat rejält, plockat bort och förenklat. Det som är kvar är det jag tycker är roligt och saker som innebär gemenskap.

Städning
Förr vände vi upp och ner på hemmet dagarna före jul och städade in i minsta vrå.
Nu har vi insett att det inte är någon större idé att städa en massa innan jul. När granen åker ut tvingas man ju ändå ta ut mattorna och dammsuga bakom soffan.

Istället för att putsa fönster inför julen putsar vi nu innan första advent. Iallafall invändigt. Och om orken och tiden räcker till putsar jag sovrumsfönstren också.

Julkorten blir enklare och enklare. Snart skippar jag dem nog helt. Eller lämnar över tillverkningen till barnen.

Pepparkaksbaket gör vi tillsammans med brorsans familj, och lussekatter tycker jag är roligt att baka.

Julgodistillverkningen är makens stora passion. Så där lägger jag inte många knop. En hjälpande hand till barnen bara.

Julpyntandet har vi också dragit ner på. Adventsfint i fönstren, värmeljus och ett par juldukar och tomtar dagen före julafton.

En massa tid över till mys framför brasan och glöggdrickande med andra ord. I lugn och ro.

illamående

Här har vi lite magsjuka idag. Det är sonen som mår dåligt men systrarna är också hemma. Onödigt att sprida smittan vidare i barngrupperna, och skönt att slippa ge sej iväg ut i kylan.

Tråkigt för vi hade alla sett fram emot en träff med några kompisar och deras barn i eftermiddag. Nu blir det inget med det.

Skönt nog har jag blivit av med min supernojja för kräksjuka. De senaste åren har jag tokstädat och vaktat på sjuklingen för att förhindra smittspridning. Men nu känner jag att jag bara behöver vidta normala åtgärder (separat toa, noggrann handtvätt och så). Och skräckbilden av att både jag och maken skulle ligga pall känns inte så hemsk längre. Kanske för att jag mår bättre och för att barnen blivit äldre och kan sköta sej själva lite mer.

tisdag 25 november 2008

konstiga kompisen

Försöker andas ut den negativa energi jag fick över mej igår.

Idag är det studiedag i skolan och barnen är hemma.
Sonen och nioåriga bästisen funderade igår över om han skulle kunna vara här idag istället för på fritids. Helt okej för mej. Faktiskt ganska skönt, för de brukar sköta sej själva.

Kompisens mamma är fru W, en av mina kompisar. Jag förväntade mej lite småprat när jag ringde, men istället fick jag suck och stön till svar och helt plötsligt hade jag herr W i luren.

Det visade sig att de inte tyckte att det var någon bra idé att deras son skulle vara hos mej idag. Och anledningen var att de inte tyckte att de skulle leka så länge. Till sist fick han i alla fall lov att åka hit efter fritidslunchen.

Märklig inställning. Jag tänkte ju att det skulle vara skönt för pojken att få en ledig dag från skolan. Och de brukar leka långa dagar utan att bli ovänner så jag förstår inte problemet. Dessutom finns det ju alltid film och datorspel att ta till om det börjar surna till.

Jag undrar vad de brukar göra hemma hos dem?????????
Och varför kunde inte fru W prata med mej om det? Stressad igen förmodar jag. Hennes liv är så stressigt så jag ids inte ens bli uppjagad av det - annars har jag lätt för att bli påverkad av andras stress. Kanske börjar det bli jobbit för henne att umgås med mej nu när jag softar ner mer och mer.

prylar, prylar, prylar

Julklappsdax igen. Vad ska vi köpa till barnen? Vad ska de önska sej av släktingarna? Tyvärr vill inte farmor ge pengar.

Jag har ju precis rensat bland leksakerna. Och barnen har mer än de hinner leka med. Kläder har de också mycket av. Mer grejjer känns inte så lockande.

Funderar på om vi ska uppfylla deras hetaste önskan - ett Nintendo Wii. Så kan släkten köpa spel.

Mitt förslag att avskaffa julklappar mellan vuxna och till brorsbarnen föll inte i god jord. Klart man ska köpa klappar, tyckte brorsans sambo. Kanske ett regnskogsträd till henne?

måndag 24 november 2008

åter mot framtiden!

I somras fattade jag stora beslut. Inte livsavgörande, men de innebar ett helt nytt sätt att se på livet.

Jag bestämde mej för att följa min inre känsla.
Jag bestämde mej för att vara trygg i mej själv.
Lita på att jag alltid kan klara av de prövningar jag utsätts för.
Jag bestämde mej för att leva här och nu. På alla plan.

Jag satte planen i verket. Jag började studera (om än med halvtidssjukskrivning) och jag sa upp mej från mitt fasta jobb. (Studierna innebär inte bara studier utan även att jag om ett år inte är berättigad till sjukpenning eller a-kassa.)

I början gick det bra. Men efter glädjeruset kom tomheten, tror jag. Jag fyllde inte den plats som mina tankar om framtiden hade haft. Och det gav fritt spelrum för gamla stressorer att pocka på igen.

Vi fick några oväntade inkomster. Trevligt, men det satte samtidigt igång min ekonomistress. Vilket kickade igång min extrapris- och reamani. Det faktum att vi minskade matkostnaden med en tusenlapp i månaden när vi åt frukt från trädgården eldade på min mani ännu mer.

Stressnivån har höjts och jag har haft lättare och lättare för att varva upp. Och svårare för att varva ner. Mer och mer tid har jag fått lägga på att komma i balans igen. Nätterna har varit jobbiga med mycket drömmar och många korta uppvaknanden.

Här står jag idag och konstaterar att jag är rädd. Igen.
Den sista länken till säkerheten ska kapas efter nyår.
Glad efter mina stora kliv tänkte jag inte på att tillit och kärlek behöver omsorg för att frodas.

För jag vet ju att jag kan.
Jag vill känna äntligen! Äntligen står jag på egna ben. Äntligen slipper jag lägga energi på sjukskrivningar och försäkringskassan.

Jag reser mej upp och vänder näsan mot min framtid. Jag är på väg!


Jag lever tryggt i nuet
med tillit till min förmåga
att skapa min egen framtid.

liiite ostrukturerat

Den här dagen var vikt för plugg. Veckans tentafråga skulle skrivas. Var det tänkt. Och jodå, jag har fått till det viktigaste: tanken på vad jag ska skriva. Men sedan ville det sig inte riktigt.

Så jag har hunnit en massa annat idag.
Promenerat i snålblåsten. Spikmediterat. Tvättat tre maskiner. Pusslat. Pratat i telefon. Druckit glögg.
Med mera. Och nu ger jag upp och hämtar barnen, trots att det är makens hämtdag i dag.

Jag kanske kan sitta en stund ikväll också. Lilla syster har lovat att läsa och ge synpunkter ikväll. OM jag blir klar med den här frågan också. Hon är sträng, hon. Men mutbar.

lördag 22 november 2008

pulkaåkning

Idag ska vi ut i pulkabacken. Det är inte jättemycket snö men i den lilla backen går det nog bra att åka ändå.

För övrigt blir det en hel del tvättande och fixande med det sista som står och dräller i hallen efter ommöbleringarna förra helgen.

Och en hel del bara-vara känner jag. Mattheten sitter kvar i kroppen sedan gårdagens "äventyr".

fredag 21 november 2008

stress!!!!!!!!!!

Äntligen sitter barnen mätta och belåtna framför teven.
Idag fick jag ett supermaxat stressutslag!

Maken "tänkte fel" och åkte hem från jobbet en halvtimme innan sonens musiklektion skulle börja. På den halvtimmen hade han tänkt hinna köra hem, plocka upp dottern hos en kompis, mej hemma och resten av barnaskaran på skola/dagis. Därefter skulle jag köra in till stan och lämna av honom på jobbet och sedan fortsätta till musikskolan.

Jag blev stressad så det bara snurrade i huvudet. Och ilskan sprutade! Min första tanke var att gå och lägga mej och lämna över allt till maken. Men jag sansade mej lite och genomförde projektet som tänkt, dock något försenat.

Efter att ha tillbringat en halvtimme i affärerna tillsammans med bångstyriga döttrar hamnade vi på toaletten. Där allting bara snurrade och jag kände mej svimfärdig. Jag kände bara för att samla ihop mina barn och köra hem.

Men jag stannade upp, drack en mugg vatten och körde till köpcentret på hemvägen som jag tänkt. Maxi med tre trötta och varma barn gick bra.

Nu är jag helt färdig. En hemsk avslutning på en jättebra dag.

Hemma igen tycker jag ändå att det var bra att jag fick testa en superstressig dag. Jag har liksom blivit lite rädd för stressen. Men den är ju inte farlig. Och jag hade yrsel utan att låta katastroftankarna dra iväg med mej.

äntligen

Snööööööööööööö!!!!!

Barnen rusade upp ur sängarna idag när de fick höra den glada nyheten.
Har jag fått berättat för mej, för själv sov jag gott. Maken lämnade barnen idag.

Äntligen snö!
Och äntligen en dag när jag känner mej hyfsat pigg.
Efter morgonpromenaden i gnistrande snölandskap kände jag mej sprudlande och full av energi. Härlig känsla!!!

torsdag 20 november 2008

dagens garv

I min ensamhet satt jag och skrattade högt när jag läste den här boken.

terapi 081120

Idag blev det mest ett väldigt ältande om framtiden. Slöseri med tid, kan min effektiva sida tycka. Skönt att få vrida och vända på allt en gång till, tycker den större delen av mej. Så den lyssnade jag på.

Dessutom pratade vi om hur jag ska förhålla mej till min perfektionsimsida som kommit fram igen när jag jobbat med tentan.

Så här är det. Jag läste tentafrågan och svarade på den. Faktiskt var jag ganska nöjd med svaret och hur jag knytit ihop säcken på slutet. Bra resonemang med stöd av teorin.

Så långt allt väl. Men senare på kvällen kom jag på att det nog inte alls är det som läraren vill ha. Så nu är frågan om jag ska skriva om uppgiften på ett sätt som jag tror är "rätt", eller ska jag låta den vara som den är. Jag har ju faktiskt svarat på frågan och jag var ju faktiskt nöjd med svaret.

Både psykologen och jag såg utmaningen som döljer sej här. Klart att jag ska låta bli att ändra. Och utmana mej själv och min tvångsmässiga strävan efter att vara bland de bästa.
Eller.....?

favoritord - kategori roliga

Flajjen
Jag sitter alltid på flajjen när jag äter frukost. Så att jag slipper barn som kivas om vem som ska sitta bredvid mamma. Ja flajjen, änden på bordet alltså.

Flärp
Det ultimata ordet. Kan betyda lite av varje. Det är jag som bestämmer.

Spritan
På äldre dar ville min mormor vara ungdomlig. Jag glömmer aldrig när hon och morfar gled in i vårt kök med likadana träningsoveraller, solglasögon och bilnycklarna lite nonchalant käckt i handen. Coola, tyckte min mormor. Själv kan jag fortfarande vika mej dubbelt i skrattkramper bara jag tänker på det. Nåja, när mormor blev änka började hon handla själv på systembolaget. Bara det var en stor grej för henne, som levt i traditionen att det var mannens ansvar att förse hemmet med starkare drycker. Mormor själv sa att hon skulle åka till Spritan.

Ycket, hygglo
Får mej att minnas undomens glada dagar då man tiggde godis av kompisarna.

Släkts
Jag garvar alltid när maken min säger det öländska uttrycket för brås på. Han släkts på sin mamma.

Ju.
Det är ju alltid kul med ett ju. Ju.

Köökan
En av mina värsta spåkliga uppleverser som mamma var när sonen kom hem från dagis och pratade om köökan. Kyrkan heter det ju. Men så här några år senare är det rätt kul.

tisdag 18 november 2008

min vardag

Så här ser en vanlig dag ut i mitt liv just nu om jag inte har någonting inbokat.
Cirkagurka.

06.30 Klockan ringer. Få barnen till skolan-racet drar igång.
08.20 Hemma igen.
08.30 Stavpromenad med Eva eller studier
10.00 Kaffe, surfande och lite pluggläsning
11.00 Meditationsstund på spikmattan. Och så brukar jag sova en stund också.
12.00 Lunch
12.30 Studier
15.30 Hämtar barnen
16.30 Hemma med barnen. Oftast är maken hemma nu också.
17.15 Middag, läxläsning och barnmys
18.00 Bok och te framför brasan medan ungarna kollar på Bolibompa.
19.00 Nattningsrace med sagoläsning
20.00 Barnen sover. Bara vara-tid.
21.00 Jag går och lägger mej.

Detta är en full dag för mej. Känns ju som att jag gör läskigt lite egentligen. Och vad lite tid jag spenderar med barnen.

nya vardagsrutiner?

Jag vill ju helst plugga heltid i vår, så jag funderar lite på vad jag kan ändra på i min vardag för att få det att funka.

Kanske beror en stor del av min svacka just nu på järnbristen? Det låter ju logiskt att stressen lättare biter sig fast när man inte orkar riktigt. Och att kroppen inte kan hantera stressen på samma sätt. Vilket leder till att jag blir ännu tröttare. Och sedan är spiralen igång.

Egentligen har jag ju inte så mycket att minska på, för jag gör inte så mycket som det är nu heller. Jag skulle kunna minska på städningen ytterligare och damma var tredje vecka i stället för varannan.

Och så skulle vi kunna dela lika på hämtningar och lämningar av barnen. Som det är nu är det oftast jag som sköter det. Mest av den anledningen att det är smidigast så, och att jag vill hålla igång så att inte agorafobin tar över igen. Men maken skulle ju kunna hämta tre dagar i veckan och då får jag studie- och återhämtningstid ända till klockan fyra.

Jag funderar vidare...

allt har en positiv sida...?

- Mamma, varför får inte jag ta hål i öronen, frågar 6-åringen.

Och jag skyller på min allergi. Med allergiska föräldrar är det inte bra att öka allergirisken med hål i öronen. Fast hon hade inte fått ta hål i öronen ändå. Det kan gott vänta några år till.

Se där, en bra sak med min allergi. Jag slipper trassla in mej i en massa svåra argument.

En annan bra sak med min allergi är att jag snabbt kan ge svar på tal när barnen tjajar om husdjur. Nej, det går inte för mamma är allergisk!

Fast egentligen är det ju mest för att jag inte orkar...

ska flickor vara flickiga?

Varför ser man så sällan småsyrror som går omkring i storebrorsans gamla jacka, eller för den delen småpojkar med röda kläder? Ända sedan jag fick barn har jag förundrats över att föräldrarna verkar köpa nya uppsättningar kläder till syskon med avvikande kön.

Hur mycket är det vi föräldrar som styr när barnen blir lite äldre?

När vi provade vinterjackor snappade 6-åringen åt sej en svart/grå täckjacka och blev störtförälskad i höstjackan med spindelmannenmotiv.

Och jag kom på att jag inte ens tänkt på att fråga henne om hon ville ha dem... Jag som ändå tycker att jag är en medveten mamma, tog det så självklart att hon ville ha någonting rött, eller kanske rosa. Och absolut inte spindelmannen.


Fast det är svårt det där med hur man ska göra. Å ena sidan vill jag inte styra in mina barn i flick- och pojkfack. Men å andra sidan så måste man ju bejaka det de tycker om. Och är det nu så att man är flicka och gillar rosa glittertröjor så är det ju ingenting fel med det. Det är ju precis lika bra som pojkar med lastbilströjor. Ju.

Ibland blir debatten lite sned och handlar mer om att likrikta barnen. Och då menar man oftast att flickorna inte ska ha "tjejkläder". Men jag tycker att det handlar om att ge det "tjejiga" samma status som det "killiga".

Däremot är jag helt emot att kläder till flickor ibland görs så att det knappt går att leka i dem. Självklart ska man kunna röra armarna ordentligt, och inte behöva dra ner tröjan hela tiden för att den är för kort.

När min son var sådär fyra år valde han en färgglad tröja med paljetter på i en affär. Han tyckte att han var sååå fin i den. Men efter en dag på dagis hade han den aldrig mer på sej. Där hade de andra pojkarna sagt att det var en flicktröja!

måndag 17 november 2008

vad hade jag väntat mej?

Efter fredagens terapi tänkte jag att det är bäst att ta reda på vad som gäller med sjukskrivning och sådär, så jag ringde till min handläggare på FK.

Axplock från samtalet (FK är fetade):

- Efter nyår måste jag bedöma din arbetsförmåga utifrån hela arbetsmarknaden. Och eftersom du ju är högpresterande med höga krav på dej så skulle du ju kunna ha ett enkelt arbete som sortering där du kan jobba 7-16 och sedan släppa jobbet.
-Fast jag har begränsat mina studier och är noga med att bara plugga halvtid. Och jag hinner ju med, det är inte det. Utan det är ju återhämtningen.
- Jaha......

- Enligt socialstyrelsen ska du vara frisk från utmattningssymptomen nu.

- Om du inte blir berättigad till sjukpenning till våren så får du väl helt enkelt ta studielån.
- Ehhh, fast det är ju inte pengarna det handlar om, utan att jag måste vara sysselsatt på heltid för att inte hamna utanför systemet.

- Du får helt enkelt kontakta läkaren och så kanske du måste öka medicineringen så att du orkar med.

- Du hinner kanske återhämta dej under julledigheten. Ta inte på dej en massa utan tänk bara på dej själv.


Ja, vad ska man säga. Och då har jag ändå en handläggare som är av den bra sorten, och som själv haft utmattningsdepression. Av vad jag har förstått har hon dock inga barn. Jag tror ju att hon bara försökte ge goda råd, men det blev ju ganska fel...

Trots att jag visste svaret kunde jag inte låta bli att fråga om de inte tar hänsyn till familjesituationen när de beräknar återhämtningstiden. Med små barn blir det ju inte mycket återhämtning under kvällar och helger.

Frågan är vilket som är värst: en halvtidskurs till eller brottningsmatch mot FK halva våren, med alla frågetecken som det kommer att innebära.

Tyvärr glömde jag fråga om jag räknas som sjukskriven även om jag inte är berättigad till sjukpenning. Måste nog ringa igen om det.

Och så tyckte hon att det var konstigt av mitt gamla jobb att jag har halvtidssjukskrivningen kvar nu när jag har uppsägningslön. Det blir ju negativt för mej. Så det ska jag kolla med facket. Om jag orkar...

framtidsfundering

I fredags använde jag en stor del av terapitiden med att prata om nästa år. Ska jag dubbla insatsen nu när halvtiddstudier känns knackigt? Terapeuten stödde mej i uppfattningen att gå på magkänsla. Och enligt magen är jag inte redo för heltid.

Om man ska göra en lista på hur pålitlig magkänslan är blir utgången ändå att jag inte är redo.

I vågskålen för heltid ligger:
- mina CSN-dagar kommer inte att täcka mina studier, och om jag pluggar heltid kan jag ta ut 75% studier och täcka upp med föräldradagar på helgen.
- det är lättare att få ihop min utbildning om jag läser heltid till våren (jag läser fristående kurser)
- jag känner mej "dålig" som precis fixar en halvtidskurs. (Jag vet att man inte ska känna så, men jag känner så ändå.)
- jag vill!!!!!!!!!!

Det som talar för halvfartsstudier är bara magkänslan och att jag precis grejjar kursen jag går nu.

Fast det är ju så svårt att peka på vad det är. Det här sirapstillståndet som jag ständigt hamnar i.

lördag 15 november 2008

det stora flyttkalaset

Idag blir det storflytt.

Först ska alltså 6-åringen in i det minsta rummet och 3-åringen installeras i det största, som ligger bredvid köket.

Efter det ska lekrummet avskaffas och spisen, dockvrån m.m. ska in i 3-åringens rum. Lekrummet ligger i en vinkel på vardagsrummet, bredvid köket så där ska det bli matrum.

Vardagsrummet blir då stort och härligt, med en liten lekvrå (för lego och spel) och plats för nya fåtöljer framför spisen.

Ny datorhörna blir det i hallen.

Det blir nog en rolig dag. Ska bara se till att fokusera på en sak i taget och ta allt i lugn och ro.

fredag 14 november 2008

noll koll

Vår spontana storshopping på Ikea betalades med makens guldkort.
(Eftersom jag egentligen bara skulle köpa värmeljus, ju.)

När vi kom ut i bilen frågade jag hur mycket det kostade.
- Ingen aaaaning, svarade maken.

Så härligt ekonomiskt oansvariga vi var idag. Inte likt oss.
Min utmaning nu är att inte kika på kvittot, utan snällt vänta in fakturan.

helgstök

Ibland undrar jag hur jag tänker egentligen.

Det regnade och jag hade lovat dottern att hämta vid halv två idag. Alternativet att åka hem med ungarna, trycka i mellanmål och sedan packa in alla i bilen igen kändes lite jobbigt. Då fick jag den strålande ideén att ta en fika på Ikea innan sonen skulle på musikverkstad. (Jag skulle ju ändå dit någon dag och köpa värmeljus.)

Maken skulle hänga på och rätt som det var fann jag mej planerandes ett rumsbyte för döttrarna. Nu när vi ändå skulle till Ikea. Och trots makens varnande undring om jag verkligen skulle orka med detta i helgen hade vi ett par timmar senare bilen full av möbler till 6-åringen.

Fokus den här veckan har ju varit på att jag ska hejda mina impulser, och så drar jag iväg med värsta grejjen. Tänkte ju inte riktigt på alla prylar som skulle flyttas också...

Ikväll har vi monterat möbler och flyttat ut 3-åringens grejjer i hallen. I morgon blir det storstädning innan vi flyttar in.

Helt kasst var det iallafall inte. Jag föreslog inte att vi skulle måla om i rummen, fast det var nära...

Och barnen lär ju sysselsätta sig själva i helgen. De sover i sina nya rum redan i natt. Hur spännande som helst.

upp och hoppa, ligg inte och dra dej

Hela den här veckan har jag testat sonens förslag att jag ska gå upp tio minuter tidigare så att det inte blir så stressigt på morgonen (klok son...). Och det funkar faktiskt bra. Speciellt som jag inte har legat kvar i sängvärmen utan skuttat (hmmm) upp på stört.

Mindre stress på morgonen innebär ju mer krafter kvar till dagens roligheter.
En sån där sanning som man egentligen vet om, men som är så svår att ta till sig när man ligger där i sängen.

Dessutom sägs det att kaffe bara ger en liten kick och att man sedan blir tröttare än vad man var innan. Fast oftast tycker jag att det där koffeinruset är en förutsättning för att överhuvudtaget komma igång.

Att jag har svårt att somna när jag ätit sötsaker på kvällen är en sanning som jag faktiskt har tagit till mej och lever efter. Oftast prioriterar jag en god natts sömn framför lite smarrigt lösgodis, men inte alltid.

torsdag 13 november 2008

gnällig och trist

Just nu känner jag mej inte på G alls!

Jag kom igång med tentan i tisdags som planerat. Men jag var inte beredd på den stress (som av vissa kallas positiv) som överföll mej. Eller flow kanske det var. Hur som helst. Helt fokuserad och med bra tankar och ideér som ploppade upp hela tiden dök jag omkring i kurslitteraturen och bland internetsidor och fick ihop en helbra uppgift.

Så långt allt väl. Men jag orkar inte med den där stressen. Som ju egentligen inte är någon stress utan bara jag själv som går upp i varv när jag är jätteengagerad. Superhärligt egentligen. Men... Nu är jag helt utan ork.

Och tillråga på allt var döttrarna hemma igår. Inte för att de kräver så mycket sysselsättning men någon meditation blev det inte. När maken kom hem tänkte jag åka och handla, men det tog bara stopp. Jag orkade ingenting, så han fick handla och sedan komma hem och fixa middagen.

Den där sirapskänslan är så väldigt läskig!!! Och oförklarlig. Ibland känns det som inbillning. Men så är det ju inte.

De vanliga symptomen har också kommit som ett brev på posten. Spända käkar, tung sömn som ändå inte ger vila eftersom jag vaknar till korta perioder under natten m.m. Och den här gången dessutom huvudvärk som grädde på moset.

Nu går jag och lägger mej på spikmattan.

tisdag 11 november 2008

prestationsångest

Regn och rusk idag. Jag har bestämt mej för att börja med hemtentan, men det finns så mycket annat roligt också. Till och med städning känns lite lockande.

Lustigt det där. När vi fick tentan var jag jättesugen på att sätta igång, men bestämde mej för att vänta tills efter höstlovet. Och nu har min prestationsångest kommit ikapp mej, så det känns jättejobbigt.

Bara att ta ett djupt andetag och kasta mej ut. För jag vet ju att jag kan. Och att jag tycker att det är roligt. När jag väl börjar.

måndag 10 november 2008

morgonstund

Klockan ringde som vanligt vid 6.40. Upp och koka gröt, väcka ungar och köra morgonracet.

- Men mamma, sa sonen. Vi bestämde ju att du skulle gå upp tio minuter tidigare så att vi får längre tid på oss vid gröten.

"Glömde" visst det. Fast tio minuter kortare sömn gör nog ingen större skillnad. Egentligen.

celibat?

Jag var nära att ställa in besöket, men som tur var kunde man inte lämna meddelanden på telefonsvararen.

Anledningen till min nervositet var att jag bestämt mej för en hormonspiral och sedan ångrat mej...trodde jag... Lite katastroftänk helt enkelt. Men som den mogna kvinna jag ändå är bestämde jag mej för att ta tag i saken och möta min egen osäkerhet inför det här med hormoner. För vem är bättre insatt i det hela än min specialistgynekolog?

Det visade sej att jag var en svår nöt att knäcka. När man är ostabil i psyket är det inte bra med gulkroppshormon, som tydligen kan påverkar humöret negativt. I och med det gick hormonspiral, p-stav, p-spruta, minipiller och de flesta p-pillersorterna bort.

Kopparspiral ger ökad blödning, vilket inte känns som något alternativ eftersom jag har problem med järnvärdet.

Och eftersom jag börjat få besvär av gummit är det väl bara avhållsamhet kvar. Och sterilisering förstås, men det känns ju lite för definitivt nu när vi bara är 35.

Jag gick därifrån med ett p-pillerrecept som förhoppningsvis inte ska påverka humöret, men jag är väldigt skeptisk. Kanske ska vi investera i en P-dator istället.

söndag 9 november 2008

söndag morgon

Tre tjejer leker glatt.
En kusin och två systrar.

Och bara för att jag skrev det här så börjar de bråka.

fredag 7 november 2008

planer i helgen

6-åringen meddelade nyss glatt att inomhusfotbollen börjar i morgon. Så nu ser helgen ut såhär:

lördag:
f.m.: 6-åringens fotbollsträning
e.m.: 6-åringen på kalas
kväll: 6-åringens simskola (om hon orkar!!!!)

söndag:
f.m.: sonens fotbollsträning
lunch: 6-åringen på kalas
e.m.: hela familjen på kusinkalas

Dessutom ska mina brorsbarn sova över mellan lördag och söndag.

En riktig barnhelg med andra ord!
Måste komma ihåg att pausa och bara andas ibland.

trevlig utmaning

I veckans energirus ringde jag till en gammal vän som jag hör av alldeles för sällan men som ändå är en av de personer som jag har på min lista över människor som jag vill umgås mer med.

Ikväll är jag bjuden till henne på tjejmiddag. Vi blir fem tjejer och jag tror inte att jag har träffat någon av de andra tidigare. Jag ser fram emot en spännande kväll med nya bekantskaper.

Nu har jag verkligen en chans att vara den person som jag vill vara och inte vara den där pratiga typen bara för att jag inte vill verka blyg. Ikväll ska jag prata bara för att jag vill (vilket kan bli ganska mycket ändå).

lycka

Tre små yrväder kom farande
tvärs över gräsmattan.
Med utsträckta armar
och strålande ansikten.

Åh, vad jag älskar er!
Vilken lättnad!

Nu har jag haft det där fasade samtalet med personalavdelningen om mitt anställningsintyg. De ska lägga till de arbetsuppgifter om inte kommit med och helt ta bort informationen om min frånvaro (föräldraledighet och sjukskrivning). Jag behövde bara hänvisa till facket och avtalet och så var det inte mer med det.

Kom ihåg:
Det är ingen idé att gå och vara orolig i förväg.
Jag har förmågan att i nuet hantera problem när de dyker upp.

Nu går jag med lätta steg ut på min dagliga promenad!

snaggat

Nu har vi en igelkotte i familjen. Sonen klippte av sig allt hår i går och skulle promt ha stubb. Idag gnällde han när han var tvungen att ha mössa under hjämen. (Ja, något "straff" ska han väl ha när han inte gör som mamma vill ;) ). Fast han blev söt - lite sådär barnsligt utseende. Fast det säger jag förstås inte till honom!

6-åringen klippte topparna och 3,5-åringen bestämde att hon ville klippa lång lugg. Fast hon nöjde sej med att bara toppa och sedan vänta på utväxt. Tur det!

Alla tre fick blå färg i håret och var så nöjda så.

torsdag 6 november 2008

en förmiddag för att varva ner

Maken lämnade barnen så jag fick en lugn och skön start på dagen. Efter frukost gick jag på stavpromenad med Eva i den sköna höstmorgonskogen. En kopp kaffe och lite bokläsning och sedan en halvtimmes meditation på spikmattan, följt av lite allmänt slappande.

Så nu är jag lugn i kropp och tanke och redo att sätta mej en stund med mina studier. Gårdagens föreläsning om hälsoarbete var verkligen inspirerande och jag börjar bli mer och mer säker på att jag valt rätt väg.

onsdag 5 november 2008

deppigt

Det känns faktiskt riktigt skräpigt att det ska vara så svårt att få vardagen att funka!

Men med tre barn och allt vad det innebär av rutiner, skolgång, läxor och fritidsaktiviteter så är det kanske inte så konstigt att det tar tid.

kaffet och framtiden

Nu har jag känt efter lite vad det är som stressar mej för tillfället.

Kaffet har åter tagit makten över vardagen och jag känner att jag måste klämma in två muggar kaffe per dag. Åh, att det ska vara så svårt!!! Men jag har kommit på att mitt kaffeberoende hänger ihop med min järnbrist. När blodvärdet dippar kommer kaffesuget.

Och så är jag stressad över vårterminens studier. Nu pluggar jag halvtid och är sjukskriven halvtid, vilket känns ganska lagom. Efter nyår trodde min handläggare på FK att jag inte får någon sjukersättning eftersom jag varit sjukskriven så länge. Så jag har ställt in mej på att studera och nu känns det som ett stort krav. Jag måste kolla upp om jag räknas som sjukskriven i "välfärdssystemen" även om jag inte får någon ersättning för det. För pengarna klarar vi oss utan.

Förnuftet säger mej att jag kommer att fixa heltidsstudier och att det är bra för mej att vara sysselsatt. Magkänslan vill dock inte riktigt hänga med på det resonemanget. Det är ju ganska kämpigt för mej att få till vardagen som det är nu. En kurs till med allt vad det innebär kanske blir för mycket. Jag har ju bestämt mej för att gå på magkänslan, men det stressar mej ändå att tiden tickar på och det snart är dax för samtal med läkaren om ev. förlängd sjukskrivning.

spik i ryggen

Igår fick jag hem min spikmatta, så idag blev det liggande meditation. Skönt och avslappnande, men nästa gång ska jag se till att jag har mer tid hemma efteråt.

äntligen!

Nu är jag fin i håret igen.
Den senaste tiden har det varit väldigt svårskött och risigt men det har inte riktigt varit läge att boka in en tid.

Imorgon ska jag dit igen. Då ska alla mina barn bli fina i håret. Sonens hår har blivit långt och fint men nu vill han klippa det riktigt kort. Snyft, tycker jag. Och både hans och min lillasyster instämmer. Han är såååå fin i sitt hår!

Men han får ju såklart bestämma själv.

temakväll på fyran

Först är det Äntligen hemma och efter det sänds House.
Är det någon som har försökt vara rolig?

I så fall lyckades det för jag skrattade gott hela kvällen. (Att tablån har sett ut så i ett par års tid låtsas jag inte om.)

Jag struntade i föreläsningen igår och stannade hemma framför brasan istället. Ett klokt val tror jag.

tisdag 4 november 2008

undrar sa flundran...

...varför det inte är okej att gå på zonterapi när det inte har funnits några invändningar mot att kombinera KBT:n med

- meditation för att lugna tankarna
- järntabletter mot järnbristen
- antidepressiv medicin mot panikångesten
- mindfulness mot katastroftänk och grubblande
- promenader för att förbränna stresshormoner

Jag bara undrar....

jobbetyget

Jag har nog inte pratat mer om mitt jobbetyg efter mitt första inlägg om det, men det är något som verkligen har stört mej.

Jag har pratat med Trygghetsrådet och de tycker absolut inte att det är okej att sjukskrivningstiden står med. Dessutom ringde jag till facket och facksnubben fick ett litet utbrott och tyckte att det var det j-ligaste han hört!

Så nu ska jag prata med personaltjejen om det. Trubblet är dock att hon inte inväntade mitt svar. Förra måndagen damp det ner ett intyg i brevlådan signerat av min f.d. chef. Eftersom han tidigare "trakasserat" mej så är situationen från början ganska spänd.

Personaltjejen går inte att få tag på så jag går ständigt omkring med en nervös klump i magen. Nu har jag tagit tag i det och mailade henne att vi får boka en telefontid.

friskvårdsterapi 081104

Från hjärnskrynklaren åkte jag direkt till zonterapeuten. Jag trodde att det skulle vara helt okej men jag kände att jag hade svårt att koppla ifrån terapisnacket under zonterapin.

Jag frågade om järnbristen och om det kunde vara obalansen och stressen som gjorde att jag inte tog upp järnet, och det var vad hon också trodde att det berodde på. Skönt att få det bekräftat!

Dessutom tog jag upp mina planer på att sätta in hormonspiral. Eftersom hon ofta snackar om hormonobalans så kände jag att hon kanske skulle ha synpunkter på det. Och om hon hade!!!! Hon avrådde bestämt från att mixtra med mer hormoner i kroppen, speciellt som jag har hormonpåverkade mellanblödningar vid ägglossning. Vad kroppen behöver är lugn och ro för att komma i balans.

Hmm....frågan är hur jag gör nu. Kondom känns inte så kul längre och jag börjar få allergiliknande reaktioner vid frekvent användning. Hormoner verkar ju inte vara aktuellt, så vad finns då kvar? Pessar kanske? Jag får nog ta mej ett allvarligt snack med gynekologen på måndag.

terapi 081104

Skolan
Grupparbetena har varit väldigt stressande för mej eftersom en av gruppdeltagarna inte jobbar på samma sätt som vi andra två, eller med andra ord så har hon svårt att få saker gjorda. Varje gång får vi vänta in henne och hinner inte med den gruppdiskussion som vi skulle vilja ha när allt är sammanställt.

Trots att jag hade föresatt mej att inte gå in i min gamla styrande roll och ta över så har det ändå blivit så att jag gjort det. Jag har jagat på, gjort mer än de andra, skrivit rapporten när vi diskuterat på internet, allt för att försöka minska min egen stress. Förra terapigången insåg jag att jag är tillbaka i gamla mönster och fallit offer för min perfektionism och mitt kontrollbehov IGEN.

Strategi:
- Turas om i gruppen att ha det övergripande ansvaret för sammanställning och inlämning.
- Göra min andel och inte mer.
- Inse att det inte är hela världen om vi lämnar in för sent eller om vi får komplettera!

Nu har vi inga fler grupparbeten den här terminen så jag får komma igen med nya tag till våren.

Energi
Nu är jag sådär fladdrig och på väg upp i en jättelik energivåg igen. Det hela började med att jag såg annonsen om ett föredrag som jag gärna vill gå på. Och stärktes av att jag tog mej för att ringa vännen som jag lovat att kontakta sedan i somras, med påföljd att jag blev ditbjuden på tjejmiddag på fredag. Jättekul! Idag passade jag på att boka klipptid till mej och barnen. Samt gyn.tid på måndag. Och sedan lyckades jag fånga mej själv. Jag uppmärksammar mej själv tidigare och tidigare, men ändå känns det jobbigt att det ska bli så här hela tiden!!!! Så det pratade vi om idag också.

Återhämtning
Målet är att jag ska meditera varje dag. Sittande eller liggande spelar ingen roll, bara jag gör det!

Terapifrekvens
Vi hann inte med något jobb med boken idag heller, och jag hann inte diskutera jobbet som jag tänkt heller. Så nu ska vi gå tillbaka till att träffas varje vecka. Jag tyckte att jag mådde bra och hade flyt i vardagen, men nu känns det inte alls lika säkert längre.

Zonterapi
När vi pratade om meditationen berättade jag att jag går på zonterapi. Jag såg att han reagerade starkt på detta och fick till svar att han var skeptisk till zonterapi och dessutom inte tyckte att det är bra att jag ägnar mej åt andra saker när jag går i terapi hos honom. För då kan vi inte utvärdera på rätt sätt. Fast sedan fick jag hans godkännande (oh, jag bockar och bugar...) bara jag stannar vid det och inte flummar ut i homeopati, New Age eller något annat flummigt.

"Ta dej i brasan", tänkte jag. För mej är det viktigaste att jag mår bra och om det är hans terapi eller någonting annat som står för förbättringen spelar ingen roll. Dessutom känns det lite märkligt att han varnar för flum när han är en hängiven förespråkare av meditation och yoga. Och även utövar det aktivt. Samt har någon religiös tro, förmodligen åt det buddistiska hållet. Varför skulle zonterapi vara flummigare än det?

sju spännande saker - sannolikt sanna

Jag har nyligen för första gången slutat läsa mitt i en bok utan att ha för avsikt att fortsätta senare. Boken var Torbjörn Flygts Himmel, och jag tog mej igenom hundra sidor innan jag la av. Fast först frågade jag bibliotikarien om en recension, vilket slutade med att jag gick hem med en annan av hans böcker under armen.

I min torktumlare finns det alltid två tennisbollar eftersom jag endast torktumlar kuddar och annat som ska återta sitt fluffiga tillstånd.

Min allra käraste lillasyster har en jättefin blogg .

Om mina barn inte hetat det de heter eller varit av motsatt kön (och jag fått bestämma alldeles själv) så skulle de heta Love/Ellinor, Villemo/?(tur att det blev en tjej) och Kerstin/Olof.

Om min mamma hade fått bestämma hade jag hetat Johanna. Under hela min uppväxt var jag lite småsur på pappa eftersom jag inte tyckte så bra om namnet som jag fick.

Jag köper bara värmeljus på Ikea. Nu lever vi i möker tills jag får ett ryck och åker dit.

Nio gånger av tio bjuder jag fikasugna kompisar på paj. Den tionde gången blir det med största sannolikhet någonting sockerkaksbaserat. Anledningen är att jag har receptet i huvudet och inte orkar ta fram kokboken. (Gör maken fikat blir det kladdkaka.)



Den här utmaningen fick jag av Isprinsessan.
Uppgiften är följande:* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa* Utmana 7 andra i slutet av inlägget och länka till dem* Lämna en kommentar i deras blogg om att de har blivit utmanade.


Jag länkar i min tur vidare till Maria , Maria och Maria. Vida och Vindensmelodi. Turkos soffa och Tanketroll.

godag

Idag blir det en tänka-på-mej-själv-dag.
Förmiddagsmys i soffan.
Efter lunch blir det ett besök hos min terapeut. Och sedan ska jag direkt på zonterapi.

Om jag känner för det i kväll så ska jag på en intressant föreläsning. Jag får se hur det blir. Magkänslan får bestämma.

gärna hjärna och järn

Min läkare ringde igårkväll. Trots att jag har ätit järntabletter har jag järnbrist igen. Och trots att alla andra prover är bra så känns det lite läskigt... Fast jag har bestämt mej för att det är stressrelaterat.

Förhoppningsvis försvinner mensen med den där hormonspiralen som jag fortfarande inte har bokat tid för, och då borde järnvärdet bli bättre.

Med hjärnbristen är det inte lika illa. Jag har fått lite bättre komihåg tycker jag. Skönt! Minns när jag stod framför bankomaten och inte visste hur man gjorde med kortet... något att skratta åt så här efteråt.


(Skönt ändå att det är järnvärdet som spökar - jag tyckte att jag började få tendens till panikattacker igen, men det var nog bara vanlig yrsel.)

måndag 3 november 2008

egen stil

När det gäller mina barn väljer jag mina strider. Så de har från början fått välja kläder själva när de har velat det. (Bara det är säsongsanpassat.) 6-åriga dottern har fått en fantastiskt fin och personlig stil - vilket ju är jättekul.

Lillasyster 3-åringen har också en egen stil som oftast innebär lager på lager.
Idag hade hon på sej:
- vitt linne
- boxershorts (hon älskar de gamla ärvda L&B-boxisarna)
- röda joggingbyxor
- röd kjol med volanger
- ärmlös brun Pippi-klänning
- röd långärmad tröja
- en rosa strumpa med glitter på
- en lila strumpa - eftersom hon inte hittade maken till den rosa.

Mycket tvätt blir det...

söndag 2 november 2008

fulladdad

Hemma igen efter en härlig vecka som avslutades med en kanondag! Solen sken och vi åkte på utflykt till stranden. Gick omkring i ett par timmar och utforskade omgivningen tillsammans med barnen och bakom kameran. Eftersom maken också har tagit upp sitt gamla fotointresse så får vi numera turas om lite, fast vi har tack och lov varsin kamera.

Vi har haft en vecka i balans.
Mellan vila och aktivitet,
inne och ute,
hemma och på äventyr,
gemenskap och stunder för oss själva.

Lövräfsning, promenader i skog och på alvar, kurragömma i skymningen, tända ljus och brasvärme, spelkvällar vid köksbordet, legobyggen, akvarellmålning och annat härligt och roligt.

Jag tror att vi allihopa hade kunnat tänka oss att stanna en vecka till.

En av mina bästa stunder var när jag och sonen byggde med lego och jag helt plötsligt upptäckte att det hade gått över en timme! Jag minns inte när jag senast kunde sitta så fokuserad tillsammans med barnen. Och så har jag målat. Och äntligen börjat fylla min glad-bok med innehåll. Åt fanders med prestationsångesten. Jag gör som jag vill och det blir så bra så (och annars kan jag stå ut med det också...).

Jag har ägnat en del tid åt bokläsning. Maken har fastnat för ljudböcker så vi har suttit tillsammans med näsan/öronen i varsin bok ganska ofta. Mysigt, fast ändå inte riktigt samma gemenskap som om båda läser. Mest har det blivit omläsning. Jag märker att jag har börjat ramla tillbaka i mina gamla tankespår så jag läser om de böcker som fick mej att börja ifrågasätta och tänka om. Jag hittar så mycket nytt i böckerna, och det tar jag som ett tecken på att jag kommit en bra bit längre än när jag läste dem sist.

Boktips och lite foton kommer senare.

(Allt var såklart inte toppen hela tiden. Sonen kan verkligen gå mej på nerverna. När han blir trött och överstimulerad kan han inte dra sej undan ett tag utan börjar bråka och leva ut. Och ofta blir det ett kortsiktigt tänkande med en massa ilska istället för att sätta sej ett par minuter och få honom aktiverad med något lugnt. Och 3,5-åringen har verkligen sin egen vilja. Och...)