söndag 2 november 2008

fulladdad

Hemma igen efter en härlig vecka som avslutades med en kanondag! Solen sken och vi åkte på utflykt till stranden. Gick omkring i ett par timmar och utforskade omgivningen tillsammans med barnen och bakom kameran. Eftersom maken också har tagit upp sitt gamla fotointresse så får vi numera turas om lite, fast vi har tack och lov varsin kamera.

Vi har haft en vecka i balans.
Mellan vila och aktivitet,
inne och ute,
hemma och på äventyr,
gemenskap och stunder för oss själva.

Lövräfsning, promenader i skog och på alvar, kurragömma i skymningen, tända ljus och brasvärme, spelkvällar vid köksbordet, legobyggen, akvarellmålning och annat härligt och roligt.

Jag tror att vi allihopa hade kunnat tänka oss att stanna en vecka till.

En av mina bästa stunder var när jag och sonen byggde med lego och jag helt plötsligt upptäckte att det hade gått över en timme! Jag minns inte när jag senast kunde sitta så fokuserad tillsammans med barnen. Och så har jag målat. Och äntligen börjat fylla min glad-bok med innehåll. Åt fanders med prestationsångesten. Jag gör som jag vill och det blir så bra så (och annars kan jag stå ut med det också...).

Jag har ägnat en del tid åt bokläsning. Maken har fastnat för ljudböcker så vi har suttit tillsammans med näsan/öronen i varsin bok ganska ofta. Mysigt, fast ändå inte riktigt samma gemenskap som om båda läser. Mest har det blivit omläsning. Jag märker att jag har börjat ramla tillbaka i mina gamla tankespår så jag läser om de böcker som fick mej att börja ifrågasätta och tänka om. Jag hittar så mycket nytt i böckerna, och det tar jag som ett tecken på att jag kommit en bra bit längre än när jag läste dem sist.

Boktips och lite foton kommer senare.

(Allt var såklart inte toppen hela tiden. Sonen kan verkligen gå mej på nerverna. När han blir trött och överstimulerad kan han inte dra sej undan ett tag utan börjar bråka och leva ut. Och ofta blir det ett kortsiktigt tänkande med en massa ilska istället för att sätta sej ett par minuter och få honom aktiverad med något lugnt. Och 3,5-åringen har verkligen sin egen vilja. Och...)

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja, vad skönt att åka bort,,,det skulle jag också behöva ;-) Bort på en riktig spahelg,,,på Selma Lagerlöf gården kanske :-)

Kramar