det var en gång en flicka...

Det var en gång en flicka som inte ville gå till skolan.
Det var dagen då fredagsshowen skulle gå av stapeln.
I en hel vecka hade de övat.
De skulle dansa till Zlatan-låten. Flickan tog med sig sin CD-skiva.
Fotbollkläder var given utstyrsel.

Men så blev det morgon. Och då var det inte lika roligt längre.
Efter ett långt prat med mamma. (Som stördes av att storebrorsan hoppade omkring och skrek "Syrran har scenskräck, nanananana")
Och med ett löfte från pappan att de skulle prata med fröken tillsammans.
Så cyklade hon iväg.

Jag undrar hur det gick!!!

sviterna efter 80-talets hälsokampanjer

Jag gick på högstadiet under masskampanjernas årtionde. Det var non-smoking generation, non-fighting generation, rör inte min kompis (mobbing), mjölk ger starka ben, aidskampanjen och säkert ännu fler.

Alla kampanjerna var riktade mot undomar, så det fanns ingen fredad zon. Skolan, tidningar, tv, reklampelare, bussarna... överallt bankades budskapen in.

Och det var ju inget fel med budskapen. Men jag ställer mej frågande till att ständigt överösa människor med pekpinnar om vad som är rätt beteende. Jag har alltid haft hög moral och var "välanpassad" (ett starkt över-jag som Freud skulle ha sagt) och jag är säker på att det här har påverkat mej negativt. Genom att ständigt matas med beteendebudskap begränsades min frihet att tänka själv. I många fall var det ju ren skräckpropaganda. Och det gick ju inte att värja sej, för kampanjerna hade ju rätt.

Jag har också uppmärksammat att jag har väldigt svårt att förstå människor som börjar röka, som inte använder kondom o.s.v. Men senare generationer har ju inte blivit "hjärntvättade" på samma sätt som vi blev. Och alla var väl inte lika mottagliga som jag var.

Jag röker inte, slåss inte, mobbar inte och har säkert sex. Så visst var det lyckat ur samhällsperspektiv. Men jag som individ har fått betala ett alltför högt pris. (Och jag hade säkerligen inte börjat slåss eller röka utan kampanjerna heller.)

utmaning!

Om en vecka ska jag åka tåg!!!!

Eva frågade om jag ville följa med på en föreläsning i grannstaden, och visst vill jag det. Biljetterna bokade hon på stört så att jag inte skulle hinna ändra mej.

Pirrigt men roligt!

Och en lagom start på tågåkandet. Målet är att åka ensam till Stockholm i sommar :)

skillnaden mellan lycka och njutning

Det bidde ingen glass igår. Inspirerad av Dalai Lama lät jag glassen vara.
Nu ska jag gå ner i vikt utan måsten och dåligt samvete. Bantning i munktappning.

På kylskåpet sitter det en lapp. Och i min hjärna håller budskapet på att etsa sig fast:

Kommer det här att göra mej lycklig?

Ofta blandar vi ihop lycka och njutning. Men skillnaden är stor.
Njutning är ett kortvarigt välbehag. Som dessutom kan leda oss bort från lyckan.

Om vi tar den där glassen som exempel:
Skulle den göra mej lycklig?
Medan jag åt den skulle jag i bästa fall njuta av den (om jag inte bara glufsade i mej den med uppmärksamheten någon annanstans). Men jag skulle knappt ha svalt den sista munsbiten förrän samvetet knackat på. Och ångern.

Så svaret är nej. Den skulle inte göra mej lycklig. För den där glassen går helt emot mitt mål att bli åtminstone några kilo lättare i vår.

Jag har använt den här frågan sedan i fredags. Den funkar verkligen! Jag köpte inget lördagsgodis till mej (bara till barnen), vi åt popcorn istället för ostbollar till melodifestivalen, jag köpte ingen choklad trots att jag var menssugen. (Fast det var ett gränsfall - för jag är säker på att det finns tillfällen när choklad definitivt kan göra mej en aning lyckligare.)

Däremot mumsade jag utan dåligt samvete i mej en stor semla i måndags. För finns det något mysigare än en fika med tjejgänget?

Dalai Lama själv använder frågan t.ex. när han är i shoppingcenter. Det finns mycket fina saker, men de skulle inte göra honom lyckligare eftersom han har det han behöver. Han berättar om det och mycket mer i boken Lycka!

dilemma

För trött för att göra någonting.
För trött för att göra ingenting.
För tidigt för sängen.

Och maken är inte hemma.
Den där glassen i frysen känns väldigt lockande.
Äta är man aldrig för trött för.

morgonkaffe

En kaffestund medan jag väntar in mormor som ska vara barnvakt idag. Sonen är betydligt piggare i dag och sitter nu och räknar matte. Och igår eftermiddag bråkade han med systrarna, så nog är han på bättringsvägen.

Igår fick jag chans att utöka mitt levnadsutrymme igen. När jag skulle åka iväg till kompisen i stan hade det frusit på så pass att jag fick skrapa rutorna. Men jag körde iväg utan några betänkligheter på glashala gator (som när det kom till kritan fortfarande var blöta). Dessutom var jag inte säker på att jag hade mobiltelefonen med mej. I stan fick jag stanna för tåget och det har jag inte gjort sedan jag exponeringstränade för nästan två år sedan. Så det blev lite nervöst, mest för att jag inte visste hur jag skulle reagera.

Efter en trevlig semmelfika bar det av hemåt igen. Nu på hala vägar, men det bekymrade mej faktiskt inte.

Tänk vad tankarna sitter hårt. När jag kommer in i en "gammal" men ovanlig, situation ploppar det upp tankar som jag i vardagssituationer inte sett till på länge, länge.

bokrean stundar!

Imorgon börjar bokrean. Jag har förhandsbokat det mesta, men naturligtvis vill jag uppleva det live också. En av älvböckerna som jag beställt till dottern var slut i lager, så den måste jag jaga rätt på. Eller måste och måste. Jag kan ju alltid köpa den till ordinarie pris efter rean!

Min föreläsning börjar vid 9, så jag hade tänkt åka till Coop på morgonen. Där brukar de bjuda på frukost på bokreans första dag. Blev lite besviken när jag läste att de i år bjuder på kaffe och semla kl 8-11. Vem är sugen på semla vid den tiden????

töväder

Nu smälter snön bort. Blir det minusgrader i natt så lär det vara halt i morgon. Men maken kan ta bilen, för sonen är fortfarande febrig. Och kräkts lite har han också gjort (jättekonstigt för han fick behålla det han åt igår). Så tjejerna får också vara hemma imorgon.

Jag räknar kallt med att det är sjukt på tisdag också, så jag har redan bokat mamma som barnvakt. Jag har första föreläsningen på nya kursen och maken ska på ett viktigt, spännande möte.

Mildväder är roligt. Vi har varit ute och byggt snöborg i stora snöhögen. 6-åringen var ute i flera timmar och gick motvilligt in när vi skulle äta.

Idag hittade vi sonens klassmaskot i hans ryggsäck. Sonen hade fått i uppdrag att ta hand om honom över sportlovet. Andra barn brukar ha fotat honom i alla möjliga situationer, men hos oss låg han bortglömd i en väska. Jag känner ett stygn av dåligt samvete faktiskt...

recept (?)

I min hjärna snurrar tankar om lycka.
Återkommer när snurret har saktat ner.

Dalai Lama
Kay Pollak
Stefan Klein
en gnutta Steven Hayes
och till sist en klick Iris Johansson.
Blandas i mitt huvud.

Serveras på silverfat.

dagens känsla

Livet

är ett

äventyr!

näääää.....

Jag vaknade av att telefonen ringde. Det var sonen som ville berätta att han är sjuk. I natt vaknade han med hög feber, och kräkts hade han också gjort.

Buhuuhuuu...jag som sett fram emot kvällens middag hos goda vänner. Vi har inte haft någon frisk helg hittills i år. När ska det här eländet gå över??????!!!!

studietankar

Målet med mina studier är:
- att få en utbildning som jag kan använda för att jobba med människors hälsa
- personlig utveckling i form av ökad kunskap, självinsikt och nya tankar
- att ha roligt!

När jag studerade till maskiningenjör hade jag fokus på examensbeviset. Och jag märker att flera av mina kursare nu tänker mest på betyg och att slippa lägga ner så mycket tid på studierna.

Den här tentan har jag ju tjatat om i en vecka nu och det beror på att jag skriver den så att alla mina mål uppfylls. Jag känner inte tentan som ett måste utan som någonting roligt. För att undvika att det blir ett måste har jag börjat i god tid, och har hellre fritt några dagar i slutet än några dagar i början. Jag har gjort en till två frågor om dagen och så sover jag på det. Vilket har medfört att jag flera dagar har vaknat med nya tankar om ämnet. Jag vinkar uppgifterna så att det känns meningsfullt och roligt, och är inte så bekymrad över hur läraren kommer att ställa sig till det.

På det här sättet upplever jag att jag lär mej mycket mer än om jag hade suttit och pressat ur mej alla svar på en gång. Och jag uppfyller alla mina uppställda mål, vilket känns bra.

Dessutom övar jag dagligen på att släppa taget. Jag bestämmer när jag ska jobba med tentan och däremellan tänker jag inte på den. Jag har bestämt mej för att inte gå tillbaka till gamla frågor eftersom jag gjort så gott jag kunnat - mitt kontrollbehov och mina perfektionistiska tendenser utmanas därmed.

"mamma ringer doktorn och doktorn svarar...."

Igår hade jag avstämningssamtal med min läkare per telefon. Det kändes härligt att få berätta om hur bra mitt nya liv går. Och att jag gradvis ökar aktiviteten i livet.

Vi talade om utfasning av antidepressiv medicin och jag känner ingen brådska. Jag har inga biverkningar (mer än trötthet) och jag mår bra med medicinen. Dock vill jag ju förstås bli fri så småningom. Och gärna minska dosen för att se om jag blir piggare. Så nu har vi bestämt så här:

I början på mars minskar jag från 40 mg till 30 mg (för visst ska det vara soligt då?!!!!). Den minskningen ska inte innebära några utfasningssymptom.
I juni görs en avstämning med läkaren. Och sedan trappar jag ner ytterligare.
Jag har bestämt mej för att jobba med målbilder för att få en positiv känsla och fokus på mitt härliga liv som kemiskt oberoende.

Någon som har ett tips på en positiv målbild för att sluta med antidep?
Det ska ju inte innehålla några negationer och därmed inte medicin, oberoende, sluta o.s.v.

Distanskursen som jag går (ska få ett eget inlägg, det är ju flera av er som har frågat om den) har detta med målbilder som ett moment, så det känns verkligen lägligt att jag började kursen just nu.

alldeles ensam

Tyst och tomt!

Maken tog med sig barnen och åkte till sommarstugan. Han tyckte att jag skulle få ett par dagar för mej själv (visserligen tillsammans med tentan - fast den är nästan klar). Jag tar tillvara på tiden och njuter. Men det blir ändå konstigt tyst framåt eftermiddagen.

Men som sonen sa. Det är bara en hel dag för de åkte idag och kommer hem på lördag. Och jag har Coca Cola och Stampe som sängsällskap (en jätteelefant och en jättekanin). Det känns tryggt!

Jag ser fram emot en lååång sovmorgon imorgon. Och en härligt slapp dag!
Lägger saknaden under huvudkudden och sover gott.

God natt!

tankar om ångest

"Om vi överhuvudtaget lyckades bli fria från all ångest, skulle det innebära att vi berövades den mest konstruktiva och stimulerande kraften i vårt liv och för vår överlevnad.

Psykisk hälsa är att leva utan förlamande ångest, att leva med normal ångest som en energikälla, en livgivande och livsstegrande kraft."

Rollo May


Jag har märkt att jag blivit så rädd för allt vad ångest heter att jag tycker att allt som inte är helt ångestfritt är besvärande. Förmodligen för att jag ser varje ångestkänsla som första steget mot den förlamande panikångesten. Men...:

Ångest är normalt. Alla människor känner ångest.
Ångest kan vara någonting positivt. Ångest är en signal om att någonting är fel och en kraft som möjliggör förändring.

mastordont

Felstavning - och det i rubriken.
Perfekta jag ryyyyser!

Guldstjärna till mej för att jag inte ändrade det när jag såg det.
Ett stavfel säger ju ingenting om mej.

mastordontdag

Idag är det redovisningsdax i skolan. Var och en ska hålla en halvtimmes föredrag om sitt ämne. Typiskt nog är jag sist. Vilket innebär att jag ska vara pigg i huvudet efter fyra timmars lyssnande.

Jag får se det som en bra övning i att släppa kontrollen. Med en halvseg hjärna kan det bli lite hur som helst, men det är okej. Turligt nog är det ett ämne som ligger mej varmt om hjärtat. Jag ska prata om ACT-terapi ("Sluta grubbla börja leva"), medveten närvaro och acceptans.

Nervös? Njäe, bara för det tekniska. Jag har presentationsbilderna på USB-minne och det känns lite läskigt, tycker jag. Med en främmande dator och så. Själva presentationen känns bara rolig (förutom att jag har så sent startnummer).

Ett tag övervägde jag att skriva ut bilderna på OH, så att jag skulle ha full koll...

housedax

I kväll börjar nya avsnitt med House på fyran.
Vi laddar som vanligt med cashewnötter och apelsiner.

huset fullt!

Maken är hemma med febersjuk dotter, och det är ju sportlov så storasyskonen är också hemma. Nu ska de göra playdo-lera. Första gången för maken :)

Själv ska jag ägna dagen åt Freud. Har försummat den gubben lite hittills. För att göra det hela lite roligare ska jag mindmappa honom på en gammal tapet.

Och som rast blir det utelek med de stora barnen.

kallt och sjukt

Minstingen har feber igen. Det är tredje gången i år. Hon kom in från pulkabacken och gick direkt och la sig i soffan under ett par filtar. Sedan var hon trött och gnällig hela dagen. Stackarn! Dock har hon ett glatt humör och sitter nu och pärlar i köket samtidigt som hon sjunger.

Nu har vi vinter på riktigt. Många minusgrader och mycket snö. Det blir dock inte mycket uteaktiviteter idag. Sonen ska spela fotbollsmatch och efter lunch ska vi på teater. Och så har jag ju min tenta.

....färdiga ... GÅ

Igårkväll damp tentan ner i mailboxen. Idag sätter jag igång. Tanken var att jobba på nu i helgen så att barnen skulle kunna vara lite lediga på sportlovet. Men nu inser jag att även ett godkänt kräver väldigt mycket tid.

Solen strålar, det är några minusgrader och snön ligger gnistrande vit. Riktig vinter, som jag har längtat så efter! Toppen med fint väder så att jag inte sitter inne med näsan i böckerna hela dagen.

hjärtans dag

Fast man är liten är man minst lika viktig
som en stor.

Lilla tjejen fick en Allahjärtansdagstulpan tillsammans med ett fint budskap av dagispersonalen.

bloggtankar

Marias betraktelser funderar över sitt bloggande, och även Tanketrollet har bloggtankar. Så då kunde ju inte jag låta bli att tänka tillbaka på varför jag började blogga, och hur jag tänker om min blogg.

Jag hade länge smygläst andras bloggar, men inte haft en tanke på att börja själv. När jag mådde som sämst så kände jag att jag behövde skriva. Jag fick min första dagbok när jag var 7 år och sedan skrev jag regelbundet tills jag blev sambo. Den här gången kändes det dock bättre att använda datorn. Och så tänkte jag att om jag skriver i ett worddokument så ligger alla tankar huller om buller. I en blogg kan man sortera och lättare gå tillbaka och läsa. Så det var främst därför jag valde bloggformen.

När jag väl hade min blogg kände jag att jag ville dela med mig av mina erfarenheter eftersom jag själv följt ett par panikångest-bloggar som gett mej mycket. Jag bestämde mej också för att vara anonym så att jag skulle kunna skriva precis vad som helst. Och så skulle jag skriva bara för min egen skull.

I maj har jag bloggat i två år och jag har aldrig ångrat att jag börjat. Alla bloggvänner och fina kommentarer blev en bonus som jag inte hade räknat med. Jag skriver fortfarande bara för mej själv och det viktigaste nu är att hålla skrivandet igång. Så jag blandar vardagsbetraktelser med tankar som det faller sig.

Jag är väldigt glad att jag började blogga för jag tror att bloggen gör att jag fortsätter utvecklas som människa, och det är också skönt i perioder när allt känns tungt att gå tillbaka och se vad som faktiskt har hänt på två år. Och så alla medbloggare förstås!

Ni slipper nog inte mej än på länge ;-)

äntligen!!!!

Nu har vi också snö! Hoppas att den inte försvinner på en gång, utan att vi hinner leka i den också. Nästa vecka är det sportlov här och det vore ju toppen med snö då.

Om en stund ska jag knata iväg till dagis på föräldrafika.
Trevlig avbrott på studierna. (Imorgon får vi hemtentan, så jag vill ha inlämningsuppgifterna klara tills dess.)

inställd terapi

Min terapeut går här hemma under namnet prat-Lasse. I måndags fick jag veta att han är sjukskriven februari ut. Det blir sex veckors uppehåll, men det är inte mycket att göra åt.

När jag berättade för familjen att prat-Lasse är sjukskriven började barnens frågor om varför han var sjuk o.s.v.

Jag fick då ge mej in i en förklaring som jag inte är helt säker på att de fattade. För trots att jag har gått hos honom i 2,5 år så känner jag ju inte honom. Mycket märkligt för ett litet barn, kan jag tänka.

Men när jag funderade vidare så är det ju lika märkligt för mej. Prat-Lasse bor i samma samhälle som jag, har ungarna i samma skola och sonen tränar fotboll tillsammans med min son. Med andra ord så stöter jag på honom då och då. Och då blir det ju lite märkligt, för jag är ju bara hans jobb. För att det ska kännas naturligt har jag delat upp honom i två, en psykologdel och en föräldradel. Så slipper jag känna mej som ett "psykfall" när jag ser honom.

Idag ska jag försöka komma ihåg att ringa och boka läkartid. Dags för uppföljningssamtal. Jag har tänkt sänka medicindosen till 20 mg i vår, så jag ska prata med henne om det. Jag tycker att det känns skönt att trappa ner samtidigt som jag går i terapin, så får jag lite extra stöd.

att leva efter det man tror på

Det här med att jag följer det jag tror på irriterar en del människor.

Ta till exempel när vi skulle gifta oss, min älskade och jag.

För det första så tror jag inte på gud (inte i kristen tappning iallafall) och därför kändes det otänkbart att gifta sig i kyrkan. (En gång (som blev tre) gick jag emot det här och det var när vi skulle döpa min son. Pappa och mormor hade precis dött och jag kände att det inte var läge att hoppa över dopet eftersom min mamma tyckte att det var viktigt.)

För det andra så vill jag helst hålla det jag lovar och jag försöker att inte lova saker som jag anser att jag kan hålla. Så att stå i kyrkan och lova att älska min make tills dess döden skiljer åt oss kändes helt fel. Det kan man ju inte lova.

Så det blev en borgerlig vigsel.

Och det är ju egentligen märkligt att man bara genom de val man gör kan provocera andra människor. Det skulle aldrig falla mig in att döma andra, utan alla har ju sina värderingar. Bara för att jag inte gör likadant som andra betyder ju inte det att jag har några åsikter om deras val.

alla människors lika värde

Jag fortsätter mitt sökande efter mina grundläggande värderingar, och nu fick jag syn på en som jag haft alldeles framför näsan:

Alla människors lika värde.

För mej har den här värderingen inneburit att jag redan som ung bestämde mej för att inte "skaffa barn" om jag inte var beredd att välkomna det barn som var menat att födas. Det har aldrig varit aktuellt för mej att göra något nupp-test, eftersom jag inte skulle valt att bli gravid om jag inte haft plats för just det barnet.

För jag anser att om jag vill ha ett samhälle där varje individ är unik och har sin rättmätiga plats, så kan jag inte tänka att "alla andra" ska, utan ta mitt ansvar och leva efter det jag värdesätter.

Den här värderingen gör också att jag tycker att alla barn borde få samma förutsättningar (så långt det är möjligt). Jag tycker t.ex. inte att det är okej att man kan köpa barnen en bättre utbildning. Barnet har ju inte valt om det ska födas i en rik eller fattig familj.

Jag har också börjat fundera på det här med läxor. Många barn har inte det stöd som behövs därhemma, eller har föräldrar som jobbar mycket, och då blir läxorna någonting som spär på skillnaderna. Sedan kan man ju fundera på varför det är okej att barnen först ska göra en heldag på skola och fritids och sedan dessutom ha hemarbete flera dagar i veckan.

Ja, det finns ju oändligt mycket att ta upp utifrån den här värderingen, men nu blev det lite om barnen...

10 kg böcker

Kurslitteraturen till den kurs jag fått betalad av TRR kom i dagarna. Många böcker var det. Det mesta verkade jättespännande, och är sådant som jag ändå läser på fritiden.

Kursen är en distanskurs i personlig utveckling och mental träning som leder till en certifiering som egencoach. Den motsvarar en termins högskolestudier men man rekommenderas att ta längre tid på sej för att kunskapen ska få mogna (låter väl perfekt för mej?!!!), dock max tre år.

Jag har ingen tidplan utan tar det som det känns bra. Det är litteratur, föreläsningar på dvd och praktisk träning. I delkurs ett kan jag integrera träningen i mina nuvarande rutiner, eftersom det handlar om avslappning.

frihet

De fem friheterna

Frihet är att se och höra det som finns

här och nu, istället för det som borde finnas,

fanns eller kommer att finnas.

Frihet att säga vad man tänker och känner,

istället för vad man borde tänka och känna.

Frihet att känna vad man känner,

istället för vad man borde känna.

Frihet att begära vad man behöver,

istället för att alltid vänta på tillåtelse.

Frihet att ta risker för egen del,

istället för att välja att vara trygg och aldrig

sätta båten i gungning.

Virginia Satir

Eller sagt med hjälp av affirmationer:

Jag är trygg i nuet.

Därför vågar jag mej ut på okänd mark.

Inom mej finns plats för både bra och jobbiga känslor.

Jag vågar känna det jag känner.

Jag tar ansvar för vad jag gör med mina känslor.

Bara jag vet vad jag behöver.

Jag tar ansvar för att tillfredsställa mina behov.

Vågar du vara fri?

morgonrutiner

Återigen är det kaos, tjat och stress varje skoldagsmorgon. Förra gången det var så föreslog sonen att vi skulle gå upp lite tidigare. Men tidigare än halv sju känner jag inte för att stiga upp. Det är ju inte där problemet ligger.

Så här ser en morgon ut just nu:
6.30 Ringer klockan och jag går upp
7.15 Är frukosten uppäten
7.55 Går vi ut genom dörren

Då är det fem minuter kvar till frukosten på dagis. Jättestressigt om vi åker bil. Helt omöjligt om vi cyklar.

Skolan börjar 8.10 och nu funderar jag på om jag ska lämna barnen i omvänd ordning och skippa dagisfrukosten (som börjar vid 8).

Som det är nu får ju de stora barnen ingen konsekvens av att de sölar, utan det är minstingen som blir sen. Om hon istället äter frukost hemma så kan jag lämna på skolan först.

gladblogg

Alla barnen är friska.
Solen skiner.
Jag ska snart åka iväg på föreläsning.
Och ikväll är det träff med tjejgänget.

hemma bäst

Ett hem att leva i eller ett hem att visa upp?

Ibland slår uppväxten till och mammas finrum viskar kritiskt i mitt öra:
- Skolböcker i vardagsrummet????
- Datorladdarbordet vid matsalsbordet?????

Men visst går det. För jag vill ha ett praktiskt hem där vi trivs och vill vara. Visst omger vi oss med fina saker, men vi har inget hem som skulle platsa i inredningstidningarna.

Det är väl kanske just därför det alltid blir så stökigt i vårt vardagrum. För att alla är där nästan hela tiden. Och ingen är speciellt bra på att plocka undan efter sig.

Nästa gång jag irriterar mej på stöket ska jag istället tänka på hur mysigt vi har det tillsammans.

fortsatt städning

Det blir en städdag i dag också. Förhoppningsvis ska jag hinna ta mej ner till pysselrummet och organisera om lite där också. En minibyrå som blivit över skulle passa perfekt till smågrejjer.

Datorerna har fått en egen plats i ett hörn i vardagsrummet, kamerorna har en egen låda i hallen (vilket innebar att övriga lådor blev städade) och skolböckerna står nu fint i bokhyllan.

Det är bäst att passa på när lusten infinner sig.

omorganisation

Såklart kan jag inte storstäda utan att flytta om och effektivisera. Tur att vi är flera som hjälps åt, så att vi kanske blir klara i dag...

Jag har redan rationaliserat en hel del det senaste året:

- röjt i fönstren och har nu bara blommor som klarar vattning var tredje vecka (=paraplyblommor). Varje gång jag dammar ställer jag dem i duschen och däremellan slipper jag tänka. (Blomvattning var en stor energitjuv för mej!)

- röjt och röjt och röjt (men det hjälper ju inte)

- speciella pryllådor, t.ex. en kökslåda för barnens färdiga pyssel och teckningar, en låda i hallen för diverse småkrafs.

- placerat ut korgar och skålar på de ställen där laddare och småprylar alltid hamnar. Ganska smart, för nu ser det faktiskt prydligt ut utan att vi har ändrat beteende.

- plockat bort en del möbler som alltid blev överbelamrade med saker (översatt i feng shui har jag sett till att energin inte stagnerar (för där hamnar det prylar).

- sett till att förvaringen är där vi är, t.ex. ett köksskåp för pärlor, pennor och sånt, en korg för Wii-prylarna vid teven, en korg för småböcker i bokhyllan m.m.

- biblioteksböckerna har fått en egen plats i bokhyllan, och så har jag en speciell återlämningsplats i hallen.

Idag håller jag på att organisera mina skolböcker. Först tänkte jag ha en hylla i mitt pysselrum (i källaren) men jag sitter aldrig där och pluggar så jag tänkte om. Nu ska jag ha en hylla i bokhyllan. Lättillgängligt så att det blir enkelt att plocka undan.

Dessutom klurar jag på hur vi ska göra med de bärbara datorerna. Det vore ju skönt att ha en egen plats för dem där vi kan ställa dem på laddning. Dessutom hittade jag en borrmaskin som stod på laddning bakom gardinen i vardagsrummet. Hmmm...

Våra kameror, som nu är tre till antalet (en systemkamera var + den gamla som vi behåller som en smidigare ta-med-kamera) hamnar lite här och där i huset. Kanske ska vi ha en låda för dem i hallen?

Bäst att fortsätta!

städdag

Idag ska vi storstäda. Det behövs verkligen. Efter all sjukdom har det inte blivit mer än lite städning här och där den senaste tiden. Pyssel och leksaker har invaderat huset.

Vi engagerar hela familjen (även den febrige sonen får hjälpa lite litegrann) och belönar oss med lördagsgodismys.

I eftermiddag har både maken och jag ställt in oss på plugg. Han läser en halvfartskurs i projektledning. Meningen var att han skulle ta tjänsledigt en dag i veckan, men kursen består enbart av självstudier, så med lite kvällar och helger ska det nog gå bra,

Och ikväll är det melodifestivalen. Vi har insett att våra barn inte är så små längre. Vi brukar ju stoppa dem i säng i vanlig tid på helgerna, men nu är de helt klart medvetna om vad som pågår. Så vi har dagen till ära köpt hem ostbollar som vi ska mumsa på.

dagens citat

"Om man säger shit, då säger man bajs."

utsläppt!

På förmiddagen har jag föreläsning.
Sedan tänker jag åka hem och meditera.
Och efter det ska mamma och jag titta på tapeter till hennes nya lägenhet.

Vad härligt det ska bli med en dag utan sjuka barn i hängande i benen.

mål och mening

Tänk dej att du står uppe på en fjälltopp. Snön gnistrar och du gör dej redo för en härlig skidtur nerför berget. När du ska ta på dej skidorna kommer en man fram och frågar vad du har för mål med färden, och du berättar att du ska ner till fiket nere i byn.
- Ett ögonblick, det fixar jag, säger mannen och drar in dej i sin helikopter.

Och ett ögonblick senare är du nere vid fiket. Nu borde du ju bli glad eftersom du snabbt och bekvämt kommit till ditt mål. Eller?

Nähä, inte det. Var det själva skidturen som var meningen med dagen? Men du sa ju att ditt mål var fiket?!!

Precis så är det med livet. Ett mål är bara en riktpunkt för din färd. Det är det som är här och nu, varje dag, som ger livet mening.

Att leva sitt liv i enlighet med sina grundläggande värderingar är att leva enligt sin inre känsla, enligt det som är viktigt i just ditt liv. Dina grundläggande värderingar förverkligar du i varje stund. Sätt upp mål som går i riktlinje med dina värderingar, men kom ihåg att målet inte är någon slutpunkt, utan början på nästa steg. Och att det är själva resan dit som är det väsentliga.


Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Karin Boye


I vår har vi som tema i terapin att jag ska hitta mina grundläggande värderingar. Vilket spännande äventyr! Och jag har ju redan hittat en. (Till vår hjälp har vi boken Sluta grubbla, börja leva (se till vänster i menyn.))

en sjukling till

Det här börjar ju verkligen bli tjatigt!
Nu har sonen också feber.
Så det blir nog en hel hemma-med-barn-vecka.
Nu hoppas vi på att familjen är frisk till helgen åtminstone.

Uscha, jag fryser och har ont i halsen jag med.
Ska kurrera mej med grönt te apelsiner och mycket vatten.

är det inte sommar snart???!!!

Sonen vaknade med sommarlängtan idag!
Sol, bad och jordgubbar.

Jag kan bara hålla med. Fast först får det gärna vara vår ett tag.
Och en omgång snö till vore inte helt fel.
Här i söder har vi inte haft så mycket snö i år, så lite mer snö skulle vara roligt.

Yngsta dottern är fortfarande sjuk. Liiite feber och mycket hosta.
Idag är maken hemma för jag skulle ha terapi, men terapeuten är sjuk idag.
Istället ska jag ägna dagen åt skolarbetet.
Bäst att passa på idag, ifall fler i familjen blir smittade.

Igår följde sonen med mej till affären och bibblan.
Han hittade några serieböcker som han ville låna.
Visst, sa jag. Men då får du läsa dem själv.
Sonen, som hittills inte hajjat vitsen med läsning, nickade.
Väl hemma igen hittade vi honom i soffan, med näsan i boken.
Och idag kom han inte till frukostbordet.
Han låg kvar i sängen och läste.

Jättekul, men jag håller inne med min entusiasm.
När han märker att vi blir glada för något han gör
så använder han det nästa gång han vill vara tvärt-emot.
Det var en bra bokserie han valde.
När han har läst ut den första finns det bortåt trettio till på bibblan.

Vi hade en så mysig utflykt, sonen och jag.
På hemvägen hade vi ett djupt samtal om att bråka och vara arg.
Häromdagen blev jag jättearg utan anledning
och nu förklarade jag att det ju egentligen inte var honom jag var arg på.

Sonen berättade om sina bråk med systrarna:
- När de var små så bråkade jag ju inte med dem
men nu när E är ganska stor så bråkar jag med henne också.
Jag tänker att jag inte ska bråka, men det går inte att låta bli.

Han har ett gott hjärta, min son.
Men han är impulsiv och fladdrig i kroppen.

mysig dag

Hemma med sjukt barn. För sjuk för dagis, men ändå ganska pigg. Vi har läst sagor, byggt lego och läst ännu fler sagor.

Med hjälp av lite mutor i form av glass, film och utskrivna målarbilder lyckades jag skriva lite på mitt fördjupningsarbete. Och medan jag läste satt dottern vid min dator och spelade på Bolibompawebben.

Efter mellanmålet gick vi och hämtade syskonen. Oj, vad hon hade längtat! Det är nog inte alltid så kul att vara ensam hemma med mamma.

Mitt fördjupningsarbete gör jag om ACT (Sluta grubbla börja leva) som jag jobbar med i terapin. Tyckte att det kunde vara bra att kombinera två saker. Dessutom tyckte min lärare att det var ett bra val att jag analyserar "Vem ska trösta knyttet" av Tove Jansson som en del av arbetet (vi skulle välja en film, bok eller världshändelse). En av mina favoritböcker som ju inte tar så lång tid att läsa, men som innehåller mycket.

hittad!

Ibland råkar jag ut för märkliga sammanträffanden. Och ofta har det att göra med böcker.

Jag minns när jag lånat hem Eckhart Tolles En ny jord. Jag lånade om och lånade om, men läste den inte. Så till sist en dag kändes den lockande och jag tog fram den. Det var precis efter det att jag läst ut "Sluta grubbla börja leva". Efteråt såg jag att den boken hade förberett mej för Tolles tankar. Hade jag läst dem i omvänd ordning hade jag avfärdat En ny jord som flum. Men inte nu.

I veckan hände det här:

Jag låg sjuk i soffan och fick fri tillgång till teven en liten stund innan Bolibompa började. I vanliga fall slötittar jag i stort sett aldrig på teve. Jag fastnade för Go kväll och en intervju med Emelie Cajsdotter, en kvinna som hade väldigt spännande tankar om bl.a. ekonomi. Jag bestämde mej för att se om hon skrivit några böcker, vilket hon hade, och i fredags hämtade jag en bok på bibblan. Zander och tiden. En bok som jag aldrig skulle börjat läsa om jag först läst om den. Men den har berört mej och väckt många funderingar.

Emelie Cajsdotter kan prata med djur (genom tankar) och har i boken skrivit om det olika djur berättat för henne.

Låt er inte hejdas av den här beskrivningen utan läs den! Jag kunde aldrig ana att jag skulle känna igen mej i en hästs berättelse.

Det kändes som att det var meningen att den här boken skulle komma till mej.