att leva efter det man tror på

Det här med att jag följer det jag tror på irriterar en del människor.

Ta till exempel när vi skulle gifta oss, min älskade och jag.

För det första så tror jag inte på gud (inte i kristen tappning iallafall) och därför kändes det otänkbart att gifta sig i kyrkan. (En gång (som blev tre) gick jag emot det här och det var när vi skulle döpa min son. Pappa och mormor hade precis dött och jag kände att det inte var läge att hoppa över dopet eftersom min mamma tyckte att det var viktigt.)

För det andra så vill jag helst hålla det jag lovar och jag försöker att inte lova saker som jag anser att jag kan hålla. Så att stå i kyrkan och lova att älska min make tills dess döden skiljer åt oss kändes helt fel. Det kan man ju inte lova.

Så det blev en borgerlig vigsel.

Och det är ju egentligen märkligt att man bara genom de val man gör kan provocera andra människor. Det skulle aldrig falla mig in att döma andra, utan alla har ju sina värderingar. Bara för att jag inte gör likadant som andra betyder ju inte det att jag har några åsikter om deras val.