Igår hade jag avstämningssamtal med min läkare per telefon. Det kändes härligt att få berätta om hur bra mitt nya liv går. Och att jag gradvis ökar aktiviteten i livet.
Vi talade om utfasning av antidepressiv medicin och jag känner ingen brådska. Jag har inga biverkningar (mer än trötthet) och jag mår bra med medicinen. Dock vill jag ju förstås bli fri så småningom. Och gärna minska dosen för att se om jag blir piggare. Så nu har vi bestämt så här:
I början på mars minskar jag från 40 mg till 30 mg (för visst ska det vara soligt då?!!!!). Den minskningen ska inte innebära några utfasningssymptom.
I juni görs en avstämning med läkaren. Och sedan trappar jag ner ytterligare.
Jag har bestämt mej för att jobba med målbilder för att få en positiv känsla och fokus på mitt härliga liv som kemiskt oberoende.
Någon som har ett tips på en positiv målbild för att sluta med antidep?
Det ska ju inte innehålla några negationer och därmed inte medicin, oberoende, sluta o.s.v.
Distanskursen som jag går (ska få ett eget inlägg, det är ju flera av er som har frågat om den) har detta med målbilder som ett moment, så det känns verkligen lägligt att jag började kursen just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag blir så glad för din skull!!! Grattis kära du för att ha kommit så här långt. Synd att du bor en bit bort annars hade jag ställt till med tårtkalas!!
Utfasningen kommer säkert gå jättebra och om det skulle bli några biverkningar så går de snabbt över.
Grattis än en gång!!
Jag hade tagit något väldigt enkelt som: Min kropp är i balans och jag mår bra.
..eller nåt liknande.
Kramar
Liv
Skicka en kommentar