kaffet och framtiden

Nu har jag känt efter lite vad det är som stressar mej för tillfället.

Kaffet har åter tagit makten över vardagen och jag känner att jag måste klämma in två muggar kaffe per dag. Åh, att det ska vara så svårt!!! Men jag har kommit på att mitt kaffeberoende hänger ihop med min järnbrist. När blodvärdet dippar kommer kaffesuget.

Och så är jag stressad över vårterminens studier. Nu pluggar jag halvtid och är sjukskriven halvtid, vilket känns ganska lagom. Efter nyår trodde min handläggare på FK att jag inte får någon sjukersättning eftersom jag varit sjukskriven så länge. Så jag har ställt in mej på att studera och nu känns det som ett stort krav. Jag måste kolla upp om jag räknas som sjukskriven i "välfärdssystemen" även om jag inte får någon ersättning för det. För pengarna klarar vi oss utan.

Förnuftet säger mej att jag kommer att fixa heltidsstudier och att det är bra för mej att vara sysselsatt. Magkänslan vill dock inte riktigt hänga med på det resonemanget. Det är ju ganska kämpigt för mej att få till vardagen som det är nu. En kurs till med allt vad det innebär kanske blir för mycket. Jag har ju bestämt mej för att gå på magkänslan, men det stressar mej ändå att tiden tickar på och det snart är dax för samtal med läkaren om ev. förlängd sjukskrivning.