Äntligen sitter barnen mätta och belåtna framför teven.
Idag fick jag ett supermaxat stressutslag!
Maken "tänkte fel" och åkte hem från jobbet en halvtimme innan sonens musiklektion skulle börja. På den halvtimmen hade han tänkt hinna köra hem, plocka upp dottern hos en kompis, mej hemma och resten av barnaskaran på skola/dagis. Därefter skulle jag köra in till stan och lämna av honom på jobbet och sedan fortsätta till musikskolan.
Jag blev stressad så det bara snurrade i huvudet. Och ilskan sprutade! Min första tanke var att gå och lägga mej och lämna över allt till maken. Men jag sansade mej lite och genomförde projektet som tänkt, dock något försenat.
Efter att ha tillbringat en halvtimme i affärerna tillsammans med bångstyriga döttrar hamnade vi på toaletten. Där allting bara snurrade och jag kände mej svimfärdig. Jag kände bara för att samla ihop mina barn och köra hem.
Men jag stannade upp, drack en mugg vatten och körde till köpcentret på hemvägen som jag tänkt. Maxi med tre trötta och varma barn gick bra.
Nu är jag helt färdig. En hemsk avslutning på en jättebra dag.
Hemma igen tycker jag ändå att det var bra att jag fick testa en superstressig dag. Jag har liksom blivit lite rädd för stressen. Men den är ju inte farlig. Och jag hade yrsel utan att låta katastroftankarna dra iväg med mej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det jag tänker på när jag läser det här inlägget är egentligen det du avslutar med. DU gjorde det och klarade av det även om det var jobbigt. Stor bukett med bloggblommor av finaste sort till dig. Bra jobbat!
Kramar från Liv
Fy så jobbigt det låter - men du grejade det! Grattis - tror jag, för jag hoppas att du inte gör alltför mycket våld på dig själv när du stressar omkring så där!
Tack för blommorna Liv :)
Avgrundsdjup:
Tack för omtanken :)
Jag har blivit mycket bättre på att planera och prioritera så att jag inte ska bli stressad. Men idag blev det för långt ifrån vad jag tänkt ohc jag jagade upp mej själv.
Och du.. en dag hoppas jag det där huset med vinklar och vrår är till salu just för dig :)
Ja, ibland måste man stanna upp och ta den där muggen med vatten... och inse varför man stressar och till vems fördel.
Ja, jag känner igen mig såååååå,,,,
Skicka en kommentar