Jag gjorde en övningstenta igår. Och fastnade på de flesta fackuttrycken. Helt tomt i hjärnan. Men nu ploppar lösningarna upp som små jordloppor.
Det finns där. Jag behöver bara lita på det!
Hittills idag har jag tagit sovmorgon och legat och läst en underbart nedvarvande bok (hon älskade). Men det hjälper föga. Hela jag är spänd av stress. Det är inte lätt att släppa taget med tanken när hela kroppen signalerar fara och obalans. Trots allt jag är inte förvånad. Så här mycket har jag inte haft omkring mej på flera år:
- Enkätinsamling till uppsatsen.
Status: pågår.
Aktivitet: dela ut enkäter på dotterns gympa ikväll. Sedan ska jag släppa det.
- Ärenden.
Biblioteksbok som ska hämtas i stan till uppsatsen, en stiftpenna ska inhandlas
(känner inte för att skriva tenta med sonens dödskalleblyerts även om det kanske vore lite coolt), och lite annat smått.
Status: jag tar en tur imorgon när jag ändå ska till frisören.
- Rapportskrivning i hälsopedagogiken
Status: Borde vara vilande men jag skulle ju vilja pilla lite mer med statistiken...
Aktivitet: NEJ!!!!
- Tentan på torsdag.
Status: Oroväckande dålig koll
Aktivitet: Räkna igenom uppgifterna och sedan släppa det!
- Malmöresan
Status: ej påbörjat
Aktivitet: tvätta lite och sedan packa.
Extra stress: att jag ska hämta barnen på fritids och sedan köra ner till makens jobb = mina jobbiga 5 mil till mitt gamla jobb. Ligger och gnager i magen känner jag...
Det jobbiga är väl att även ett beslut om att släppa vissa saker leder till stress. Förmodligen för att det går emot min självbild.
Tanken på att göra ett halvdant jobb med rapporten. Njä...främst för att jag skulle skämmas lite. Jag vill visa upp någonting bra. En underkänd tenta känns okej för mej själv och inför resten av klassen, men lite kymigt känns det allt inför föreläsaren, som dessutom är min handledare på uppsatsen.
Jag vet ju sedan tidigare att om jag härdar ut kommer det att leda till en befrielse och mindre stress i framtiden. Så jag kämpar på med att ligga lågt.
Jag har det långsiktiga målet i sikte - att leva ett hållbart liv. Och vägen dit är ju just att följa magkänslan och inte överarbeta saker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja, det där med att göra saker lite halvdant men ändå OK är mkt svårt. Man vill ju vara DUKTIG inför sig själv och andra. Men varför varför? Det fyller ingen funktion, utom kanske en negativ sådan.
Konstigt det där...att jag så gärna vill vara duktig trots att jag hatar när folk säger att jag är det!!!
Du har verkligen jobbat hårt med din förändring. Jag blir så imponerad när jag ser hur du angriper dina stressmoment. Själv angriper jag fortfarande allt på samma sätt som tidigare = inte bra.
Men jag är i alla fall medveten om att jag gör fel = en start som jag kan jobba vidare ifrån.
Skicka en kommentar