På väg till dagis.
En ekorre på väg uppför en stam.
Vi stannar och tittar.
Förundrat och roat.
Ekorren kilar ut på grenen och hoppar över till trädet bredvid.
Jag släpper alla tankar på tid.
Är här och nu tillsammans med barnen.
- Mamma. Måste vi inte åka nu? Skolan börjar ju snart!
Sonens ord får mej att fundera.
Har jag stressat på så mycket med barnen att de inte kan släppa taget om framtiden för en stund?
Eller tyckte han bara att det var trist att stå och glo på en ekorre halva dagen?
fredag 29 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar