ett nytt sätt att förhålla sej till livet

Efter mycket läsande och funderande kände jag att bitarna föll på plats när jag läste Eckhart Tolles "Lev livet fullt ut". Mycket skeptisk och med armarna i kors (bildligt talat), men ändå lockad, började jag läsa. Och tänk, i boken binds allt det jag hittat på andra ställen och tagit till mej ihop - det är ju mindfulness och acceptans som han pratar om!

Några valda rader:

"Jag är inte mina tankar"
"Rikta uppmärksamheten på nuet"
"Glädjen i varandet"
"Det eviga nuet är den rymd i vilken hela ditt liv utspelar sig."

"Den smärta som du skapar nu är alltid någon form av icke-accepterande"
"Du existerar här och nu medan intellektet befinner sig i framtiden. Detta ger upphov till en lucka där oron får fotfäste."
"Lidandet behöver tiden, det kan inte överleva i nuet."
"Vad nuet än innehåller, acceptera det som om du hade valt det"

Efter att ha fått mej på kroken för han resonemanget vidare in på Gud och menar att vi alla har det gudomliga inom oss. Genom att vara i nuet är vi i kontakt med det gudomliga.

Inom mej har jag länge känt en längtan efter något mer, en djupare innebörd av livet. Men jag har alltid låtit mej styras av mitt kritiska tänkande. Trots att det här inte går att tänka fram - det handlar inte om att veta utan om att tro.

Efter att ha läst Eckart Tolle läste jag också Stefan Einhorns "En dold Gud", där han letar efter spåren av en Gud och granskar argument för och emot. I alla stora religioner finns det en mystisk gren där man menar att vi alla har gud inom oss och att vägen dit går genom bön eller meditation. Einhorn för ett intressant resonemang och kommer till sist fram till att det i slutändan inte går att veta utan att vi måste välja att tro eller inte tro.