att vara i nuet

Jag har funderat en del på det här med att vara i nuet när det krisar.

När jag fick veta att min gamla chef kommit tillbaka så försökte jag vara i nuet i handlandet. Och sedan kom känslorna ikapp mej.

Nu försöker jag vara i känslan och acceptera den, utan att älta eller måla upp hemska framtidscenarion, samtidigt som jag är i nuet tillsammans med familjen eller mej själv.

Att acceptera att jag är ledsen och arg. Just nu. Och ta fram en strategi för hur jag ska hantera situationen:
1) prata med terapeuten
2) prata med FK (eller förhoppningsvis ringer handläggaren nu på förmiddagen så blir det nr 1)
3) lämna ett meddelande till läkaren alternativt boka en ny tid (akut?)

Och en plan för hur jag ska gå vidare:
- överösa mej själv med affirmationer och positivt tänkande. Det är klart att jag kommer att lyckas med studierna! Jag vet att jag kan. Jag vet att jag har gjort så gott jag kunnat. Jag vet att det är normalt att det tar tid.

Så det så!!!!