tog tjuren vid hornen

Under kursen i höstas var mitt största stressmoment grupparbetena. Först att hitta rätt nivå och våga släppa kontrollen. Och sedan att försöka hantera B som aldrig gjorde sin del av arbetet i tid.

Idag sa hon att hon bara ville att vi skulle veta att hon inte tänker prioritera den här kursen i vår eftersom hon fått ett jätteroligt heltidsjobb. Och att vi nog skulle få jaga på henne.

Och då kände jag att det här kommer ju inte att gå! (Och kan man prioritera kursen lägre än vad hon gjorde i höstas?). Så när kursdagen var slut samlade jag ihop gruppen för att tillsammans med läraren prata igenom det här.

Jag tyckte det var jobbigt att B aldrig är klar när vi bestämt möte.
B kontrade med att hon tycker att processen är det mest intressanta och att jag jämt är så målfokuserad. Jag sa att jag är målfokuserad eftersom vi är ute i sista minuten.

När B tyckte att vi skulle gå halva vägen var exploderade jag mentalt! Som tur var ryckte läraren in där och styrde upp det hela innan jag hann säga något oövertänkt. Det går ju liksom inte att gå halva vägen var när problemet är att hon inte gör det hon ska och dessutom räknar med att vi ska jaga på henne (eftersom hon är en sådan personlighet...).

Vi kom fram till att vi alla tre vill ha valfrihet att kunna skriva våra avsnitt när det passar oss. Och att vi ska ha tid för att diskutera ihop oss innan vi sammanställer arbetet.

Vägen dit blir att vi ska ha fler deadlines. Och att vi turas om att ha huvudansvaret för sammanställning och inlämning. Så nu blir det så här:
Onsdag får vi uppgiften.
Torsdag ska uppgiften vara uppdelad på tre.
Söndag ska vi vara klara med vår del.
Tisdag eller onsdag ska vi ha läst igenom de andras delar. Och då träffas vi och diskuterar.
Torsdag ska arbetet lämnas in.

Jag hoppas att det här funkar nu. Annars byter jag grupp. För i vår ska vi genomföra ett projektarbete, och då funkar det ju inte att vänta till sista minuten.

För egen del utmanar jag mej själv med att inte överarbeta uppgifterna. Det är okej att få komplettera.

Men den största utmaningen rodde jag nog i hamn idag: att ta upp problemet till en ordentlig diskussion.