Vi slog följe med snön på vår väg norrut. Små, vita flingor bara till glädje och inget besvär. Torkarbladen svepte dem åt sidan med en omotiverad bryskhet.
När vi morgonen efter tittade ut genom fönstret på vårt resmål blev vi varse hur dessa oskyldiga små hade dragit oss vid näsan. En dryg halvmeter höga drivor är mycket för den som ingen skyffel har. (Det är ju en sommarstuga, vårt paradis.)
Brummandet från grannbondens traktor ljöd över nejden och den snälle farbrorn förbarmade sej över oss.
Med reträttvägen säkrad kändes allt bättre och dagarna ägnades åt snölek, spel och Bröderna Lejonhjärta. När barnen skötte sej själva eller sov läste vi böcker eller bara slappade framför brasan.
Våra planerade utflyktsmål snöade igen, men en utomhusgrillning hos stugsläkten blev ett fullgott substitut.
Hemma igen med tvättberg och gammalt dammigt julpynt som ber om att få bli nerplockat sitter jag framför brasan med datorn i knät. Njuter av den sista helgkvällen för den här gången. På torsdag är det vardag igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Låter som en härlig och vintrig tid i stugan:) Gulligt av grannen att skotta åt er! Kram
Välkommen tillbaka!
Åh,,vad underbart du verkar ha haft det :-)
Välkommen hem :-)
Kram
Skicka en kommentar