Idag blev jag väckt vid kvart i nio bara för att maken tyckte att jag sovit tillräckligt länge. Jag vet inte hur många gånger jag talat om för honom att jag måste få sova ut ibland.
Och idag är jag riktigt seg så det får nog bli en tupplur efter maten för te piggar inte direkt upp på samma sätt som kaffet gör. Jag sitter och degar framför datorn (och väntar på att tvätten ska bli klar), som en kontrast till övriga familjens aktivitet. Barnen leker med sonens kompis och maken är klar med sin veckostädning och är nu nere i källaren och målar.
Det är inte utan att jag känner mej lite lat ibland!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det där känner jag igen. Jag gick aldrig i väggen men var snubblande nära för ca 7 år sedan och min dåvarande pojkvän (och även jag) hade svårt att förstå min ständigt närvarande trötthet som gjorde att jag behövde oändligt med sömn.. och även när jag mådde bättre så behövde jag de där sova och vila dagarna.
Det är svårt att förklara för någon annan hur trött man verkligen är trots att man sov dagen innan eller gick till sängs tidigt.
Jag hoppas du får tuppluren om du behöver den.
kram från Liv
Man får vara "lat" :-) Det ,åste man ,,,har jag lärt mig nu,,, annars brinner man upp totalt - jag har svedd mig ordentligt på att aldrig vara "lat"
Huga,,, det är farligt,,, nej fram med lite mer lathet här :-))
Jag känner mig som Ronja rövardotter som skriker "fram med litye farligheter!!!" Men jag skriker "Latheter!!!!!"
:_))
Skicka en kommentar