Som så ofta ska jag nu gnälla över hur trött jag är. Andra dagen utan kaffe och jag har varit seg hela dagen lång. Tur att jag valde att sluta när maken är långledig så att inte surheten behöver gå ut enbart över barnen. (Älsklingen min tiger och lider. Han är så trött på mitt kaffevelande och all toalettplanering att han nog gärna står ut med några dagars gnäll.)
När jag tänker efter så är det väl inte helt konstigt med en tröttdipp efter tre veckor med sommarlovslediga barn, simskola och allt annat. Den här veckan har jag haft jättemycket uppbokat men det har gått ganska bra ändå.
Nu väntar vi på att sista barnet ska gå och lägga sej. Äldsta dotter har myror i benen ikväll. Nu är hon helt plöstligt illamående. Är det det här man kommer att sakna när barnen är stora?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Håll ut, det blir bättre dagar.
Och ja, vi kommer att sakna alla prövningar barn utsätter oss för. När vi är gamla och barnen flyttat hemifrån kommer vi att klaga på ett tyst hus och att barnen inte kommer hem och hälsar på tillräckligt ofta. ( :
Vi har stora barn, det är underbart! Men det finns annat att oroa sig för nu och det första man gör när man vaknar är att gå och kolla om de har kommit hem i natt... *ler*
det är när man tittar på andras barn man minns hur de var ens egna i olika åldrar, och man ler och känner kärleken skölja som en varm våg i kroppen av minnen...av barnen i olika situationer...då man önskade man haft mer ork, tid samt tålamod...men man upplever saken annorlunda när dom inte finns där...KRAM!!
Skicka en kommentar