Egentligen vill jag inte....
Maken har bjudit in oss på lunch hos sin bror.
Jag känner mest för att strosa omkring här hemma.
Det har varit mycket ett tag nu och gårdagens stadsbesök med barnen blev droppen...
Nu är jag i stort behov av återhämtning.
Men
Barnen vill att jag följer med.
Maken vill att jag följer med.
Makens brors familj vill säkert också att jag följer med.
Dessutom har de en liten hundvalp som jag gärna vill träffa.
Nästa vecka finns inte mycket tid att bara gå och dra.
Jag har uppsatshandledning måndag och tisdag. (Soom jag nog borde förbereda mej lite inför.)
En eftermiddag inbokad för slutfixet med den ena uppsatsen.
Psykologtid på torsdag.
Och dessutom mycket med barnen. Gympaavslutning, fotbollsträning och studiedag.
Nu känner jag att jag nog ska stanna hemma.
Lita på magkänslan var det väl...
Dessutom hade jag glömskedrömmar i natt - en signal att ta på allvar. När det börjar bli för mycket drömmer jag att jag glömmer saker. I natt glömde vi bort julafton. Vi hade inte ens köpt julklappar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Stanna hemma!Kram
Varför har vi så lätt för att se vad alla andra vill? Det är så konstigt att man hela tiden fastnar i att ställa sig själv och sina behov till sidan för att andra vill att man ska göra något.
Skicka en kommentar