Imorse satt det tre ynkliga barn vid frukostbordet. Ont överallt hade de. Och trots att jag egentligen nog trodde att det bara var trötthet så lät jag dem vara hemma.
Visst var det trötthet. Efter en stunds vila har det varit full rulle. Samtidigt som jag håller på med skolarbetet som kört ihop sig den här veckan. Jag hade missat en uppgift i sociologin så nu har jag två inlämningar plus en tenta som ska vara klara senast fredag. Inte så bra med sjuka barn, alltså. Fast kanske var det därför jag föll till föga. Det kändes som att jag tänkte köra iväg dem sjuka till skolan bara för att jag var tvungen att plugga.
Trots det tycker jag att jag är ganska cool och tar en sak i taget utan att stressa upp mig. Jag kan inte göra mer än vad jag gör. Hinner jag inte med allt så kommer det nya chanser. Vilken skillnad mot förra hösten då jag tyckte att en inlämning var stressande om jag inte var klar i god tid!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ibland väljer jag nog att lyssna på barnen eftersom jag inte vill vara en alvedon-mamma. Istället vill jag visa barnen att det är ok att vara sjuk och stanna hemma.
Detta har också satt mig i sådana situationer som din. Skillnaden tycks vara att du nu kan hantera att det blir som det blir. Härligt.
Jag har mailat dig på din bloggmail.
Skicka en kommentar