söndag 10 augusti 2008

toalettbesök och kaffe

För att inte dricka kaffe dricker jag ganska mycket, om jag säger så. Återigen har jag misslyckats med att sluta.

Nu tar jag tag i mitt kaffedrickande från ett annat håll. Det är inte själva kaffedrickandet som är det största problemet utan att jag har tillåtit det att begränsa mej så mycket.

Min nya taktik är att det ska vara okej att dricka en kopp kaffe men jag ska inte planera mitt liv efter det och jag ska inte undvika saker bara för att jag just druckit en kopp. Helt enkelt inte låta min katastroftankar få styra utan använda sunt förnuft.

Idag passade jag på att för första gången på allvar utmana min kaffeångest. Jag hade med mej en kopp i bilen som jag drack under färden (man kan ju faktiskt stanna om man blir kissnödig...) och sedan drack jag ett par muggar inne på området också. Och jag "säkerhetskissade" inte bara för att jag var i närheten av en toalett. Klarade till och med av att vara lite kissnödig.

Just det är ett stort framsteg för mej för jag har fortfarande svårt för att vara kissnödig. Jag har haft överaktiv blåsa och trots att jag inte lider av det längre så kan jag fortfarande inte riktigt lita på min kropp.

Jag har också frångått mitt tidigare tänk (från KBT-träningen) där ett toalettbesök ses som ett misslyckande eftersom det är ett säkerhetsbeteende.

Nu tycker jag att det är okej att gå på toa när jag behöver, och då blir det inte lika laddat. Och framför allt så tänker jag inte på det så mycket. Jag vet också att jag blir kissnödig av stress och att det då kan vara "normalt" att gå på toa oftare. KBT-träningen och "blåsträningen" (för att bli av med min överaktiva blåsa) gjorde att jag fick en ganska skev inställning till det här.


När jag "slutade" med godis funkade det mycket bättre när jag inte förbjöd mej själv att äta godis. Jag valde ändå ofta att avstå eftersom jag faktiskt mår bättre utan sockret. Jag hoppas att det funkar lika bra med kaffet. För jag mår mycket bättre av en kopp te.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ditt tänk låter väldigt sunt. Tror att många saker vi gör blir lättare när vi tar bort laddningen från det hela. Själv slutar jag med kaffe igen nästa vecka och jag tycker det är lika svårt varje gång... KRAM

malve sa...

Då kanske jag ska hänga på då - så kan vi stötta varandre!!! kram

Anonym sa...

Jag har också haft en ambivalent inställning till kaffe... Men jag tänker att det finns väl någon grund till att jag ibland drabbas av suget efter något jag inte mår bra av (och som jag tycker luktar illa!). En dag kanske det är borta av sig själv, tänker jag.