lördag 2 augusti 2008

att vara mej själv tillsammans med andra

De senaste veckorna har jag levt tillsammans med många människor på en liten yta utan att känna något större behov av ensamhet (några timmar här och där har räckt bra). Detta har fått mej att fundera på hur jag tillsammans med andra när jag är mej själv.

Tillsammans med min mamma, syster och bror med familj tänker jag inte alls på hur jag framställer mej själv. Hur är jag då jämfört med när jag är med andra människor?

Jag kan vara tyst tillsammans med dem. I vanliga fall tar jag på mej ansvaret för att hålla samtalet igång. Om det är tyst är det jag som är tråkig. En kvarleva från den tid då jag faktiskt var tyst och svarade enstavigt på frågor.

Jag kan gå min väg en stund. Eller bläddra i en tidning.

Jag håller inte in magen. Fast det håller jag på att träna bort tillsammans med andra också.

Jag tänker nog inte lika mycket på vad jag säger utan säger det bara. Med andra har jag nog tagit på mej en roll av att vara på ett visst sätt, t.ex. rolig, och försöker leva upp till den rollen.

Jag orkar inte vara någon annan än mej själv längre och har nog hittills valt bort en del umgänge bara för att jag ofta gör av med mer energi än jag får. Nu ska jag försöka vara mej själv och om det inte duger är det ingen relation som jag behöver. Jag är ju faktiskt trevlig och omtänksam helt av mej själv.

3 kommentarer:

Vida sa...

Låter som ett bra beslut, så mycket mindre energikrävande och värt allt besvär!

Kram från Liv

Anonym sa...

Oj, vad jag känner att jag också vill vara mig själv. Jag är det mest med mycket närstående, men inte alltid med min biologiska familj. Det är så jobbigt att förställa sig, och i mitt fall sker det automatiskt. Men jag blir alltid avslöjad av min kropp: jag får ont i ansiktet.

Anonym sa...

Känner igen ditt resonemang. Det är så viktigt att känna att man är sig själv och att man vågar släppa taget och kontrollen över situationen. Jag har insett att jag trodde ofta jag ogillade olika siutationer där jag inte kunde vara mig själv men egentligen är det den jag blev i olika situationer som jag ogillade, inte situationerna, eftersom jag inte vågade släppa och vara mig själv helt enkelt. Men jag har jobbat mycket på detta och gör det fortfarande.
Klokt inlägg
Ha de gott
/Emma