fredag 22 augusti 2008

positivt synsätt

Jag älskar mej själv
för att jag är den jag är.


Det är den sanningen som vi jobbar efter i terapin. Men jag känner mej inte riktigt nöjd med vårt angreppssätt för jag får hela tiden känslan av att det jag är just nu är fel och om jag bara ändrar på mitt sätt så blir det bra.

Acceptansen saknas. Jag älskar mej själv bara jag inte gör si och så. Jag vet ju att poängen är att utmana alla beteenden jag lagt mej till med så att jag vågar vara den jag är. Men det har blivit så att jag ser ner på mina säkerhetsbeteenden. Och är bara nöjd med mej själv när jag "gör rätt". Oavsett hur det känns. Jag är inte snäll emot mej själv. Jag skulle aldrig drömma om att driva på någon annan på det här sättet, men med mej själv går det bra.

Det känns som att jag behöver landa och acceptera mej själv som jag är just nu. Att älska mej själv som jag är här och nu. Och gå vidare genom att utmana mina begränsande tankar så att jag kan vara sann mot mej själv.

I terapin har vi listat alla måsten som jag har och sedan jobbat med att utmana dem. Ett ganska negativt sätt egentligen som jag känslomässigt har tolkat som att allt är dåligt och jag ska bli bättre genom att göra.

Om man vänder på det och börjar med att kartlägga hur jag vill leva mitt liv och sedan jobba med förändringar så att jag kan uppfylla det, så känns det mer positivt.

Kanske var det så att jag inte kunde svara på de frågorna för ett år sedan, men nu vet jag hur jag vill ha mitt liv och vad som är viktigt för mej.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Att vända på tanken är kanobra! Nya vinklar :) bra också att du ser att du fått till förändringar under året som gått, och att du nu har utkristalliserat vad som är viktigt för dig i dag.
Önskar dig en fin em. Kram!

Anonym sa...

Du har ju förändrat mycket sedan jag började läsa hos dig. Väldigt mycket. Till det positiva. Många framsteg.

Kanske ska man vrida och vända på sakernas förhållande till varandra. Livet och en själv och andra och... ja. Allt.

När jag nu idag läser detta hos dig kom jag på att jag nu tycker om mig själv, något som jag inte gjort någonsin... vad jag vet. Äntligen har jag kommit så långt. Äntligen. Helt underbart, kan du tänka. Äntligen kan jag säga det utan att ljuga.

Ha en fin helg!

Vida sa...

Underbart inlägg!

Du är på rätt väg...

/Liv

- Lilltanten - sa...

Jag håller med i vad de andra skriver här. Du har gått så långt framåt. Det märks när man läser hos dig. Och att du nu börjar ifrågasätta, fundera själv och tänka i nya banor, är ytterligare ett tecken på att du läker. Att älska sig själv, är väl som att älska någon annan. Det finns dagar då man älskar mer och dagar då man älskar mindre. Huvudsaken är att man respekterar sig själv, tycker jag.

Kram

Anonym sa...

Jag vet ju inte hur du känner - men jag kunde tidigare få prestationsångest när jag ska till terapin.

Att jag "måste" ha hunnit ändra på något, liksom blivit "klar" med något.

Men nu har mitt tankemönster ändrats - det är min terapi och min takt som gäller. Jag kan inte jobba på alla fronter samtidigt. Saker behöver gå från huvudet ner till magen och för mig tar det jättelång tid.

Jag kan tänka, identifiera och grubbla. Men det är när tankarna blir känslor som mina beteenden kan ändras.

Det svåraste är att sluta vara missnöjd med sig själv. Att sluta säga negativa saker till sig själv. Och tro på de positiva man säger till sig själv.

Jag tycker du är otroligt klok och klarar av massor. Du tar steg efter steg i den riktning du vill gå.

Och allt går inte att göra på en gång. För som det heter i en sång - långsamt leder också någonstans...

Tänk att du kan vara nöjd (vet att du inte är särskilt förtjust i det ordet) med det lilla - för det blir ju till slut det stora.

Värme
a.

Anonym sa...

Åh vad bra,,,ja, man ska älska sig själv precis som man är,,,