Nu när jag är tillbaka i mina hemtrakter märker jag att mina paniktankar börjar knacka på igen. Idag fick jag ta sats för att gå och hämta 3-åringen på dagis (vi brukar cykla).
I Malmö gjorde jag massor av "värre" saker utan att ens tänka på toalettbesök och sådant. Men här hemma känns det jobbigt att tänka på att gå till affären och handla.
Så det ska jag göra någon dag framöver.
Det är väl så att hjärnan fortfarande kopplar ihop omgivningen med all panik och ångest jag känt och jobbat med här. Och efter min tio veckor långa paus från vardagslivet kopplar hjärnan in sej på de tankespåren igen - trots att det var länge sedan jag hade någon ångest inför sådana saker.
Fast det är ju bara tankar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag vet vad du menar, det är som om det är ett hack i skivan på de ställen där det hänt förut. Men det är bara att träna och träna så försvinner hacket. Du klarar det!
Skicka en kommentar