snorigt

Förkylningen som aldrig går över. Snuva, kliiga öron och allmän trötthet. Idag trillade poletten ner. I tidningen läste jag om att pollensäsongen är här.

Just det ja. Pollenallergin!

Jag är inte mycket för medicin men nu ska jag testa pillren jag fått av doktorn och se om de hjälper.

Kommer på att jag glömt bort övningen jag fick av zonterapeuten för att stärka lungorna.

utforskning av mitt inre

Nu har tapetrullen varit framme igen. Hela ytan fylldes med ord och tankar som känns viktiga för mej. Sedan strukturerade jag upp det och har börjat se samband och sammanhang.

När jag kände att jag fått med allt jag ville tog jag fram mina tidigare tapetscheman. Och tänk, det jag kom fram till då finns med nu också. Fast mycket mer utvecklat och konkret.

Jag tänker mej att jag håller på att ta fram en värdekarta som visar hur jag är och vill vara. Vad jag värderar och vad som är viktigt för mej.

Utifrån den kan jag sedan gå vidare och sätta mål inom olika områden i mitt liv.

sjuka systrar och strålande sol

Sjuka barn. Igen. Nu är det minstingen som är tjorvig i magen. Upptäcktes i natt på värsta tänkbara sätt. Knappt vaken slängde jag sängkläderna i tvättmaskinen och dottern i duschen. Tur att jag hade närvaro nog att inte göra tvärtom!

Storasyrran fick också vara hemma. Hon är förkyld och hostig, så ett par dagars lugn kan nog vara bra för henne.

Ett par dagars lugn kan nog vara bra för mej också. Det har varit mycket ett tag nu, och helgen blir också ganska intensiv.

Solen skiner och allt känns härligt vårigt!!!!

fakturastädning

Den här månaden har jag gått igenom våra räkningar och gått över till e-faktura eller ändrat till autogiro där det går.

Till en början litade jag inte riktigt på e-faktura, men när jag tänkte efter så är det säkert större sannolikhet att en räkning ska komma bort på posten än att det ska hända något i cyberrymden. Och jag har full koll i min budget på vilka räkningar som kommer en viss månad.

Nu ser vi fram emot en e-nklare vardag.

duktighetsvarning?

Jag fick VG på båda psykologikurserna vi haft i år. Det känns ju förstås roligt, men jag funderar på om jag håller på att bli så där duktig och överambitiös igen.

En viktig poäng är väl att jag inte har VG som mål. Jag har inte suttit och filat på mina arbeten utan lämnat in när jag är hyfsat nöjd. Vad menar jag då med hyfsat nöjd? Jo, att jag har fått fram det jag vill ha sagt, med de referenser som behövs och skrivet med ett bra språk.

Ska jag ta tiden jag lägger ner som kriterie? Jag studerar på 1,5-fart, men jag sitter inte heltid med skolarbetet. Knappt halvtid skulle jag nog säga.

Jag drar slutsatsen att betyget beror på att jag:
- har ett kritiskt och rationellt tänk sedan tidigare
- har lätt för att se helheter och samband
- är disciplinerad
- är intresserad av ämnet
- läser mycket om angränsande ämnen på "fritiden" och har många tankar om ämnet
- har lätt för att uttrycka mej i skrift med ett språk som är anpassat till uppgiften
- tycker att det är roligt!!!!

Så jag kör på som jag gjort hittills.

gruppansvarig

Idag blev jag utnämnd till gruppansvarig i min studiegrupp. Av läraren i metod och statistik. Bara för att jag råkat nämna att jag tycker matte är roligt och har ett och annat högskolepoäng i ämnet). Uppgiften består i att efter varje övningsmoment rätta de andra gruppdeltagarnas exempel.

Ansvar är ju ett privilegium och inte något betungande, så det ska väl gå bra. Fast jag ska göra klart för alla att jag inte kommer att jaga någon utan att det är upp till var och en att lämna in.

Hade jag avsagt mej uppgiften om jag känt att jag inte haft tid eller lust (det var en utnämning i diktatorisk anda)? Och bör jag egentligen ta på mej det här?

Äsch, det är nog rätt snabbt gjort. Och jag kan ju alltid delegera.

konstiga morötter

När jag har läst ut det här kapitlet får jag rensa bland dotterns dockkläder.
I röjartider kan belöningarna vara lite märkliga...

grått och trist

Idag är barnen pigga och på G igen. Cyklade glatt iväg till skola och dagis. Själv är jag inte riktigt lika pigg. Efter ett par dagars snorande har jag nu fått värsta hostan.

Jag gillar inte att meditera eller göra avslappning med täppt näsa, så tankarna börjar snurra igen vid sängdax och gör att det är svårt att somna.

Som grädde på moset är det det riktigt tråkväder ute idag!

vad gjorde jag klockan halv nio i går?

Oups, tänkte visst inte på att jag har stora barn nu. Som inte går att lura. De visste mycket väl när earth hour började.

Så strax före läggdax sprang sonen omkring och släckte alla lampor, och fixade tillsammans med pappan fram levande ljus, både i vardagsrummet och i hans och syrrans rum. Så mysigt att somna med levande ljus.

Själv tänkte jag sitta och titta på Robinson, men vid halv nio stängde maken obarmhärtigt av teven och tog fram Yatzyspelet.

Jag hann iallafall se att jag hade fel. Vinnarna i Robinsontävlingen hamnade på en fin sandstrand. Så slutade min sista Robinsontitt.

vädring pågår

Äntligen har jag fått en önskan uppfylld:
maken kom hem med en vädringsställning!

Så idag har jag städat min garderob: vädrat kläder, torkat ur och diskat galgar. Efter det gav jag mej på klädbyrån. Där gjorde jag lådorna fina och la i nytt papper.

En klädhög att slänga och en hög att skänka blev det också.

Dessutom har jag börjat röja i tvättstugan, i källarens lekrum samt i förrådsgarderoben. När jag är på röjarhumör kan jag inte gå förbi en röra utan att hugga in.

Nu blev jag plötsligt alldeles ensam hemma, så jag passar på att njuta lite av stillheten.

earth hour vs Robinson

Rackarns. Det är ju Robinson ikväll. Första avsnittet var ju ingen höjdare men jag hamnade i en diskussion där jag var den enda som trodde att vinsten i kvällens avsnitt är att hamna på ett ännu värre ställe. Mina kompisar trodde att vinnarna skulle flytta till en sandstrand. Det måste ju ses.

Så vi tidigarelägger earth hour och kör en myskväll utan Bolibompa. (Som vi gör ibland ändå.) Poängen med earth hour tycker jag är att uppmärksamma och prata med barnen om klimatfrågorna och vid halv nio har barnen förhoppningsvis gått och lagt sig (nu när melodifestivalen är över).

tvärtemot

På fyraårsdagen vände det. Dottern gick från att vara en glad och positiv treåring till att bli en sur och trotsig fyraåring.

Ingenting är bra. Om vi har korvmiddag vill hon ha köttbullar. Men när vi dagen efter har köttbullar är inte det heller bra.

- Jag hatar ... ! är den nya frasen. Turligt nog är det bara materiella ting som hon hatar.

Mest jobbigt är det nog för henne själv. Tänk så trist det måste vara när det alltid är fel på allting.

att sätta mål

När en karateutövare ska dela en tegelsten med handen är målet att han ska föra ner handen några centimeter under tegelstenen. Om han fokuserar på bordet har han hindret med i målbilden, med risk att bilden bromsar upp rörelsen.

Om en golfspelare ska slå en boll över en sandbunker ska målfokuseringen ligga på greenen. Om man tänker att man ska slå bollen över sandbunkern är det lätt hänt att man blir rädd för att hamna i bunkern, och rädsla gör bilden av bunkern starkare.

När jag tänker efter hur jag satte mål i min panikångestträning inser jag att jag hela tiden hade hindret (ångesten) med i målbilden. Speciellt i början. När jag istället lyfter blicken och har en positiv målbild, jobbar bilden med mig istället för att lägga krokben för mig.

I KBT-träningen ska man efter varje exponering bedöma ångestnivån för att lära sig att ångesten inte är farlig. Det innebär att man går i situationen med ångesten i tankarna och full fokus på kroppsreaktionerna. Skulle det inte vara bättre att lära sig hur man tänker om och inte fastnar i ångesttankarna? Det tror jag.

våffeldagen

Till middag blir det räksoppa med nybakat bröd, och efter det mumsar vi våfflor. (Lite trist för sonen, men så är det ibland.)

Vi har grädde i kylskåpet som blev över då gräddtårtan ersattes med en glasstårta i söndags.
Annars hade vi njutit ett nytt påhitt till våfflorna:
syltyoghurt

Smakar precis som grädde med sylt, men känns fräschare och inte så mäktigt.

Av en ren slump kom jag på den goda blandningen.
En dag för några år sedan blev sonen bjuden på raggmunk hemma hos en kock från en av stadens finare restauranger. Efter det nöjer sig inte sonen med sylt utan ska promt ha grädde på raggmunkarna. Och det är verkligen smaskens - smakar som öländska kroppkakor.

Sist vi gjorde raggmunk hade vi ingen grädde hemma. Med en surande son som följd. Då tog jag fram hinken med turkisk yoghurt och voila - med sylt blev det inte så stor skillnad i smak.
Syltyoghurten hade gjort entré.

trandagen

I gårkväll hängde barnen upp varsen socka framför spisen och hoppades på att en trana skulle titta förbi med en tranpresent.

Traditionen påbjuder strumpa vid sängen, men sonen tycker att det är alldeles för läskigt. Jag minns själv den läskiga trannatten från när jag var liten, så strumpor framför spisen får det bli i vår familj.

Tur hade vi i år igen. Tranan hade varit här i natt och lämnat ett Gogospaket och en godisklubba i varje socka. Tyvärr glömde jag hänga upp en strumpa till mej själv...

(Men hur kommer tranan in när Keddyluckan är stängd?????)

sjukt igen

4-åringen var vaken halva natten, ledsen och snorig.
6-åringen vaknade med jätteont i halsen.
8-åringen lyckades prestera lite kräks.

Så nu får barnen vara hemma resten av veckan.

Som tur är är det lugnt på skolfronten, nästa kurs börjar på måndag. Kanske kan jag smita undan en stund med Antonovsky.

pyspunka

Nu har jag energiläckage igen.
Resten av veckan får gå i lugnets tecken.

Den röriga psykologikursen sög energi, men nu har jag skickat in det sista. Puh!
I min andra kurs fick vi backning på vårt uppsats-PM, men nu har jag filat på argumenten och vi fick till sist vår vilja igenom.
Dotterns fyraårsfiranden var roligt och ganska lugnt, men det blir ju ändå ganska hektiskt med ett par kalas.

När jag kom hem från dagens seminarium hade jag jättesvårt att slappna av, trots att jag lyssnade på en CD med prat. Tankarna for hit och dit vilket är ett klart tecken på överhettning.

Imorgon blir det promenad med E, spikmattemeditation, eftermiddagsavslappning och bokläsning däremellan. Visserligen läsning inför uppsatsen, men det är en spännande bok så det ser jag fram emot. (Hälsans mysterium av Aaron Antonovsky - en bok som många kurser refererar till men som få verkar ha läst.)

hur känns lycka?

E och jag var ute och promenerade. Som vanligt vandrade samtalet mellan vitt skilda ämnen. Rätt som det var pratade vi om lycka.

- Lyckan sitter i hjärt- och magtrakten, sa jag.

E höll inte alls med. Hon kände sig lycklig i hela kroppen.
- Precis som en utandning.

Inte konstigt att vi hade lyckokänslan på olika ställen.
I mej känns lycka som en djup inandning.


Hur känner du dej lycklig?

magont IGEN

De två stora har ont i magen, så idag är det tre barn hemma.
Funderar på om det kan ha varit helgens matintag som är boven i dramat.

Eller vad sägs om:
Fredag: Chili con carne, nachos, kladdkakstårta, godis
Lördag: Chili con carne, kladdkakstårta, Burger King med pommes
Söndag: Pannkakor, födelsedagsfika, godis, hemgjord pizza

Mumma för känsliga magar, va?!!!

Nåja, de är pigga och har lekt hur bra som helst hela dagen. Själv är jag måttligt irriterad på kursen jag går just nu. Idag fick vi ett nytt oppositionsschema, och nu ska jag inte längre opponera på ett arbete som baseras på den bok jag har läst. Imorgon klockan nio börjar opponeringen. Mailade läraren och sa att jag inte hinner göra så bra som jag skulle vilja...

Tar djupa andetag och övar på att släppa irritationen och fokusera på uppgiften. AAaaaaahhhh...

köpekakor

Alla mina kalastankar försvann med vårsolen.
Inte tänkte jag på att jag skulle baka tårta, bullar och chokladbollar till fyraåringens barnkalas i eftermiddag. Jag har inte ens alla ingredienser hemma.

Så idag blir det köpekalas. Glasstårta får det bli: en uppochnedvänd GB-tvåliters utklädd till Hello Kitty. Och i affären finns det goda bullar att köpa.

Vilken tur!!!!

utedag

En ledig lördag med strålande sol.
Nu går jag ut! Och kommer inte in förrän framåt eftermiddagen.


(Men det var inte sant, för jag tvättar också...)

en fyraåring i familjen

Idag firar vi minstingen som fyller fyra år. Strax före sex slog hon upp sina gröna och kom in till oss. Sedan följde en låååång väntan men till sist gick vi upp och lilltjejen kröp ner under täcket och njöt av allt tissel och tassel.

Grötfrukost ville hon inte höra talas om. Yoggi och fil skulle det vara på födelsedagen!

I ny klänning, strumpbyxor och med den bästa presenten under armen- en lillasjöjungfrun-"barbie" - gick en stor tjej iväg till dagis.

Klockan fem kommer släkten, men jag flyr fältet och skjutsar sonen till musikskolan. Vi beräknas vara tillbaka när förberedelserna är klara.

Tänk...vad fyra år går fort...men min lilla tjej kommer hon alltid att vara. Sånt är livet när man är yngst.

barnarbete ;)

Sedan ett år tillbaka har vi successivt fört över fler och fler uppgifter på våra barn (8, 6 och 4 (imorgon)). Det här har de själva ansvar för:

Ställa tallriken på diskbänken
Detta har vi gjort tidigare och misslyckats med, men nu har jag tagit tag i det på nytt. Felet förra gången var nog att jag inte tänkt igenom varför det skulle göras, utan det var mer en principsak. Nu har jag skapat en bild och en känsla av att alla plockar undan sitt eget för att det är mer rättvist än att en vuxen ska städa undan allt. Varje gång jag påminner barnen är jag i den bilden. Och det fungerar. Inte en enda gång har de försökt protestera (peppar, peppar).

Packa skolväskan och gympapåsen
Detta påminner jag inte om utan vi har ett packschema på ytterdörren där de kan se vad som ska med till skolan varje dag. På söndagar har vi familjeråd där vi går igenom veckan som kommer och uppdaterar schemat. Det funkar finfint. Knepet är att inte påminna och att låta barnen ta fullt ansvar. Glömmer de något är det de själva som får stå för följden (inte få vara med på gympan t.ex.).

Hänga upp gympakläderna
När barnen kommer hem från skolan ska gympapåsen plockas ur. Det här får jag ofta påminna om, men det är inget gnäll utan det görs efter en tillsägelse. Målet är att det inte ska behövas någon påminnelse...

Göra egen varm choklad
En dag i veckan har barnen utedag med liten fika. I år har de själva fått ansvara för den varma chokladen. Jag tror på att ge barnen utökat ansvar allt eftersom, och även lita på att de fixar lite mer komplicerade saker.

Familjeråd
Varje söndag har vi familjeråd. Barnen turas om att ha ansvar för det. I ansvaret ingår att fixa någon fika och att vara "ordförande". Framöver kommer de även att få skriva protokollet. Familjerådet är toppen för där ser vi hur veckan kommer att bli och vi vuxna fördelar ansvar över hämtning, lämning och barnens aktiviteter.

Städa rummet
Plocka undan saker minst en gång per vecka samt damma var tredje vecka (vilket de får hjälp med i bland). Sonen är superduktig och planerar själv in sin städning. Sist dammade han hela rummet då jag inte hade tid att hjälpa till just när han ville städa. 4-åringen städar också med glatt humör, medan 6-åringen just nu har det jättetrögt.

Göra läxor
Vi har tillsammans med sonen bestämt när läxorna ska göras och efter en påminnelse ansvarar han själv för att de blir gjorda. Funkar bra! Maken och jag har delat upp vilka läxor vi ansvarar för att påminna honom om.


Kommande projekt:

Sortera sina strumpor och hänga upp jackan, har vi totalt misslyckats med. Ett nytt försök till hösten kanske.

Lördagsgodis. Jag har en tanke om att barnen skulle kunna turas om att ansvara för inköp av lördagsgodis.

10-minutersstäd. I perioder sätter vi timern på tio minuter och så städar alla tills det piper. Sedan spelar vi spel eller gör något annat roligt tillsammans.

Belöningar?
Beröm och ännu mer ansvar, även för roliga saker. Tror på att känslan av att ta ansvar är belöning nog.

underbara barn

Sonen var på sitt bästa humör idag och hade tagit på sig kläderna redan före frukost. När systrarna råkade tjonga ihop sina huvuden och blev ledsna tröstade han bägge samtidigt.

Sedan hjälpte han minstasystern att välja kläder och klä på sig. Alla tre gjorde morgontoalett utan knot och satt sedan och lekte tills det var dax för avfärd. Då plockade de undan leksakerna (!!!!) och gick för att ta på sig ytterkläderna.

En toppenmorgon med andra ord!

the Law of attraction

Nu har min mamma drabbats.

När pappa dött och hon sålde huset hittade hon sin drömlägenhet. Men just då var det inte riktigt läge för en stor renovering. Hon flyttade in i en hyrestrea i stan istället. När den skulle renoveras köpte hon en fyra i ett annat område. Tänkte väl att hon skulle komma att trivas. Men hela tiden har målet varit en lägenhet i drömområdet. Fast där har priserna varit för höga.

Och så var den där. Den perfekta tvåan. Precis när den ekonomiska oron tagit fart. Så hon fick den till utgångspris. Väntade med att sälja sin egen, och det slutade med att det nästan gick jämt upp. Och det bästa av allt - det är i samma hus som drömlägenheten hon hittade för flera år sedan.

Tänk att det ordnade sig så småningom. På allra bästa sätt.

soool

Vaknade till en underbar dag med strålande sol och kvittrande fåglar. Tyvärr ska jag tillbringa ett par timmar på bibblan med ett grupparbete, men lite sollapande ska jag väl få till.

Efter lunch är det dax för zonterapi eller taktil massage. Jag ska känna efter vilket jag är mest sugen på. Jag har läst att zonterapi kan fungera mot allergier så det ska jag kolla upp idag. Pollensäsongen närmar sig med stormsteg. I år är första året jag är medvetet allergisk, en ny erfarenhet. Min förhoppning är att allergin kommer att mattas av eftersom den med all sannolikhet är stressrelaterad.

tillit

Jag tränar på att ha tillit till min egen förmåga.
Min hjärna är ju fantastisk.

Just nu jobbar jag med boken Verklig lycka.
Recensionen gick bra. Den vetenskapliga granskningen gick strålande.
Sedan tog det tvärstopp.
- Vaddå diskutera utifrån kurslitteraturen? Jag hittar inte ett enda samband!!!

Som gjort för att hetsa upp sig över, känna sig värdelös och må dåligt.
Men eftersom jag övar på tillit så slutade jag skriva för dagen.

Efter kvällsavslappningen sa det Pling!
Och så hade jag flera alldeles strålande ideér i huvudet.
Tillitsträning igen.
Jag somnade utan att oroa mej för att uppslagen skulle försvunnit på morgonen.

Och nu sitter jag här - redo att hugga in på dagens uppgift.

(Visst är det märkligt att vi fick en bok om lycka i uppgift, nu när jag håller på att fundera över just lycka.)

livslust

Solen skiner.
Kaffet doftar underbart.
Kinderna är fortfarande kalla efter morgonpromenaden.

Jag är jättesugen på att
- sy gardiner
- sortera vantar (???!!!)
- gå ut med kameran och leta vårtecken
- titta på nästa kursvideo
- fundera över terapiuppgiften

Men jag ska ägna dagen åt att skriva min inlämningsuppgift. Resten av veckan är ganska bokad så jag vill komma igång idag för att undvika onödig stress.

Den senaste veckan har jag slarvat med meditation och avslappning. Vilket märks, för tankarna far runt mer och jag är mer spänd än vanligt. I natt vaknade jag och kunde inte somna om, ett tecken som jag tar på största allvar. Jag vill ju fortsätta i det positiva läge som jag är nu.

Tänk att jag är sugen på mycket mer än vad jag hinner med. Det var länge sedan jag kände så flera dagar i sträck. Jag njuter av livslusten som bubblar inombords, men försöker tänka på att ta det lite lugnt.

fel låt vann

Tycker iallafall min familj.
Så här röstade vi:

3-åringen: Agnes. Baby Goodbye var nog lika stor favorit.
Mamma, jag vill ringa igen. Jag hann inte prata med Agnes.

6-åringen: Alcazar. Efter stor vånda. Hon gillade det mesta.
Lyssna när jag sjunger mitt svagaste: iiiiiiiii.

8-åringen: Alcazar. Han fick till movesen också.
När Caroline sjöng sprang han och hämtade hörselskydd.

Maken: Alcazar. Föll för grupptrycket i slutminuten.
Okej då. Jag röstar väl...

Jag: Caroline af Ugglas. Men Alcazar hade den gladaste låten.
Mulade in broccoli, morötter och blomkål, så jag var ganska tyst.

lördagkväll

Hemmet doftar såprent.
Grönsakstallriken och dippen är klar.
Vi är redo för melodifestivalsfinal.

I år ser jag tillställningen genom min dotters engagemang.
Det sätter piff på vilken tillställning som helst.

Vi får lägga en röst var.
Barnen tar det på största allvar.
Tänker noga igenom vem som är bäst.

Självklart ringer vi det dyra numret.
Och mumsar kravmärkta morötter.
För att få lite motvikt till all glamour.

tillfällighet?

Kan det vara en tillfällighet att jag en dryg vecka efter medicinsänkningen fick värsta fredagsfeelingen och sedan tillbringar lördagen med att storstäda - bara för att jag kände för det?

Någon solig vår finns det iallafall inte som kan förklara det hela.

Hur som helst så njuter jag av min energi.

städsugen

Nya gardiner väntar på att bli uppsydda och upphängda.
Den perfekta moroten för en städdag.
Trots att de inte är orangea.
Gardinerna alltså.

roligt värre

Idag berättar vi elefanthistorier.

När kan du ha tio elefanter under ett och samma paraply utan att någon utav elefanterna, eller du själv, blir blöt?"

När det inte regnar, så klart.

Vad får du om du korsar en elefant och en val?

En ubåt med inbyggd snorkel.

Vad får du om du korsar en känguru och en elefant?

Stora hål över hela Australien.

studenttankar

Jag kan också Vabba.
Plötsligt känner jag mej lite viktigare.
Att vabba som student innebär att sjuktiden räknas bort från studiemedelsveckorna, vilket är bra för mej som har lite knapert med veckor kvar.

(Jag griper varje liten positiv sak i sjukdomseländet. Helst vill jag ju ha en pigg familj!)

Lönekontoret på mitt före detta arbete (skönt att skriva!!!!!) strulade med slutlönen så jag får en portion pengar i denna månaden också. Sedan är det tänkt att studiebidraget och makens lön ska räcka. Studielån har jag så det räcker, så förhoppningsvis räcker besparingarna till sommarloven och till det där lilla extra. Som en Legolandresa i sommar.

Det börjar dra ihop sig till att välja höstens kurser. Jag velar fram och tillbaka. Vill helst inte bara ha distanskurser eftersom jag mår bra av att komma ut och träffa folk (tänk vilken förändring mot för ett år sedan, då några inbokningar i almanackan kändes jättestressande).

spökmagar

Sonen ringde från skolan igår IGEN! Ont i magen och flera toabesök. Min egen mage är inte heller på gott humör. Och nu har magontet spridit sig till stora dottern.

Jag som alltid drar mig för att ringa till vårdcentralen slog faktiskt numret dit igår. Och fick prata med min kompis mamma. Alltid skönt! Hon tyckte att sonen skulle vara hemma i ett par dagar på sträng diet så att magen får en chans att bli bra. Och sprida ut matintagen i fler portioner. Han är svår min son. Lassar in mängder av mat på nolltid.

Själv mår jag ganska bra. Hade sett fram emot grupparbete och terapi idag, men den här gången var det jag som fick vara hemma.

utsättningssymptom?

Det magonda har övergått i illamående och yrsel. Samt en brännande känsla i huvudet. Kikade i Fass och läste att utsättningsbesvären kommer efter ett par dagar och brukar vara precis så som jag känner det.

En till två veckor ska det ta innan symptomen försvinner. Lite läskigt med yrseln, men nu när jag vet vad det beror på känns det inte så farligt.

Igår sov jag i stort sett hela dagen. Idag är magen piggare, men allmäntillståndet är sämre. Fast nu vet jag ju vad det beror på!

Ironiskt att utsättningssymptomen är det som jag var ångesträdd inför: att svimma (och kräkas).

cluedo

Sonen ringde från skolan och hade fått magont igen. Så idag har vi varit hemma båda två. Förmiddagen tillbringade jag sovandes, men nu i eftermiddag har vi spelat spel.

Vi hämtade mitt Cluedo från källaren och för sonens del var det premiär. Jättekul!
Nu ska jag lägga mej i soffan och vila igen.

magont

Jag har ont i magen idag också, så det var nog inte nervösmage igår. Skönt!!!!

hemma igen!

Fy vilken pärs det var innan jag kom iväg på min lilla resa. Magen kurrade och jag mådde jätteilla. Magsjuk eller bara nervös? Bara nervös såklart. Magen glömdes bort någonstans på tåget och det blev en trevlig resa.

Föreläsningen var väl inte jättespännande. En professor som låg på sin nivå i ett ämne som jag inte behärskar så väl: sambandet mellan intelligens och kognition.

Efteråt tog vi en kaffepaus och sedan hoppade vi på bussen in till stan. (Shit, jag åkte buss!!!! Det tänkte jag inte ens på då...men det vågar jag ju inte...och speciellt inte efter en kopp kaffe...) Efter en bakad potatis med räksallad var illamåendet tillbaka och sitter fortfarande i. Men trots det gick hemresan bra.

Nu är jag helt slut och ska slappa ett par timmar innan läggdax.
Ganska så jättenöjd med mej själv!

nedtrappning

Idag minskar jag min antidepressiva medicin. Från 40 mg till 30. I juni ska jag stämma av med läkaren och ev. minska ytterligare.

Sakta men säkert är min melodi.

torsdagståg

Idag är det dags för den stora utmaningen. Jag ska åka tåg. Och sedan buss. Maken lämnade barnen idag så att jag fick en lugn morgon. När man ska ut på otäcka äventyr är det bäst att ta hand om sig.

Senast jag åkte tåg var i somras när familjen åkte till Malmö. Gången före det blev det ingen tågresa. Då skulle mamma och jag åka till Malmö, men jag bangade och vi tog bilen istället.

Nu känner jag mej redo att gå på tåget igen. För att utmana mej lite extra hade sonen lös mage i förrgår kväll (så barnen var hemma igår). Tänk om det smittat!!!!

Jag är nervös och spänd (speciellt i käkarna) men förväntningarna och det roliga överväger. En utflykt tillsammans med en god vän. Gott om tid till prat, en intressant föreläsning, shoppingrunda och en bit mat.

Det kommer att gå bra!!!!!

tisdagstankar

Idag funderar jag på hur det gamla betygssystemet (1-5) har påverkat vårt sätt att förhålla oss till varandra. Eftersom betygen i klassen skulle vara normalfördelade så innebar det att bara ett visst antal elever fick höga betyg. Eller med andra ord: för att en individ skulle kunna få högt betyg var en annan tvungen att få lägre. * Om jag skulle få bra betyg hängde alltså inte bara på mej själv, utan även på mina klasskamrater.

Hur har det påverkat oss? Är vi sämre på att hjälpas åt eftersom vi är uppväxta med att det snarare straffar sig än lönar sig att hjälpa andra att prestera bättre?
Är det därför vi ofta känner oss hotade av andras prestationer istället för att glädjas med dem?

(Nu förtiden är det väl individuella betyg som baseras på vad man kan, eller?)

Jag tänkte på det här efter gårdagens seminarium om stress och ohälsa. Vad bra det är att vi kan dela med oss till varandra, så att alla utvecklas.

(* Visserligen justerades ju medelvärdet via centrala prov, men principen var ändå den.)

helg med barnperspektiv

I fredags var det discopremiär för de två stora. Sonen har aldrig förut velat gå på disco, men den här gången blev det av. Och det var ju jätteroligt. Han är med i fritidsrådet och skötte förfriskningarna. Dottern hade också jätteroligt.

Vi mammor dröjde kvar en stund utanför och pratade gamla minnen. Det första discot....suck....

Igår blev det hämtpizza och melodifestival. Sonen åt för mycket pizza och gick och la sej innan det började. Som vanligt var det 6-åringen som var mest entusiastisk. Glädjen var stor när tjejen med samma namn vann. När Darin sjöng kom tårarna i 6-åringens ögon. Och nästan i mammans också. Fint!

Vi fick en härligt solig lördag och även idag skiner solen. Om makens huvudvärk släpper kanske vi ger oss av på utflykt.

I eftermiddag kommer min syster hit! Tjohoo!!!!

det var en gång en flicka...

Det var en gång en flicka som inte ville gå till skolan.
Det var dagen då fredagsshowen skulle gå av stapeln.
I en hel vecka hade de övat.
De skulle dansa till Zlatan-låten. Flickan tog med sig sin CD-skiva.
Fotbollkläder var given utstyrsel.

Men så blev det morgon. Och då var det inte lika roligt längre.
Efter ett långt prat med mamma. (Som stördes av att storebrorsan hoppade omkring och skrek "Syrran har scenskräck, nanananana")
Och med ett löfte från pappan att de skulle prata med fröken tillsammans.
Så cyklade hon iväg.

Jag undrar hur det gick!!!

sviterna efter 80-talets hälsokampanjer

Jag gick på högstadiet under masskampanjernas årtionde. Det var non-smoking generation, non-fighting generation, rör inte min kompis (mobbing), mjölk ger starka ben, aidskampanjen och säkert ännu fler.

Alla kampanjerna var riktade mot undomar, så det fanns ingen fredad zon. Skolan, tidningar, tv, reklampelare, bussarna... överallt bankades budskapen in.

Och det var ju inget fel med budskapen. Men jag ställer mej frågande till att ständigt överösa människor med pekpinnar om vad som är rätt beteende. Jag har alltid haft hög moral och var "välanpassad" (ett starkt över-jag som Freud skulle ha sagt) och jag är säker på att det här har påverkat mej negativt. Genom att ständigt matas med beteendebudskap begränsades min frihet att tänka själv. I många fall var det ju ren skräckpropaganda. Och det gick ju inte att värja sej, för kampanjerna hade ju rätt.

Jag har också uppmärksammat att jag har väldigt svårt att förstå människor som börjar röka, som inte använder kondom o.s.v. Men senare generationer har ju inte blivit "hjärntvättade" på samma sätt som vi blev. Och alla var väl inte lika mottagliga som jag var.

Jag röker inte, slåss inte, mobbar inte och har säkert sex. Så visst var det lyckat ur samhällsperspektiv. Men jag som individ har fått betala ett alltför högt pris. (Och jag hade säkerligen inte börjat slåss eller röka utan kampanjerna heller.)

utmaning!

Om en vecka ska jag åka tåg!!!!

Eva frågade om jag ville följa med på en föreläsning i grannstaden, och visst vill jag det. Biljetterna bokade hon på stört så att jag inte skulle hinna ändra mej.

Pirrigt men roligt!

Och en lagom start på tågåkandet. Målet är att åka ensam till Stockholm i sommar :)

skillnaden mellan lycka och njutning

Det bidde ingen glass igår. Inspirerad av Dalai Lama lät jag glassen vara.
Nu ska jag gå ner i vikt utan måsten och dåligt samvete. Bantning i munktappning.

På kylskåpet sitter det en lapp. Och i min hjärna håller budskapet på att etsa sig fast:

Kommer det här att göra mej lycklig?

Ofta blandar vi ihop lycka och njutning. Men skillnaden är stor.
Njutning är ett kortvarigt välbehag. Som dessutom kan leda oss bort från lyckan.

Om vi tar den där glassen som exempel:
Skulle den göra mej lycklig?
Medan jag åt den skulle jag i bästa fall njuta av den (om jag inte bara glufsade i mej den med uppmärksamheten någon annanstans). Men jag skulle knappt ha svalt den sista munsbiten förrän samvetet knackat på. Och ångern.

Så svaret är nej. Den skulle inte göra mej lycklig. För den där glassen går helt emot mitt mål att bli åtminstone några kilo lättare i vår.

Jag har använt den här frågan sedan i fredags. Den funkar verkligen! Jag köpte inget lördagsgodis till mej (bara till barnen), vi åt popcorn istället för ostbollar till melodifestivalen, jag köpte ingen choklad trots att jag var menssugen. (Fast det var ett gränsfall - för jag är säker på att det finns tillfällen när choklad definitivt kan göra mej en aning lyckligare.)

Däremot mumsade jag utan dåligt samvete i mej en stor semla i måndags. För finns det något mysigare än en fika med tjejgänget?

Dalai Lama själv använder frågan t.ex. när han är i shoppingcenter. Det finns mycket fina saker, men de skulle inte göra honom lyckligare eftersom han har det han behöver. Han berättar om det och mycket mer i boken Lycka!

dilemma

För trött för att göra någonting.
För trött för att göra ingenting.
För tidigt för sängen.

Och maken är inte hemma.
Den där glassen i frysen känns väldigt lockande.
Äta är man aldrig för trött för.

morgonkaffe

En kaffestund medan jag väntar in mormor som ska vara barnvakt idag. Sonen är betydligt piggare i dag och sitter nu och räknar matte. Och igår eftermiddag bråkade han med systrarna, så nog är han på bättringsvägen.

Igår fick jag chans att utöka mitt levnadsutrymme igen. När jag skulle åka iväg till kompisen i stan hade det frusit på så pass att jag fick skrapa rutorna. Men jag körde iväg utan några betänkligheter på glashala gator (som när det kom till kritan fortfarande var blöta). Dessutom var jag inte säker på att jag hade mobiltelefonen med mej. I stan fick jag stanna för tåget och det har jag inte gjort sedan jag exponeringstränade för nästan två år sedan. Så det blev lite nervöst, mest för att jag inte visste hur jag skulle reagera.

Efter en trevlig semmelfika bar det av hemåt igen. Nu på hala vägar, men det bekymrade mej faktiskt inte.

Tänk vad tankarna sitter hårt. När jag kommer in i en "gammal" men ovanlig, situation ploppar det upp tankar som jag i vardagssituationer inte sett till på länge, länge.

bokrean stundar!

Imorgon börjar bokrean. Jag har förhandsbokat det mesta, men naturligtvis vill jag uppleva det live också. En av älvböckerna som jag beställt till dottern var slut i lager, så den måste jag jaga rätt på. Eller måste och måste. Jag kan ju alltid köpa den till ordinarie pris efter rean!

Min föreläsning börjar vid 9, så jag hade tänkt åka till Coop på morgonen. Där brukar de bjuda på frukost på bokreans första dag. Blev lite besviken när jag läste att de i år bjuder på kaffe och semla kl 8-11. Vem är sugen på semla vid den tiden????

töväder

Nu smälter snön bort. Blir det minusgrader i natt så lär det vara halt i morgon. Men maken kan ta bilen, för sonen är fortfarande febrig. Och kräkts lite har han också gjort (jättekonstigt för han fick behålla det han åt igår). Så tjejerna får också vara hemma imorgon.

Jag räknar kallt med att det är sjukt på tisdag också, så jag har redan bokat mamma som barnvakt. Jag har första föreläsningen på nya kursen och maken ska på ett viktigt, spännande möte.

Mildväder är roligt. Vi har varit ute och byggt snöborg i stora snöhögen. 6-åringen var ute i flera timmar och gick motvilligt in när vi skulle äta.

Idag hittade vi sonens klassmaskot i hans ryggsäck. Sonen hade fått i uppdrag att ta hand om honom över sportlovet. Andra barn brukar ha fotat honom i alla möjliga situationer, men hos oss låg han bortglömd i en väska. Jag känner ett stygn av dåligt samvete faktiskt...

recept (?)

I min hjärna snurrar tankar om lycka.
Återkommer när snurret har saktat ner.

Dalai Lama
Kay Pollak
Stefan Klein
en gnutta Steven Hayes
och till sist en klick Iris Johansson.
Blandas i mitt huvud.

Serveras på silverfat.

dagens känsla

Livet

är ett

äventyr!

näääää.....

Jag vaknade av att telefonen ringde. Det var sonen som ville berätta att han är sjuk. I natt vaknade han med hög feber, och kräkts hade han också gjort.

Buhuuhuuu...jag som sett fram emot kvällens middag hos goda vänner. Vi har inte haft någon frisk helg hittills i år. När ska det här eländet gå över??????!!!!

studietankar

Målet med mina studier är:
- att få en utbildning som jag kan använda för att jobba med människors hälsa
- personlig utveckling i form av ökad kunskap, självinsikt och nya tankar
- att ha roligt!

När jag studerade till maskiningenjör hade jag fokus på examensbeviset. Och jag märker att flera av mina kursare nu tänker mest på betyg och att slippa lägga ner så mycket tid på studierna.

Den här tentan har jag ju tjatat om i en vecka nu och det beror på att jag skriver den så att alla mina mål uppfylls. Jag känner inte tentan som ett måste utan som någonting roligt. För att undvika att det blir ett måste har jag börjat i god tid, och har hellre fritt några dagar i slutet än några dagar i början. Jag har gjort en till två frågor om dagen och så sover jag på det. Vilket har medfört att jag flera dagar har vaknat med nya tankar om ämnet. Jag vinkar uppgifterna så att det känns meningsfullt och roligt, och är inte så bekymrad över hur läraren kommer att ställa sig till det.

På det här sättet upplever jag att jag lär mej mycket mer än om jag hade suttit och pressat ur mej alla svar på en gång. Och jag uppfyller alla mina uppställda mål, vilket känns bra.

Dessutom övar jag dagligen på att släppa taget. Jag bestämmer när jag ska jobba med tentan och däremellan tänker jag inte på den. Jag har bestämt mej för att inte gå tillbaka till gamla frågor eftersom jag gjort så gott jag kunnat - mitt kontrollbehov och mina perfektionistiska tendenser utmanas därmed.

"mamma ringer doktorn och doktorn svarar...."

Igår hade jag avstämningssamtal med min läkare per telefon. Det kändes härligt att få berätta om hur bra mitt nya liv går. Och att jag gradvis ökar aktiviteten i livet.

Vi talade om utfasning av antidepressiv medicin och jag känner ingen brådska. Jag har inga biverkningar (mer än trötthet) och jag mår bra med medicinen. Dock vill jag ju förstås bli fri så småningom. Och gärna minska dosen för att se om jag blir piggare. Så nu har vi bestämt så här:

I början på mars minskar jag från 40 mg till 30 mg (för visst ska det vara soligt då?!!!!). Den minskningen ska inte innebära några utfasningssymptom.
I juni görs en avstämning med läkaren. Och sedan trappar jag ner ytterligare.
Jag har bestämt mej för att jobba med målbilder för att få en positiv känsla och fokus på mitt härliga liv som kemiskt oberoende.

Någon som har ett tips på en positiv målbild för att sluta med antidep?
Det ska ju inte innehålla några negationer och därmed inte medicin, oberoende, sluta o.s.v.

Distanskursen som jag går (ska få ett eget inlägg, det är ju flera av er som har frågat om den) har detta med målbilder som ett moment, så det känns verkligen lägligt att jag började kursen just nu.

alldeles ensam

Tyst och tomt!

Maken tog med sig barnen och åkte till sommarstugan. Han tyckte att jag skulle få ett par dagar för mej själv (visserligen tillsammans med tentan - fast den är nästan klar). Jag tar tillvara på tiden och njuter. Men det blir ändå konstigt tyst framåt eftermiddagen.

Men som sonen sa. Det är bara en hel dag för de åkte idag och kommer hem på lördag. Och jag har Coca Cola och Stampe som sängsällskap (en jätteelefant och en jättekanin). Det känns tryggt!

Jag ser fram emot en lååång sovmorgon imorgon. Och en härligt slapp dag!
Lägger saknaden under huvudkudden och sover gott.

God natt!

tankar om ångest

"Om vi överhuvudtaget lyckades bli fria från all ångest, skulle det innebära att vi berövades den mest konstruktiva och stimulerande kraften i vårt liv och för vår överlevnad.

Psykisk hälsa är att leva utan förlamande ångest, att leva med normal ångest som en energikälla, en livgivande och livsstegrande kraft."

Rollo May


Jag har märkt att jag blivit så rädd för allt vad ångest heter att jag tycker att allt som inte är helt ångestfritt är besvärande. Förmodligen för att jag ser varje ångestkänsla som första steget mot den förlamande panikångesten. Men...:

Ångest är normalt. Alla människor känner ångest.
Ångest kan vara någonting positivt. Ångest är en signal om att någonting är fel och en kraft som möjliggör förändring.

mastordont

Felstavning - och det i rubriken.
Perfekta jag ryyyyser!

Guldstjärna till mej för att jag inte ändrade det när jag såg det.
Ett stavfel säger ju ingenting om mej.

mastordontdag

Idag är det redovisningsdax i skolan. Var och en ska hålla en halvtimmes föredrag om sitt ämne. Typiskt nog är jag sist. Vilket innebär att jag ska vara pigg i huvudet efter fyra timmars lyssnande.

Jag får se det som en bra övning i att släppa kontrollen. Med en halvseg hjärna kan det bli lite hur som helst, men det är okej. Turligt nog är det ett ämne som ligger mej varmt om hjärtat. Jag ska prata om ACT-terapi ("Sluta grubbla börja leva"), medveten närvaro och acceptans.

Nervös? Njäe, bara för det tekniska. Jag har presentationsbilderna på USB-minne och det känns lite läskigt, tycker jag. Med en främmande dator och så. Själva presentationen känns bara rolig (förutom att jag har så sent startnummer).

Ett tag övervägde jag att skriva ut bilderna på OH, så att jag skulle ha full koll...

housedax

I kväll börjar nya avsnitt med House på fyran.
Vi laddar som vanligt med cashewnötter och apelsiner.

huset fullt!

Maken är hemma med febersjuk dotter, och det är ju sportlov så storasyskonen är också hemma. Nu ska de göra playdo-lera. Första gången för maken :)

Själv ska jag ägna dagen åt Freud. Har försummat den gubben lite hittills. För att göra det hela lite roligare ska jag mindmappa honom på en gammal tapet.

Och som rast blir det utelek med de stora barnen.

kallt och sjukt

Minstingen har feber igen. Det är tredje gången i år. Hon kom in från pulkabacken och gick direkt och la sig i soffan under ett par filtar. Sedan var hon trött och gnällig hela dagen. Stackarn! Dock har hon ett glatt humör och sitter nu och pärlar i köket samtidigt som hon sjunger.

Nu har vi vinter på riktigt. Många minusgrader och mycket snö. Det blir dock inte mycket uteaktiviteter idag. Sonen ska spela fotbollsmatch och efter lunch ska vi på teater. Och så har jag ju min tenta.

....färdiga ... GÅ

Igårkväll damp tentan ner i mailboxen. Idag sätter jag igång. Tanken var att jobba på nu i helgen så att barnen skulle kunna vara lite lediga på sportlovet. Men nu inser jag att även ett godkänt kräver väldigt mycket tid.

Solen strålar, det är några minusgrader och snön ligger gnistrande vit. Riktig vinter, som jag har längtat så efter! Toppen med fint väder så att jag inte sitter inne med näsan i böckerna hela dagen.

hjärtans dag

Fast man är liten är man minst lika viktig
som en stor.

Lilla tjejen fick en Allahjärtansdagstulpan tillsammans med ett fint budskap av dagispersonalen.

bloggtankar

Marias betraktelser funderar över sitt bloggande, och även Tanketrollet har bloggtankar. Så då kunde ju inte jag låta bli att tänka tillbaka på varför jag började blogga, och hur jag tänker om min blogg.

Jag hade länge smygläst andras bloggar, men inte haft en tanke på att börja själv. När jag mådde som sämst så kände jag att jag behövde skriva. Jag fick min första dagbok när jag var 7 år och sedan skrev jag regelbundet tills jag blev sambo. Den här gången kändes det dock bättre att använda datorn. Och så tänkte jag att om jag skriver i ett worddokument så ligger alla tankar huller om buller. I en blogg kan man sortera och lättare gå tillbaka och läsa. Så det var främst därför jag valde bloggformen.

När jag väl hade min blogg kände jag att jag ville dela med mig av mina erfarenheter eftersom jag själv följt ett par panikångest-bloggar som gett mej mycket. Jag bestämde mej också för att vara anonym så att jag skulle kunna skriva precis vad som helst. Och så skulle jag skriva bara för min egen skull.

I maj har jag bloggat i två år och jag har aldrig ångrat att jag börjat. Alla bloggvänner och fina kommentarer blev en bonus som jag inte hade räknat med. Jag skriver fortfarande bara för mej själv och det viktigaste nu är att hålla skrivandet igång. Så jag blandar vardagsbetraktelser med tankar som det faller sig.

Jag är väldigt glad att jag började blogga för jag tror att bloggen gör att jag fortsätter utvecklas som människa, och det är också skönt i perioder när allt känns tungt att gå tillbaka och se vad som faktiskt har hänt på två år. Och så alla medbloggare förstås!

Ni slipper nog inte mej än på länge ;-)

äntligen!!!!

Nu har vi också snö! Hoppas att den inte försvinner på en gång, utan att vi hinner leka i den också. Nästa vecka är det sportlov här och det vore ju toppen med snö då.

Om en stund ska jag knata iväg till dagis på föräldrafika.
Trevlig avbrott på studierna. (Imorgon får vi hemtentan, så jag vill ha inlämningsuppgifterna klara tills dess.)

inställd terapi

Min terapeut går här hemma under namnet prat-Lasse. I måndags fick jag veta att han är sjukskriven februari ut. Det blir sex veckors uppehåll, men det är inte mycket att göra åt.

När jag berättade för familjen att prat-Lasse är sjukskriven började barnens frågor om varför han var sjuk o.s.v.

Jag fick då ge mej in i en förklaring som jag inte är helt säker på att de fattade. För trots att jag har gått hos honom i 2,5 år så känner jag ju inte honom. Mycket märkligt för ett litet barn, kan jag tänka.

Men när jag funderade vidare så är det ju lika märkligt för mej. Prat-Lasse bor i samma samhälle som jag, har ungarna i samma skola och sonen tränar fotboll tillsammans med min son. Med andra ord så stöter jag på honom då och då. Och då blir det ju lite märkligt, för jag är ju bara hans jobb. För att det ska kännas naturligt har jag delat upp honom i två, en psykologdel och en föräldradel. Så slipper jag känna mej som ett "psykfall" när jag ser honom.

Idag ska jag försöka komma ihåg att ringa och boka läkartid. Dags för uppföljningssamtal. Jag har tänkt sänka medicindosen till 20 mg i vår, så jag ska prata med henne om det. Jag tycker att det känns skönt att trappa ner samtidigt som jag går i terapin, så får jag lite extra stöd.

att leva efter det man tror på

Det här med att jag följer det jag tror på irriterar en del människor.

Ta till exempel när vi skulle gifta oss, min älskade och jag.

För det första så tror jag inte på gud (inte i kristen tappning iallafall) och därför kändes det otänkbart att gifta sig i kyrkan. (En gång (som blev tre) gick jag emot det här och det var när vi skulle döpa min son. Pappa och mormor hade precis dött och jag kände att det inte var läge att hoppa över dopet eftersom min mamma tyckte att det var viktigt.)

För det andra så vill jag helst hålla det jag lovar och jag försöker att inte lova saker som jag anser att jag kan hålla. Så att stå i kyrkan och lova att älska min make tills dess döden skiljer åt oss kändes helt fel. Det kan man ju inte lova.

Så det blev en borgerlig vigsel.

Och det är ju egentligen märkligt att man bara genom de val man gör kan provocera andra människor. Det skulle aldrig falla mig in att döma andra, utan alla har ju sina värderingar. Bara för att jag inte gör likadant som andra betyder ju inte det att jag har några åsikter om deras val.

alla människors lika värde

Jag fortsätter mitt sökande efter mina grundläggande värderingar, och nu fick jag syn på en som jag haft alldeles framför näsan:

Alla människors lika värde.

För mej har den här värderingen inneburit att jag redan som ung bestämde mej för att inte "skaffa barn" om jag inte var beredd att välkomna det barn som var menat att födas. Det har aldrig varit aktuellt för mej att göra något nupp-test, eftersom jag inte skulle valt att bli gravid om jag inte haft plats för just det barnet.

För jag anser att om jag vill ha ett samhälle där varje individ är unik och har sin rättmätiga plats, så kan jag inte tänka att "alla andra" ska, utan ta mitt ansvar och leva efter det jag värdesätter.

Den här värderingen gör också att jag tycker att alla barn borde få samma förutsättningar (så långt det är möjligt). Jag tycker t.ex. inte att det är okej att man kan köpa barnen en bättre utbildning. Barnet har ju inte valt om det ska födas i en rik eller fattig familj.

Jag har också börjat fundera på det här med läxor. Många barn har inte det stöd som behövs därhemma, eller har föräldrar som jobbar mycket, och då blir läxorna någonting som spär på skillnaderna. Sedan kan man ju fundera på varför det är okej att barnen först ska göra en heldag på skola och fritids och sedan dessutom ha hemarbete flera dagar i veckan.

Ja, det finns ju oändligt mycket att ta upp utifrån den här värderingen, men nu blev det lite om barnen...

10 kg böcker

Kurslitteraturen till den kurs jag fått betalad av TRR kom i dagarna. Många böcker var det. Det mesta verkade jättespännande, och är sådant som jag ändå läser på fritiden.

Kursen är en distanskurs i personlig utveckling och mental träning som leder till en certifiering som egencoach. Den motsvarar en termins högskolestudier men man rekommenderas att ta längre tid på sej för att kunskapen ska få mogna (låter väl perfekt för mej?!!!), dock max tre år.

Jag har ingen tidplan utan tar det som det känns bra. Det är litteratur, föreläsningar på dvd och praktisk träning. I delkurs ett kan jag integrera träningen i mina nuvarande rutiner, eftersom det handlar om avslappning.

frihet

De fem friheterna

Frihet är att se och höra det som finns

här och nu, istället för det som borde finnas,

fanns eller kommer att finnas.

Frihet att säga vad man tänker och känner,

istället för vad man borde tänka och känna.

Frihet att känna vad man känner,

istället för vad man borde känna.

Frihet att begära vad man behöver,

istället för att alltid vänta på tillåtelse.

Frihet att ta risker för egen del,

istället för att välja att vara trygg och aldrig

sätta båten i gungning.

Virginia Satir

Eller sagt med hjälp av affirmationer:

Jag är trygg i nuet.

Därför vågar jag mej ut på okänd mark.

Inom mej finns plats för både bra och jobbiga känslor.

Jag vågar känna det jag känner.

Jag tar ansvar för vad jag gör med mina känslor.

Bara jag vet vad jag behöver.

Jag tar ansvar för att tillfredsställa mina behov.

Vågar du vara fri?

morgonrutiner

Återigen är det kaos, tjat och stress varje skoldagsmorgon. Förra gången det var så föreslog sonen att vi skulle gå upp lite tidigare. Men tidigare än halv sju känner jag inte för att stiga upp. Det är ju inte där problemet ligger.

Så här ser en morgon ut just nu:
6.30 Ringer klockan och jag går upp
7.15 Är frukosten uppäten
7.55 Går vi ut genom dörren

Då är det fem minuter kvar till frukosten på dagis. Jättestressigt om vi åker bil. Helt omöjligt om vi cyklar.

Skolan börjar 8.10 och nu funderar jag på om jag ska lämna barnen i omvänd ordning och skippa dagisfrukosten (som börjar vid 8).

Som det är nu får ju de stora barnen ingen konsekvens av att de sölar, utan det är minstingen som blir sen. Om hon istället äter frukost hemma så kan jag lämna på skolan först.

gladblogg

Alla barnen är friska.
Solen skiner.
Jag ska snart åka iväg på föreläsning.
Och ikväll är det träff med tjejgänget.

hemma bäst

Ett hem att leva i eller ett hem att visa upp?

Ibland slår uppväxten till och mammas finrum viskar kritiskt i mitt öra:
- Skolböcker i vardagsrummet????
- Datorladdarbordet vid matsalsbordet?????

Men visst går det. För jag vill ha ett praktiskt hem där vi trivs och vill vara. Visst omger vi oss med fina saker, men vi har inget hem som skulle platsa i inredningstidningarna.

Det är väl kanske just därför det alltid blir så stökigt i vårt vardagrum. För att alla är där nästan hela tiden. Och ingen är speciellt bra på att plocka undan efter sig.

Nästa gång jag irriterar mej på stöket ska jag istället tänka på hur mysigt vi har det tillsammans.

fortsatt städning

Det blir en städdag i dag också. Förhoppningsvis ska jag hinna ta mej ner till pysselrummet och organisera om lite där också. En minibyrå som blivit över skulle passa perfekt till smågrejjer.

Datorerna har fått en egen plats i ett hörn i vardagsrummet, kamerorna har en egen låda i hallen (vilket innebar att övriga lådor blev städade) och skolböckerna står nu fint i bokhyllan.

Det är bäst att passa på när lusten infinner sig.

omorganisation

Såklart kan jag inte storstäda utan att flytta om och effektivisera. Tur att vi är flera som hjälps åt, så att vi kanske blir klara i dag...

Jag har redan rationaliserat en hel del det senaste året:

- röjt i fönstren och har nu bara blommor som klarar vattning var tredje vecka (=paraplyblommor). Varje gång jag dammar ställer jag dem i duschen och däremellan slipper jag tänka. (Blomvattning var en stor energitjuv för mej!)

- röjt och röjt och röjt (men det hjälper ju inte)

- speciella pryllådor, t.ex. en kökslåda för barnens färdiga pyssel och teckningar, en låda i hallen för diverse småkrafs.

- placerat ut korgar och skålar på de ställen där laddare och småprylar alltid hamnar. Ganska smart, för nu ser det faktiskt prydligt ut utan att vi har ändrat beteende.

- plockat bort en del möbler som alltid blev överbelamrade med saker (översatt i feng shui har jag sett till att energin inte stagnerar (för där hamnar det prylar).

- sett till att förvaringen är där vi är, t.ex. ett köksskåp för pärlor, pennor och sånt, en korg för Wii-prylarna vid teven, en korg för småböcker i bokhyllan m.m.

- biblioteksböckerna har fått en egen plats i bokhyllan, och så har jag en speciell återlämningsplats i hallen.

Idag håller jag på att organisera mina skolböcker. Först tänkte jag ha en hylla i mitt pysselrum (i källaren) men jag sitter aldrig där och pluggar så jag tänkte om. Nu ska jag ha en hylla i bokhyllan. Lättillgängligt så att det blir enkelt att plocka undan.

Dessutom klurar jag på hur vi ska göra med de bärbara datorerna. Det vore ju skönt att ha en egen plats för dem där vi kan ställa dem på laddning. Dessutom hittade jag en borrmaskin som stod på laddning bakom gardinen i vardagsrummet. Hmmm...

Våra kameror, som nu är tre till antalet (en systemkamera var + den gamla som vi behåller som en smidigare ta-med-kamera) hamnar lite här och där i huset. Kanske ska vi ha en låda för dem i hallen?

Bäst att fortsätta!

städdag

Idag ska vi storstäda. Det behövs verkligen. Efter all sjukdom har det inte blivit mer än lite städning här och där den senaste tiden. Pyssel och leksaker har invaderat huset.

Vi engagerar hela familjen (även den febrige sonen får hjälpa lite litegrann) och belönar oss med lördagsgodismys.

I eftermiddag har både maken och jag ställt in oss på plugg. Han läser en halvfartskurs i projektledning. Meningen var att han skulle ta tjänsledigt en dag i veckan, men kursen består enbart av självstudier, så med lite kvällar och helger ska det nog gå bra,

Och ikväll är det melodifestivalen. Vi har insett att våra barn inte är så små längre. Vi brukar ju stoppa dem i säng i vanlig tid på helgerna, men nu är de helt klart medvetna om vad som pågår. Så vi har dagen till ära köpt hem ostbollar som vi ska mumsa på.

dagens citat

"Om man säger shit, då säger man bajs."

utsläppt!

På förmiddagen har jag föreläsning.
Sedan tänker jag åka hem och meditera.
Och efter det ska mamma och jag titta på tapeter till hennes nya lägenhet.

Vad härligt det ska bli med en dag utan sjuka barn i hängande i benen.

mål och mening

Tänk dej att du står uppe på en fjälltopp. Snön gnistrar och du gör dej redo för en härlig skidtur nerför berget. När du ska ta på dej skidorna kommer en man fram och frågar vad du har för mål med färden, och du berättar att du ska ner till fiket nere i byn.
- Ett ögonblick, det fixar jag, säger mannen och drar in dej i sin helikopter.

Och ett ögonblick senare är du nere vid fiket. Nu borde du ju bli glad eftersom du snabbt och bekvämt kommit till ditt mål. Eller?

Nähä, inte det. Var det själva skidturen som var meningen med dagen? Men du sa ju att ditt mål var fiket?!!

Precis så är det med livet. Ett mål är bara en riktpunkt för din färd. Det är det som är här och nu, varje dag, som ger livet mening.

Att leva sitt liv i enlighet med sina grundläggande värderingar är att leva enligt sin inre känsla, enligt det som är viktigt i just ditt liv. Dina grundläggande värderingar förverkligar du i varje stund. Sätt upp mål som går i riktlinje med dina värderingar, men kom ihåg att målet inte är någon slutpunkt, utan början på nästa steg. Och att det är själva resan dit som är det väsentliga.


Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Karin Boye


I vår har vi som tema i terapin att jag ska hitta mina grundläggande värderingar. Vilket spännande äventyr! Och jag har ju redan hittat en. (Till vår hjälp har vi boken Sluta grubbla, börja leva (se till vänster i menyn.))

en sjukling till

Det här börjar ju verkligen bli tjatigt!
Nu har sonen också feber.
Så det blir nog en hel hemma-med-barn-vecka.
Nu hoppas vi på att familjen är frisk till helgen åtminstone.

Uscha, jag fryser och har ont i halsen jag med.
Ska kurrera mej med grönt te apelsiner och mycket vatten.

är det inte sommar snart???!!!

Sonen vaknade med sommarlängtan idag!
Sol, bad och jordgubbar.

Jag kan bara hålla med. Fast först får det gärna vara vår ett tag.
Och en omgång snö till vore inte helt fel.
Här i söder har vi inte haft så mycket snö i år, så lite mer snö skulle vara roligt.

Yngsta dottern är fortfarande sjuk. Liiite feber och mycket hosta.
Idag är maken hemma för jag skulle ha terapi, men terapeuten är sjuk idag.
Istället ska jag ägna dagen åt skolarbetet.
Bäst att passa på idag, ifall fler i familjen blir smittade.

Igår följde sonen med mej till affären och bibblan.
Han hittade några serieböcker som han ville låna.
Visst, sa jag. Men då får du läsa dem själv.
Sonen, som hittills inte hajjat vitsen med läsning, nickade.
Väl hemma igen hittade vi honom i soffan, med näsan i boken.
Och idag kom han inte till frukostbordet.
Han låg kvar i sängen och läste.

Jättekul, men jag håller inne med min entusiasm.
När han märker att vi blir glada för något han gör
så använder han det nästa gång han vill vara tvärt-emot.
Det var en bra bokserie han valde.
När han har läst ut den första finns det bortåt trettio till på bibblan.

Vi hade en så mysig utflykt, sonen och jag.
På hemvägen hade vi ett djupt samtal om att bråka och vara arg.
Häromdagen blev jag jättearg utan anledning
och nu förklarade jag att det ju egentligen inte var honom jag var arg på.

Sonen berättade om sina bråk med systrarna:
- När de var små så bråkade jag ju inte med dem
men nu när E är ganska stor så bråkar jag med henne också.
Jag tänker att jag inte ska bråka, men det går inte att låta bli.

Han har ett gott hjärta, min son.
Men han är impulsiv och fladdrig i kroppen.

mysig dag

Hemma med sjukt barn. För sjuk för dagis, men ändå ganska pigg. Vi har läst sagor, byggt lego och läst ännu fler sagor.

Med hjälp av lite mutor i form av glass, film och utskrivna målarbilder lyckades jag skriva lite på mitt fördjupningsarbete. Och medan jag läste satt dottern vid min dator och spelade på Bolibompawebben.

Efter mellanmålet gick vi och hämtade syskonen. Oj, vad hon hade längtat! Det är nog inte alltid så kul att vara ensam hemma med mamma.

Mitt fördjupningsarbete gör jag om ACT (Sluta grubbla börja leva) som jag jobbar med i terapin. Tyckte att det kunde vara bra att kombinera två saker. Dessutom tyckte min lärare att det var ett bra val att jag analyserar "Vem ska trösta knyttet" av Tove Jansson som en del av arbetet (vi skulle välja en film, bok eller världshändelse). En av mina favoritböcker som ju inte tar så lång tid att läsa, men som innehåller mycket.

hittad!

Ibland råkar jag ut för märkliga sammanträffanden. Och ofta har det att göra med böcker.

Jag minns när jag lånat hem Eckhart Tolles En ny jord. Jag lånade om och lånade om, men läste den inte. Så till sist en dag kändes den lockande och jag tog fram den. Det var precis efter det att jag läst ut "Sluta grubbla börja leva". Efteråt såg jag att den boken hade förberett mej för Tolles tankar. Hade jag läst dem i omvänd ordning hade jag avfärdat En ny jord som flum. Men inte nu.

I veckan hände det här:

Jag låg sjuk i soffan och fick fri tillgång till teven en liten stund innan Bolibompa började. I vanliga fall slötittar jag i stort sett aldrig på teve. Jag fastnade för Go kväll och en intervju med Emelie Cajsdotter, en kvinna som hade väldigt spännande tankar om bl.a. ekonomi. Jag bestämde mej för att se om hon skrivit några böcker, vilket hon hade, och i fredags hämtade jag en bok på bibblan. Zander och tiden. En bok som jag aldrig skulle börjat läsa om jag först läst om den. Men den har berört mej och väckt många funderingar.

Emelie Cajsdotter kan prata med djur (genom tankar) och har i boken skrivit om det olika djur berättat för henne.

Låt er inte hejdas av den här beskrivningen utan läs den! Jag kunde aldrig ana att jag skulle känna igen mej i en hästs berättelse.

Det kändes som att det var meningen att den här boken skulle komma till mej.

ett kärleksfullt val

De senaste åren har jag varit tvungen att lära mej att säga nej och sätta mej själv i centrum. Jag förstod att det var nödvändigt att fokusera min energi på mej själv. Jag har jobbat med min självbild och insett att jag inte behöver göra för att bli omtyckt.

Men jag har inte förlikat mej riktigt med den jag blev. Jag vill fortfarande ge av mej själv till människorna runt omkring mej. Men jag har inte trott att det var möjligt utan att ta av de krafter som jag behöver till mej själv.

Ikväll kom det till mej. Så enkelt och självklart. Kanske just därför så svårt.

Det finaste jag har kan jag ge tusenfallt utan att förlora någon energi. Tvärt om får jag mer energi tillbaka.


Jag kan ge av min närvaro. Att i varje möte vara här och nu.

Jag kan ge genom att försöka se storheten i varje människa. Att se bortom mina egna fördomar och värderande tankar. Att lyfta blicken och se varje människa i sitt sammanhang.

Jag kan ge av min kärlek.

sjukt IGEN

I natt vaknade minstingen med hög feber. Stackarn fick ligga och yra i vår säng, för vi hade inget febernedsättande hemma. Nu ligger hon i soffan och tittar på barnprogram.

Jag tackar för de fem dagarna som vi varit friska, och håller tummarna för att resten av familjen klarar sig den här gången.

Även om det ju är tråkigt när vi är sjuka så har det nog trots allt varit mest positivt för mej. Jag har varit tvungen att ta det lugnt på helgerna och verkligen fokuserat mina krafter på skolarbetet. Det har inte funnits tid för mej att "dra iväg" och boka in en massa saker. Dessutom har det inte blivit så mycket barnaktiviteter eftersom de varit sjuka mest hela tiden.

En mjukstart på mitt liv som heltidsstudent var nog precis vad jag behövde.

gääääsp

Nu lägger jag mej i soffan en stund.

Först var jag på en tretimmarsföreläsning med mycket diskussion (lärorikt och spännande) och sedan åt jag en baugette i kaffeterian för att därefter åka in till stan och träffa min coach på TRR.

Hon betalar gärna kursen som jag vill gå! (Mer om det senare.)

Efter en massiv användning av hjärnceller och mitt sociala jag behöver jag en stunds vila.
Sedan tänker jag skjutsa sonen till musikskolan, för jag sprang förbi en fin klänning som jag vill prova.

livsglädje

Det började pirra i magen och jag kände hur känslan spred sig i kroppen.
Jag märkte att jag log. Sedan kom tårarna.
Glädjetårar.

Jag gjorde min kvällsavslappning och fylldes av livsglädje.
Magen som är känslig för stress och oro kändes varm och lugn.

Jag fylldes av känslan att jag är här och nu.
Alldeles i början av ett stort äventyr.
Resten av livet!

Jag kände mej tryggt förvissad om att jag alltid ska välja det som är bäst för mej.
För bara jag vet hur det är för just mej.

Jag kan få stöttning i att komma ihåg att verkligen känna efter. På djupet.
Men ingen annan kan peka ut min väg.

För det är mitt liv.

Nu börjar en ny spännande dag! Härligt!

stöd från min lärare

Nu fick jag svar från min lärare på Hälsopedagogiken (angående att jag bestämt mej för att fortsätta kursen):

Gör ett försök och ha en rimlig ambitionsnivå och ett visst mått av flexibilitet. Är ni 2 st så bör förutsättningarna vara bättre.

Sköt om dig – det finns bara en som du.


Hon är en så himla härlig person som verkligen är närvarande och uppriktigt engagerad.
Det här kommer att gå bra!!!!

motståndskraftig

Efter tre timmars föreläsande om att jag kan förändra verkligheten genom mina tankar om den, plockar vi ihop våra saker.

Kvinnan bredvid mej reser sig upp med en suck och säger:
- Jaha, då är det bara att kravla sig hem då.

Ingenting av Kay Pollaks entusiasm verkar ha smittat av sig på henne.

ska jag...

Nu har B (den jobbige) hoppat av kursen, och läraren har mailat mej och frågat om det är okej för mej att jobba tillsammans med den andre.

Oj, så svårt det blev helt plötsligt.

• Vi två som är kvar jobbar bra ihop.
• När vi är två i gruppen är det ju lättare att prata oss samman över telefonen.
• Det är totalt fyra uppgifter i vår och varje uppgift lär väl ta max ett par timmar om vi delar på arbetet.
• Jag har läst in all kurslitteratur.
• Projektarbetet vi ska göra kan vi göra inom samma område som min B-uppsats = vi kan använda oss av samma facklitteratur.
• Vi har en föreläsning varannan vecka, och då kan jag sitta hemma i källaren och titta + att jag slipper kvällsbestyret med barnen.

Min terapeut är väldigt emot att jag ska läsa den här kursen utöver den andra. Men det verkar inte som att det blir så mycket arbete. Och psykologin är inte direkt heltid. Den här veckan har jag två föreläsningar och inget hemarbete utöver det.

Det känns som att det som blev negativt nu är att om det inte funkar så har jag mej själv att skylla eftersom jag tog på mej för mycket. Och det verkar som att jag fortfarande lyssnar väldigt mycket på vad andra (terapeuten) tycker och tänker. Om jag gör det här så går jag emot hans vilja. Det är nog i så fall de här två sakerna som stressar mej med kursen.

Och då...då blir jag obstinat.
Det är ju JAG som ska bestämma. Över mitt liv.
Jag testar och ser hur det går.

dagens ledstjärna

"Visst kan det vara bra att få saker och ting uträttade,

men många gånger kan det vara lika bra att lämna dem ogjorda."

Lin Yutang.

ledig dag

Idag tar jag ledigt från skolarbetet för att bara vara. Jag har så lätt för att gå upp i roliga saker att jag glömmer bort det ibland. Och det är viktigt för mej att få vara med mej själv. Varva ner, fylla på energi och småprata lite.

I kväll ska maken och jag gå på en föreläsning med Kay Pollak. Det ska bli roligt, och extra roligt att gå tillsammans med maken som inte visat speciellt stort intresse för den typen av ämnen tidigare. (Det var dessutom han som föreslog att vi skulle gå. Han hade sett ett anslag på jobbet.)

Ute kvittrar fåglarna, men det är grått och trist. Jag sitter vid fönstret och känner mej nöjd med att jag faktiskt redan gått en skogspromenad idag.

min nya väskkamrat

Nu har jag gjort som Vida och skaffat mej en klokbok för inspirerande tankar och annat smått och gott. Från och med nu ska jag ha allt samlat. Den senaste veckan har jag flera gånger letat efter kloka citat som jag vet skulle passa in i mitt liv just nu. Frågan är bara var jag hittat det...

Rosa med gröna prickar och ett grönt gummiband som håller bladen på plats.
En liten sötnos från Åhléns.

Nu gäller det bara att börja skriva i den också. Det är där det brukar gå snett när det gäller mej.

glad och lättad

Nu har jag mailat till B o E i min grupp och berättat att jag hoppar av grupparbetet. Nu känner jag mej lättad!

I mailboxen låg mitt tentasvar.

Jag fick VG!

Oj, vad jag är glad! Jag hade ju valt att skriva bara för mej själv, om saker som jag tycker är intressanta. Jag tog inte ens hänsyn till betygskriterierna när jag skrev. Och satt inte och filade på svaren för att få dem perfekta.

Och så fick jag ett VG med en jättefin motivering. Trallallla!

Nu ska jag duscha och sedan susa iväg till terapin.

puh!

Igårkväll när jag lagt mej fick jag världens stressreaktion och det tog lång tid för mej att varva ner och kunna somna. När jag funderade igenom vad det berodde på så kom jag på att det var tankarna på grupparbetena som stressade mej. Tills jag kan lita på B kommer jag att vara stressad över möjligheten att hon lämnar in sent, så dåliga vibbar har jag sedan i höstas.

Efter mycket övervägande skickade jag det här till min kursledare:

Hej!
Tack för en trevlig och intressant lördag!

Efter diskussionen med B och E har jag funderat på hur jag ska göra med kursen.

Bakgrunden är den att jag har varit sjukskriven för utmattningsdepression ohc stress en längre tid, och i höstas började jag den här kursen samtidigt som jag var sjukskriven på halvtid. Det var väl inte helt lyckat att hamna i en grupp tillsammans med min raka motsats - även om jag aktivt jobbar för att dämpa min "överduktiga" sida.

Nu har jag börjat läsa Psykologi B på helfart dagtid och kände att jag verkligen ville fortsätta med den här kursen eftersom den är så intressant och rolig. Jag har läst in vårens kurslitteratur under januari, men nu inser jag att det är grupparbetena som stressar mej. Inte själva arbetet i sig utan att ha flera hålltider tillsammans med andra att passa.

När jag ser realistiskt på våren så tänker jag att det kanske är bäst att fokusera på psykologins träffar och få det att fungera innan jag lägger till något mer i min kalender.

Min fråga är om det finns det någon möjlighet att pga personliga skäl få lämna in grupparbetena enskilt
alternativt om jag kan ta en paus, och om det känns bra hoppa på kursen igen senare i vår?

Fungerar inte det så hoppas jag att det går bra att fortsätta kursen nästa vår.


Jag känner att det inte är värt ett försök att vara i gruppen ifall det inte fungerar. Och jag vill inte gå runt och må dåligt i vår. Då är det bättre att göra kursen nästa vår, men förhoppningsvis får jag lämna in enskilt.

Först kände jag mej feg som viker mej så lätt, men sedan tänkte jag att om jag redan nu mår så dåligt av det här så finns det ingen anledning att köra på. Det är ju precis det som blivit så fel tidigare.

tog tjuren vid hornen

Under kursen i höstas var mitt största stressmoment grupparbetena. Först att hitta rätt nivå och våga släppa kontrollen. Och sedan att försöka hantera B som aldrig gjorde sin del av arbetet i tid.

Idag sa hon att hon bara ville att vi skulle veta att hon inte tänker prioritera den här kursen i vår eftersom hon fått ett jätteroligt heltidsjobb. Och att vi nog skulle få jaga på henne.

Och då kände jag att det här kommer ju inte att gå! (Och kan man prioritera kursen lägre än vad hon gjorde i höstas?). Så när kursdagen var slut samlade jag ihop gruppen för att tillsammans med läraren prata igenom det här.

Jag tyckte det var jobbigt att B aldrig är klar när vi bestämt möte.
B kontrade med att hon tycker att processen är det mest intressanta och att jag jämt är så målfokuserad. Jag sa att jag är målfokuserad eftersom vi är ute i sista minuten.

När B tyckte att vi skulle gå halva vägen var exploderade jag mentalt! Som tur var ryckte läraren in där och styrde upp det hela innan jag hann säga något oövertänkt. Det går ju liksom inte att gå halva vägen var när problemet är att hon inte gör det hon ska och dessutom räknar med att vi ska jaga på henne (eftersom hon är en sådan personlighet...).

Vi kom fram till att vi alla tre vill ha valfrihet att kunna skriva våra avsnitt när det passar oss. Och att vi ska ha tid för att diskutera ihop oss innan vi sammanställer arbetet.

Vägen dit blir att vi ska ha fler deadlines. Och att vi turas om att ha huvudansvaret för sammanställning och inlämning. Så nu blir det så här:
Onsdag får vi uppgiften.
Torsdag ska uppgiften vara uppdelad på tre.
Söndag ska vi vara klara med vår del.
Tisdag eller onsdag ska vi ha läst igenom de andras delar. Och då träffas vi och diskuterar.
Torsdag ska arbetet lämnas in.

Jag hoppas att det här funkar nu. Annars byter jag grupp. För i vår ska vi genomföra ett projektarbete, och då funkar det ju inte att vänta till sista minuten.

För egen del utmanar jag mej själv med att inte överarbeta uppgifterna. Det är okej att få komplettera.

Men den största utmaningen rodde jag nog i hamn idag: att ta upp problemet till en ordentlig diskussion.

pigg igen

Det blev bara en vända till toan i torsdags kväll, så jag kunde gå på kursen idag. Vilket kändes bra eftersom jag går en distanskurs och inte har träffat mina kursare IRL sedan i september.

Men nu är jag totalt slut. En heldag i skolan och en tur till Coop gjorde slut på krafterna. Så ikväll blir det soffsoftning för hela slanten.

uppdatering

Jahap. Så var man sjuk då. Utan några närmare beskrivningar. Ska snart krypa till kojs.