Idag funderar jag på hur det gamla betygssystemet (1-5) har påverkat vårt sätt att förhålla oss till varandra. Eftersom betygen i klassen skulle vara normalfördelade så innebar det att bara ett visst antal elever fick höga betyg. Eller med andra ord: för att en individ skulle kunna få högt betyg var en annan tvungen att få lägre. * Om jag skulle få bra betyg hängde alltså inte bara på mej själv, utan även på mina klasskamrater.
Hur har det påverkat oss? Är vi sämre på att hjälpas åt eftersom vi är uppväxta med att det snarare straffar sig än lönar sig att hjälpa andra att prestera bättre?
Är det därför vi ofta känner oss hotade av andras prestationer istället för att glädjas med dem?
(Nu förtiden är det väl individuella betyg som baseras på vad man kan, eller?)
Jag tänkte på det här efter gårdagens seminarium om stress och ohälsa. Vad bra det är att vi kan dela med oss till varandra, så att alla utvecklas.
(* Visserligen justerades ju medelvärdet via centrala prov, men principen var ändå den.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Håller med om det gamla betygsystemet men måste också tillägga att det nya är lika skit det med. Jag har ju jobbat i skola och det nya systemet är lika orättvis om inte mer! Då betyget G kan ges till en elev som precis klarat sig och kanske knappt varit på lektionerna men det kan också ges till en elev som kämpat och kanske precis ligger på gränsen till ett VG. Detta syns ju inte i betygen, betygen säger att dessa 2 personer är likvärdiga i sin kunskap. Helt fel!
ja..jag hade en engelskalärare som inte kunde ge mig en 4a för hon hade "slut på dom"!! Inte undra på att jag tappade intresset för att utvecklas på de lektionerna ;) nå jag tycker att det var ju oerhört korkat att ha ett sånt system iallafall...min motivationsmotor är driven av att visa att jag kan jobba självständigt och även i grupp...varm kram!
Tanketrollet: ja, det är ju inte heller bra.
Di: Det råkade jag också ut för. Eller att jag skulle haft en fyra, men pratade för lite på lektionerna så den gick till någon annan :(
mmm det har nog gett oss prestationsångest tror jag. trist va. men alla betygsystem skapar väl någon form av prestationsångest för det talar ju om för vissa att de inte är normala nog eller duktiga nog.
kram
Jag fick avstå från min fyra i bild för att en annan kille i min klass behövde ett högre betyg för att komma in på sin utbildning och jag hade högt snitt nog för att komma in på min utbildning. Kontentan blev att jag inte fick något stipendium eftersom jag kom det lilla snäppet under gränsen. Skoj för den andre killen att han kom in på sin utbildning...
hej , jag lider med av panikångest.
Ja nu är väl betygen målrelaterade. Det är ju ändå bättre. Det är svårt det där, men man får ju hoppas att det i det stora hela blir någorlunda rättvist. Våra lärare överdrev aldrig det där med att de inte fick ge för många höga betyg, så just den aspekten känner jag inte igen. När man tänker tillbaks på den tiden är ändå det jag tycker är det konstigaste av allt att man hade två olika underkända betyg, och ett system där ett visst antal procent av årskullen i riket skulle få dessa. Hur tänkte de, undrar jag och kan inte låta bli att dra på munnen.
Skicka en kommentar