sovmorgon

Jag vaknade hyfsat pigg och tittade på klockan: kvart i tio.

Kvart i tio!!!

En trevlig, men sen, kväll med vänner, vin och kaffe gjorde det svårt att somna så det var välbehövligt att få sova ut.

Vilken lyx för en småbarnsförälder!

sju kilometer!!!!!

I dag var det dax för en ny joggingrunda och den här gången bestämde jag mej för att börja hemifrån, springa ett varv på slingan och sedan hem igen.

Men så började jag fundera på hur lång rundan skulle bli och kom fram till att det skulle bli betydligt kortare än 5 km. Visst var det en utmaning att starta hemifrån, men bara mentalt. Jag var sugen på en fysisk utmaning! Så jag bestämde mej för två varv på slingan.

När jag kom hem kollade vi med GPS:en och det var längre än vad jag trodde upp till slingan. Så min runda idag blev drygt 7 km lång. Plötsligt kändes det som att jag hade milen inom räckhåll.


Nu har jag ett nytt mål:

Jag ska jogga en mil senast den 1/9 2009.

Det känns helt fantastiskt bara att jag har formulerat målet.

hemma igen

Vi kom hem sent igårkväll efter en trevlig grillfest på Öland. Idag vaknade jag och var riktigt städsugen, men det börjar gå över. Jag ska dock göra ett ryck eftersom köket var städat och det var undanplockat i huset när vi kom hem (vi har ingen hustomte här vad jag vet, utan det var jag som städade innan vi åkte).

Fast det är nästan synd att städa när huset är tomt och tyst. Flickorna är på kalas hos grannen (med presenten inslagen i julpapper - minstingen skulle absolut ha det fina pappret med tomtar på), sonen pep iväg till bästisen direkt efter frukost och maken har åkt till jobbet (kris).

ledighet

Återigen ger vi oss av till Öland för en ny långhelg i stugan.

Bad, utflykter och förhoppningsvis sol.

Jag packar joggingutstyrsel, böcker, spikmatta, skissblock och min "målbok".

Jag börjar komma i fas med mig själv och min kreativitet.

Den här gången ska jag inte låta min prestationsångest komma ivägen.

Just do it!

(eller På´t bara!)

glädje vs ångest

Glädjefnattet jag skrev om i förra inlägget är nog en av nycklarna till att jag samtidigt som jag minskar min anti.depmedicin ständigt utökar mitt livsområde.

I onsdags var vi på Ledinkonsert. Vi parkerade i Borgholm och gick till slottsruinen (via Kärleksstigen) för att ha picknick med vänner en timme innan konserten började. Sedan köade vi in och ställde oss mitt i smeten. Jag diggade järnet (man har ju inte roligare än man gör sig) och t.o.m. hoppade (!!!!). Vi tog det lugnt ut och följde strömmen. Sedan gick vi tillbaka till bilen. Allt detta utan att gå på toa! Och utan någon ångest!

När jag tänkte på att jag stod mitt i ett folkhav fylldes jag av en stor glädje: Jag är precis där jag vill vara och njuter av livet! Här och nu!

Samma tanke som för ett år sedan fick mej att skärma av mej från nuet och gå in i ångestmolnen får mej nu att känna mej extra levande.

Caroline af Ugglas var förband. Hon är ju bara såååå bra. Jag fick en autograf på armen:

I lördags var vi och plockade blåbär. Efter fikapausen med kaffe och macka tittade solen fram och barnen ville bada så maken och barnen åkte hem och hämtade badkläder. Jag blev ensam kvar i blåbärsskogen. Lycka!

segerglädje

Att säga att det ösregnade var nästan en underdrift. När vi stod vid starten kändes det som om någon hällde en spann vatten över mej. Men det gjorde ingenting, för man kan inte bli blötare än genomblöt.

Första kilometern sprang jag runt vattenpölarna, men sedan insåg jag att det inte gjorde någon skillnad om jag sprang igenom - för det kluckade ändå rejält i skorna.

5,5 km terränglopp i hällande regn. På skogsstigar och över alvaret, längs skogsvägar där hjulspåren svämmats över och tvingade upp löparna på vägens gräsbeklädda mitt och som avslutning en lång sträcka i blöt sand.

Fyrtiotvå minuter tog det mig från start till mål. Fyrtiotvå minuter dyblöt, omsluten av regn och helt fokuserad på var jag satte fötterna. Fyrtiotvå härliga minuter där jag flera gånger fick glädjefnatt bara för att jag var där!

Jag gjorde det!

målgång

På lördag ska jag för första gången någonsin delta i ett motionslopp. Det känns stort! Mitt mål är att jogga runt de 5,5 kilometrarna. Det räcker så. Bara att vara med är en utmaning.

Jag har aldrig tyckt om tävlingssammanhang, inte ens om man bara tävlar med sig själv. Det är nog min perfektionism/prestationsångest som spökat.

Tankar om kissnödighet snurrar också. Inte så att det är ångestfyllt men de finns där. Och så har jag investerat i riktiga löparkläder. Det är skönt att springa i, men man ser ju tjock ut! Precis så tjock som jag är, förmodar jag. Det är också en utmaning.

Den här gången tävlar jag inte. Jag deltar. Ett motionspass för 120 kronor.

För att inte tappa sugen efter lördagen har jag satt upp ett nytt mål. Som egentligen är två:
- Jag ska hålla igång joggingen tills skolan börjar. Sedan börjar jag träna på gym. Det är lite mer socialt, något som jag behöver till hösten när jag ska plugga på distans.
- Jag ska utgå från hemmet. Nu cyklar jag upp till slingan och springer två varv, men framöver ska jag springa till slingan, runt och hem igen.

husmorssemester

... fast tvärt om - jag leker husmor. Igår kokade jag sylt och marmelad på fjolårets plommon, sylt på nyplockade bigarråer (fast en riktig husmor klättrar kanske inte i träd?) och bakade bröd för den kommande veckan.

Idag ska jag koka bönor och så blir det tvätt och lite städning.

Barnen leker och leker och leker. Att växla mellan stugan och hemmet som vi gör i år verkar vara bra för både stora och små. Imorgon åker vi tillbaka igen, med en mellanlandning i Borgholm för en Ledinkonsert tillsammans med vänner.

Jag märker att min ekonomistress har satt igång igen (helt i onödan)- men samtidigt tycker jag ju att det är roligt att ta tillvara sommarens bär. Jag ska vara uppmärksam så att det inte går till överdrift.

en minnesvärd dag

Födelsedagen blev en dag att minnas!

Tillsammans med mina syskon och deras familjer var vi ett glatt gäng på 12 personer som cyklade iväg över alvaret. Målet var hällarna vid sundet där vi trotsade snålblåsten och raskt bytte om till badkläder. Vi doppade oss i spridda skurar, de mest hängivna först och badkrukorna sist. Det var möjligen något varmare i luften än i vattnet...

Ett friskt bad för själen!

En fika på hällarna i härlig oordning och därefter vila, stenjakt, fotografering och allmän njutning som det föll sig.

På hemvägen hittade vi alvarssmultron som delades rättvist och avnöjts andaktsfullt.

Jag kan inte tänka mej ett bättre sätt att fira födelsedagen på!

tillbaka till paradiset

Nu åker vi till stugan igen och stannar till på söndag. Den här gången är min mamma och syster med sambo i stugan och i slutet av veckan kommer även bror med familj att vara på plats. Det ska bli roligt att träffa alla!

Sist glömde jag min spikmatta hemma, men nu är den ordentligt nedpackad tillsammans med några böcker som verkar bra. Jag har även packat ner joggingkläderna eftersom vädret stoppade min löptur idag. Nu får det kanske bli en runda på öland istället.

Två födelsedagar ska firas: syrrans sambo fyllde år förra veckan och jag fyller år på söndag, trettisex den här gången.

engelska?

- Sitomaga, sa 4-åringen när det plötsligt började hagla.

Hon härmade storebrorsans favorituttryck: Shit oh my god!
Förmodligen hämtat från någon film, klasskompisarna eller favoritmostern.

Låter riktigt gulligt när lillasyster säger det!

filmtajm

Jag var med i en tävling hos Ulrika Gabriel och vann filmen Djävulen bär Prada. Uppgiften var att beskriva den mest egensinniga chef man stött på.

Här är min beskrivning:
Den bästa chef jag haft (som sedan blev den värsta, men det är en annan historia) och som jag använder som förebild är min f.d. chef. Han blev chef när han var småbarnspappa och levde efter mottot att familjen är det viktigaste. Där jag jobbade var det fint att ha många anställda under sig och resa mycket, men min chef jobbade aktivt för att minimera resandet (till förmån för familjen) och att flytta underavdelningar till de avdelningar där han tyckte att de passade bättre (han var kvalitetschef). Dessutom höll han hårt på arbetstiden och ansåg inte att vi skulle jobba över i onödan. Själv samåkte han och hade alltså fasta arbetstider. Ett arbete ska klaras av under en 8-timmarsdag, resonerade han.En positiv förebild!


Den här chefen har samtidigt varit min värsta chef
- som jag skrivit om här.

Inspirerad av Kay Pollacks "Att välja glädje" jobbade jag med min inställning och skrev ett "brev" till min chef och ett brev till mig själv.

Jag kan helt ärligt säga att jag släppt allt det negativa. Och jag hoppas att jag kan gå in i den positiva känslan om jag någon gång träffar chefen igen.

Nu ser jag fram emot en mysig filmkväll!

rapport från blåbärsskogen

I de soliga gläntorna var blåbären stora och fina.
Jag smet hemifrån och plockade en knapp liter innan samvetet satte in.
Eller om det var myggen som vann.

I morgon blir det blåbär till filen.

Mums!

regnig paus

Vi är hemma igen efter några dagars bad och sol (och lite regn).

Som på beställning regnar det idag och jag njuter av svalkan. Jag är egentligen ingen sommarmänniska, så när regnet kommer blir jag oftast glad över solpausen.

Idag blir det brödbak, tvätt och förhoppningsvis kommer jag till skott med blogginläggen jag har skrivit i huvudet.

långhelg på Öland

Puh! Varmt idag med. Jag håller på att packa inför en helg i stugan. Det ska bli helt underbart att vara där och tillbringa dagarna på stranden, cykla och ta ett kvällsdopp och bara slappa, vara med familjen och läsa böcker.


På vägen dit åker vi förbi Ikea för att äntligen investera i våningssängar till "vårt rum". Nu är det ett väldigt bök för rummet är möblerat med en dubbelsäng - vilket inte är så smart för en familj med tre barn. Det ska bli skönt att slippa madrasserna på golvet och dessutom kommer ju varje barn att få en egen vrå så att de kan gå undan en stund och vara för sig själva.


Det är så varmt här inne så jag ser verkligen fram emot att gå på Ikea. Så härligt det ska bli med luftkonditionering!!! Fast ett kvällsdopp i sundet är ju förstås oslagbart!

bakdag

I dag ska jag baka: bullar, bröd och mellanmålsgifflar.
Vädret är med mig och det är lite småmulet med några regnstänk.

Jag njuter av att lusten har kommit tillbaka.
Nu känns det roligt att baka igen!

trallalla

Det blev en lyckad intervju - jag får inte jobbet men de behåller mina uppgifter för ev. framtida jobb (bl.a. ett där man kan till stor del kan jobba hemifrån). Med andra ord: jag lyckades framföra mitt budskap utan att förminska mej som person eller överdriva min panikångest.

När jag är i kontakt med "min gamla värld" drar den delen av mig i gång på alla cylindrar. Och det mår jag inte så bra av. Så även om det känns jättepositivt idag så känner jag att det är helt rätt att byta inriktning - för att få ett hållbart liv med livskvalitet.

(Jag belönade mig med en lunch och med en helt ny uppsättning trosor. Ut med allt gammalt och in med nytt och fräscht.)

klädbekymmer

Hur klär man sig inför en anställningsintervju när man inte vill klä sig som inför en anställningsintervju?

Jag klär mig för en lunch på stan. Det där andra är bara en parentes. I dagen. I livet.

intervjudagen

Idag är det dax för anställningsintervjun. Jag kommer innan intervjun att fokusera på vad jag vill (inte ha jobbet) och vill ha sagt (problemet med resorna) så att jag har en passiv och inte alltför trevlig framtoning.

Jättesvårt för en som alltid vill göra sitt bästa! Min bror hade roligt åt att jag satt och filade på CV:t trots att det inte är något jobb för mej. Jag insåg att jag inte vill göra något jättedåligt eftersom jag vill göra ett bra intryck. När jag fick det klart för mej skickade jag raskt iväg dokumentet utan att göra det "klart".

För er som känner igen er i det jag skriver har jag ett boktips i min bokblogg: Good enough.

Som belöning för dagens vedermödor har jag bokat in en lunchträff med svägerskan. Och kanske en liten shoppingrunda efteråt innan barnen ska hämtas.

sommarmums

Jag tog en morgonpromenad till skogen och plockade fläder.

Flädersaft är somrigt och gott!

Stigen hem slingrade sig genom blåbärsriset

och jag plockade sommarens första blåbär.

Mumsigt!

I affären köpte jag meloner, jordgubbar och nektariner.

Det är lätt att leva gott på sommaren!

fem kilometer!!!!

Igår, i värsta sommarvärmen, joggade jag 5 km. Det kändes superhärligt när jag svängde in på andra varvet, det har jag upplevt många gånger i huvudet (i min mentala träning) och jag fick förnyade krafter. Andra varvet gick lättare än första, kanske just för att jag har fokuserat mentalt på det varvet?

Jag hade inte tänkt springa 5 km än på ett tag, så jag blev lite förvånad när jag kände mig sugen på det igår. De mentala bilderna är en stark drivkraft, sägs det. Och det verkar ju stämma.

städdag

Det är hur varmt som helst och vi har städdag.
Puh! Vi får belöna oss med glass och svala drycker emellanåt.

Men tyck för all del inte synd om oss. Förhoppninsvis kommer vi att tillbringa det mesta av den närmaste månaden i stugan. Då kan det vara skönt att landa i ordning och reda när vi kommer hem några dagar för jobb (maken) och lek (barnen).

grillbjudning

Sent igårkväll bjöd jag in kompisfamiljen på grillat ikväll.

Så jag skulle ju kunna ägna dagen åt att:
- städa
- åka och handla
- laga avancerade tillbehör

Men jag struntar i det och gör det jag är sugen på:
- tvättar (nåja...)
- rensar ogräs och gräver ut jordgubbslandet
- gör något fint med mina senaste strandfynd
- läser lite
och umgås med barnen om de vill. Oftast ser jag inte röken av dem om dagarna...

Det blir ändå en god middag med nypotatis, grillat kött, tzatziki, röd röra och en enkel sallad. Till efterrätt blir det kladdkaka med skivade jordgubbar och grädde. Mums!

anställningsintervju

I dag ringde en konsultfirma och var intresserad av min kompetens. Ett projektledarjobb med personalansvar. Det är bara en hake... det är ca 11 mils enkelt pendelavstånd.

Så på tisdag ska jag gå på anställningsintervju.

Fram tills dess övar jag mej i medveten närvaro för att hålla tankarna borta. Och jag har ingenting att oroa mej för: intresset bör sjunka drastiskt när jag berättar om långtidssjukskrivningen. Och gör det inte det så tackar jag nej. Jag kan inte ta ett jobb som jag känner att jag inte kommer att fixa (pga panikångesten). Eller rättare sagt, jobbet verkar ju roligt, men resorna...

oro i onödan

Besöket på arbetsförmedlingen gick bra. Jag berättade att det kändes extremt tufft att söka jobb långt utanför stan och arbetsförmedlaren nickade förstående. Inom mitt område fanns det idag inga jobb att söka och planen är att jag ska maila mitt CV till intressanta företag efter sommaren. I september ska jobbsökandet redovisas och i november är nästa förmedlingsträff inbokad. Med andra ord kan jag ligga lågt tills jag får besked om höstens utbildning.

Puh! Återigen har jag oroat mig alldeles i onödan! Det är ju ingen idé och det blir ju aldrig så hemskt som man inbillar sig!

testad och godkänd

Hos Ulrika Gabriel hittade jag det här personlighetstestet. Jag tycker det är lite läskigt att göra "vilket jobb passar dej?"-tester nu när jag är mitt i min utbildning. Precis som att ett test skulle veta bättre än min magkänsla...

Din personlighetstyp:
Populära och känsliga, med enastående social kompetens. Utåtriktade och empatiska. Uppriktiga och ärliga i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensamma. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrika i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före sitt eget.

Karriärer som skulle kunna passa dig:
Lärare, konsulter, psykologer, socialarbetare, personalvetare, präster, affärsbiträden, säljare, HR-personal, direktörer, eventkoordinatorer, politiker, diplomater, skribenter, skådespelare, designers, hemmafruar/hemmamän, musiker.

Puh, jag kan andas ut. Mitt i prick ju. ;-)

sommarläsning

Sommar = bokläsning. I skuggan, på stranden, i kvällssolen... ja, en bok passar när som helst. Jag har laddat upp med lite smått och gott så att jag har lite att välja på:

Här är sommarens bokhög:

Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones

En jättetjock bok med tvåveckorslån från bibblan, så jag satte omedelbart igång med läsningen. Bra från första sidan!

Livskraft av Helena Nyblom

Om kost för hormonbalansen m.m. En genombläddring gav ett trevligt intryck. Många recept.

Barnets psykologi av Andrej Kurpatov

Jag stötte på Andrej i något sammanhang på nätet och tyckte om hans tankar. Det här var den enda av hans böcker som fanns på bibblan. Om jag gillar den ska jag köpa de andra.

Good enough av Elizabeth Gummesson

"Bli fri från din perfektionism". Låter ju som en bra bok för mej. Förväntar mej många igenkänningar och förhoppningsvis några ögonöppnare.

Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón

Vindens skugga var ju bara såååå bra. Jag hoppas att jag inte blir besviken!

Min tjej och jag av Tony Parson

Tips från Vida.

Honungsbiets hemliga liv av Sue Monk Kidd

Även denna bok har jag hittat i Vidas boklista.

Kroppens idéhistoria av Claes Ekenstam

Ett lån från en kompis som tyckte att den var jättebra att ha i bakhuvudet vid psykologi och sociologistudier.

Stundande natten av Carl-Henning Wijkmark

Enligt min svägerska ska denna vara jättebra.

Ro utan åror av Ulla-Carin Lindquist

Jag såg dokumentären för några år sedan och när jag hittade boken i svägerskans bokhylla lånade jag den på stört.

Svart Fjäril av Anna Jansson

Är det Anna Jansson som Maria tycker är så bra? Jag lånade hem den utifall att...

Dessutom läser jag lite då och då:

Människors möten av Lorentz Lyttkens

Lorentz dök upp i rutan under ett av kursavsnitten i PUMT-kursen. Jag gillade det jag hörde och köpte en bok. Den är inte så högprioriterad, men så småningom ska jag nog bli klar med den.

Walden av Henry David Thoreu

Även detta en bok jag köpt och läser i lite då och då. Verkligen fascinerande att läsa samhällskritik som är 150 år gammal men som skulle kunna vara skriven idag!

sommarbilder

Här är några bilder från utflykten vi gjorde i går. Ön som syns är Blå Jungfrun. Kanske blir det en tur dit i sommar. Barnen är tillräckligt stora och jag är tillräckligt stark för att våga!

pengar, pengar, pengar

Åtstramning...eller fokusering kanske:

- Samtliga tidningsprenumerationer, inklusive dagtidningen (det satt långt inne), är uppsagda.
- Jag har fått lust att baka igen - så framöver blir det hembakat bröd och fikabröd.
- Sylt och marmelad ska kokas på plommonen i frysen (det ser ut att bli ett fruktår även i år).
- Sonen får shorts av avklippta byxor.

Pengarna lägger vi istället på upplevelser, och en och annan glass!
(Om jag inte får a-kassa blir det inte så många glassar...)

Min pengaaffirmation:

Jag har en kappsäck full med guldpengar!

skönt trött

En härlig helg i stugan tillsammans med fem barn och lika många vuxna kan bli lite tröttande. Speciellt när kvällarna blir sena. Fast jag har använt spikmattan och hunnit läsa en hel bok, och så hade jag ett par morgnar för mig själv på "baktrappan" med en kopp kaffe i morgonsolen och med utsikt över äng och skog, kan det bli så mycket bättre?

Ikväll har jag varit ute på en joggingtur. Idag utökade jag sträckan med en km så nu är jag uppe i 3,7 km - och det gick ganska lätt, iallafall periodvis. Det känns så himla coolt att jag är ute i joggingspåret. För en månad sen hade jag aldrig kunnat tro att jag skulle börja springa igen, men nu är jag igång!

Nu blir det ett par vardagar innan nästa långhelg stundar. Jag ska försöka hålla kvar all postiv energi som jag fått i helgen under de kommande dagarnas jobbsökande.

mmm...midsommar

Traditionsenligt men ändå nytt. Så ser min midsommar ut. Midsommaraftonen har firats med samma vänner i 15 år nu. Att se varje vän på nytt, och se den de är och inte den de en gång var ger vänskapen en spännande dimension. För visst är det lätt att fortsätta i gamla spår och umgås på samma gamla vanliga sätt?!

Dagarna i sommarstugan brukar gestalta sig ganska lika till det yttre. Men genom att bara vara och ta dagen som den kommer blir det ändå annorlunda och nytt varje gång.

I min omgivning tjatas det om vädret, men varför lägga energi på det som ändå inte går att styra över? Jag packar för regn och bad, varma dagar och kyliga kvällar. Sedan njuter jag av det som blir, hur det än blir.

Önskar er alla en glad och sinnlig midsommar!

nattgäst

Barnens kusiner var här igår. Det lektes och lektes och lektes. När det var dags för hemfärd bestämdes att storkusinen skulle sova över.

Vilken tur att vi är ett hem med resurser. Flickan hade ingenting med sig förutom kläderna på kroppen. En tandborste letades fram och 6-åringens kläder är ganska lagom på den 1,5 år yngre kusinen.

Idag blir det mer lek och packning inför midsommarhelgen. Som vanligt bär det av till Sveriges soligaste ö. Det ska bli skönt med några dagars avkoppling tillsammans med familjen.

en bunt inspiration

Jag träffade en sprudlande kvinna idag. Full med energi och inspiration. Vi började kursen ungefär samtidigt men hon har läst i snabbare takt så hon ligger före. Än så länge har hon märkt av att allergierna har försvunnit, hon har minskat 10 kg i vikt och är allmänt lugnare.

Själv har jag bara börjat jobba med mina målbilder - men nu blev jag superinspirerad att gå vidare! Jag har tänkt blogga om det, får se hur det blir nu när barnen är hemma. Men min första målbild verkar ju funka iallafall: att jag joggar 5 km i slutet av juli. Ikväll blir det en tur till slingan igen.

puh!

Jag har bil idag! Maken kom hem igår (ovetandes om mitt planerade bussäventyr) och frågade om han kunde ha bilen på onsdag istället. Toppen, tyckte ju jag!

Jag vet ju att jag skulle ha fixat bussåkningen, och det viktigaste var ju att jag inte hindrades av att jag inte hade bilen utan bestämde träff ändå.

Så det känns som att jag klarade av en utmaning trots att jag inte behövde fullfölja den.
Jag låter inte mina tankar och föreställningar om verkligheten styra!

hjälp!

Nu har jag fixat till värsta utmaningen åt mig.

Imorgon ska jag ta bussen in till stan på lunchträff med en ny bekantskap. Hilfe!!!!

Jag saknade någon att diskutera med i min kurs i Mental utveckling så jag sökte efter deltagare i min stad och hittade en kvinna i min ålder. Igår skickade jag ett mail och frågade om vi skulle träffas, och nu har vi bestämt träff imorgon.

Det är bara det att jag inte har någon bil i morgon. Så jag måste ta bussen. Och jag som inte åkt buss på väldigt länge här i stan.

Kursen jag går heter PUMT (Personlig Utveckling genom Mental Träning) och är en distanskurs som tar ett helhetsgrepp på personlig utveckling - självbild, självkänsla, avslappning, mental träning, målbilder, egencoaching, positiv livssyn... Här är länken till hemsidan. Kursen kan sedan byggas på med en kurs till som leder till licenciering som mental tränare.

Jag är på delkurs två av fyra och är så här långt jättenöjd. Delkurs ett var en bra sammanfattning och ny ingång till det jag jobbat med i terapin, och delkurs två handlar om livsmål, vilket min terapi resulterade i. Det känns jättebra att jag kan forsätta jobba med mig själv trots att terapin är slut.

ängligen sommarlov!

På skolavslutningsdagen öste regnet ner. Vi hade dubbla pass i kyrkan eftersom vi i år har haft två skolbarn så vi fick höra allt två gånger. Barnen var fina och lyckades sjunga bort regnmolnen så att de slapp bli våta när de tågade ut ur kyrkan.

När sommarlovet var ordentligt insjunget packade vi in oss i bilen och åkte in till äventyrsbadet. En jättekul dag och vi frågade oss som vanligt varför vi inte åker dit oftare!!! Nu när två av tre (eller fyra av fem) kan simma är det sååå mycket lättare att vara där. Jag motionssimmade medan barnen simmade sina obligatoriska längder före lek (200 meter för 8-åringen och 25 meter för 6-åringen).

På kvällen provade jag och maken välkomstdrink inför middagen ikväll. Idag vaknade jag och var jättebakis, trots ett löjligt litet alkoholintag. Kom på att jag minskade medicindosen till 20 mg i torsdags, så det var därför. Ikväll blir det alkoholfritt för mig.

kråkträdet

Fyraåringen tycker inte att det är särkskilt kul att ha glasögonen på sig hela dagarna. För att muntra upp henne ritade jag ett träd, och varje hel dag med glasögon belönas med att hon får välja ett kråkklistermärke att fästa på trädet. Hela familjen är engagerad i var den nya kråkan ska placeras.

När hon tröttnar på kråkklistermärkena hoppas jag att hon hunnit få in vanan med glasögon.

inför sista terapibesöket

Jag förbereder mig inför sista träffen med psykologen (om man bortser från en sista check efter sommaren).

Imorgon ska vi prata om följande punkter:
- vad har jag lärt mig?
- hur ska jag arbeta vidare?
- vad gör jag om/när (för livet slår oss i huvudet när vi minst anar det) det blir sämre igen?
- positiv och negativ kritik om terapin

Jag plockade fram alla mina papper som jag fått under de här dryga 2,5 åren och det var en hel hög! Läste igenom alla blogginlägg om terapin.

Insåg hur långt jag har kommit. Alla dessa uppförsbackar som jag har stått och gasat i. Alla gånger jag gasat på "på kredit" - och fått betala i efterhand. Min enorma vilja och envishet som gång på gång spelat mig ett spratt.

Svaren på ovanstående frågor får ni imorgon. För jag har faktiskt inte förberett mig skriftligt. Som omväxling...

schyssta grabbar

Fyraåringen har gått och blivit 15-timmarsbarn på dagis, så idag är vi lediga. Storebror med kompis gick efter några suckar med på att ta sällskap med 6-åringen till skolan. Trots att hon cyklar såååå sakta.

Jag har alltså fått en lugn och skön morgon för mej själv eftersom 4-åringen fortfarande sover. Välgörande och behövligt! Sista skolveckorna är inte att leka med... men snart är det sommarlov!

Själv är jag från och med igår arbetssökande. Inte direkt energigivande, om man säger så. Första anvisade jobbsök är på kärnkraftverket 10 mil norrut. Inte helt perfekt efter de senaste årens äventyr, va?! Nåja, jag hoppas att jag kommer in på de kurser jag vill gå i höst.

Nu ska jag väcka mitt lilla gosetroll som ligger och snusar i min säng. En stunds mys innan vi åker in till optikern för att justera hennes glasögon som skaver bakom örat.

livets uppförsbackar

"Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke", pratsjöng Gert Fylking på radion i morse. Det är ju sant. Men samtidigt är det inte alltid så enkelt att det bara är att gasa på. Förr eller senare tar bensinen slut.

Ibland är uppförsbacken ett tecken på att det är dax att ta en annan väg. Då kan det bästa alternativet vara att rulla tillbaka ner och ta vägen runt berget istället.

Konsten är att veta vilket alternativ man ska välja.
Det som känns lätt - är rätt.
Att det känns lätt behöver ju inte betyda att det är lätt i andra ögon eller i de egna tankarna. Men med känslans hjälp går det att skilja mellan utmaningar och sega backar som inte leder någonstans.

Jag följer mitt hjärtas väg mot mitt livsmål. En slingrande väg på plan mark. För "måstets" branta backar kör jag runt eller jämnar med marken genom lustens välgörande kraft.

valdags

Idag samlar vi ihop barnen och cyklar till vallokalen. Uppfylld av tacksamhet för att jag bor i ett land där man faktiskt får göra sin röst hörd.

firande

Tack vare det ruskiga junivädret njöt vi igårkväll av ett glas rött framför brasan. En släng av höst kan vara välgörande i sommartider.

Idag skiner solen och ramar fint in nationaldagen. Vi har dock annat att fira. Kalasen duggar tätt och förhoppningsvis sitter vi ikväll och myser på brorsans magnifika altan med vidsträckt utsikt.

en konstig värld

Fyraåringen har fått sina glasögon idag.
Nu tycker hon att världen är jättekonstig och flera gånger har hon gått fram och tittat på saker, eller kommenterat vad hon ser.

Egentligen vet vi ju inte alls vad andra ser, men vi tar ofta för givet att alla andra uppfattar saker precis som vi själva gör.

keep on jogging

Just när jag hade tänkt ge mej ut och jogga började det ösregna och åska. Istället kröp jag upp i soffan med en bok. En timme senare duggade det bara och då gav jag mej ut i spåret! Trots att jag ju hade vädret att skylla på.

Konditionsmässigt klarar jag 2,7 km lätt som en plätt (nåja, jag är inte helt slut när jag kommer till spurten) men benen känns väldigt otränade. Och jag har upptäckt muskler som jag sedan länge glömt bort...

Bilden av mej själv som otränad och en typisk promenadmänniska har jag ersatt med en gammal bild av mej själv som en träningstyp. Nu har en löptur plötsligt blivit någonting lockande istället för att vara något helt otänkbart.

Hur många bilder av mej själv har jag som styr mej?

ett liv i rörelse

Jag håller på att jobba fram mina grundläggande värderingar som ska vara ledstjärnor för mej i mitt liv. Jag väljer att uttrycka dem som affirmationer för det är viktigt att värderingarna uttrycks i presens (nutid), är enkla och lockande, samt har lång hållbarhet.

Jag har börjat med området Hälsa eftersom jag tycker att det är en förutsättning för övriga områden i livet att jag mår bra. Här är den första värderingen:

Grundläggande värdering:
Jag tycker om att röra mej och lever ett aktivt liv.

Plötsligt började det spritta i kroppen och jag blev sugen på att börja jogga (!!!!!!!!!!).
Idag bar det av till slingan och jag orkade faktiskt jogga ett varv = 2,5 km. Det trodde jag inte!!!

Nu känner jag mej faktiskt sugen på att fortsätta. Kanske till och med sätta upp målet att ta mej runt "Hornsjön runt" i slutet av juli (6 km).

soldag - skoldag

Idag ska jag nöta skolbänk hela dagen. Det ska bli roligt att träffa alla igen, och det ska bli skönt att kursen sedan är slut.

Familjen skjutsar in mej och sedan ska jag cykla hem.
Äntligen ska jag testa min nya cykel på riktigt. En mil ungefär blir det.

Nu ska jag läsa igenom redovisningen. Jag har förberett prestentationen men inte en enda gång har jag kollat igenom vad jag ska säga till bilderna. Det får bli som det blir. Jag hänger inte längre upp mej så mycket på om jag klantar mej. Jag är bra ändå :)

Jag kan ju också stråla med det faktum att jag efter ett års Hälsopedagogikstudier har gått upp några kilon i vikt. Fast min hälsa har totalt sett blivit mycket bättre. Det beror ju på hur man definierar begreppet hälsa. För mej är vikten ingenting viktigt utan snarare en biprodukt av god mental hälsa. Goda vanor är ju lättare att få till när man mår bra i övrigt.

en välbekant situation

Inför dagens stadsresa kände jag mej lite orolig och småstressad. Det var nära att jag ställde in alltsammans.

Men sedan kom jag på varifrån oron kom. Det var vid den här tiden på året en solig eftermiddag för tre år sedan som jag fick en av mina värsta panikattacker. Situationen var ungefär densamma. Ett barn plockades upp på dagis och följde med till stan. Övriga barn skulle hämtas hos kompis på hemvägen. Dessutom en rad ärenden att utföra i stan (inklusive ett par rabattkuponger) och en viss stress över att hinna hem i tid.

Omedvetet reagerade jag på situationen och om jag inte blivit så observant och analyserande hade jag nog låtit obehagskänslorna styra. Nu vet jag ju bättre än så. Kupongerna lämnades hemma och en ny cirkatid bestämdes med kompisens mamma. Sedan gav jag mej av.

Det gick ju förstås bra. På hemvägen passade vi dessutom på att handla lite mat. Allt för att bevisa att jag gör som jag vill!

Men tänk, så lätt det är att ramla tillbaka i gamla spår...

lättnad!

I år var jag verkligen tvungen!
Och äntligen har jag fått det gjort!
Med en glad fyraåring som sällskap gick det förvånansvärt lätt.
Idag har jag köpt en ny bikini.

En fin en.
Men inte den finaste.
För den finaste var blommigt rosa.
Alldeles underbart på en fyraåring.
Men inte på hennes småfeta, kritvita mamma.

När jag ändå var på G slog jag till på en baddräkt också.
Nu är jag redo för sommar!!

glasögonorm

Igår var minstingen hos ögondoktorn. Strålande glad kom hon hem och berättade att hon minsann ska få glasögon!!!! Syskonen delade hennes glädje!

I eftermiddag åker vi till optikern och väljer bågar. Röda ska det vara, enligt dottern!

Jag undrar om hennes värld kommer att bli annorlunda nu. +7 på ena ögat och +4,5 på det andra.

i denna ljumma vårtid

Den härliga vårkvällen lockade. Som gjort för lite trädgårdsarbete.
Trapporna är städade och i krukorna har det planterats blommor.

Nu är jag fräscht trött och ska lägga barnen innan jag softar med en bok.

halvfullt glas

Sonen har maginfluensa så idag är barnen hemma.
Alltid vi! tänkte jag.

Men så kom jag på att vi faktiskt inte blivit smittade de två senaste gångerna som magsjukan härjat i släkten, trots intensivt umgänge.

Så lätt det är att fokusera på det negativa och bara komma ihåg det tråkiga och jobbiga!

Livet är ju till största delen fyllt

med härliga, mysiga och sköna upplevelser.

De finns alldeles framför näsan på oss.

Det gäller bara att se dem!

Här och nu!

svaret är ingen

Som väntat fick sonen problem. Efter en liten diskussion skrev han:
Ingen bäddar min säng.

Vad skönt att läsa att vi är i gott sällskap. Vi är många som inte bäddar sängarna!

ett steg i rätt riktning

I torsdags minskade jag min dos antidepressiva från 30 mg till 25 mg. Ytterligare ett steg på vägen mot ett balanserat liv utan piller.

När jag började med medicinen var jag ganska jämnlåg i humöret och jag tyckte inte att jag påverkades negativt av den. Men kanske var det så att jag var avtrubbad i mej själv?

Jag saknar min spontana glädje och busighet, mina fantasier och spratt. Finns det där innanför det kemiska ruset?

Igår kom jag på mej själv med att prata med det återförenade strumpparet när jag vek tvätt. Ett gammalt kärt beteende har återvänt!

Hur ska det här sluta....

den ringrostige bagaren

Idag är det vår tur att sälja hembakad fika på sonens fotbollsmatch. Igår dammade jag av mina slumrande talanger i bakandets konst.

Kärleksmums är en enkel och god kaka. Hade jag för mej.
Resultatet blev en platt skapelse med för tunn glasyr och en stark kaffesmak. Till råga på allt var kokosen slut så istället tog jag jordgubbsströssel. Som också nästan var slut märkte jag när jag börjat strössla.

Sedan kom jag på att glasyren i receptet brukar vara väldigt kladdig så jag ställde in formen i kylen. Tre timmar senare hade det fortfarande inte stelnat!

Muffins kan jag göra i sömnen. Eller rättare sagt: kunde jag göra i sömnen.
Jag skulle göra dem ganska stora, hade jag tänkt. När jag tog ut dem ur ugnen var det inte alls de toppiga muffins jag hade tänkt mej, utan platta saker som hade brett ut sig.

Hur kunde jag glömma bort muffinsformen???????

Nåja, jag piffar till dem med lite glasyr, tänkte jag glatt och sökte efter ett bra recept på internet. Att jag tidigare under dagen misslyckats med en annan glasyr och det faktum att jag aldrig tidigare glaserat muffins stoppade mej inte. Och faktiskt blev glasyen perfekt och stelnade som den skulle. Att det inte blir så fint med glasyr på muffins om toppen saknas är en annan femma.

Fast jag slipper skämmas eftersom maken ska sälja kakorna på matchen. Han nämnde något om att han ju alltid kunde säga att frugan bakat tillsammans med barnen...

Visst är det fånigt att det bara är mammorna som står och säljer fika på matcherna!!!!!!
(Maken bytte själva bakningen mot skjutsning av dottern till simningen.)

paus

Nu lämnar vi vardagen för några dagar i stugan.

Väderprognosen lovar regn så vi packar spel och gummistövlar.

framtidstro

Det har suttit långt inne, men i fredags berättade jag för min psykolog att jag vill ha ett jobb som innefattar samtal med människor. (Av någon anledning har det varit svårt att prata med honom om det men jag bestämde mej för att utmana mej själv att göra det.) Ett stort steg för mig alltså.

Med tanke på att jag det senaste året jobbat febrilt med att släppa på mitt säkerhetstänkande och "duktig"-syndrom så är jag riktigt nöjd med att ha gett mej in på en utbildning där det finns massor med möjligheter.

Psykologen har de gångna åren gjort några magplask och i fredags var det dax för ytterligare ett. Han kände sig nödgad att föra in en portion realism i mina tankar. Om man inte är sjuksköterska eller socionom får man ingen anställning inom landstinget där jag bor (som terapeut eller så). Coacher o.dyl. hade vad han erfor en mycket begränsad kundkrets.... Som gjort för att snurra igång mitt gamla säkerhetstänkande alltså. Vilket det också gjorde.

Det tog mej flera dagar att landa och inse att jag ju faktiskt inte vill jobba inom landstinget utan med friskvård. Vilket jag haft klart för mej ganska länge nu.

Först blev jag arg och irriterad på det klumpiga sätt som psykologen hade. Med ett vidare samtal skulle vi ju kommit fram till vilken typ av samtal jag vill jobba med. Och vad har han för rätt att knäcka mina framtidsdrömmar???!!!

Igår fick jag så en tydlig målbild av vad jag ska jobba med och på vilket sätt. Nu ska jag förankra den inom mej så att jag inte blir skrämd på avvägar igen. Vad det är ska jag berätta i sinom tid (men inte för psykologen).

vem bäddar din säng?

Vem bäddar din säng?

Sonens ordläxa avslutas varje gång med en fråga.
Det ska bli spännande att se vad han svarar.

I vår familj bäddar vi nämligen inte sängarna.
Gör ni?

förgätmigej

- Varför ska morfar få blommor? Han är ju död.

För nio år sedan dog min pappa mitt i den spirande våren.
En blombukett i en barnhand minner om livets gång och nuets härlighet.

Livet går vidare men minnet av pappa för jag vidare till mina barn.
Trots att de aldrig fick träffa sin morfar finns han med i deras tankar.

I buketterna lyser Förgätmigejen extra starkt.

det svänger snabbt

Nyss hade jag sju ungar här - spridda inne, ute och i källaren.
Nu är jag mol allena.

Jag passar på att ta en kopp kaffe och njuter av tystnaden.

Sådana här dagar inser jag hur bra det är att bo i ett villaområde när man har barn, och min längtan till landet får nog förbli en längtan tills barnen blivit större.

nu tar jag helg

Jodå, så är det ! Nu stundar ledighet!

Uppsatsen och rapporten är klar so far. Inskickat för granskning. Den här gången hoppas jag att de går igenom. Annars har jag god lust att fråga om det inte räcker för Godkänt iallafall. Misstänker att vi blivit handledda utifrån den nivå vi befunnit oss på, d.v.s. från bra till bättre. Inget fel i det, men det borde vara valfritt.

Imorgon är barnen lediga. Vi ska ha en lugn mysdag, hoppas jag. Fast som vanligt säger det väl swich och så är huset antingen tomt eller fullt med ungar. Lika bra det kanske, för jag ligger fruktansvärt mycket efter med tvätten och snart är det kris i min garderob. Och så har jag en jättehög med böcker som bara väntar på att bli lästa!

Jag fick en hemsk ångestsläng angående hösten. Tänk om jag inte kommer in på de kurser jag vill läsa. Vissa hade platsgaranti, men bara om man sökte i tid, vilket jag ju inte gjorde. Andas djupt och intalar mej själv att det ordnar sej. Det gör det ju alltid även om det inte blir så som jag hade tänkt. Kanske blir det till och med bättre. Vem vet?

boktips!

"Allt kan man ta ifrån människan. Utom en sak- den yttersta friheten att välja förhållningssätt till det som livet för med sig".

Ur: Livet måste ha mening av Viktor Frankl.
Boktipset hittar du i Min virtuella bokhylla!

Eller med andra ord: Man är inte ett offer. Man väljer att vara det!
Vilken fascinerande människa, Viktor Frankl, som behöll den insikten efter tre år i koncentrationsläger!

avstressning

Den senaste veckan har jag haft svårt att somna, antagligen för att jag känt mej så stressad. Jag har mediterat, använt spikmattan och avslappningsband. Men jag har ändå varit stressad inuti.

Igår kom jag på att jag inte motionerat på drygt två veckor. När min promenadkompis E började jobba blev det inte längre en vana att gå morgonpromenaden i slingan.

Kunde det vara det som gjorde mer mer och mer stressad? Motion är ju avstressande och dessutom frisätts endorfiner som bidrar till ökad harmoni och bättre nattsömn.
Jag tog en långpromenad och idag är jag utvilad och mer avspänd. Så enkelt, egentligen.

Dessutom har jag slutat dricka grönt te, som väl också är bra mot stress. Bäst att börja med det igen.

ändrade höstplaner

Jag behöver komma ut och träffa folk!

Med den insikten planerade jag höstens studier. Igår fick jag ett meddelande om att min kurs är inställd. Raskt fick jag ända mina studieplaner, och nu blir det distans för hela slanten.

Det känns inte bra!

Så nu funderar jag på vad jag ska göra... Yoga ligger bra till. Men det är på kvällstid och jag skulle gärna göra något på dagarna. Och jag behöver någonting roligt!

Så kom jag på det. Jag ska gå på målarkurs. Den där kursen som jag anmälde mig till och betalade men aldrig gick. Nu är det dax. Tänk så skönt att göra ett avbrott i studierna för en stunds skapande.

smågalet

Det sista av makens plastfarfars pinaler skulle delas upp i helgen. Ett skrin öppnades och däri låg 60 000 kronor i ovikta femhundralappar.

Maken kom hem med en sedelbunt som räcker till nya sängar och fåtöljer. (Nej, vi har fortfarande inte kommit till skott med de inköpen!!!!).

Najs, men jag kan inte låta bli att fascineras av gamla människors vana att samla pengarna hemma istället för i tryggt förvar på banken.

att ta sig ur irritation och andra energitjuvar

Ett av mina mest använda verktyg som jag har i min mentala verktygslåda är SOAL.

Stop
Stanna upp

Observe
Observera dina tankar och situationen.

Act
kan/vill jag göra någonting just nu? Gör det isåfall! Bestäm när det ska göras - helst omgående!
Om inte:

Let go
Släpp tanken. Acceptera situationen eller bestäm när du ska tänka på det igen och varje gång tanken dyker upp innan det tillfället ber du vänligt men bestämt tanken att vänta tills den bokade tiden.

Jag använder det när jag är arg, irriterad, ångestfylld, nervös, ja i de flesta situationer som tar energi.

Ett exempel:
Fotbollsklubben har fått hybris och byggt en ny träningsanläggning. Inget fel i det, förrutom att den ligger i utkanten av samhället. Tidigare tränade ungarna i centrum, vilket innebar att de kunde cykla själva. Nu har vissa jättenära medan andra (som vi) har väldigt långt. Dessutom måste man cykla över en (i våra ögon) hårt trafikerad väg.

Detta har gjort mej lite småirriterad! Var är barnperspektivet? Är det inte viktigt att ungarna kan ta sig dit själva? Och var är miljöperspektivet?

När vi nu fick träningsschemat för våren upptäckte jag att plötsligt att jag var galet irriterad. Den nya anläggningen innebär för oss stora logistikproblem och en ganska stressad tillvaro. Inför match måste barnen dessutom byta om i de gamla lokalerna och sedan köras till planen, eftersom matcherna flyttats till den nya planen innan klubbhuset ens är påbörjat.

Igår blev jag medveten om den tärande irritationen (S), plockade fram SOAL och började analysera situationen (O). I det stora finns inte mycket att göra eftersom allt är beslutat och genomfört. Så den biten är bara att acceptera (L).Däremot kan transporterna bli smidigare om vi samåker. Sonens kompisar i laget bor inte nära oss, så jag bestämde mej för att ta tjuren vid hornen och prata med föräldrar som jag inte känner (A). För att göra det fick jag ta på mej skjutsen till matchen igår. Väl där visade det sig att Hugos och Villes föräldrar hade samma problem som vi och vi bestämde oss för ett körschema.

Nu har träningsfrågan löst sig och jag fick dessutom extra energi av att jag lyckades lösa situationen.

positivt prat

Så roligt det är att prata när man lika gärna kan vara tyst.

Tidigare kände jag mej tvungen att prata för att inte verka blyg, tyst och tråkig. Efter att ha utmanat dessa tankar genom att hålla tyst är jag nu befriad från det sociala oket.

Nu känns fotbollsträningarna inte alls lika jobbiga längre. Jag kan stå för mej själv och bara titta utan att jag känner mej konstig. Det konstiga är att nu när jag kan tillåta mej själv att vara som jag vill, så är jag precis som jag förut tvingade mej att vara, det vill säga social.

Skillnaden är att det nu ger energi istället för att ta.


Jag har tillit till mej själv och min inre vilja och förmåga.

stadskunskap

På väg till Sveriges tredje största stad försökte jag banka in lite Sverigekunskap i ungarna. Jag fick dock snabbt inse att mina kunskaper var begränsade för när jag rabblat Stockholm, Göteborg och Malmö var ju frågan given:

- "Mamma, vilken stad är den fjärde största?"

Jag och maken hade ingen aaaaning. Frågan vandrade runt bland vänner och bekanta men ingen visste. Vet ni?

Här kommer de tio största städerna i Sverige:
Stockholm
Göteborg
Malmö
Västerås
Örebro
Uppsala
Umeå
Linköping
Helsingborg
Norrköping

Vi var iallafall inte helt ute och cyklade för våra förslag var bland de tio.

jag åkte

... och det blev ganska lugnt trots allt. Vi stannade inte så länge och struntade i det tänkta sandalinköpet på hemvägen. Nu har jag mediterat på spikmattan och allt känns ganska bra.

Om en stund ska jag följa med stora tjejen till simningen. Jag valde mellan att skjutsa och att stanna hemma och laga mat - inget svårt val!

i valet och kvalet

Egentligen vill jag inte....
Maken har bjudit in oss på lunch hos sin bror.
Jag känner mest för att strosa omkring här hemma.
Det har varit mycket ett tag nu och gårdagens stadsbesök med barnen blev droppen...
Nu är jag i stort behov av återhämtning.

Men
Barnen vill att jag följer med.
Maken vill att jag följer med.
Makens brors familj vill säkert också att jag följer med.
Dessutom har de en liten hundvalp som jag gärna vill träffa.

Nästa vecka finns inte mycket tid att bara gå och dra.
Jag har uppsatshandledning måndag och tisdag. (Soom jag nog borde förbereda mej lite inför.)
En eftermiddag inbokad för slutfixet med den ena uppsatsen.
Psykologtid på torsdag.
Och dessutom mycket med barnen. Gympaavslutning, fotbollsträning och studiedag.

Nu känner jag att jag nog ska stanna hemma.
Lita på magkänslan var det väl...

Dessutom hade jag glömskedrömmar i natt - en signal att ta på allvar. När det börjar bli för mycket drömmer jag att jag glömmer saker. I natt glömde vi bort julafton. Vi hade inte ens köpt julklappar.

baravaradag

Efter ett besök hos psykologen (tre gånger kvar) har jag bara varit hemma och tagit det lugnt. Läst och ätit matlåda. Njutit av pausen mellan inskickande av uppsatser och nästa veckas handledning.

Om en stund ska jag hämta barnen för vidare färd in till stan. Sonen ska på musikverkstad och vi andra ska köpa en present till vår nye granne - en liten bäbis.

Ikväll ska maken ut på galej så jag och barnen passar på att ha puddingmiddag: blodpudding med chokladpudding till efterrätt. Vardagshumor!

hoppsan!

Sonen och jag stod i kassan på ICA och skulle betala helghandlingen. Jag öppnade väskan och trevade efter plånboken. Borta!

Sonen erbjöd sig att springa hem och sedan cykla tillbaka med plånboken. Men det skulle nog tagit lite väl lång tid. Så vi packade varorna och lämnade dem i kundvagnen bredvid kassan och for hem igen.

Tio minuter senare var vi tillbaka. Med ICA-kortet i högsta hugg.
Så kan det gå!

(Positivt var att jag varken kände mej stressad eller generad.)


Plånboken låg vid datorn. Tidigare under dagen hade jag beställt böcker på bibblan. Nu är det snart slut på pluggandet och jag får massor att tid att läsa. Igår botaniserade jag bland Vidas och Isprinsessans boktips och snart får jag hem en stor hög med bra böcker.
Mums!

en spännande vecka

Igårkväll kom jag hem från Skåne. En vecka utan bloggande men inte utan dator. Sedan i söndags har syrran och jag suttit som klistrade vid våra datorer, med paus endast för mat, sömn och ompyssling av syrrans sambo som insjuknade i vattenkoppor i helgen. Se till att era barn blir smittade, för det är INTE roligt att ha det som vuxen. Usch, jag led med honom. Vi har jobbat med vår uppsats och har skickat den för handledning. Vi är ganska nöjda men vi får väl se...

Det har varit riktig sjukstuga för maginfluensan härjade också. Både mamma och syrran låg däckade. Lägg till ett par bakfulla män så kan ni ju tänka er stämningen... Jag och barnen höll oss iallafall på benen.

Men det hanns med en hel del trevligheter innan dess. I fredags smet jag ifrån familjen för en bloggdate med Bettans ägare. Tyvärr fick jag inte träffa Bettan men jag är superglad ändå. Timmarna flög förbi och det kändes som att vi hade kunnat prata hur länge som helst. Förhoppninsvis var det inte sista gången, jag åker ju till Skåne lite då och då.

I lördags fick vi för första gången träffa syrrans sambos familj bestående av föräldrar och bror med familj. Stämningen var hög och det var jättetrevligt med många spännande samtal.

Utmaningarna har duggat tätt:
Att gå till stan ensam utan att riktigt hitta är ingenting som jag gärna gör. Att efter det sitta på café med en stor latte utan att gå på toa var riktigt tufft.

För att inte tala om tågresan hem. Först buss (som snirklade sig fram och tog låååång tid) och sedan tåg. Ungefär halvvägs skulle jag byta och på det nya tåget var toaletterna låsta resten av resan. Oturligt nog hade jag inte gått på toa innan tågbytet så det blev lite läskigt.

Allt gick bra, utan panikkänningar och utan tankesnurren. Så nu ska jag sänka medicindosen ytterligare, från 30 mg till 25 mg.

maxprestation

Jag tömde hjärnkontoret på energi under tentan. Två timmars full koncentration och sedan var det slut. Var dock taktisk så jag hann räkna räkneuppgifterna medan orken fanns kvar.

Läskigt när det bara tar slut sådär. De uppgifter jag sparat till sist kunde jag inte ens komma på några vettiga chansningar till. Vad begreppen betydde var helt borta, trots att det handlade om saker som jag vet att jag kan. Så jag packade ihop och gick. Kollade inte ens igenom tentan eftersom det inte var någon idé.

Man kan lugnt säga att jag gjorde mitt bästa, alltså.

helgfin

Nyklippt men inte så fint.
När jag kommer till frisören med håret i tofs får jag alltid en rak frisyr när jag går därifrån. Imorgon ska jag fixa till det som jag vill ha det, d.v.s. lockigt.

Idag är det kjolväder, så benen är också nyansade.

Funderade ett tag på att dra självkänslaträningen till sin spets och vara luden i sommar. Men njäe, det sitter för långt inne...

en måbradag

En långsam dag ska jag ha idag.
En dag för att fylla på energi.

Nu börjar det sina, märker jag.
Jag tittar tomt på statistikvarianterna,
som borde räknas åtminstone en gång.
Det är ju roligt ju... borde inte vara så svårt att sätta igång.
Men... Suck!

Så jag släpper det.
Gör mej redo för frisörbesök.
En stadstur efter det.
Och sedan får det gärna bli torsdag.
Det finns omtentor, men dagarna som går kan inte levas om.

mitt långsiktiga mål

Jag gjorde en övningstenta igår. Och fastnade på de flesta fackuttrycken. Helt tomt i hjärnan. Men nu ploppar lösningarna upp som små jordloppor.

Det finns där. Jag behöver bara lita på det!

Hittills idag har jag tagit sovmorgon och legat och läst en underbart nedvarvande bok (hon älskade). Men det hjälper föga. Hela jag är spänd av stress. Det är inte lätt att släppa taget med tanken när hela kroppen signalerar fara och obalans. Trots allt jag är inte förvånad. Så här mycket har jag inte haft omkring mej på flera år:

- Enkätinsamling till uppsatsen.
Status: pågår.
Aktivitet: dela ut enkäter på dotterns gympa ikväll. Sedan ska jag släppa det.

- Ärenden.
Biblioteksbok som ska hämtas i stan till uppsatsen, en stiftpenna ska inhandlas
(känner inte för att skriva tenta med sonens dödskalleblyerts även om det kanske vore lite coolt), och lite annat smått.
Status: jag tar en tur imorgon när jag ändå ska till frisören.

- Rapportskrivning i hälsopedagogiken
Status: Borde vara vilande men jag skulle ju vilja pilla lite mer med statistiken...
Aktivitet: NEJ!!!!

- Tentan på torsdag.
Status: Oroväckande dålig koll
Aktivitet: Räkna igenom uppgifterna och sedan släppa det!

- Malmöresan
Status: ej påbörjat
Aktivitet: tvätta lite och sedan packa.
Extra stress: att jag ska hämta barnen på fritids och sedan köra ner till makens jobb = mina jobbiga 5 mil till mitt gamla jobb. Ligger och gnager i magen känner jag...

Det jobbiga är väl att även ett beslut om att släppa vissa saker leder till stress. Förmodligen för att det går emot min självbild.

Tanken på att göra ett halvdant jobb med rapporten. Njä...främst för att jag skulle skämmas lite. Jag vill visa upp någonting bra. En underkänd tenta känns okej för mej själv och inför resten av klassen, men lite kymigt känns det allt inför föreläsaren, som dessutom är min handledare på uppsatsen.

Jag vet ju sedan tidigare att om jag härdar ut kommer det att leda till en befrielse och mindre stress i framtiden. Så jag kämpar på med att ligga lågt.

Jag har det långsiktiga målet i sikte - att leva ett hållbart liv. Och vägen dit är ju just att följa magkänslan och inte överarbeta saker.

ta det luuuugnt!

Det blev inte mycket till plugg idag. Skönt!!! Jag satte mej med gamla tentor och kunde väl inte på långa vägar allt men tror ändå att jag kan skrapa ihop lite poäng här och där. Det får räcka! Imorgon ska jag räkna igenom statistiken en gång till och sedan får det vara bra!

Om en stund kommer sonen hem och sedan ska jag hämta tjejerna för vidare färd till kompisar med barn. Tyvärr har jag tackat ja till en träff med mina barndomsvänner senare ikväll. Ni vet så där utpressande "de flesta kan på måndag så bl.a. bl.a bl.a.". Och i sådana lägen har jag svårt att säga nej. Trots att jag hellre hade träffats imorgon.

När jag känner efter så är det nog så att jag känner mej lite konstig ibland när jag räknar in min jättelånga ställtid om det är på grund av den som en träff inte blir möjlig.

Jaja. Nu ska jag svida om och ge mej av. Jag får se hur jag gör ikväll. Jag ska ta det lugnt i min egen takt och så får det bli som det blir! Helt enkelt!

vad göra?

Det bidde ingen lugn helg som jag tänkt. Efter en kik i almanackan insåg jag att helgen som varit var de enda dagarna jag skulle ha tid att jobba med min rapport. Sedan är det Malmöbesök och uppsatsskrivning som gäller. (Tack alla ni som svarat på enkäten!)

Så nu funderar jag på vad jag ska ta mej för idag. Bara slappa eller gå igenom gamla tentor inför salstentan på torsdag? Jag tänker inte plugga in något, men genom att svara på gamla frågor borde jag väl få lite grepp om ämnet.

Jag börjar inne med lite studier för att flytta ut på altanen med en vanlig bok när solen kommer runt hörnet.

hjälp önskas!

Efterlysning

Jag och min syster skriver en B-uppsats om hur man upplever tillvaron som småbarnsförälder. Är det någon av mina läsare som vill delta?

Enkäten består av 13 frågor + några bakgrundsfrågor och tar 5-10 minuter att fylla i.
Svaren kommer att bearbetas statistiskt och du är helt anonym.

Om du har barn mellan 0-12 år och känner dig sugen på att delta -
lämna en kommentar i bloggen eller maila mej på malvesblogg@ymail.com.

förmiddag inomhus

Under förmiddagen kommer flitens lampa att lysa.
Min studiekamrat i hälsokursen och jag har samlat in enkäter till vår rapport.
Nu ska analysen börja och rapporten skrivas.

Spännande!

limbokungen

- Vad är klockan? Det är ju disco ikväll!!!

Sonen hejdade sig mitt i en tugga grillat och sprang in.
Konstaterade att discot redan börjat och skyndade sig att byta om.
Att han fick åka dit utan sällskap bekymrade honom föga.

En dryg timme senare hämtade jag en sprallig, godismumsande pojke.
Ögonen glittrade när han berättade att han hade vunnit limbotävlingen.

Tur för honom att jag inte druckit vin till maten.

samtal i kubik

Utvecklingssamtalen har stått som spön i backen.
En trevlig vecka för oss som föräldrar:

Minstingen 4 år:
En jättemysig, härlig och trevlig tjej. Omtänksam och omtyckt. Men kan även ge igen när det behövs. Lyssnar på kompisarna men är också bra på att få fram sin egen åsikt.
Klarar sig själv, har ett bra språk och tänk för sin ålder.

Stora tjejen 6,5 år:
Lite tyst i storklass men pratar gärna i mindre grupp. Tycker att skolan är jätterolig och är väl förberedd för första klass (läser kapitelböcker, skriver och räknar plus, minus och gånger). Leker med många olika barn och gärna i grupp.

Storebror 8,5 år:
Det märks att han har varit mycket sjuk i vår och har varit trött och hängig på lektionerna. Men nu efter påsk har han kommit igen och är koncentrerad och flitig i klassen. I matten är han strålande bra, men har lite att jobba på när det gäller svenskan. Han har nämligen alldeles för bråttom när han skriver, så det blir slarviga bokstäver och stavfel. Däremot är han bra på läsförståelse och han ligger över tvåans mål för läshastighet, vilket är roligt eftersom han har tyckt att läsningen är dötråkig.

Det känns skönt att barnen har lätt för sig och framför allt känns det skönt att de tycker om skolan och trivs med sina kompisar!

teflonhjärnan is back

Om en vecka har vi tenta. Salstenta. Jag kan räkna statistiken, det kan jag. Men teorin har jag ingen aaaning om. Alla termer skuttar omkring som de vill, om de ens har tagit sig in i hjärnan.

Jag orkar bara inte sätta mej ner och organisera, strukturera och försöka få allt på plats. För första gången kan jag helt ärligt säga att jag blir jätteglad för "bara" ett G. Och att ett underkänt inte känns som någon stor besvikelse.

Veckan som kommer ska jag fokusera på att varva ner mentalt, sköta om mej och bara ta det lugnt. Plugga lite om jag har lust. Men annars får det vara. Jag vill hellre plantera blommor och pyssla med uppsatsen och rapporten som ska skrivas. Ta långpromenader i skogen. Läsa böcker. Meditera. Sova ...

Omtentan är i maj, och tills dess ska jag väl vara i fas med mej själv igen.

Det är luuuugnt!!!

SÅ HIMLA ROLIG MAN KAN VARA....

Roliga jag är tillbaka.
Usch!

Hon den där som skämtar om allt och inte alls verkar särskilt seriös.
Dubbelusch!

Ett desperat försök att inte släppa in någon men ändå känna delaktighet.
Trippelusch!

Till hösten blir det nytt ämne, nya kursare och nya tag.

tufft

Nu har jag bokat tågbiljett hem från Malmö efter Valborg. Familjen åker hem på söndagen och jag stannar till onsdag och jobbar med uppsatsen (som jag skriver tillsammans med lillasyster).

Ensam i cirka tre timmar på tåget.
Största utmaningen på länge.

Men det kommer att gå bra och det ska bli sååå kul att vara i storstan några dagar!!!!

brrrr...

Inatt sov jag med fleecefilt, strumpor, tights och fleecejacka. Och frös ändå. Men jag är inte så dålig som jag befarade i natt när jag bad maken lämna barnen. (Turligt nog skulle han utgå från stan i morse.)

Nu har jag käkat ett par mackor och en panodil, samt druckit vatten och kaffe så jag känner mej nästan redo för statistikföreläsningen. Vi är så få kursdeltagare så föreläsningarna är väldigt komprimerade och jag vill helst inte missa någon. Dessutom får vi oss kanske lite matnyttigt inför uppsatsskrivandet idag.

Fast egentligen borde jag väl gå och lägga mej igen...

zzztäddag

Jag masar mej fram bland prylhögar och dammtussar. Plockar och plockar. Helst skulle jag vilja sova. Men maken är på dykkurs och huset är fullt av ungar.

Ikväll ska vi på fest. Jag undrar hur det ska gå när jag knappt kan hålla ögonen öppna nu. Fast fest är ju roligare än städning...

stressanalys

Jag har funderat på vad det är som stressar mej och kommit fram till följande:

- Maken har bytt arbetsplats (ofrivilligt) och har nu 5,5 mil till jobbet istället för cykelavstånd. Det innebär att han samåker och inte är så flexibel. Jag får sköta både lämning och hämtning, samt barnens fritidsaktiviteter. Dessutom kommer han hem senare än tidigare, vilket innebär att jag får stå med middagen varje dag. Jag känner mej fastlåst.

- Barnen har varit sjuka hela våren nästan... och nu är sonen febrig.

- Statistikkursen triggar igång mitt "gamla rationella jag" och jag märker att jag faller in i gamla stresstänk.

- Salstenta istället för hemtenta. Jag kan inte längre motivera mej till att proppa in en massa kunskap i hjärnan bara för en tentas skull. Helt meningslöst, tycker jag! Men det stressar mej att jag inte kan förmå mej att öppna böckerna...

- Terapiavslut. Jag ska gå varannan vecka i terapi fram till sommaren .Sedan blir det en uppföljning i höst. Jag känner inget större behov av terapi när jag jobbat klart med det vi håller på med nu, men det känns ändå stressande att avsluta.


Dessutom några saker som krävt ett beslut:
- ska jag gå sommarkursen i grannstaden så att barnen får gå på "dagkollot"?
- hur ska hösten se ut?


Åtgärder:

- de stora punkterna kan jag ju inte göra så mycket åt... men snart är iallafall barnens aktiviteter slut för säsongen. Och om två veckor börjar uppsatsskrivningen = inga föreläsningar.

- en studieplan kanske. Tror att det räcker för mej att få ordning på föreläsningsanteckningarna. Som det är nu har jag ingen överblick. Och statistiken kan jag redan, så ett G borde jag kunna klämma in utan större ansträning.

- ansökningstiden för hösten har nu gått ut så nu slipper jag tänka på vilka kurser jag ska söka.

- vad gäller sommaren har jag bestämt mej för att tänka på mej själv och inte på barnen. Den här sommaren vill jag inte pendla till grannstaden på sommarkurs, så jag skippar det.

att vara och att göra

Idag på föreläsningen i statistik fick jag gå fram och skriva upp en uppgift som vi precis räknat i blocket (det känns som att flyttas tillbaka till gymnasiet...). När jag börjat skriva kom jag på att jag gjort ett fel. Hoppsan, sa jag, suddade ut det jag skrivit och bad om lite support med miniräknandet.

Inte för ett ögonblick tyckte jag att det var pinsamt.

Och nu i kväll kom jag på att jag faktiskt skiljde på mig själv som person och på min prestation. Ett räknefel säger ingenting om mej som person. Jag är inte mindre värd i mina ögon för att jag gjorde en tabbe.

Ännu en tanke som nu blivit en känsla.

att bara flyta med

När jag är inne i en stressnurr har jag jättesvårt att göra saker utan att bli stressad. Genast börjar jag tänka stort och i tid. Projektet som får ta den tid det tar blir plötsligt ett gigantiskt berg av göromål som helst ska vara klara igår (för det vore ju bra om det blev klart). Även vardagssaker blir stressiga när jag låter tanken styra över matlagning o.dyl.

Bästa botemedlet är meditation. Efter en halvtimme i solstolen gick eftermiddagen i sakta mak. I tanken alltså. Jag fick massor med saker gjorda. Det kändes faktiskt som att de gjorde sig själva.

I nuet finns det ingen plats för stress.

framsteg

Liten panikångestrapport (eller snarare agorafobirapport kanske):

- jag har druckit kaffe på utflykterna i påsk. (Man blir ju kissnödig av kaffe, så det har jag undvikit de senaste åren)

- halvvägs hem i går kom jag på att jag inte hade tänkt på att det var sista dagen på långhelgen och därmed risk för mycket bilar på Ölandsbron.

- om tre veckor ska jag åka tåg hem från min syster. Familjen tar bilen hem ett par dagar före mej.


Framöver kommer jag att minska medicinen ytterligare. Jag känner mej motiverad och glad över att mina tankar börjar ta nya vägar förbi alla "tänk om"-spår som varit väl inarbetade.

påsklov

Barnen har påsklov, men inte jag. Idag och i morgon är maken ledig så idag ska vi passa på att åka till Ikea. En del skolarbete har jag att fixa också.

Sedan ska vi ut i trädgården med spadar i högsta hugg, Ett trädgårdsland med diverse smaskiga bär ska skapas. Tanken har funnits länge, men har stannat vid en tanke, men igår fick vi med oss ett flak månadsjordgubbar hem så nu ska de i jorden.

Förutom jordgubbar blir det smultron, taggfria björnbär, hallon och krusbär. Vinbärsbuskar och rabarber finns redan på plats.

en glad påsk

Påskens gladaste: Jag ska bli moster!!! Faster är jag ju redan, men moster ska ändå bli speciellt att bli.

Påskens smutt: Jag började försiktigt dricka vin igen.

Påskens kyligaste: Maken och svågerns dopp i Kalmarsund. + 5 grader enligt fiskaren. Brrrrrr!

Påskens gos: Alla barnen. Mina egna och brorsans två mysiga tjejer.

Påskens eld: På långfredagen sprakade en brasa bestående av bl.a. min gamla sekretär.

Påskens lugn: Min spikmatta och jag.

Påskens uteliv: Soliga utflykter till havet, tomtstädning och sollapande på altanen.

Påskens livligaste: Sonen som har svårt att hålla sig lugn när alla han tycker om är samlade.

Påskens eftersläntare: Mamma dök upp på påskdagen efter en vecka på Gran Canaria.

påskpaus

Nu tar jag påskledigt.

Långa, lata, lediga dagar stundar.

Tillsammans med familjen och mina syskon.

Efter en vecka där stressen bara ökat ska det bli jätteskönt att få varva ner och bara vara.

Glad Påsk!!!

sjukkkkkt

Är ni trötta på att läsa om min sjuka familj? Det är jag med!!!!

Nu är det stora dotterns tur att vara urkass i magen. Varför kan inte barnen smitta varandra på en gång, så vi slipper det här hattandet!!!!! Maken är sjukledig idag för jag behöver gå på åtminstone några föreläsningar i den här kursen. Och efter lunch har jag terapi.

Nu ska jag fina till mig lite innan jag lämnar sjukstugan.

det enkla livet

En kompis pratade om livet som småbarnspappa:
- Egentligen skulle man bara jobba 80% så att man hann med lite annat också.
- Ja, men du har ju rätt att gå ner till 75% tills barnen är 7, svarade jag.
- Men man måste ju få in pengar också.
- Fast att vara med barnen är ju också viktigt.
- Räkningarna betalar sig inte själva....

Det är så lätt att sitta och gnälla och önska sig. Men när man visar på möjligheten är det inte längre så intressant. Man kan inte få allt. Vill man jobba mindre så kanske man får bo enklare. Eller köpa lite färre märkeskläder. Eller sluta dricka lyxjuicen varje morgon. Eller...

snorigt

Förkylningen som aldrig går över. Snuva, kliiga öron och allmän trötthet. Idag trillade poletten ner. I tidningen läste jag om att pollensäsongen är här.

Just det ja. Pollenallergin!

Jag är inte mycket för medicin men nu ska jag testa pillren jag fått av doktorn och se om de hjälper.

Kommer på att jag glömt bort övningen jag fick av zonterapeuten för att stärka lungorna.

utforskning av mitt inre

Nu har tapetrullen varit framme igen. Hela ytan fylldes med ord och tankar som känns viktiga för mej. Sedan strukturerade jag upp det och har börjat se samband och sammanhang.

När jag kände att jag fått med allt jag ville tog jag fram mina tidigare tapetscheman. Och tänk, det jag kom fram till då finns med nu också. Fast mycket mer utvecklat och konkret.

Jag tänker mej att jag håller på att ta fram en värdekarta som visar hur jag är och vill vara. Vad jag värderar och vad som är viktigt för mej.

Utifrån den kan jag sedan gå vidare och sätta mål inom olika områden i mitt liv.

sjuka systrar och strålande sol

Sjuka barn. Igen. Nu är det minstingen som är tjorvig i magen. Upptäcktes i natt på värsta tänkbara sätt. Knappt vaken slängde jag sängkläderna i tvättmaskinen och dottern i duschen. Tur att jag hade närvaro nog att inte göra tvärtom!

Storasyrran fick också vara hemma. Hon är förkyld och hostig, så ett par dagars lugn kan nog vara bra för henne.

Ett par dagars lugn kan nog vara bra för mej också. Det har varit mycket ett tag nu, och helgen blir också ganska intensiv.

Solen skiner och allt känns härligt vårigt!!!!

fakturastädning

Den här månaden har jag gått igenom våra räkningar och gått över till e-faktura eller ändrat till autogiro där det går.

Till en början litade jag inte riktigt på e-faktura, men när jag tänkte efter så är det säkert större sannolikhet att en räkning ska komma bort på posten än att det ska hända något i cyberrymden. Och jag har full koll i min budget på vilka räkningar som kommer en viss månad.

Nu ser vi fram emot en e-nklare vardag.