"Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke", pratsjöng Gert Fylking på radion i morse. Det är ju sant. Men samtidigt är det inte alltid så enkelt att det bara är att gasa på. Förr eller senare tar bensinen slut.
Ibland är uppförsbacken ett tecken på att det är dax att ta en annan väg. Då kan det bästa alternativet vara att rulla tillbaka ner och ta vägen runt berget istället.
Konsten är att veta vilket alternativ man ska välja.
Det som känns lätt - är rätt.
Att det känns lätt behöver ju inte betyda att det är lätt i andra ögon eller i de egna tankarna. Men med känslans hjälp går det att skilja mellan utmaningar och sega backar som inte leder någonstans.
Jag följer mitt hjärtas väg mot mitt livsmål. En slingrande väg på plan mark. För "måstets" branta backar kör jag runt eller jämnar med marken genom lustens välgörande kraft.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Du är klok du:-)!
Kram
Jag försöker iallafall Kram:)
Det är ju ett underbart uttryck - "man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke".
Det är ju gasa eller backa som gäller och inget av alternativen är fel.
Tack för de orden.
a.
Det gör du sååå rätt i :)
Misstänker att du för några år sedan hade gasat allt vad du kunde i uppförsbacken.
Själv har jag tidgare alltid tänkt att uppförsbackar var till för att besegras men nu försöker jag tänka smartare och istället gå runt dem. Men det är inte helt lätt att upptäcka uppförsbackarna.
Du har verkligen kommit långt i tankeförändringen.
Uppförsbackar är underbara. Åtminstone på en löprunda. Kanske du märker snart... ;-)
Skicka en kommentar