Jag var med i en tävling hos Ulrika Gabriel och vann filmen Djävulen bär Prada. Uppgiften var att beskriva den mest egensinniga chef man stött på.Här är min beskrivning:
Den bästa chef jag haft (som sedan blev den värsta, men det är en annan historia) och som jag använder som förebild är min f.d. chef. Han blev chef när han var småbarnspappa och levde efter mottot att familjen är det viktigaste. Där jag jobbade var det fint att ha många anställda under sig och resa mycket, men min chef jobbade aktivt för att minimera resandet (till förmån för familjen) och att flytta underavdelningar till de avdelningar där han tyckte att de passade bättre (han var kvalitetschef). Dessutom höll han hårt på arbetstiden och ansåg inte att vi skulle jobba över i onödan. Själv samåkte han och hade alltså fasta arbetstider. Ett arbete ska klaras av under en 8-timmarsdag, resonerade han.En positiv förebild!
Den här chefen har samtidigt varit min värsta chef
- som jag skrivit om här.
Inspirerad av Kay Pollacks "Att välja glädje" jobbade jag med min inställning och skrev ett "brev" till min chef och ett brev till mig själv.
Jag kan helt ärligt säga att jag släppt allt det negativa. Och jag hoppas att jag kan gå in i den positiva känslan om jag någon gång träffar chefen igen.
Nu ser jag fram emot en mysig filmkväll!
2 kommentarer:
Jag försöker köra den goda chefen. Det är inte alltid så lätt och det fungerade definitivt inte på min senaste arbetsplats.
Du har helt rätt i att ingen kan såra en utan att man tillåter det. Men ibland är det svårt att stå emot känslan.
bra gjort. jag tycker att det var modigt och utvecklande gjort.
en stor kram
Skicka en kommentar