På lördag ska jag för första gången någonsin delta i ett motionslopp. Det känns stort! Mitt mål är att jogga runt de 5,5 kilometrarna. Det räcker så. Bara att vara med är en utmaning.
Jag har aldrig tyckt om tävlingssammanhang, inte ens om man bara tävlar med sig själv. Det är nog min perfektionism/prestationsångest som spökat.
Tankar om kissnödighet snurrar också. Inte så att det är ångestfyllt men de finns där. Och så har jag investerat i riktiga löparkläder. Det är skönt att springa i, men man ser ju tjock ut! Precis så tjock som jag är, förmodar jag. Det är också en utmaning.
Den här gången tävlar jag inte. Jag deltar. Ett motionspass för 120 kronor.
För att inte tappa sugen efter lördagen har jag satt upp ett nytt mål. Som egentligen är två:
- Jag ska hålla igång joggingen tills skolan börjar. Sedan börjar jag träna på gym. Det är lite mer socialt, något som jag behöver till hösten när jag ska plugga på distans.
- Jag ska utgå från hemmet. Nu cyklar jag upp till slingan och springer två varv, men framöver ska jag springa till slingan, runt och hem igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag ska också börja på gym till hösten! Det som finns både där du bor och där jag bor;) Ska du börja där också? Kanske vi kan träna ihop ibland? Om jag vågar;) Det vore skoj tror jag...jag vågar ju inte gå på pass ensam...en utmaning att se fram emot!
Och givetvis Lycka till! Du är så bra på dina utmaningar! Kram!
Stort. Från noll till tävling på kort tid. Stort lycka till.
YEAH! Du bara växer och växer som person. Jag har insett att sådana som vi är runda i en fyrkantig värld. Tacka sjutton för att det ibland känns tufft.
Skicka en kommentar