livets uppförsbackar

"Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke", pratsjöng Gert Fylking på radion i morse. Det är ju sant. Men samtidigt är det inte alltid så enkelt att det bara är att gasa på. Förr eller senare tar bensinen slut.

Ibland är uppförsbacken ett tecken på att det är dax att ta en annan väg. Då kan det bästa alternativet vara att rulla tillbaka ner och ta vägen runt berget istället.

Konsten är att veta vilket alternativ man ska välja.
Det som känns lätt - är rätt.
Att det känns lätt behöver ju inte betyda att det är lätt i andra ögon eller i de egna tankarna. Men med känslans hjälp går det att skilja mellan utmaningar och sega backar som inte leder någonstans.

Jag följer mitt hjärtas väg mot mitt livsmål. En slingrande väg på plan mark. För "måstets" branta backar kör jag runt eller jämnar med marken genom lustens välgörande kraft.

valdags

Idag samlar vi ihop barnen och cyklar till vallokalen. Uppfylld av tacksamhet för att jag bor i ett land där man faktiskt får göra sin röst hörd.

firande

Tack vare det ruskiga junivädret njöt vi igårkväll av ett glas rött framför brasan. En släng av höst kan vara välgörande i sommartider.

Idag skiner solen och ramar fint in nationaldagen. Vi har dock annat att fira. Kalasen duggar tätt och förhoppningsvis sitter vi ikväll och myser på brorsans magnifika altan med vidsträckt utsikt.

en konstig värld

Fyraåringen har fått sina glasögon idag.
Nu tycker hon att världen är jättekonstig och flera gånger har hon gått fram och tittat på saker, eller kommenterat vad hon ser.

Egentligen vet vi ju inte alls vad andra ser, men vi tar ofta för givet att alla andra uppfattar saker precis som vi själva gör.

keep on jogging

Just när jag hade tänkt ge mej ut och jogga började det ösregna och åska. Istället kröp jag upp i soffan med en bok. En timme senare duggade det bara och då gav jag mej ut i spåret! Trots att jag ju hade vädret att skylla på.

Konditionsmässigt klarar jag 2,7 km lätt som en plätt (nåja, jag är inte helt slut när jag kommer till spurten) men benen känns väldigt otränade. Och jag har upptäckt muskler som jag sedan länge glömt bort...

Bilden av mej själv som otränad och en typisk promenadmänniska har jag ersatt med en gammal bild av mej själv som en träningstyp. Nu har en löptur plötsligt blivit någonting lockande istället för att vara något helt otänkbart.

Hur många bilder av mej själv har jag som styr mej?

ett liv i rörelse

Jag håller på att jobba fram mina grundläggande värderingar som ska vara ledstjärnor för mej i mitt liv. Jag väljer att uttrycka dem som affirmationer för det är viktigt att värderingarna uttrycks i presens (nutid), är enkla och lockande, samt har lång hållbarhet.

Jag har börjat med området Hälsa eftersom jag tycker att det är en förutsättning för övriga områden i livet att jag mår bra. Här är den första värderingen:

Grundläggande värdering:
Jag tycker om att röra mej och lever ett aktivt liv.

Plötsligt började det spritta i kroppen och jag blev sugen på att börja jogga (!!!!!!!!!!).
Idag bar det av till slingan och jag orkade faktiskt jogga ett varv = 2,5 km. Det trodde jag inte!!!

Nu känner jag mej faktiskt sugen på att fortsätta. Kanske till och med sätta upp målet att ta mej runt "Hornsjön runt" i slutet av juli (6 km).

soldag - skoldag

Idag ska jag nöta skolbänk hela dagen. Det ska bli roligt att träffa alla igen, och det ska bli skönt att kursen sedan är slut.

Familjen skjutsar in mej och sedan ska jag cykla hem.
Äntligen ska jag testa min nya cykel på riktigt. En mil ungefär blir det.

Nu ska jag läsa igenom redovisningen. Jag har förberett prestentationen men inte en enda gång har jag kollat igenom vad jag ska säga till bilderna. Det får bli som det blir. Jag hänger inte längre upp mej så mycket på om jag klantar mej. Jag är bra ändå :)

Jag kan ju också stråla med det faktum att jag efter ett års Hälsopedagogikstudier har gått upp några kilon i vikt. Fast min hälsa har totalt sett blivit mycket bättre. Det beror ju på hur man definierar begreppet hälsa. För mej är vikten ingenting viktigt utan snarare en biprodukt av god mental hälsa. Goda vanor är ju lättare att få till när man mår bra i övrigt.

en välbekant situation

Inför dagens stadsresa kände jag mej lite orolig och småstressad. Det var nära att jag ställde in alltsammans.

Men sedan kom jag på varifrån oron kom. Det var vid den här tiden på året en solig eftermiddag för tre år sedan som jag fick en av mina värsta panikattacker. Situationen var ungefär densamma. Ett barn plockades upp på dagis och följde med till stan. Övriga barn skulle hämtas hos kompis på hemvägen. Dessutom en rad ärenden att utföra i stan (inklusive ett par rabattkuponger) och en viss stress över att hinna hem i tid.

Omedvetet reagerade jag på situationen och om jag inte blivit så observant och analyserande hade jag nog låtit obehagskänslorna styra. Nu vet jag ju bättre än så. Kupongerna lämnades hemma och en ny cirkatid bestämdes med kompisens mamma. Sedan gav jag mej av.

Det gick ju förstås bra. På hemvägen passade vi dessutom på att handla lite mat. Allt för att bevisa att jag gör som jag vill!

Men tänk, så lätt det är att ramla tillbaka i gamla spår...

lättnad!

I år var jag verkligen tvungen!
Och äntligen har jag fått det gjort!
Med en glad fyraåring som sällskap gick det förvånansvärt lätt.
Idag har jag köpt en ny bikini.

En fin en.
Men inte den finaste.
För den finaste var blommigt rosa.
Alldeles underbart på en fyraåring.
Men inte på hennes småfeta, kritvita mamma.

När jag ändå var på G slog jag till på en baddräkt också.
Nu är jag redo för sommar!!

glasögonorm

Igår var minstingen hos ögondoktorn. Strålande glad kom hon hem och berättade att hon minsann ska få glasögon!!!! Syskonen delade hennes glädje!

I eftermiddag åker vi till optikern och väljer bågar. Röda ska det vara, enligt dottern!

Jag undrar om hennes värld kommer att bli annorlunda nu. +7 på ena ögat och +4,5 på det andra.

i denna ljumma vårtid

Den härliga vårkvällen lockade. Som gjort för lite trädgårdsarbete.
Trapporna är städade och i krukorna har det planterats blommor.

Nu är jag fräscht trött och ska lägga barnen innan jag softar med en bok.

halvfullt glas

Sonen har maginfluensa så idag är barnen hemma.
Alltid vi! tänkte jag.

Men så kom jag på att vi faktiskt inte blivit smittade de två senaste gångerna som magsjukan härjat i släkten, trots intensivt umgänge.

Så lätt det är att fokusera på det negativa och bara komma ihåg det tråkiga och jobbiga!

Livet är ju till största delen fyllt

med härliga, mysiga och sköna upplevelser.

De finns alldeles framför näsan på oss.

Det gäller bara att se dem!

Här och nu!

svaret är ingen

Som väntat fick sonen problem. Efter en liten diskussion skrev han:
Ingen bäddar min säng.

Vad skönt att läsa att vi är i gott sällskap. Vi är många som inte bäddar sängarna!

ett steg i rätt riktning

I torsdags minskade jag min dos antidepressiva från 30 mg till 25 mg. Ytterligare ett steg på vägen mot ett balanserat liv utan piller.

När jag började med medicinen var jag ganska jämnlåg i humöret och jag tyckte inte att jag påverkades negativt av den. Men kanske var det så att jag var avtrubbad i mej själv?

Jag saknar min spontana glädje och busighet, mina fantasier och spratt. Finns det där innanför det kemiska ruset?

Igår kom jag på mej själv med att prata med det återförenade strumpparet när jag vek tvätt. Ett gammalt kärt beteende har återvänt!

Hur ska det här sluta....

den ringrostige bagaren

Idag är det vår tur att sälja hembakad fika på sonens fotbollsmatch. Igår dammade jag av mina slumrande talanger i bakandets konst.

Kärleksmums är en enkel och god kaka. Hade jag för mej.
Resultatet blev en platt skapelse med för tunn glasyr och en stark kaffesmak. Till råga på allt var kokosen slut så istället tog jag jordgubbsströssel. Som också nästan var slut märkte jag när jag börjat strössla.

Sedan kom jag på att glasyren i receptet brukar vara väldigt kladdig så jag ställde in formen i kylen. Tre timmar senare hade det fortfarande inte stelnat!

Muffins kan jag göra i sömnen. Eller rättare sagt: kunde jag göra i sömnen.
Jag skulle göra dem ganska stora, hade jag tänkt. När jag tog ut dem ur ugnen var det inte alls de toppiga muffins jag hade tänkt mej, utan platta saker som hade brett ut sig.

Hur kunde jag glömma bort muffinsformen???????

Nåja, jag piffar till dem med lite glasyr, tänkte jag glatt och sökte efter ett bra recept på internet. Att jag tidigare under dagen misslyckats med en annan glasyr och det faktum att jag aldrig tidigare glaserat muffins stoppade mej inte. Och faktiskt blev glasyen perfekt och stelnade som den skulle. Att det inte blir så fint med glasyr på muffins om toppen saknas är en annan femma.

Fast jag slipper skämmas eftersom maken ska sälja kakorna på matchen. Han nämnde något om att han ju alltid kunde säga att frugan bakat tillsammans med barnen...

Visst är det fånigt att det bara är mammorna som står och säljer fika på matcherna!!!!!!
(Maken bytte själva bakningen mot skjutsning av dottern till simningen.)

paus

Nu lämnar vi vardagen för några dagar i stugan.

Väderprognosen lovar regn så vi packar spel och gummistövlar.

framtidstro

Det har suttit långt inne, men i fredags berättade jag för min psykolog att jag vill ha ett jobb som innefattar samtal med människor. (Av någon anledning har det varit svårt att prata med honom om det men jag bestämde mej för att utmana mej själv att göra det.) Ett stort steg för mig alltså.

Med tanke på att jag det senaste året jobbat febrilt med att släppa på mitt säkerhetstänkande och "duktig"-syndrom så är jag riktigt nöjd med att ha gett mej in på en utbildning där det finns massor med möjligheter.

Psykologen har de gångna åren gjort några magplask och i fredags var det dax för ytterligare ett. Han kände sig nödgad att föra in en portion realism i mina tankar. Om man inte är sjuksköterska eller socionom får man ingen anställning inom landstinget där jag bor (som terapeut eller så). Coacher o.dyl. hade vad han erfor en mycket begränsad kundkrets.... Som gjort för att snurra igång mitt gamla säkerhetstänkande alltså. Vilket det också gjorde.

Det tog mej flera dagar att landa och inse att jag ju faktiskt inte vill jobba inom landstinget utan med friskvård. Vilket jag haft klart för mej ganska länge nu.

Först blev jag arg och irriterad på det klumpiga sätt som psykologen hade. Med ett vidare samtal skulle vi ju kommit fram till vilken typ av samtal jag vill jobba med. Och vad har han för rätt att knäcka mina framtidsdrömmar???!!!

Igår fick jag så en tydlig målbild av vad jag ska jobba med och på vilket sätt. Nu ska jag förankra den inom mej så att jag inte blir skrämd på avvägar igen. Vad det är ska jag berätta i sinom tid (men inte för psykologen).

vem bäddar din säng?

Vem bäddar din säng?

Sonens ordläxa avslutas varje gång med en fråga.
Det ska bli spännande att se vad han svarar.

I vår familj bäddar vi nämligen inte sängarna.
Gör ni?

förgätmigej

- Varför ska morfar få blommor? Han är ju död.

För nio år sedan dog min pappa mitt i den spirande våren.
En blombukett i en barnhand minner om livets gång och nuets härlighet.

Livet går vidare men minnet av pappa för jag vidare till mina barn.
Trots att de aldrig fick träffa sin morfar finns han med i deras tankar.

I buketterna lyser Förgätmigejen extra starkt.

det svänger snabbt

Nyss hade jag sju ungar här - spridda inne, ute och i källaren.
Nu är jag mol allena.

Jag passar på att ta en kopp kaffe och njuter av tystnaden.

Sådana här dagar inser jag hur bra det är att bo i ett villaområde när man har barn, och min längtan till landet får nog förbli en längtan tills barnen blivit större.

nu tar jag helg

Jodå, så är det ! Nu stundar ledighet!

Uppsatsen och rapporten är klar so far. Inskickat för granskning. Den här gången hoppas jag att de går igenom. Annars har jag god lust att fråga om det inte räcker för Godkänt iallafall. Misstänker att vi blivit handledda utifrån den nivå vi befunnit oss på, d.v.s. från bra till bättre. Inget fel i det, men det borde vara valfritt.

Imorgon är barnen lediga. Vi ska ha en lugn mysdag, hoppas jag. Fast som vanligt säger det väl swich och så är huset antingen tomt eller fullt med ungar. Lika bra det kanske, för jag ligger fruktansvärt mycket efter med tvätten och snart är det kris i min garderob. Och så har jag en jättehög med böcker som bara väntar på att bli lästa!

Jag fick en hemsk ångestsläng angående hösten. Tänk om jag inte kommer in på de kurser jag vill läsa. Vissa hade platsgaranti, men bara om man sökte i tid, vilket jag ju inte gjorde. Andas djupt och intalar mej själv att det ordnar sej. Det gör det ju alltid även om det inte blir så som jag hade tänkt. Kanske blir det till och med bättre. Vem vet?

boktips!

"Allt kan man ta ifrån människan. Utom en sak- den yttersta friheten att välja förhållningssätt till det som livet för med sig".

Ur: Livet måste ha mening av Viktor Frankl.
Boktipset hittar du i Min virtuella bokhylla!

Eller med andra ord: Man är inte ett offer. Man väljer att vara det!
Vilken fascinerande människa, Viktor Frankl, som behöll den insikten efter tre år i koncentrationsläger!

avstressning

Den senaste veckan har jag haft svårt att somna, antagligen för att jag känt mej så stressad. Jag har mediterat, använt spikmattan och avslappningsband. Men jag har ändå varit stressad inuti.

Igår kom jag på att jag inte motionerat på drygt två veckor. När min promenadkompis E började jobba blev det inte längre en vana att gå morgonpromenaden i slingan.

Kunde det vara det som gjorde mer mer och mer stressad? Motion är ju avstressande och dessutom frisätts endorfiner som bidrar till ökad harmoni och bättre nattsömn.
Jag tog en långpromenad och idag är jag utvilad och mer avspänd. Så enkelt, egentligen.

Dessutom har jag slutat dricka grönt te, som väl också är bra mot stress. Bäst att börja med det igen.

ändrade höstplaner

Jag behöver komma ut och träffa folk!

Med den insikten planerade jag höstens studier. Igår fick jag ett meddelande om att min kurs är inställd. Raskt fick jag ända mina studieplaner, och nu blir det distans för hela slanten.

Det känns inte bra!

Så nu funderar jag på vad jag ska göra... Yoga ligger bra till. Men det är på kvällstid och jag skulle gärna göra något på dagarna. Och jag behöver någonting roligt!

Så kom jag på det. Jag ska gå på målarkurs. Den där kursen som jag anmälde mig till och betalade men aldrig gick. Nu är det dax. Tänk så skönt att göra ett avbrott i studierna för en stunds skapande.

smågalet

Det sista av makens plastfarfars pinaler skulle delas upp i helgen. Ett skrin öppnades och däri låg 60 000 kronor i ovikta femhundralappar.

Maken kom hem med en sedelbunt som räcker till nya sängar och fåtöljer. (Nej, vi har fortfarande inte kommit till skott med de inköpen!!!!).

Najs, men jag kan inte låta bli att fascineras av gamla människors vana att samla pengarna hemma istället för i tryggt förvar på banken.

att ta sig ur irritation och andra energitjuvar

Ett av mina mest använda verktyg som jag har i min mentala verktygslåda är SOAL.

Stop
Stanna upp

Observe
Observera dina tankar och situationen.

Act
kan/vill jag göra någonting just nu? Gör det isåfall! Bestäm när det ska göras - helst omgående!
Om inte:

Let go
Släpp tanken. Acceptera situationen eller bestäm när du ska tänka på det igen och varje gång tanken dyker upp innan det tillfället ber du vänligt men bestämt tanken att vänta tills den bokade tiden.

Jag använder det när jag är arg, irriterad, ångestfylld, nervös, ja i de flesta situationer som tar energi.

Ett exempel:
Fotbollsklubben har fått hybris och byggt en ny träningsanläggning. Inget fel i det, förrutom att den ligger i utkanten av samhället. Tidigare tränade ungarna i centrum, vilket innebar att de kunde cykla själva. Nu har vissa jättenära medan andra (som vi) har väldigt långt. Dessutom måste man cykla över en (i våra ögon) hårt trafikerad väg.

Detta har gjort mej lite småirriterad! Var är barnperspektivet? Är det inte viktigt att ungarna kan ta sig dit själva? Och var är miljöperspektivet?

När vi nu fick träningsschemat för våren upptäckte jag att plötsligt att jag var galet irriterad. Den nya anläggningen innebär för oss stora logistikproblem och en ganska stressad tillvaro. Inför match måste barnen dessutom byta om i de gamla lokalerna och sedan köras till planen, eftersom matcherna flyttats till den nya planen innan klubbhuset ens är påbörjat.

Igår blev jag medveten om den tärande irritationen (S), plockade fram SOAL och började analysera situationen (O). I det stora finns inte mycket att göra eftersom allt är beslutat och genomfört. Så den biten är bara att acceptera (L).Däremot kan transporterna bli smidigare om vi samåker. Sonens kompisar i laget bor inte nära oss, så jag bestämde mej för att ta tjuren vid hornen och prata med föräldrar som jag inte känner (A). För att göra det fick jag ta på mej skjutsen till matchen igår. Väl där visade det sig att Hugos och Villes föräldrar hade samma problem som vi och vi bestämde oss för ett körschema.

Nu har träningsfrågan löst sig och jag fick dessutom extra energi av att jag lyckades lösa situationen.

positivt prat

Så roligt det är att prata när man lika gärna kan vara tyst.

Tidigare kände jag mej tvungen att prata för att inte verka blyg, tyst och tråkig. Efter att ha utmanat dessa tankar genom att hålla tyst är jag nu befriad från det sociala oket.

Nu känns fotbollsträningarna inte alls lika jobbiga längre. Jag kan stå för mej själv och bara titta utan att jag känner mej konstig. Det konstiga är att nu när jag kan tillåta mej själv att vara som jag vill, så är jag precis som jag förut tvingade mej att vara, det vill säga social.

Skillnaden är att det nu ger energi istället för att ta.


Jag har tillit till mej själv och min inre vilja och förmåga.

stadskunskap

På väg till Sveriges tredje största stad försökte jag banka in lite Sverigekunskap i ungarna. Jag fick dock snabbt inse att mina kunskaper var begränsade för när jag rabblat Stockholm, Göteborg och Malmö var ju frågan given:

- "Mamma, vilken stad är den fjärde största?"

Jag och maken hade ingen aaaaning. Frågan vandrade runt bland vänner och bekanta men ingen visste. Vet ni?

Här kommer de tio största städerna i Sverige:
Stockholm
Göteborg
Malmö
Västerås
Örebro
Uppsala
Umeå
Linköping
Helsingborg
Norrköping

Vi var iallafall inte helt ute och cyklade för våra förslag var bland de tio.

jag åkte

... och det blev ganska lugnt trots allt. Vi stannade inte så länge och struntade i det tänkta sandalinköpet på hemvägen. Nu har jag mediterat på spikmattan och allt känns ganska bra.

Om en stund ska jag följa med stora tjejen till simningen. Jag valde mellan att skjutsa och att stanna hemma och laga mat - inget svårt val!

i valet och kvalet

Egentligen vill jag inte....
Maken har bjudit in oss på lunch hos sin bror.
Jag känner mest för att strosa omkring här hemma.
Det har varit mycket ett tag nu och gårdagens stadsbesök med barnen blev droppen...
Nu är jag i stort behov av återhämtning.

Men
Barnen vill att jag följer med.
Maken vill att jag följer med.
Makens brors familj vill säkert också att jag följer med.
Dessutom har de en liten hundvalp som jag gärna vill träffa.

Nästa vecka finns inte mycket tid att bara gå och dra.
Jag har uppsatshandledning måndag och tisdag. (Soom jag nog borde förbereda mej lite inför.)
En eftermiddag inbokad för slutfixet med den ena uppsatsen.
Psykologtid på torsdag.
Och dessutom mycket med barnen. Gympaavslutning, fotbollsträning och studiedag.

Nu känner jag att jag nog ska stanna hemma.
Lita på magkänslan var det väl...

Dessutom hade jag glömskedrömmar i natt - en signal att ta på allvar. När det börjar bli för mycket drömmer jag att jag glömmer saker. I natt glömde vi bort julafton. Vi hade inte ens köpt julklappar.

baravaradag

Efter ett besök hos psykologen (tre gånger kvar) har jag bara varit hemma och tagit det lugnt. Läst och ätit matlåda. Njutit av pausen mellan inskickande av uppsatser och nästa veckas handledning.

Om en stund ska jag hämta barnen för vidare färd in till stan. Sonen ska på musikverkstad och vi andra ska köpa en present till vår nye granne - en liten bäbis.

Ikväll ska maken ut på galej så jag och barnen passar på att ha puddingmiddag: blodpudding med chokladpudding till efterrätt. Vardagshumor!

hoppsan!

Sonen och jag stod i kassan på ICA och skulle betala helghandlingen. Jag öppnade väskan och trevade efter plånboken. Borta!

Sonen erbjöd sig att springa hem och sedan cykla tillbaka med plånboken. Men det skulle nog tagit lite väl lång tid. Så vi packade varorna och lämnade dem i kundvagnen bredvid kassan och for hem igen.

Tio minuter senare var vi tillbaka. Med ICA-kortet i högsta hugg.
Så kan det gå!

(Positivt var att jag varken kände mej stressad eller generad.)


Plånboken låg vid datorn. Tidigare under dagen hade jag beställt böcker på bibblan. Nu är det snart slut på pluggandet och jag får massor att tid att läsa. Igår botaniserade jag bland Vidas och Isprinsessans boktips och snart får jag hem en stor hög med bra böcker.
Mums!

en spännande vecka

Igårkväll kom jag hem från Skåne. En vecka utan bloggande men inte utan dator. Sedan i söndags har syrran och jag suttit som klistrade vid våra datorer, med paus endast för mat, sömn och ompyssling av syrrans sambo som insjuknade i vattenkoppor i helgen. Se till att era barn blir smittade, för det är INTE roligt att ha det som vuxen. Usch, jag led med honom. Vi har jobbat med vår uppsats och har skickat den för handledning. Vi är ganska nöjda men vi får väl se...

Det har varit riktig sjukstuga för maginfluensan härjade också. Både mamma och syrran låg däckade. Lägg till ett par bakfulla män så kan ni ju tänka er stämningen... Jag och barnen höll oss iallafall på benen.

Men det hanns med en hel del trevligheter innan dess. I fredags smet jag ifrån familjen för en bloggdate med Bettans ägare. Tyvärr fick jag inte träffa Bettan men jag är superglad ändå. Timmarna flög förbi och det kändes som att vi hade kunnat prata hur länge som helst. Förhoppninsvis var det inte sista gången, jag åker ju till Skåne lite då och då.

I lördags fick vi för första gången träffa syrrans sambos familj bestående av föräldrar och bror med familj. Stämningen var hög och det var jättetrevligt med många spännande samtal.

Utmaningarna har duggat tätt:
Att gå till stan ensam utan att riktigt hitta är ingenting som jag gärna gör. Att efter det sitta på café med en stor latte utan att gå på toa var riktigt tufft.

För att inte tala om tågresan hem. Först buss (som snirklade sig fram och tog låååång tid) och sedan tåg. Ungefär halvvägs skulle jag byta och på det nya tåget var toaletterna låsta resten av resan. Oturligt nog hade jag inte gått på toa innan tågbytet så det blev lite läskigt.

Allt gick bra, utan panikkänningar och utan tankesnurren. Så nu ska jag sänka medicindosen ytterligare, från 30 mg till 25 mg.

maxprestation

Jag tömde hjärnkontoret på energi under tentan. Två timmars full koncentration och sedan var det slut. Var dock taktisk så jag hann räkna räkneuppgifterna medan orken fanns kvar.

Läskigt när det bara tar slut sådär. De uppgifter jag sparat till sist kunde jag inte ens komma på några vettiga chansningar till. Vad begreppen betydde var helt borta, trots att det handlade om saker som jag vet att jag kan. Så jag packade ihop och gick. Kollade inte ens igenom tentan eftersom det inte var någon idé.

Man kan lugnt säga att jag gjorde mitt bästa, alltså.

helgfin

Nyklippt men inte så fint.
När jag kommer till frisören med håret i tofs får jag alltid en rak frisyr när jag går därifrån. Imorgon ska jag fixa till det som jag vill ha det, d.v.s. lockigt.

Idag är det kjolväder, så benen är också nyansade.

Funderade ett tag på att dra självkänslaträningen till sin spets och vara luden i sommar. Men njäe, det sitter för långt inne...

en måbradag

En långsam dag ska jag ha idag.
En dag för att fylla på energi.

Nu börjar det sina, märker jag.
Jag tittar tomt på statistikvarianterna,
som borde räknas åtminstone en gång.
Det är ju roligt ju... borde inte vara så svårt att sätta igång.
Men... Suck!

Så jag släpper det.
Gör mej redo för frisörbesök.
En stadstur efter det.
Och sedan får det gärna bli torsdag.
Det finns omtentor, men dagarna som går kan inte levas om.

mitt långsiktiga mål

Jag gjorde en övningstenta igår. Och fastnade på de flesta fackuttrycken. Helt tomt i hjärnan. Men nu ploppar lösningarna upp som små jordloppor.

Det finns där. Jag behöver bara lita på det!

Hittills idag har jag tagit sovmorgon och legat och läst en underbart nedvarvande bok (hon älskade). Men det hjälper föga. Hela jag är spänd av stress. Det är inte lätt att släppa taget med tanken när hela kroppen signalerar fara och obalans. Trots allt jag är inte förvånad. Så här mycket har jag inte haft omkring mej på flera år:

- Enkätinsamling till uppsatsen.
Status: pågår.
Aktivitet: dela ut enkäter på dotterns gympa ikväll. Sedan ska jag släppa det.

- Ärenden.
Biblioteksbok som ska hämtas i stan till uppsatsen, en stiftpenna ska inhandlas
(känner inte för att skriva tenta med sonens dödskalleblyerts även om det kanske vore lite coolt), och lite annat smått.
Status: jag tar en tur imorgon när jag ändå ska till frisören.

- Rapportskrivning i hälsopedagogiken
Status: Borde vara vilande men jag skulle ju vilja pilla lite mer med statistiken...
Aktivitet: NEJ!!!!

- Tentan på torsdag.
Status: Oroväckande dålig koll
Aktivitet: Räkna igenom uppgifterna och sedan släppa det!

- Malmöresan
Status: ej påbörjat
Aktivitet: tvätta lite och sedan packa.
Extra stress: att jag ska hämta barnen på fritids och sedan köra ner till makens jobb = mina jobbiga 5 mil till mitt gamla jobb. Ligger och gnager i magen känner jag...

Det jobbiga är väl att även ett beslut om att släppa vissa saker leder till stress. Förmodligen för att det går emot min självbild.

Tanken på att göra ett halvdant jobb med rapporten. Njä...främst för att jag skulle skämmas lite. Jag vill visa upp någonting bra. En underkänd tenta känns okej för mej själv och inför resten av klassen, men lite kymigt känns det allt inför föreläsaren, som dessutom är min handledare på uppsatsen.

Jag vet ju sedan tidigare att om jag härdar ut kommer det att leda till en befrielse och mindre stress i framtiden. Så jag kämpar på med att ligga lågt.

Jag har det långsiktiga målet i sikte - att leva ett hållbart liv. Och vägen dit är ju just att följa magkänslan och inte överarbeta saker.

ta det luuuugnt!

Det blev inte mycket till plugg idag. Skönt!!! Jag satte mej med gamla tentor och kunde väl inte på långa vägar allt men tror ändå att jag kan skrapa ihop lite poäng här och där. Det får räcka! Imorgon ska jag räkna igenom statistiken en gång till och sedan får det vara bra!

Om en stund kommer sonen hem och sedan ska jag hämta tjejerna för vidare färd till kompisar med barn. Tyvärr har jag tackat ja till en träff med mina barndomsvänner senare ikväll. Ni vet så där utpressande "de flesta kan på måndag så bl.a. bl.a bl.a.". Och i sådana lägen har jag svårt att säga nej. Trots att jag hellre hade träffats imorgon.

När jag känner efter så är det nog så att jag känner mej lite konstig ibland när jag räknar in min jättelånga ställtid om det är på grund av den som en träff inte blir möjlig.

Jaja. Nu ska jag svida om och ge mej av. Jag får se hur jag gör ikväll. Jag ska ta det lugnt i min egen takt och så får det bli som det blir! Helt enkelt!

vad göra?

Det bidde ingen lugn helg som jag tänkt. Efter en kik i almanackan insåg jag att helgen som varit var de enda dagarna jag skulle ha tid att jobba med min rapport. Sedan är det Malmöbesök och uppsatsskrivning som gäller. (Tack alla ni som svarat på enkäten!)

Så nu funderar jag på vad jag ska ta mej för idag. Bara slappa eller gå igenom gamla tentor inför salstentan på torsdag? Jag tänker inte plugga in något, men genom att svara på gamla frågor borde jag väl få lite grepp om ämnet.

Jag börjar inne med lite studier för att flytta ut på altanen med en vanlig bok när solen kommer runt hörnet.

hjälp önskas!

Efterlysning

Jag och min syster skriver en B-uppsats om hur man upplever tillvaron som småbarnsförälder. Är det någon av mina läsare som vill delta?

Enkäten består av 13 frågor + några bakgrundsfrågor och tar 5-10 minuter att fylla i.
Svaren kommer att bearbetas statistiskt och du är helt anonym.

Om du har barn mellan 0-12 år och känner dig sugen på att delta -
lämna en kommentar i bloggen eller maila mej på malvesblogg@ymail.com.

förmiddag inomhus

Under förmiddagen kommer flitens lampa att lysa.
Min studiekamrat i hälsokursen och jag har samlat in enkäter till vår rapport.
Nu ska analysen börja och rapporten skrivas.

Spännande!

limbokungen

- Vad är klockan? Det är ju disco ikväll!!!

Sonen hejdade sig mitt i en tugga grillat och sprang in.
Konstaterade att discot redan börjat och skyndade sig att byta om.
Att han fick åka dit utan sällskap bekymrade honom föga.

En dryg timme senare hämtade jag en sprallig, godismumsande pojke.
Ögonen glittrade när han berättade att han hade vunnit limbotävlingen.

Tur för honom att jag inte druckit vin till maten.

samtal i kubik

Utvecklingssamtalen har stått som spön i backen.
En trevlig vecka för oss som föräldrar:

Minstingen 4 år:
En jättemysig, härlig och trevlig tjej. Omtänksam och omtyckt. Men kan även ge igen när det behövs. Lyssnar på kompisarna men är också bra på att få fram sin egen åsikt.
Klarar sig själv, har ett bra språk och tänk för sin ålder.

Stora tjejen 6,5 år:
Lite tyst i storklass men pratar gärna i mindre grupp. Tycker att skolan är jätterolig och är väl förberedd för första klass (läser kapitelböcker, skriver och räknar plus, minus och gånger). Leker med många olika barn och gärna i grupp.

Storebror 8,5 år:
Det märks att han har varit mycket sjuk i vår och har varit trött och hängig på lektionerna. Men nu efter påsk har han kommit igen och är koncentrerad och flitig i klassen. I matten är han strålande bra, men har lite att jobba på när det gäller svenskan. Han har nämligen alldeles för bråttom när han skriver, så det blir slarviga bokstäver och stavfel. Däremot är han bra på läsförståelse och han ligger över tvåans mål för läshastighet, vilket är roligt eftersom han har tyckt att läsningen är dötråkig.

Det känns skönt att barnen har lätt för sig och framför allt känns det skönt att de tycker om skolan och trivs med sina kompisar!

teflonhjärnan is back

Om en vecka har vi tenta. Salstenta. Jag kan räkna statistiken, det kan jag. Men teorin har jag ingen aaaning om. Alla termer skuttar omkring som de vill, om de ens har tagit sig in i hjärnan.

Jag orkar bara inte sätta mej ner och organisera, strukturera och försöka få allt på plats. För första gången kan jag helt ärligt säga att jag blir jätteglad för "bara" ett G. Och att ett underkänt inte känns som någon stor besvikelse.

Veckan som kommer ska jag fokusera på att varva ner mentalt, sköta om mej och bara ta det lugnt. Plugga lite om jag har lust. Men annars får det vara. Jag vill hellre plantera blommor och pyssla med uppsatsen och rapporten som ska skrivas. Ta långpromenader i skogen. Läsa böcker. Meditera. Sova ...

Omtentan är i maj, och tills dess ska jag väl vara i fas med mej själv igen.

Det är luuuugnt!!!

SÅ HIMLA ROLIG MAN KAN VARA....

Roliga jag är tillbaka.
Usch!

Hon den där som skämtar om allt och inte alls verkar särskilt seriös.
Dubbelusch!

Ett desperat försök att inte släppa in någon men ändå känna delaktighet.
Trippelusch!

Till hösten blir det nytt ämne, nya kursare och nya tag.

tufft

Nu har jag bokat tågbiljett hem från Malmö efter Valborg. Familjen åker hem på söndagen och jag stannar till onsdag och jobbar med uppsatsen (som jag skriver tillsammans med lillasyster).

Ensam i cirka tre timmar på tåget.
Största utmaningen på länge.

Men det kommer att gå bra och det ska bli sååå kul att vara i storstan några dagar!!!!

brrrr...

Inatt sov jag med fleecefilt, strumpor, tights och fleecejacka. Och frös ändå. Men jag är inte så dålig som jag befarade i natt när jag bad maken lämna barnen. (Turligt nog skulle han utgå från stan i morse.)

Nu har jag käkat ett par mackor och en panodil, samt druckit vatten och kaffe så jag känner mej nästan redo för statistikföreläsningen. Vi är så få kursdeltagare så föreläsningarna är väldigt komprimerade och jag vill helst inte missa någon. Dessutom får vi oss kanske lite matnyttigt inför uppsatsskrivandet idag.

Fast egentligen borde jag väl gå och lägga mej igen...

zzztäddag

Jag masar mej fram bland prylhögar och dammtussar. Plockar och plockar. Helst skulle jag vilja sova. Men maken är på dykkurs och huset är fullt av ungar.

Ikväll ska vi på fest. Jag undrar hur det ska gå när jag knappt kan hålla ögonen öppna nu. Fast fest är ju roligare än städning...

stressanalys

Jag har funderat på vad det är som stressar mej och kommit fram till följande:

- Maken har bytt arbetsplats (ofrivilligt) och har nu 5,5 mil till jobbet istället för cykelavstånd. Det innebär att han samåker och inte är så flexibel. Jag får sköta både lämning och hämtning, samt barnens fritidsaktiviteter. Dessutom kommer han hem senare än tidigare, vilket innebär att jag får stå med middagen varje dag. Jag känner mej fastlåst.

- Barnen har varit sjuka hela våren nästan... och nu är sonen febrig.

- Statistikkursen triggar igång mitt "gamla rationella jag" och jag märker att jag faller in i gamla stresstänk.

- Salstenta istället för hemtenta. Jag kan inte längre motivera mej till att proppa in en massa kunskap i hjärnan bara för en tentas skull. Helt meningslöst, tycker jag! Men det stressar mej att jag inte kan förmå mej att öppna böckerna...

- Terapiavslut. Jag ska gå varannan vecka i terapi fram till sommaren .Sedan blir det en uppföljning i höst. Jag känner inget större behov av terapi när jag jobbat klart med det vi håller på med nu, men det känns ändå stressande att avsluta.


Dessutom några saker som krävt ett beslut:
- ska jag gå sommarkursen i grannstaden så att barnen får gå på "dagkollot"?
- hur ska hösten se ut?


Åtgärder:

- de stora punkterna kan jag ju inte göra så mycket åt... men snart är iallafall barnens aktiviteter slut för säsongen. Och om två veckor börjar uppsatsskrivningen = inga föreläsningar.

- en studieplan kanske. Tror att det räcker för mej att få ordning på föreläsningsanteckningarna. Som det är nu har jag ingen överblick. Och statistiken kan jag redan, så ett G borde jag kunna klämma in utan större ansträning.

- ansökningstiden för hösten har nu gått ut så nu slipper jag tänka på vilka kurser jag ska söka.

- vad gäller sommaren har jag bestämt mej för att tänka på mej själv och inte på barnen. Den här sommaren vill jag inte pendla till grannstaden på sommarkurs, så jag skippar det.

att vara och att göra

Idag på föreläsningen i statistik fick jag gå fram och skriva upp en uppgift som vi precis räknat i blocket (det känns som att flyttas tillbaka till gymnasiet...). När jag börjat skriva kom jag på att jag gjort ett fel. Hoppsan, sa jag, suddade ut det jag skrivit och bad om lite support med miniräknandet.

Inte för ett ögonblick tyckte jag att det var pinsamt.

Och nu i kväll kom jag på att jag faktiskt skiljde på mig själv som person och på min prestation. Ett räknefel säger ingenting om mej som person. Jag är inte mindre värd i mina ögon för att jag gjorde en tabbe.

Ännu en tanke som nu blivit en känsla.

att bara flyta med

När jag är inne i en stressnurr har jag jättesvårt att göra saker utan att bli stressad. Genast börjar jag tänka stort och i tid. Projektet som får ta den tid det tar blir plötsligt ett gigantiskt berg av göromål som helst ska vara klara igår (för det vore ju bra om det blev klart). Även vardagssaker blir stressiga när jag låter tanken styra över matlagning o.dyl.

Bästa botemedlet är meditation. Efter en halvtimme i solstolen gick eftermiddagen i sakta mak. I tanken alltså. Jag fick massor med saker gjorda. Det kändes faktiskt som att de gjorde sig själva.

I nuet finns det ingen plats för stress.

framsteg

Liten panikångestrapport (eller snarare agorafobirapport kanske):

- jag har druckit kaffe på utflykterna i påsk. (Man blir ju kissnödig av kaffe, så det har jag undvikit de senaste åren)

- halvvägs hem i går kom jag på att jag inte hade tänkt på att det var sista dagen på långhelgen och därmed risk för mycket bilar på Ölandsbron.

- om tre veckor ska jag åka tåg hem från min syster. Familjen tar bilen hem ett par dagar före mej.


Framöver kommer jag att minska medicinen ytterligare. Jag känner mej motiverad och glad över att mina tankar börjar ta nya vägar förbi alla "tänk om"-spår som varit väl inarbetade.

påsklov

Barnen har påsklov, men inte jag. Idag och i morgon är maken ledig så idag ska vi passa på att åka till Ikea. En del skolarbete har jag att fixa också.

Sedan ska vi ut i trädgården med spadar i högsta hugg, Ett trädgårdsland med diverse smaskiga bär ska skapas. Tanken har funnits länge, men har stannat vid en tanke, men igår fick vi med oss ett flak månadsjordgubbar hem så nu ska de i jorden.

Förutom jordgubbar blir det smultron, taggfria björnbär, hallon och krusbär. Vinbärsbuskar och rabarber finns redan på plats.

en glad påsk

Påskens gladaste: Jag ska bli moster!!! Faster är jag ju redan, men moster ska ändå bli speciellt att bli.

Påskens smutt: Jag började försiktigt dricka vin igen.

Påskens kyligaste: Maken och svågerns dopp i Kalmarsund. + 5 grader enligt fiskaren. Brrrrrr!

Påskens gos: Alla barnen. Mina egna och brorsans två mysiga tjejer.

Påskens eld: På långfredagen sprakade en brasa bestående av bl.a. min gamla sekretär.

Påskens lugn: Min spikmatta och jag.

Påskens uteliv: Soliga utflykter till havet, tomtstädning och sollapande på altanen.

Påskens livligaste: Sonen som har svårt att hålla sig lugn när alla han tycker om är samlade.

Påskens eftersläntare: Mamma dök upp på påskdagen efter en vecka på Gran Canaria.

påskpaus

Nu tar jag påskledigt.

Långa, lata, lediga dagar stundar.

Tillsammans med familjen och mina syskon.

Efter en vecka där stressen bara ökat ska det bli jätteskönt att få varva ner och bara vara.

Glad Påsk!!!

sjukkkkkt

Är ni trötta på att läsa om min sjuka familj? Det är jag med!!!!

Nu är det stora dotterns tur att vara urkass i magen. Varför kan inte barnen smitta varandra på en gång, så vi slipper det här hattandet!!!!! Maken är sjukledig idag för jag behöver gå på åtminstone några föreläsningar i den här kursen. Och efter lunch har jag terapi.

Nu ska jag fina till mig lite innan jag lämnar sjukstugan.

det enkla livet

En kompis pratade om livet som småbarnspappa:
- Egentligen skulle man bara jobba 80% så att man hann med lite annat också.
- Ja, men du har ju rätt att gå ner till 75% tills barnen är 7, svarade jag.
- Men man måste ju få in pengar också.
- Fast att vara med barnen är ju också viktigt.
- Räkningarna betalar sig inte själva....

Det är så lätt att sitta och gnälla och önska sig. Men när man visar på möjligheten är det inte längre så intressant. Man kan inte få allt. Vill man jobba mindre så kanske man får bo enklare. Eller köpa lite färre märkeskläder. Eller sluta dricka lyxjuicen varje morgon. Eller...

snorigt

Förkylningen som aldrig går över. Snuva, kliiga öron och allmän trötthet. Idag trillade poletten ner. I tidningen läste jag om att pollensäsongen är här.

Just det ja. Pollenallergin!

Jag är inte mycket för medicin men nu ska jag testa pillren jag fått av doktorn och se om de hjälper.

Kommer på att jag glömt bort övningen jag fick av zonterapeuten för att stärka lungorna.

utforskning av mitt inre

Nu har tapetrullen varit framme igen. Hela ytan fylldes med ord och tankar som känns viktiga för mej. Sedan strukturerade jag upp det och har börjat se samband och sammanhang.

När jag kände att jag fått med allt jag ville tog jag fram mina tidigare tapetscheman. Och tänk, det jag kom fram till då finns med nu också. Fast mycket mer utvecklat och konkret.

Jag tänker mej att jag håller på att ta fram en värdekarta som visar hur jag är och vill vara. Vad jag värderar och vad som är viktigt för mej.

Utifrån den kan jag sedan gå vidare och sätta mål inom olika områden i mitt liv.

sjuka systrar och strålande sol

Sjuka barn. Igen. Nu är det minstingen som är tjorvig i magen. Upptäcktes i natt på värsta tänkbara sätt. Knappt vaken slängde jag sängkläderna i tvättmaskinen och dottern i duschen. Tur att jag hade närvaro nog att inte göra tvärtom!

Storasyrran fick också vara hemma. Hon är förkyld och hostig, så ett par dagars lugn kan nog vara bra för henne.

Ett par dagars lugn kan nog vara bra för mej också. Det har varit mycket ett tag nu, och helgen blir också ganska intensiv.

Solen skiner och allt känns härligt vårigt!!!!

fakturastädning

Den här månaden har jag gått igenom våra räkningar och gått över till e-faktura eller ändrat till autogiro där det går.

Till en början litade jag inte riktigt på e-faktura, men när jag tänkte efter så är det säkert större sannolikhet att en räkning ska komma bort på posten än att det ska hända något i cyberrymden. Och jag har full koll i min budget på vilka räkningar som kommer en viss månad.

Nu ser vi fram emot en e-nklare vardag.

duktighetsvarning?

Jag fick VG på båda psykologikurserna vi haft i år. Det känns ju förstås roligt, men jag funderar på om jag håller på att bli så där duktig och överambitiös igen.

En viktig poäng är väl att jag inte har VG som mål. Jag har inte suttit och filat på mina arbeten utan lämnat in när jag är hyfsat nöjd. Vad menar jag då med hyfsat nöjd? Jo, att jag har fått fram det jag vill ha sagt, med de referenser som behövs och skrivet med ett bra språk.

Ska jag ta tiden jag lägger ner som kriterie? Jag studerar på 1,5-fart, men jag sitter inte heltid med skolarbetet. Knappt halvtid skulle jag nog säga.

Jag drar slutsatsen att betyget beror på att jag:
- har ett kritiskt och rationellt tänk sedan tidigare
- har lätt för att se helheter och samband
- är disciplinerad
- är intresserad av ämnet
- läser mycket om angränsande ämnen på "fritiden" och har många tankar om ämnet
- har lätt för att uttrycka mej i skrift med ett språk som är anpassat till uppgiften
- tycker att det är roligt!!!!

Så jag kör på som jag gjort hittills.

gruppansvarig

Idag blev jag utnämnd till gruppansvarig i min studiegrupp. Av läraren i metod och statistik. Bara för att jag råkat nämna att jag tycker matte är roligt och har ett och annat högskolepoäng i ämnet). Uppgiften består i att efter varje övningsmoment rätta de andra gruppdeltagarnas exempel.

Ansvar är ju ett privilegium och inte något betungande, så det ska väl gå bra. Fast jag ska göra klart för alla att jag inte kommer att jaga någon utan att det är upp till var och en att lämna in.

Hade jag avsagt mej uppgiften om jag känt att jag inte haft tid eller lust (det var en utnämning i diktatorisk anda)? Och bör jag egentligen ta på mej det här?

Äsch, det är nog rätt snabbt gjort. Och jag kan ju alltid delegera.

konstiga morötter

När jag har läst ut det här kapitlet får jag rensa bland dotterns dockkläder.
I röjartider kan belöningarna vara lite märkliga...

grått och trist

Idag är barnen pigga och på G igen. Cyklade glatt iväg till skola och dagis. Själv är jag inte riktigt lika pigg. Efter ett par dagars snorande har jag nu fått värsta hostan.

Jag gillar inte att meditera eller göra avslappning med täppt näsa, så tankarna börjar snurra igen vid sängdax och gör att det är svårt att somna.

Som grädde på moset är det det riktigt tråkväder ute idag!

vad gjorde jag klockan halv nio i går?

Oups, tänkte visst inte på att jag har stora barn nu. Som inte går att lura. De visste mycket väl när earth hour började.

Så strax före läggdax sprang sonen omkring och släckte alla lampor, och fixade tillsammans med pappan fram levande ljus, både i vardagsrummet och i hans och syrrans rum. Så mysigt att somna med levande ljus.

Själv tänkte jag sitta och titta på Robinson, men vid halv nio stängde maken obarmhärtigt av teven och tog fram Yatzyspelet.

Jag hann iallafall se att jag hade fel. Vinnarna i Robinsontävlingen hamnade på en fin sandstrand. Så slutade min sista Robinsontitt.

vädring pågår

Äntligen har jag fått en önskan uppfylld:
maken kom hem med en vädringsställning!

Så idag har jag städat min garderob: vädrat kläder, torkat ur och diskat galgar. Efter det gav jag mej på klädbyrån. Där gjorde jag lådorna fina och la i nytt papper.

En klädhög att slänga och en hög att skänka blev det också.

Dessutom har jag börjat röja i tvättstugan, i källarens lekrum samt i förrådsgarderoben. När jag är på röjarhumör kan jag inte gå förbi en röra utan att hugga in.

Nu blev jag plötsligt alldeles ensam hemma, så jag passar på att njuta lite av stillheten.

earth hour vs Robinson

Rackarns. Det är ju Robinson ikväll. Första avsnittet var ju ingen höjdare men jag hamnade i en diskussion där jag var den enda som trodde att vinsten i kvällens avsnitt är att hamna på ett ännu värre ställe. Mina kompisar trodde att vinnarna skulle flytta till en sandstrand. Det måste ju ses.

Så vi tidigarelägger earth hour och kör en myskväll utan Bolibompa. (Som vi gör ibland ändå.) Poängen med earth hour tycker jag är att uppmärksamma och prata med barnen om klimatfrågorna och vid halv nio har barnen förhoppningsvis gått och lagt sig (nu när melodifestivalen är över).

tvärtemot

På fyraårsdagen vände det. Dottern gick från att vara en glad och positiv treåring till att bli en sur och trotsig fyraåring.

Ingenting är bra. Om vi har korvmiddag vill hon ha köttbullar. Men när vi dagen efter har köttbullar är inte det heller bra.

- Jag hatar ... ! är den nya frasen. Turligt nog är det bara materiella ting som hon hatar.

Mest jobbigt är det nog för henne själv. Tänk så trist det måste vara när det alltid är fel på allting.

att sätta mål

När en karateutövare ska dela en tegelsten med handen är målet att han ska föra ner handen några centimeter under tegelstenen. Om han fokuserar på bordet har han hindret med i målbilden, med risk att bilden bromsar upp rörelsen.

Om en golfspelare ska slå en boll över en sandbunker ska målfokuseringen ligga på greenen. Om man tänker att man ska slå bollen över sandbunkern är det lätt hänt att man blir rädd för att hamna i bunkern, och rädsla gör bilden av bunkern starkare.

När jag tänker efter hur jag satte mål i min panikångestträning inser jag att jag hela tiden hade hindret (ångesten) med i målbilden. Speciellt i början. När jag istället lyfter blicken och har en positiv målbild, jobbar bilden med mig istället för att lägga krokben för mig.

I KBT-träningen ska man efter varje exponering bedöma ångestnivån för att lära sig att ångesten inte är farlig. Det innebär att man går i situationen med ångesten i tankarna och full fokus på kroppsreaktionerna. Skulle det inte vara bättre att lära sig hur man tänker om och inte fastnar i ångesttankarna? Det tror jag.

våffeldagen

Till middag blir det räksoppa med nybakat bröd, och efter det mumsar vi våfflor. (Lite trist för sonen, men så är det ibland.)

Vi har grädde i kylskåpet som blev över då gräddtårtan ersattes med en glasstårta i söndags.
Annars hade vi njutit ett nytt påhitt till våfflorna:
syltyoghurt

Smakar precis som grädde med sylt, men känns fräschare och inte så mäktigt.

Av en ren slump kom jag på den goda blandningen.
En dag för några år sedan blev sonen bjuden på raggmunk hemma hos en kock från en av stadens finare restauranger. Efter det nöjer sig inte sonen med sylt utan ska promt ha grädde på raggmunkarna. Och det är verkligen smaskens - smakar som öländska kroppkakor.

Sist vi gjorde raggmunk hade vi ingen grädde hemma. Med en surande son som följd. Då tog jag fram hinken med turkisk yoghurt och voila - med sylt blev det inte så stor skillnad i smak.
Syltyoghurten hade gjort entré.

trandagen

I gårkväll hängde barnen upp varsen socka framför spisen och hoppades på att en trana skulle titta förbi med en tranpresent.

Traditionen påbjuder strumpa vid sängen, men sonen tycker att det är alldeles för läskigt. Jag minns själv den läskiga trannatten från när jag var liten, så strumpor framför spisen får det bli i vår familj.

Tur hade vi i år igen. Tranan hade varit här i natt och lämnat ett Gogospaket och en godisklubba i varje socka. Tyvärr glömde jag hänga upp en strumpa till mej själv...

(Men hur kommer tranan in när Keddyluckan är stängd?????)

sjukt igen

4-åringen var vaken halva natten, ledsen och snorig.
6-åringen vaknade med jätteont i halsen.
8-åringen lyckades prestera lite kräks.

Så nu får barnen vara hemma resten av veckan.

Som tur är är det lugnt på skolfronten, nästa kurs börjar på måndag. Kanske kan jag smita undan en stund med Antonovsky.

pyspunka

Nu har jag energiläckage igen.
Resten av veckan får gå i lugnets tecken.

Den röriga psykologikursen sög energi, men nu har jag skickat in det sista. Puh!
I min andra kurs fick vi backning på vårt uppsats-PM, men nu har jag filat på argumenten och vi fick till sist vår vilja igenom.
Dotterns fyraårsfiranden var roligt och ganska lugnt, men det blir ju ändå ganska hektiskt med ett par kalas.

När jag kom hem från dagens seminarium hade jag jättesvårt att slappna av, trots att jag lyssnade på en CD med prat. Tankarna for hit och dit vilket är ett klart tecken på överhettning.

Imorgon blir det promenad med E, spikmattemeditation, eftermiddagsavslappning och bokläsning däremellan. Visserligen läsning inför uppsatsen, men det är en spännande bok så det ser jag fram emot. (Hälsans mysterium av Aaron Antonovsky - en bok som många kurser refererar till men som få verkar ha läst.)

hur känns lycka?

E och jag var ute och promenerade. Som vanligt vandrade samtalet mellan vitt skilda ämnen. Rätt som det var pratade vi om lycka.

- Lyckan sitter i hjärt- och magtrakten, sa jag.

E höll inte alls med. Hon kände sig lycklig i hela kroppen.
- Precis som en utandning.

Inte konstigt att vi hade lyckokänslan på olika ställen.
I mej känns lycka som en djup inandning.


Hur känner du dej lycklig?

magont IGEN

De två stora har ont i magen, så idag är det tre barn hemma.
Funderar på om det kan ha varit helgens matintag som är boven i dramat.

Eller vad sägs om:
Fredag: Chili con carne, nachos, kladdkakstårta, godis
Lördag: Chili con carne, kladdkakstårta, Burger King med pommes
Söndag: Pannkakor, födelsedagsfika, godis, hemgjord pizza

Mumma för känsliga magar, va?!!!

Nåja, de är pigga och har lekt hur bra som helst hela dagen. Själv är jag måttligt irriterad på kursen jag går just nu. Idag fick vi ett nytt oppositionsschema, och nu ska jag inte längre opponera på ett arbete som baseras på den bok jag har läst. Imorgon klockan nio börjar opponeringen. Mailade läraren och sa att jag inte hinner göra så bra som jag skulle vilja...

Tar djupa andetag och övar på att släppa irritationen och fokusera på uppgiften. AAaaaaahhhh...

köpekakor

Alla mina kalastankar försvann med vårsolen.
Inte tänkte jag på att jag skulle baka tårta, bullar och chokladbollar till fyraåringens barnkalas i eftermiddag. Jag har inte ens alla ingredienser hemma.

Så idag blir det köpekalas. Glasstårta får det bli: en uppochnedvänd GB-tvåliters utklädd till Hello Kitty. Och i affären finns det goda bullar att köpa.

Vilken tur!!!!

utedag

En ledig lördag med strålande sol.
Nu går jag ut! Och kommer inte in förrän framåt eftermiddagen.


(Men det var inte sant, för jag tvättar också...)

en fyraåring i familjen

Idag firar vi minstingen som fyller fyra år. Strax före sex slog hon upp sina gröna och kom in till oss. Sedan följde en låååång väntan men till sist gick vi upp och lilltjejen kröp ner under täcket och njöt av allt tissel och tassel.

Grötfrukost ville hon inte höra talas om. Yoggi och fil skulle det vara på födelsedagen!

I ny klänning, strumpbyxor och med den bästa presenten under armen- en lillasjöjungfrun-"barbie" - gick en stor tjej iväg till dagis.

Klockan fem kommer släkten, men jag flyr fältet och skjutsar sonen till musikskolan. Vi beräknas vara tillbaka när förberedelserna är klara.

Tänk...vad fyra år går fort...men min lilla tjej kommer hon alltid att vara. Sånt är livet när man är yngst.

barnarbete ;)

Sedan ett år tillbaka har vi successivt fört över fler och fler uppgifter på våra barn (8, 6 och 4 (imorgon)). Det här har de själva ansvar för:

Ställa tallriken på diskbänken
Detta har vi gjort tidigare och misslyckats med, men nu har jag tagit tag i det på nytt. Felet förra gången var nog att jag inte tänkt igenom varför det skulle göras, utan det var mer en principsak. Nu har jag skapat en bild och en känsla av att alla plockar undan sitt eget för att det är mer rättvist än att en vuxen ska städa undan allt. Varje gång jag påminner barnen är jag i den bilden. Och det fungerar. Inte en enda gång har de försökt protestera (peppar, peppar).

Packa skolväskan och gympapåsen
Detta påminner jag inte om utan vi har ett packschema på ytterdörren där de kan se vad som ska med till skolan varje dag. På söndagar har vi familjeråd där vi går igenom veckan som kommer och uppdaterar schemat. Det funkar finfint. Knepet är att inte påminna och att låta barnen ta fullt ansvar. Glömmer de något är det de själva som får stå för följden (inte få vara med på gympan t.ex.).

Hänga upp gympakläderna
När barnen kommer hem från skolan ska gympapåsen plockas ur. Det här får jag ofta påminna om, men det är inget gnäll utan det görs efter en tillsägelse. Målet är att det inte ska behövas någon påminnelse...

Göra egen varm choklad
En dag i veckan har barnen utedag med liten fika. I år har de själva fått ansvara för den varma chokladen. Jag tror på att ge barnen utökat ansvar allt eftersom, och även lita på att de fixar lite mer komplicerade saker.

Familjeråd
Varje söndag har vi familjeråd. Barnen turas om att ha ansvar för det. I ansvaret ingår att fixa någon fika och att vara "ordförande". Framöver kommer de även att få skriva protokollet. Familjerådet är toppen för där ser vi hur veckan kommer att bli och vi vuxna fördelar ansvar över hämtning, lämning och barnens aktiviteter.

Städa rummet
Plocka undan saker minst en gång per vecka samt damma var tredje vecka (vilket de får hjälp med i bland). Sonen är superduktig och planerar själv in sin städning. Sist dammade han hela rummet då jag inte hade tid att hjälpa till just när han ville städa. 4-åringen städar också med glatt humör, medan 6-åringen just nu har det jättetrögt.

Göra läxor
Vi har tillsammans med sonen bestämt när läxorna ska göras och efter en påminnelse ansvarar han själv för att de blir gjorda. Funkar bra! Maken och jag har delat upp vilka läxor vi ansvarar för att påminna honom om.


Kommande projekt:

Sortera sina strumpor och hänga upp jackan, har vi totalt misslyckats med. Ett nytt försök till hösten kanske.

Lördagsgodis. Jag har en tanke om att barnen skulle kunna turas om att ansvara för inköp av lördagsgodis.

10-minutersstäd. I perioder sätter vi timern på tio minuter och så städar alla tills det piper. Sedan spelar vi spel eller gör något annat roligt tillsammans.

Belöningar?
Beröm och ännu mer ansvar, även för roliga saker. Tror på att känslan av att ta ansvar är belöning nog.

underbara barn

Sonen var på sitt bästa humör idag och hade tagit på sig kläderna redan före frukost. När systrarna råkade tjonga ihop sina huvuden och blev ledsna tröstade han bägge samtidigt.

Sedan hjälpte han minstasystern att välja kläder och klä på sig. Alla tre gjorde morgontoalett utan knot och satt sedan och lekte tills det var dax för avfärd. Då plockade de undan leksakerna (!!!!) och gick för att ta på sig ytterkläderna.

En toppenmorgon med andra ord!

the Law of attraction

Nu har min mamma drabbats.

När pappa dött och hon sålde huset hittade hon sin drömlägenhet. Men just då var det inte riktigt läge för en stor renovering. Hon flyttade in i en hyrestrea i stan istället. När den skulle renoveras köpte hon en fyra i ett annat område. Tänkte väl att hon skulle komma att trivas. Men hela tiden har målet varit en lägenhet i drömområdet. Fast där har priserna varit för höga.

Och så var den där. Den perfekta tvåan. Precis när den ekonomiska oron tagit fart. Så hon fick den till utgångspris. Väntade med att sälja sin egen, och det slutade med att det nästan gick jämt upp. Och det bästa av allt - det är i samma hus som drömlägenheten hon hittade för flera år sedan.

Tänk att det ordnade sig så småningom. På allra bästa sätt.

soool

Vaknade till en underbar dag med strålande sol och kvittrande fåglar. Tyvärr ska jag tillbringa ett par timmar på bibblan med ett grupparbete, men lite sollapande ska jag väl få till.

Efter lunch är det dax för zonterapi eller taktil massage. Jag ska känna efter vilket jag är mest sugen på. Jag har läst att zonterapi kan fungera mot allergier så det ska jag kolla upp idag. Pollensäsongen närmar sig med stormsteg. I år är första året jag är medvetet allergisk, en ny erfarenhet. Min förhoppning är att allergin kommer att mattas av eftersom den med all sannolikhet är stressrelaterad.

tillit

Jag tränar på att ha tillit till min egen förmåga.
Min hjärna är ju fantastisk.

Just nu jobbar jag med boken Verklig lycka.
Recensionen gick bra. Den vetenskapliga granskningen gick strålande.
Sedan tog det tvärstopp.
- Vaddå diskutera utifrån kurslitteraturen? Jag hittar inte ett enda samband!!!

Som gjort för att hetsa upp sig över, känna sig värdelös och må dåligt.
Men eftersom jag övar på tillit så slutade jag skriva för dagen.

Efter kvällsavslappningen sa det Pling!
Och så hade jag flera alldeles strålande ideér i huvudet.
Tillitsträning igen.
Jag somnade utan att oroa mej för att uppslagen skulle försvunnit på morgonen.

Och nu sitter jag här - redo att hugga in på dagens uppgift.

(Visst är det märkligt att vi fick en bok om lycka i uppgift, nu när jag håller på att fundera över just lycka.)

livslust

Solen skiner.
Kaffet doftar underbart.
Kinderna är fortfarande kalla efter morgonpromenaden.

Jag är jättesugen på att
- sy gardiner
- sortera vantar (???!!!)
- gå ut med kameran och leta vårtecken
- titta på nästa kursvideo
- fundera över terapiuppgiften

Men jag ska ägna dagen åt att skriva min inlämningsuppgift. Resten av veckan är ganska bokad så jag vill komma igång idag för att undvika onödig stress.

Den senaste veckan har jag slarvat med meditation och avslappning. Vilket märks, för tankarna far runt mer och jag är mer spänd än vanligt. I natt vaknade jag och kunde inte somna om, ett tecken som jag tar på största allvar. Jag vill ju fortsätta i det positiva läge som jag är nu.

Tänk att jag är sugen på mycket mer än vad jag hinner med. Det var länge sedan jag kände så flera dagar i sträck. Jag njuter av livslusten som bubblar inombords, men försöker tänka på att ta det lite lugnt.

fel låt vann

Tycker iallafall min familj.
Så här röstade vi:

3-åringen: Agnes. Baby Goodbye var nog lika stor favorit.
Mamma, jag vill ringa igen. Jag hann inte prata med Agnes.

6-åringen: Alcazar. Efter stor vånda. Hon gillade det mesta.
Lyssna när jag sjunger mitt svagaste: iiiiiiiii.

8-åringen: Alcazar. Han fick till movesen också.
När Caroline sjöng sprang han och hämtade hörselskydd.

Maken: Alcazar. Föll för grupptrycket i slutminuten.
Okej då. Jag röstar väl...

Jag: Caroline af Ugglas. Men Alcazar hade den gladaste låten.
Mulade in broccoli, morötter och blomkål, så jag var ganska tyst.

lördagkväll

Hemmet doftar såprent.
Grönsakstallriken och dippen är klar.
Vi är redo för melodifestivalsfinal.

I år ser jag tillställningen genom min dotters engagemang.
Det sätter piff på vilken tillställning som helst.

Vi får lägga en röst var.
Barnen tar det på största allvar.
Tänker noga igenom vem som är bäst.

Självklart ringer vi det dyra numret.
Och mumsar kravmärkta morötter.
För att få lite motvikt till all glamour.

tillfällighet?

Kan det vara en tillfällighet att jag en dryg vecka efter medicinsänkningen fick värsta fredagsfeelingen och sedan tillbringar lördagen med att storstäda - bara för att jag kände för det?

Någon solig vår finns det iallafall inte som kan förklara det hela.

Hur som helst så njuter jag av min energi.

städsugen

Nya gardiner väntar på att bli uppsydda och upphängda.
Den perfekta moroten för en städdag.
Trots att de inte är orangea.
Gardinerna alltså.

roligt värre

Idag berättar vi elefanthistorier.

När kan du ha tio elefanter under ett och samma paraply utan att någon utav elefanterna, eller du själv, blir blöt?"

När det inte regnar, så klart.

Vad får du om du korsar en elefant och en val?

En ubåt med inbyggd snorkel.

Vad får du om du korsar en känguru och en elefant?

Stora hål över hela Australien.

studenttankar

Jag kan också Vabba.
Plötsligt känner jag mej lite viktigare.
Att vabba som student innebär att sjuktiden räknas bort från studiemedelsveckorna, vilket är bra för mej som har lite knapert med veckor kvar.

(Jag griper varje liten positiv sak i sjukdomseländet. Helst vill jag ju ha en pigg familj!)

Lönekontoret på mitt före detta arbete (skönt att skriva!!!!!) strulade med slutlönen så jag får en portion pengar i denna månaden också. Sedan är det tänkt att studiebidraget och makens lön ska räcka. Studielån har jag så det räcker, så förhoppningsvis räcker besparingarna till sommarloven och till det där lilla extra. Som en Legolandresa i sommar.

Det börjar dra ihop sig till att välja höstens kurser. Jag velar fram och tillbaka. Vill helst inte bara ha distanskurser eftersom jag mår bra av att komma ut och träffa folk (tänk vilken förändring mot för ett år sedan, då några inbokningar i almanackan kändes jättestressande).

spökmagar

Sonen ringde från skolan igår IGEN! Ont i magen och flera toabesök. Min egen mage är inte heller på gott humör. Och nu har magontet spridit sig till stora dottern.

Jag som alltid drar mig för att ringa till vårdcentralen slog faktiskt numret dit igår. Och fick prata med min kompis mamma. Alltid skönt! Hon tyckte att sonen skulle vara hemma i ett par dagar på sträng diet så att magen får en chans att bli bra. Och sprida ut matintagen i fler portioner. Han är svår min son. Lassar in mängder av mat på nolltid.

Själv mår jag ganska bra. Hade sett fram emot grupparbete och terapi idag, men den här gången var det jag som fick vara hemma.

utsättningssymptom?

Det magonda har övergått i illamående och yrsel. Samt en brännande känsla i huvudet. Kikade i Fass och läste att utsättningsbesvären kommer efter ett par dagar och brukar vara precis så som jag känner det.

En till två veckor ska det ta innan symptomen försvinner. Lite läskigt med yrseln, men nu när jag vet vad det beror på känns det inte så farligt.

Igår sov jag i stort sett hela dagen. Idag är magen piggare, men allmäntillståndet är sämre. Fast nu vet jag ju vad det beror på!

Ironiskt att utsättningssymptomen är det som jag var ångesträdd inför: att svimma (och kräkas).

cluedo

Sonen ringde från skolan och hade fått magont igen. Så idag har vi varit hemma båda två. Förmiddagen tillbringade jag sovandes, men nu i eftermiddag har vi spelat spel.

Vi hämtade mitt Cluedo från källaren och för sonens del var det premiär. Jättekul!
Nu ska jag lägga mej i soffan och vila igen.

magont

Jag har ont i magen idag också, så det var nog inte nervösmage igår. Skönt!!!!

hemma igen!

Fy vilken pärs det var innan jag kom iväg på min lilla resa. Magen kurrade och jag mådde jätteilla. Magsjuk eller bara nervös? Bara nervös såklart. Magen glömdes bort någonstans på tåget och det blev en trevlig resa.

Föreläsningen var väl inte jättespännande. En professor som låg på sin nivå i ett ämne som jag inte behärskar så väl: sambandet mellan intelligens och kognition.

Efteråt tog vi en kaffepaus och sedan hoppade vi på bussen in till stan. (Shit, jag åkte buss!!!! Det tänkte jag inte ens på då...men det vågar jag ju inte...och speciellt inte efter en kopp kaffe...) Efter en bakad potatis med räksallad var illamåendet tillbaka och sitter fortfarande i. Men trots det gick hemresan bra.

Nu är jag helt slut och ska slappa ett par timmar innan läggdax.
Ganska så jättenöjd med mej själv!

nedtrappning

Idag minskar jag min antidepressiva medicin. Från 40 mg till 30. I juni ska jag stämma av med läkaren och ev. minska ytterligare.

Sakta men säkert är min melodi.

torsdagståg

Idag är det dags för den stora utmaningen. Jag ska åka tåg. Och sedan buss. Maken lämnade barnen idag så att jag fick en lugn morgon. När man ska ut på otäcka äventyr är det bäst att ta hand om sig.

Senast jag åkte tåg var i somras när familjen åkte till Malmö. Gången före det blev det ingen tågresa. Då skulle mamma och jag åka till Malmö, men jag bangade och vi tog bilen istället.

Nu känner jag mej redo att gå på tåget igen. För att utmana mej lite extra hade sonen lös mage i förrgår kväll (så barnen var hemma igår). Tänk om det smittat!!!!

Jag är nervös och spänd (speciellt i käkarna) men förväntningarna och det roliga överväger. En utflykt tillsammans med en god vän. Gott om tid till prat, en intressant föreläsning, shoppingrunda och en bit mat.

Det kommer att gå bra!!!!!

tisdagstankar

Idag funderar jag på hur det gamla betygssystemet (1-5) har påverkat vårt sätt att förhålla oss till varandra. Eftersom betygen i klassen skulle vara normalfördelade så innebar det att bara ett visst antal elever fick höga betyg. Eller med andra ord: för att en individ skulle kunna få högt betyg var en annan tvungen att få lägre. * Om jag skulle få bra betyg hängde alltså inte bara på mej själv, utan även på mina klasskamrater.

Hur har det påverkat oss? Är vi sämre på att hjälpas åt eftersom vi är uppväxta med att det snarare straffar sig än lönar sig att hjälpa andra att prestera bättre?
Är det därför vi ofta känner oss hotade av andras prestationer istället för att glädjas med dem?

(Nu förtiden är det väl individuella betyg som baseras på vad man kan, eller?)

Jag tänkte på det här efter gårdagens seminarium om stress och ohälsa. Vad bra det är att vi kan dela med oss till varandra, så att alla utvecklas.

(* Visserligen justerades ju medelvärdet via centrala prov, men principen var ändå den.)

helg med barnperspektiv

I fredags var det discopremiär för de två stora. Sonen har aldrig förut velat gå på disco, men den här gången blev det av. Och det var ju jätteroligt. Han är med i fritidsrådet och skötte förfriskningarna. Dottern hade också jätteroligt.

Vi mammor dröjde kvar en stund utanför och pratade gamla minnen. Det första discot....suck....

Igår blev det hämtpizza och melodifestival. Sonen åt för mycket pizza och gick och la sej innan det började. Som vanligt var det 6-åringen som var mest entusiastisk. Glädjen var stor när tjejen med samma namn vann. När Darin sjöng kom tårarna i 6-åringens ögon. Och nästan i mammans också. Fint!

Vi fick en härligt solig lördag och även idag skiner solen. Om makens huvudvärk släpper kanske vi ger oss av på utflykt.

I eftermiddag kommer min syster hit! Tjohoo!!!!