duktighetsvarning?

Jag fick VG på båda psykologikurserna vi haft i år. Det känns ju förstås roligt, men jag funderar på om jag håller på att bli så där duktig och överambitiös igen.

En viktig poäng är väl att jag inte har VG som mål. Jag har inte suttit och filat på mina arbeten utan lämnat in när jag är hyfsat nöjd. Vad menar jag då med hyfsat nöjd? Jo, att jag har fått fram det jag vill ha sagt, med de referenser som behövs och skrivet med ett bra språk.

Ska jag ta tiden jag lägger ner som kriterie? Jag studerar på 1,5-fart, men jag sitter inte heltid med skolarbetet. Knappt halvtid skulle jag nog säga.

Jag drar slutsatsen att betyget beror på att jag:
- har ett kritiskt och rationellt tänk sedan tidigare
- har lätt för att se helheter och samband
- är disciplinerad
- är intresserad av ämnet
- läser mycket om angränsande ämnen på "fritiden" och har många tankar om ämnet
- har lätt för att uttrycka mej i skrift med ett språk som är anpassat till uppgiften
- tycker att det är roligt!!!!

Så jag kör på som jag gjort hittills.

gruppansvarig

Idag blev jag utnämnd till gruppansvarig i min studiegrupp. Av läraren i metod och statistik. Bara för att jag råkat nämna att jag tycker matte är roligt och har ett och annat högskolepoäng i ämnet). Uppgiften består i att efter varje övningsmoment rätta de andra gruppdeltagarnas exempel.

Ansvar är ju ett privilegium och inte något betungande, så det ska väl gå bra. Fast jag ska göra klart för alla att jag inte kommer att jaga någon utan att det är upp till var och en att lämna in.

Hade jag avsagt mej uppgiften om jag känt att jag inte haft tid eller lust (det var en utnämning i diktatorisk anda)? Och bör jag egentligen ta på mej det här?

Äsch, det är nog rätt snabbt gjort. Och jag kan ju alltid delegera.

konstiga morötter

När jag har läst ut det här kapitlet får jag rensa bland dotterns dockkläder.
I röjartider kan belöningarna vara lite märkliga...

grått och trist

Idag är barnen pigga och på G igen. Cyklade glatt iväg till skola och dagis. Själv är jag inte riktigt lika pigg. Efter ett par dagars snorande har jag nu fått värsta hostan.

Jag gillar inte att meditera eller göra avslappning med täppt näsa, så tankarna börjar snurra igen vid sängdax och gör att det är svårt att somna.

Som grädde på moset är det det riktigt tråkväder ute idag!

vad gjorde jag klockan halv nio i går?

Oups, tänkte visst inte på att jag har stora barn nu. Som inte går att lura. De visste mycket väl när earth hour började.

Så strax före läggdax sprang sonen omkring och släckte alla lampor, och fixade tillsammans med pappan fram levande ljus, både i vardagsrummet och i hans och syrrans rum. Så mysigt att somna med levande ljus.

Själv tänkte jag sitta och titta på Robinson, men vid halv nio stängde maken obarmhärtigt av teven och tog fram Yatzyspelet.

Jag hann iallafall se att jag hade fel. Vinnarna i Robinsontävlingen hamnade på en fin sandstrand. Så slutade min sista Robinsontitt.

vädring pågår

Äntligen har jag fått en önskan uppfylld:
maken kom hem med en vädringsställning!

Så idag har jag städat min garderob: vädrat kläder, torkat ur och diskat galgar. Efter det gav jag mej på klädbyrån. Där gjorde jag lådorna fina och la i nytt papper.

En klädhög att slänga och en hög att skänka blev det också.

Dessutom har jag börjat röja i tvättstugan, i källarens lekrum samt i förrådsgarderoben. När jag är på röjarhumör kan jag inte gå förbi en röra utan att hugga in.

Nu blev jag plötsligt alldeles ensam hemma, så jag passar på att njuta lite av stillheten.

earth hour vs Robinson

Rackarns. Det är ju Robinson ikväll. Första avsnittet var ju ingen höjdare men jag hamnade i en diskussion där jag var den enda som trodde att vinsten i kvällens avsnitt är att hamna på ett ännu värre ställe. Mina kompisar trodde att vinnarna skulle flytta till en sandstrand. Det måste ju ses.

Så vi tidigarelägger earth hour och kör en myskväll utan Bolibompa. (Som vi gör ibland ändå.) Poängen med earth hour tycker jag är att uppmärksamma och prata med barnen om klimatfrågorna och vid halv nio har barnen förhoppningsvis gått och lagt sig (nu när melodifestivalen är över).

tvärtemot

På fyraårsdagen vände det. Dottern gick från att vara en glad och positiv treåring till att bli en sur och trotsig fyraåring.

Ingenting är bra. Om vi har korvmiddag vill hon ha köttbullar. Men när vi dagen efter har köttbullar är inte det heller bra.

- Jag hatar ... ! är den nya frasen. Turligt nog är det bara materiella ting som hon hatar.

Mest jobbigt är det nog för henne själv. Tänk så trist det måste vara när det alltid är fel på allting.

att sätta mål

När en karateutövare ska dela en tegelsten med handen är målet att han ska föra ner handen några centimeter under tegelstenen. Om han fokuserar på bordet har han hindret med i målbilden, med risk att bilden bromsar upp rörelsen.

Om en golfspelare ska slå en boll över en sandbunker ska målfokuseringen ligga på greenen. Om man tänker att man ska slå bollen över sandbunkern är det lätt hänt att man blir rädd för att hamna i bunkern, och rädsla gör bilden av bunkern starkare.

När jag tänker efter hur jag satte mål i min panikångestträning inser jag att jag hela tiden hade hindret (ångesten) med i målbilden. Speciellt i början. När jag istället lyfter blicken och har en positiv målbild, jobbar bilden med mig istället för att lägga krokben för mig.

I KBT-träningen ska man efter varje exponering bedöma ångestnivån för att lära sig att ångesten inte är farlig. Det innebär att man går i situationen med ångesten i tankarna och full fokus på kroppsreaktionerna. Skulle det inte vara bättre att lära sig hur man tänker om och inte fastnar i ångesttankarna? Det tror jag.

våffeldagen

Till middag blir det räksoppa med nybakat bröd, och efter det mumsar vi våfflor. (Lite trist för sonen, men så är det ibland.)

Vi har grädde i kylskåpet som blev över då gräddtårtan ersattes med en glasstårta i söndags.
Annars hade vi njutit ett nytt påhitt till våfflorna:
syltyoghurt

Smakar precis som grädde med sylt, men känns fräschare och inte så mäktigt.

Av en ren slump kom jag på den goda blandningen.
En dag för några år sedan blev sonen bjuden på raggmunk hemma hos en kock från en av stadens finare restauranger. Efter det nöjer sig inte sonen med sylt utan ska promt ha grädde på raggmunkarna. Och det är verkligen smaskens - smakar som öländska kroppkakor.

Sist vi gjorde raggmunk hade vi ingen grädde hemma. Med en surande son som följd. Då tog jag fram hinken med turkisk yoghurt och voila - med sylt blev det inte så stor skillnad i smak.
Syltyoghurten hade gjort entré.

trandagen

I gårkväll hängde barnen upp varsen socka framför spisen och hoppades på att en trana skulle titta förbi med en tranpresent.

Traditionen påbjuder strumpa vid sängen, men sonen tycker att det är alldeles för läskigt. Jag minns själv den läskiga trannatten från när jag var liten, så strumpor framför spisen får det bli i vår familj.

Tur hade vi i år igen. Tranan hade varit här i natt och lämnat ett Gogospaket och en godisklubba i varje socka. Tyvärr glömde jag hänga upp en strumpa till mej själv...

(Men hur kommer tranan in när Keddyluckan är stängd?????)

sjukt igen

4-åringen var vaken halva natten, ledsen och snorig.
6-åringen vaknade med jätteont i halsen.
8-åringen lyckades prestera lite kräks.

Så nu får barnen vara hemma resten av veckan.

Som tur är är det lugnt på skolfronten, nästa kurs börjar på måndag. Kanske kan jag smita undan en stund med Antonovsky.

pyspunka

Nu har jag energiläckage igen.
Resten av veckan får gå i lugnets tecken.

Den röriga psykologikursen sög energi, men nu har jag skickat in det sista. Puh!
I min andra kurs fick vi backning på vårt uppsats-PM, men nu har jag filat på argumenten och vi fick till sist vår vilja igenom.
Dotterns fyraårsfiranden var roligt och ganska lugnt, men det blir ju ändå ganska hektiskt med ett par kalas.

När jag kom hem från dagens seminarium hade jag jättesvårt att slappna av, trots att jag lyssnade på en CD med prat. Tankarna for hit och dit vilket är ett klart tecken på överhettning.

Imorgon blir det promenad med E, spikmattemeditation, eftermiddagsavslappning och bokläsning däremellan. Visserligen läsning inför uppsatsen, men det är en spännande bok så det ser jag fram emot. (Hälsans mysterium av Aaron Antonovsky - en bok som många kurser refererar till men som få verkar ha läst.)

hur känns lycka?

E och jag var ute och promenerade. Som vanligt vandrade samtalet mellan vitt skilda ämnen. Rätt som det var pratade vi om lycka.

- Lyckan sitter i hjärt- och magtrakten, sa jag.

E höll inte alls med. Hon kände sig lycklig i hela kroppen.
- Precis som en utandning.

Inte konstigt att vi hade lyckokänslan på olika ställen.
I mej känns lycka som en djup inandning.


Hur känner du dej lycklig?

magont IGEN

De två stora har ont i magen, så idag är det tre barn hemma.
Funderar på om det kan ha varit helgens matintag som är boven i dramat.

Eller vad sägs om:
Fredag: Chili con carne, nachos, kladdkakstårta, godis
Lördag: Chili con carne, kladdkakstårta, Burger King med pommes
Söndag: Pannkakor, födelsedagsfika, godis, hemgjord pizza

Mumma för känsliga magar, va?!!!

Nåja, de är pigga och har lekt hur bra som helst hela dagen. Själv är jag måttligt irriterad på kursen jag går just nu. Idag fick vi ett nytt oppositionsschema, och nu ska jag inte längre opponera på ett arbete som baseras på den bok jag har läst. Imorgon klockan nio börjar opponeringen. Mailade läraren och sa att jag inte hinner göra så bra som jag skulle vilja...

Tar djupa andetag och övar på att släppa irritationen och fokusera på uppgiften. AAaaaaahhhh...

köpekakor

Alla mina kalastankar försvann med vårsolen.
Inte tänkte jag på att jag skulle baka tårta, bullar och chokladbollar till fyraåringens barnkalas i eftermiddag. Jag har inte ens alla ingredienser hemma.

Så idag blir det köpekalas. Glasstårta får det bli: en uppochnedvänd GB-tvåliters utklädd till Hello Kitty. Och i affären finns det goda bullar att köpa.

Vilken tur!!!!

utedag

En ledig lördag med strålande sol.
Nu går jag ut! Och kommer inte in förrän framåt eftermiddagen.


(Men det var inte sant, för jag tvättar också...)

en fyraåring i familjen

Idag firar vi minstingen som fyller fyra år. Strax före sex slog hon upp sina gröna och kom in till oss. Sedan följde en låååång väntan men till sist gick vi upp och lilltjejen kröp ner under täcket och njöt av allt tissel och tassel.

Grötfrukost ville hon inte höra talas om. Yoggi och fil skulle det vara på födelsedagen!

I ny klänning, strumpbyxor och med den bästa presenten under armen- en lillasjöjungfrun-"barbie" - gick en stor tjej iväg till dagis.

Klockan fem kommer släkten, men jag flyr fältet och skjutsar sonen till musikskolan. Vi beräknas vara tillbaka när förberedelserna är klara.

Tänk...vad fyra år går fort...men min lilla tjej kommer hon alltid att vara. Sånt är livet när man är yngst.

barnarbete ;)

Sedan ett år tillbaka har vi successivt fört över fler och fler uppgifter på våra barn (8, 6 och 4 (imorgon)). Det här har de själva ansvar för:

Ställa tallriken på diskbänken
Detta har vi gjort tidigare och misslyckats med, men nu har jag tagit tag i det på nytt. Felet förra gången var nog att jag inte tänkt igenom varför det skulle göras, utan det var mer en principsak. Nu har jag skapat en bild och en känsla av att alla plockar undan sitt eget för att det är mer rättvist än att en vuxen ska städa undan allt. Varje gång jag påminner barnen är jag i den bilden. Och det fungerar. Inte en enda gång har de försökt protestera (peppar, peppar).

Packa skolväskan och gympapåsen
Detta påminner jag inte om utan vi har ett packschema på ytterdörren där de kan se vad som ska med till skolan varje dag. På söndagar har vi familjeråd där vi går igenom veckan som kommer och uppdaterar schemat. Det funkar finfint. Knepet är att inte påminna och att låta barnen ta fullt ansvar. Glömmer de något är det de själva som får stå för följden (inte få vara med på gympan t.ex.).

Hänga upp gympakläderna
När barnen kommer hem från skolan ska gympapåsen plockas ur. Det här får jag ofta påminna om, men det är inget gnäll utan det görs efter en tillsägelse. Målet är att det inte ska behövas någon påminnelse...

Göra egen varm choklad
En dag i veckan har barnen utedag med liten fika. I år har de själva fått ansvara för den varma chokladen. Jag tror på att ge barnen utökat ansvar allt eftersom, och även lita på att de fixar lite mer komplicerade saker.

Familjeråd
Varje söndag har vi familjeråd. Barnen turas om att ha ansvar för det. I ansvaret ingår att fixa någon fika och att vara "ordförande". Framöver kommer de även att få skriva protokollet. Familjerådet är toppen för där ser vi hur veckan kommer att bli och vi vuxna fördelar ansvar över hämtning, lämning och barnens aktiviteter.

Städa rummet
Plocka undan saker minst en gång per vecka samt damma var tredje vecka (vilket de får hjälp med i bland). Sonen är superduktig och planerar själv in sin städning. Sist dammade han hela rummet då jag inte hade tid att hjälpa till just när han ville städa. 4-åringen städar också med glatt humör, medan 6-åringen just nu har det jättetrögt.

Göra läxor
Vi har tillsammans med sonen bestämt när läxorna ska göras och efter en påminnelse ansvarar han själv för att de blir gjorda. Funkar bra! Maken och jag har delat upp vilka läxor vi ansvarar för att påminna honom om.


Kommande projekt:

Sortera sina strumpor och hänga upp jackan, har vi totalt misslyckats med. Ett nytt försök till hösten kanske.

Lördagsgodis. Jag har en tanke om att barnen skulle kunna turas om att ansvara för inköp av lördagsgodis.

10-minutersstäd. I perioder sätter vi timern på tio minuter och så städar alla tills det piper. Sedan spelar vi spel eller gör något annat roligt tillsammans.

Belöningar?
Beröm och ännu mer ansvar, även för roliga saker. Tror på att känslan av att ta ansvar är belöning nog.

underbara barn

Sonen var på sitt bästa humör idag och hade tagit på sig kläderna redan före frukost. När systrarna råkade tjonga ihop sina huvuden och blev ledsna tröstade han bägge samtidigt.

Sedan hjälpte han minstasystern att välja kläder och klä på sig. Alla tre gjorde morgontoalett utan knot och satt sedan och lekte tills det var dax för avfärd. Då plockade de undan leksakerna (!!!!) och gick för att ta på sig ytterkläderna.

En toppenmorgon med andra ord!

the Law of attraction

Nu har min mamma drabbats.

När pappa dött och hon sålde huset hittade hon sin drömlägenhet. Men just då var det inte riktigt läge för en stor renovering. Hon flyttade in i en hyrestrea i stan istället. När den skulle renoveras köpte hon en fyra i ett annat område. Tänkte väl att hon skulle komma att trivas. Men hela tiden har målet varit en lägenhet i drömområdet. Fast där har priserna varit för höga.

Och så var den där. Den perfekta tvåan. Precis när den ekonomiska oron tagit fart. Så hon fick den till utgångspris. Väntade med att sälja sin egen, och det slutade med att det nästan gick jämt upp. Och det bästa av allt - det är i samma hus som drömlägenheten hon hittade för flera år sedan.

Tänk att det ordnade sig så småningom. På allra bästa sätt.

soool

Vaknade till en underbar dag med strålande sol och kvittrande fåglar. Tyvärr ska jag tillbringa ett par timmar på bibblan med ett grupparbete, men lite sollapande ska jag väl få till.

Efter lunch är det dax för zonterapi eller taktil massage. Jag ska känna efter vilket jag är mest sugen på. Jag har läst att zonterapi kan fungera mot allergier så det ska jag kolla upp idag. Pollensäsongen närmar sig med stormsteg. I år är första året jag är medvetet allergisk, en ny erfarenhet. Min förhoppning är att allergin kommer att mattas av eftersom den med all sannolikhet är stressrelaterad.

tillit

Jag tränar på att ha tillit till min egen förmåga.
Min hjärna är ju fantastisk.

Just nu jobbar jag med boken Verklig lycka.
Recensionen gick bra. Den vetenskapliga granskningen gick strålande.
Sedan tog det tvärstopp.
- Vaddå diskutera utifrån kurslitteraturen? Jag hittar inte ett enda samband!!!

Som gjort för att hetsa upp sig över, känna sig värdelös och må dåligt.
Men eftersom jag övar på tillit så slutade jag skriva för dagen.

Efter kvällsavslappningen sa det Pling!
Och så hade jag flera alldeles strålande ideér i huvudet.
Tillitsträning igen.
Jag somnade utan att oroa mej för att uppslagen skulle försvunnit på morgonen.

Och nu sitter jag här - redo att hugga in på dagens uppgift.

(Visst är det märkligt att vi fick en bok om lycka i uppgift, nu när jag håller på att fundera över just lycka.)

livslust

Solen skiner.
Kaffet doftar underbart.
Kinderna är fortfarande kalla efter morgonpromenaden.

Jag är jättesugen på att
- sy gardiner
- sortera vantar (???!!!)
- gå ut med kameran och leta vårtecken
- titta på nästa kursvideo
- fundera över terapiuppgiften

Men jag ska ägna dagen åt att skriva min inlämningsuppgift. Resten av veckan är ganska bokad så jag vill komma igång idag för att undvika onödig stress.

Den senaste veckan har jag slarvat med meditation och avslappning. Vilket märks, för tankarna far runt mer och jag är mer spänd än vanligt. I natt vaknade jag och kunde inte somna om, ett tecken som jag tar på största allvar. Jag vill ju fortsätta i det positiva läge som jag är nu.

Tänk att jag är sugen på mycket mer än vad jag hinner med. Det var länge sedan jag kände så flera dagar i sträck. Jag njuter av livslusten som bubblar inombords, men försöker tänka på att ta det lite lugnt.

fel låt vann

Tycker iallafall min familj.
Så här röstade vi:

3-åringen: Agnes. Baby Goodbye var nog lika stor favorit.
Mamma, jag vill ringa igen. Jag hann inte prata med Agnes.

6-åringen: Alcazar. Efter stor vånda. Hon gillade det mesta.
Lyssna när jag sjunger mitt svagaste: iiiiiiiii.

8-åringen: Alcazar. Han fick till movesen också.
När Caroline sjöng sprang han och hämtade hörselskydd.

Maken: Alcazar. Föll för grupptrycket i slutminuten.
Okej då. Jag röstar väl...

Jag: Caroline af Ugglas. Men Alcazar hade den gladaste låten.
Mulade in broccoli, morötter och blomkål, så jag var ganska tyst.

lördagkväll

Hemmet doftar såprent.
Grönsakstallriken och dippen är klar.
Vi är redo för melodifestivalsfinal.

I år ser jag tillställningen genom min dotters engagemang.
Det sätter piff på vilken tillställning som helst.

Vi får lägga en röst var.
Barnen tar det på största allvar.
Tänker noga igenom vem som är bäst.

Självklart ringer vi det dyra numret.
Och mumsar kravmärkta morötter.
För att få lite motvikt till all glamour.

tillfällighet?

Kan det vara en tillfällighet att jag en dryg vecka efter medicinsänkningen fick värsta fredagsfeelingen och sedan tillbringar lördagen med att storstäda - bara för att jag kände för det?

Någon solig vår finns det iallafall inte som kan förklara det hela.

Hur som helst så njuter jag av min energi.

städsugen

Nya gardiner väntar på att bli uppsydda och upphängda.
Den perfekta moroten för en städdag.
Trots att de inte är orangea.
Gardinerna alltså.

roligt värre

Idag berättar vi elefanthistorier.

När kan du ha tio elefanter under ett och samma paraply utan att någon utav elefanterna, eller du själv, blir blöt?"

När det inte regnar, så klart.

Vad får du om du korsar en elefant och en val?

En ubåt med inbyggd snorkel.

Vad får du om du korsar en känguru och en elefant?

Stora hål över hela Australien.

studenttankar

Jag kan också Vabba.
Plötsligt känner jag mej lite viktigare.
Att vabba som student innebär att sjuktiden räknas bort från studiemedelsveckorna, vilket är bra för mej som har lite knapert med veckor kvar.

(Jag griper varje liten positiv sak i sjukdomseländet. Helst vill jag ju ha en pigg familj!)

Lönekontoret på mitt före detta arbete (skönt att skriva!!!!!) strulade med slutlönen så jag får en portion pengar i denna månaden också. Sedan är det tänkt att studiebidraget och makens lön ska räcka. Studielån har jag så det räcker, så förhoppningsvis räcker besparingarna till sommarloven och till det där lilla extra. Som en Legolandresa i sommar.

Det börjar dra ihop sig till att välja höstens kurser. Jag velar fram och tillbaka. Vill helst inte bara ha distanskurser eftersom jag mår bra av att komma ut och träffa folk (tänk vilken förändring mot för ett år sedan, då några inbokningar i almanackan kändes jättestressande).

spökmagar

Sonen ringde från skolan igår IGEN! Ont i magen och flera toabesök. Min egen mage är inte heller på gott humör. Och nu har magontet spridit sig till stora dottern.

Jag som alltid drar mig för att ringa till vårdcentralen slog faktiskt numret dit igår. Och fick prata med min kompis mamma. Alltid skönt! Hon tyckte att sonen skulle vara hemma i ett par dagar på sträng diet så att magen får en chans att bli bra. Och sprida ut matintagen i fler portioner. Han är svår min son. Lassar in mängder av mat på nolltid.

Själv mår jag ganska bra. Hade sett fram emot grupparbete och terapi idag, men den här gången var det jag som fick vara hemma.

utsättningssymptom?

Det magonda har övergått i illamående och yrsel. Samt en brännande känsla i huvudet. Kikade i Fass och läste att utsättningsbesvären kommer efter ett par dagar och brukar vara precis så som jag känner det.

En till två veckor ska det ta innan symptomen försvinner. Lite läskigt med yrseln, men nu när jag vet vad det beror på känns det inte så farligt.

Igår sov jag i stort sett hela dagen. Idag är magen piggare, men allmäntillståndet är sämre. Fast nu vet jag ju vad det beror på!

Ironiskt att utsättningssymptomen är det som jag var ångesträdd inför: att svimma (och kräkas).

cluedo

Sonen ringde från skolan och hade fått magont igen. Så idag har vi varit hemma båda två. Förmiddagen tillbringade jag sovandes, men nu i eftermiddag har vi spelat spel.

Vi hämtade mitt Cluedo från källaren och för sonens del var det premiär. Jättekul!
Nu ska jag lägga mej i soffan och vila igen.

magont

Jag har ont i magen idag också, så det var nog inte nervösmage igår. Skönt!!!!

hemma igen!

Fy vilken pärs det var innan jag kom iväg på min lilla resa. Magen kurrade och jag mådde jätteilla. Magsjuk eller bara nervös? Bara nervös såklart. Magen glömdes bort någonstans på tåget och det blev en trevlig resa.

Föreläsningen var väl inte jättespännande. En professor som låg på sin nivå i ett ämne som jag inte behärskar så väl: sambandet mellan intelligens och kognition.

Efteråt tog vi en kaffepaus och sedan hoppade vi på bussen in till stan. (Shit, jag åkte buss!!!! Det tänkte jag inte ens på då...men det vågar jag ju inte...och speciellt inte efter en kopp kaffe...) Efter en bakad potatis med räksallad var illamåendet tillbaka och sitter fortfarande i. Men trots det gick hemresan bra.

Nu är jag helt slut och ska slappa ett par timmar innan läggdax.
Ganska så jättenöjd med mej själv!

nedtrappning

Idag minskar jag min antidepressiva medicin. Från 40 mg till 30. I juni ska jag stämma av med läkaren och ev. minska ytterligare.

Sakta men säkert är min melodi.

torsdagståg

Idag är det dags för den stora utmaningen. Jag ska åka tåg. Och sedan buss. Maken lämnade barnen idag så att jag fick en lugn morgon. När man ska ut på otäcka äventyr är det bäst att ta hand om sig.

Senast jag åkte tåg var i somras när familjen åkte till Malmö. Gången före det blev det ingen tågresa. Då skulle mamma och jag åka till Malmö, men jag bangade och vi tog bilen istället.

Nu känner jag mej redo att gå på tåget igen. För att utmana mej lite extra hade sonen lös mage i förrgår kväll (så barnen var hemma igår). Tänk om det smittat!!!!

Jag är nervös och spänd (speciellt i käkarna) men förväntningarna och det roliga överväger. En utflykt tillsammans med en god vän. Gott om tid till prat, en intressant föreläsning, shoppingrunda och en bit mat.

Det kommer att gå bra!!!!!

tisdagstankar

Idag funderar jag på hur det gamla betygssystemet (1-5) har påverkat vårt sätt att förhålla oss till varandra. Eftersom betygen i klassen skulle vara normalfördelade så innebar det att bara ett visst antal elever fick höga betyg. Eller med andra ord: för att en individ skulle kunna få högt betyg var en annan tvungen att få lägre. * Om jag skulle få bra betyg hängde alltså inte bara på mej själv, utan även på mina klasskamrater.

Hur har det påverkat oss? Är vi sämre på att hjälpas åt eftersom vi är uppväxta med att det snarare straffar sig än lönar sig att hjälpa andra att prestera bättre?
Är det därför vi ofta känner oss hotade av andras prestationer istället för att glädjas med dem?

(Nu förtiden är det väl individuella betyg som baseras på vad man kan, eller?)

Jag tänkte på det här efter gårdagens seminarium om stress och ohälsa. Vad bra det är att vi kan dela med oss till varandra, så att alla utvecklas.

(* Visserligen justerades ju medelvärdet via centrala prov, men principen var ändå den.)

helg med barnperspektiv

I fredags var det discopremiär för de två stora. Sonen har aldrig förut velat gå på disco, men den här gången blev det av. Och det var ju jätteroligt. Han är med i fritidsrådet och skötte förfriskningarna. Dottern hade också jätteroligt.

Vi mammor dröjde kvar en stund utanför och pratade gamla minnen. Det första discot....suck....

Igår blev det hämtpizza och melodifestival. Sonen åt för mycket pizza och gick och la sej innan det började. Som vanligt var det 6-åringen som var mest entusiastisk. Glädjen var stor när tjejen med samma namn vann. När Darin sjöng kom tårarna i 6-åringens ögon. Och nästan i mammans också. Fint!

Vi fick en härligt solig lördag och även idag skiner solen. Om makens huvudvärk släpper kanske vi ger oss av på utflykt.

I eftermiddag kommer min syster hit! Tjohoo!!!!