nya sovrutiner

Nu har vi äntligen tagit tag i 3-åringens insomningsrutiner.
Från och med i måndags somnar hon ensam på rummet.
Först springer hon upp några gånger.
Vi lägger tillbaka henne, säger godnatt och stoppar om.
När hon inser att loppet är kört ligger hon och vrålgråter i sängen.
Sedan blir det tyst.
Då har hon somnat.

Envis som hon är så kommer hon säkert somna gråtande ett bra tag till.
Men nu ska jag inte ge efter.
Det är svårt att förklara för syskonen varför just hon ska få ha mamma hos sej tills hon somnat nu när hon blivit så stor.

nya rutiner

Idag är första dagen med nya vanor.

Den dagliga promenaden med E ska hädanefter gå av stapeln klockan nio. Så jag får hoppa över mitt morgonkaffe.

När jag kommer hem, varm och go, ska jag börja göra situps. Sedan blir det dusch och efter det tänker jag mej att jag ska meditera i ca en halvtimme.

Med fasta rutiner ska det förhoppningsvis vara lättare att komma till skott med det som jag mår bra av utan att det känns stressande med ännu en punkt i dagordningen.

Vid elva-tiden ska jag vara redo att möta dagen, och har då några timmar att spendera innan det är dax att hämta barnen.

Idag blir det dock lite annorlunda. Förmodar att jag kommer att vara hur kaffesugen som helst efter promenaden så jag ska vara lite snäll mot mej själv och ta en kopp då. I eftermiddag hämtar maken barnen så jag behöver inte tänka på tiden när jag sitter med näsan i mina pluggböcker.

söndag

Tvätt som torkar i vinden.
Nyklippta träd som ser lite frusna ut.
Löv som trängs på hög.

Och över allt skiner solen från en himmel prydd med små fluffmoln.

Härliga, härliga höstdag.

intresseklubben antecknar

Idag har jag beskådat min psykolog i badbyxor.
Den synen hade jag nog hellre varit utan.

Fast jag kunde ändå inte låta bli att titta...

underbara familj

Döttrarna sitter i köket och "degar".
Sonen och maken är på fotbollsmatch.

Jag sitter i soffan och njuter av att vara trebarnsmamma.

...

Och försöker komma i stämning för att med glädje röja efter barnfamiljens stökiga leverne.

Tack för att jag har en familj att städa upp efter.
Tack för att jag har barn och make att städa tillsammans med.
Tack för all kärlek som finns i mej och omkring mej.

solen var är du?

En helg här hemma. Utan något inplanerat, mer än de ofrånkomliga (?) barnaktiviteterna. Jag gjorde en deal med mej själv. Med sol skulle jag vara ute i trädgården. Beskära träd och räfsa. Utan sol skulle det bli en städdag. Jag var ganska säker på att solen skulle skina idag. Men icke.

Besviken sitter jag kvar framför datorn. Smuttar på mitt kaffe så att jag ska slippa.

Trots att det nog är ganska snabbt avklarat. När jag väl sätter igång. Och tänk så skönt med ett nystädat hem.

hoppsan

Fastnade i Hälsopedagogikens magiska värld och glömde bort att jag skulle hämta barnen innan mellis idag.

Så nu får jag tänka om.

Det får bli en cykeltur till skolan för att hämta de stora barnen och sedan hem och sätta oss i bilen och plocka upp minstingen på väg in till musikskolan.

Förhoppningsvis har maken middag på gång när vi kommer hem igen. Jag längtar efter fredagsmys...

fredag idag

Sista dagen på en hektisk vecka. Med mina mått mätt...

Idag är det terapi och sedan blir det lite plugg, trots att jag inte har pluggdag. Jag känner att jag vill börja med nästa gruppuppgift innan helgen, så att det inte blir stressigt i början av nästa vecka.

Nu känner jag mej faktiskt redo att skära ner terapin till varannan vecka. När terapeuten försiktigt föreslog det i våras kändes det panikjobbigt att tänka på och när det blev två veckor mellan gångerna hade jag så mycket att ta upp att vi inte hann jobba så mycket konstruktivt. Nu har jag inte samma behov av att prata av mej. Dels har många jobbiga tankar faktiskt försvunnit och om de kommer blir jag inte rädd och vet hur jag ska handskas med dem.

Förra fredagen kändes det urjobbigt när jag skulle skjutsa sonen med kompis till musikskolan. Och nu har hjärnan försökt få till det lämpliga i att maken ska köra idag (det har varit mycket, han ska nog handla något...) men bara därför ska jag köra idag igen. Jag ska inte låta ångestkänslan styra mej igen!

stressig gårdag

Mör efter en stressfylld gårdag. Så till den milda grad att jag nästan väntade mej en panikattack när jag svängde ner på motorvägen. Natten blev hackig, som sömnen brukar bli när jag är uppsnurrad. Funderar på vad jag göra annorlunda för att undvika det här.

Eller fundera och fundera. Jag vet ju precis vad som gick snett. Jag borde aldrig ha bokat in en träff hos mej när jag ska iväg på kurs. Mitt varningssystem gick igång redan då, men jag lyssnade inte utan satte gruppen främst.

Och så lyckades jag inte riktigt med att låta hemmet vara som det är, utan sprang runt och plockade för att få det lite finare. Fast då var jag redan uppstressad till max.

Ja, ja. Kursen gick iallafall bra och det kändes inte jobbigt alls igår. Skönt!

fröken slarv

Den här veckan har jag lyckats:
- glömma bort sonens tandläkartid.
- glömma att skicka tillbaka uppsägningsblanketterna, så jag fick en påminnelse.

Att vara lite sådär allmänt förvirrad är kanske inte någonting att skryta med men det stora är att jag inte drog igång värsta ångestloopen när det hänt. Inga nedvärderande tankar om hur dålig jag är, utan ett ärligt hoppsan. Och lite pinsamhetskänsla, men det är väl ganska sunt.

Idag ska jag ha några kompisar med barn på fika och det är ganska så stökigt. Men jag tror faktiskt inte att jag ska städa. Det lär ju inte direkt bli bättre av att ha ett tiotal ungar här!

villinte!

Ibland är det inte svårt att höra vad kroppen vill.
- Neeejjjjj, skrek det i hjärnan igår. Vill inte!

Igår skulle syjuntegänget komma hem till mej. Och jag skulle fixa fika och röja undan lite (och eftersom vi har en ny tjej i gänget kändes det som att det nog skulle behövas mer än lite.)

Hjärnan jobbade febrilt med att hitta en lösning.

Turligt nog var sonen sjuk och min höggravida vän undviker helst smitta så vi var hos henne istället. Och trots att jag inte kände för det följde jag med dit för jag vet ju att ett par timmars tjejsnack alltid brukar kännas bra efteråt.

Känslan av att jag inte vill tar jag som ett tecken på att det varit lite för mycket runt omkring. Men det är inte alltid man kan styra om vardagen sådär plötsligt.

sjuk son

Sonen är hemma med huvudvärk idag. Igår fick jag hämta hem honom efter lunch och han kände sig inte bättre idag. Flickorna är i skolan och på dagis, så vi får en mysdag ensamma.

Och jag njuter av fördelarna med att barnen blir större. Nu när sonen kan vara hemma ensam en stund kan jag komma iväg på min stavpromenad trots att han är sjuk.

Men först ska vi spela några omgångar skitgubbe.

romantik i butik

Igår var det sju år sedan maken och jag gifte oss, tolv år sedan förlovningen och sjutton år sedan vi träffades.

Jag hade i största hemlighet fixat barnvakt (mamma) och planerat ett restaurangbesök. Skönt att komma iväg på tu man hand en kväll. Middagen avrundades med ett romantiskt besök på Coop. Jo, det är faktiskt en upplevelse att handla tillsammans i lugn och ro utan en massa barn springandes runt benen.

Sviterna efter lördagen gjorde dock att kvällen slutade med att vi sov som stockar redan vid niotiden. Rackarns ;)

sötsug

Den senaste veckan har jag haft ett otroligt sötsug. Som jag stolt kan meddela att jag inte gett efter för.

Funderar på om sötsuget och tröttheten kanske hänger ihop.

I natt har jag sovit urdåligt men är ändå hyfsat pigg. Kanske vänder det nu...

balans

De senaste dagarna har jag funderat lite på hur jag ska få balans mellan aktivitet och vila. Tröttheten har slagit till igen, fast inte den där sega järnbristtröttheten utan en stor sömnighet.

Beror tröttheten på att jag har för mycket omkring mej?
Blir jag piggare av att göra mindre?
Eller ska jag göra tydligare skillnad mellan aktivitet och vila?
Behöver jag mer energigivare i vardagen?

Idag blir det ganska mycket aktivitet iallafall. En stadstripp med familjen (ska bli kul), några timmar hemma där jag hoppas på eftermiddagssömn, fotbollsmatch med sonen och på kvällen surströmmingsskiva.

En bra balans mellan vila, familjeaktivitet och vänner. Hoppas jag iallafall.

vinterinventering

En dag när barnen och jag hade det lite småtrist hämtade vi upp alla vinterkläder från källaren. Overaller, jackor och termobyxor krängdes på, armar lyftes och det konstaterades att visst hade de växt, de små liven.

Turligt nog hade de inte bara växt ur sin storlek, utan passande nog växt i storasyskonets. Och storebror har nog växt mest i kroppen och kunde ha sina jackor och ett par termobyxor.

Nu behöver vi bara komplettera med ett par termobyxor, och så skor förstås. Men skorna är inte min avdelning.

Själv har jag inte växt ur min vinterjacka men den jag har börjar bli lite urtvättad och inte så varm, så jag ska köpa mej en ny. Fast jag väntar och ser om det blir någon vinterkyla. Annars slår jag till på reorna efter jul. För jag har ju min nya höstjacka som nog räcker långt med en fleece under.

kaffeutmaning

Nu har jag minskat min tid som jag "måste" vara hemma efter en kopp kaffe från tre timmar till drygt en. Igår var jag ute och gick i en timme, en och en halv timma efter morgonkaffet.

Idag sitter jag och dricker kaffe en dryg halvtimme innan jag ska köra till terapin.

För jag har bestämt mej. Om jag ska fortsätta dricka kaffe så ska jag inte låta det styra mej. Som det är nu kan jag känna mej stressad när jag lämnar barnen bara för att jag måste hem så att jag kan dricka mitt kaffe i tid.

Min vardag snurrar runt mina koppar kaffe - vilket förmodligen har gjort det extra svårt att sluta. Så om jag avdramatiserar det hela så kanske jag slutar av mej själv - för egentligen mår ju inte kroppen särskilt bra efter en kopp (som nog mer är en balja).

promenader

Nu när kvällarna blir kortare och kortare har Eva och jag bestämt oss för att gå våra raska stavpromenader på förmiddagarna istället för kvällstid.

Någon timme ute i ljuset varje dag gör gott! Klockan tio idag väntar en härlig skogstur. Ett skönt avbrott i plugget (så nu måste jag sätta igång med läsningen så att det verkligen blir ett avbrott!!!)

pluggdag

Tisdagar och torsdagar har jag vikt för hälsopedagogiken. På det sättet hoppas jag att jag kommer runt mina två största problem med studier:

- att jag går omkring och tänker att jag ska men aldrig sätter igång. På det sättet har jag "förstört" många, många dagar. Om jag har mycket tid så brukar det bli svårare att få något gjort, så med två pluggdagar hoppas jag på att jag ska ha mer disciplin.

- att jag läser för mycket och har lätt för att hamna i perfektionismens grepp. Och då kan jag sitta hur länge som helst.

Det kan tyckas något motsägelsefullt att ha problem både med att göra för mycket och för lite. Men sådan är jag! Och som jag skrivit om tidigare så är nog en av anledningarna till att det är svårt att sätta igång den att jag är rädd för att det inte ska bli perfekt. Om jag aldrig börjar kan jag ju inte misslyckas. Och börjar jag sent kan jag inför mej själv skylla på att jag hade dåligt med tid.

Med uppstrukturerad studietid hoppas jag att jag kan komma runt det här.

drömmar

Jag minns ofta mina drömmar. Länge nu har jag vaknat på nätterna av en dröm som gått överstyr. Legat i sängen med bultande hjärta och svettig kropp.

Men nu är jag återigen hjälten i min egen film. Jag utmanar faror varje natt. Och jag segrar alltid. Visst märker jag att jag ibland fuskar och rättar till saker efter hand. Men allt är tillåtet i min nattliga värld. När jag har klarat av en utmaning händer det att drömmen börjar om från början och då ställs jag inför samma problem, fast tusen gånger värre.

I natt drömde jag två gånger om vampyrer. Min gamla draculaskräck fick sej en bearabetning. Och jag vaknade med känslan att det kanske trots allt inte skulle vara så farligt att bli biten.

Den dominerande känslan i drömmarna är att jag litar till min egen förmåga och tar saker för vad de är. Och då löser det sej ju.

(Min starka fantasi är ännu i vuxen ålder jobbig för mej. Jag vet ju att det inte är på riktigt, och ändå dras jag med i historierna. Och ju mer osannolika de är, desto värre. Den fantastiska fantasins värld är inte alltid underbar...)