drömmar

Jag minns ofta mina drömmar. Länge nu har jag vaknat på nätterna av en dröm som gått överstyr. Legat i sängen med bultande hjärta och svettig kropp.

Men nu är jag återigen hjälten i min egen film. Jag utmanar faror varje natt. Och jag segrar alltid. Visst märker jag att jag ibland fuskar och rättar till saker efter hand. Men allt är tillåtet i min nattliga värld. När jag har klarat av en utmaning händer det att drömmen börjar om från början och då ställs jag inför samma problem, fast tusen gånger värre.

I natt drömde jag två gånger om vampyrer. Min gamla draculaskräck fick sej en bearabetning. Och jag vaknade med känslan att det kanske trots allt inte skulle vara så farligt att bli biten.

Den dominerande känslan i drömmarna är att jag litar till min egen förmåga och tar saker för vad de är. Och då löser det sej ju.

(Min starka fantasi är ännu i vuxen ålder jobbig för mej. Jag vet ju att det inte är på riktigt, och ändå dras jag med i historierna. Och ju mer osannolika de är, desto värre. Den fantastiska fantasins värld är inte alltid underbar...)