Nu har vi äntligen tagit tag i 3-åringens insomningsrutiner.
Från och med i måndags somnar hon ensam på rummet.
Först springer hon upp några gånger.
Vi lägger tillbaka henne, säger godnatt och stoppar om.
När hon inser att loppet är kört ligger hon och vrålgråter i sängen.
Sedan blir det tyst.
Då har hon somnat.
Envis som hon är så kommer hon säkert somna gråtande ett bra tag till.
Men nu ska jag inte ge efter.
Det är svårt att förklara för syskonen varför just hon ska få ha mamma hos sej tills hon somnat nu när hon blivit så stor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar