Sista dagen på en hektisk vecka. Med mina mått mätt...
Idag är det terapi och sedan blir det lite plugg, trots att jag inte har pluggdag. Jag känner att jag vill börja med nästa gruppuppgift innan helgen, så att det inte blir stressigt i början av nästa vecka.
Nu känner jag mej faktiskt redo att skära ner terapin till varannan vecka. När terapeuten försiktigt föreslog det i våras kändes det panikjobbigt att tänka på och när det blev två veckor mellan gångerna hade jag så mycket att ta upp att vi inte hann jobba så mycket konstruktivt. Nu har jag inte samma behov av att prata av mej. Dels har många jobbiga tankar faktiskt försvunnit och om de kommer blir jag inte rädd och vet hur jag ska handskas med dem.
Förra fredagen kändes det urjobbigt när jag skulle skjutsa sonen med kompis till musikskolan. Och nu har hjärnan försökt få till det lämpliga i att maken ska köra idag (det har varit mycket, han ska nog handla något...) men bara därför ska jag köra idag igen. Jag ska inte låta ångestkänslan styra mej igen!
fredag 26 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Mycket bra! Alla dessa bortförklaringar man har till sig själv! Bra att du kör!
Skicka en kommentar