Ibland är det inte svårt att höra vad kroppen vill.
- Neeejjjjj, skrek det i hjärnan igår. Vill inte!
Igår skulle syjuntegänget komma hem till mej. Och jag skulle fixa fika och röja undan lite (och eftersom vi har en ny tjej i gänget kändes det som att det nog skulle behövas mer än lite.)
Hjärnan jobbade febrilt med att hitta en lösning.
Turligt nog var sonen sjuk och min höggravida vän undviker helst smitta så vi var hos henne istället. Och trots att jag inte kände för det följde jag med dit för jag vet ju att ett par timmars tjejsnack alltid brukar kännas bra efteråt.
Känslan av att jag inte vill tar jag som ett tecken på att det varit lite för mycket runt omkring. Men det är inte alltid man kan styra om vardagen sådär plötsligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är svårt det där, tycker jag. Att veta när man ska låta bli ngt för att det är för mkt runtomkring eller om det beror på ångesten som hindar. Iblande blir jag så förvirrad över vad jag egentligen vill eller vad jag inte vill. För stress och rädslan blandar ihop sig. Förstår du hur jag menar? Alltså man tror att det är stressen som säger ifrån men egentligen är det kanske ångesten!?
Skicka en kommentar