underbara barn

Sonen var på sitt bästa humör idag och hade tagit på sig kläderna redan före frukost. När systrarna råkade tjonga ihop sina huvuden och blev ledsna tröstade han bägge samtidigt.

Sedan hjälpte han minstasystern att välja kläder och klä på sig. Alla tre gjorde morgontoalett utan knot och satt sedan och lekte tills det var dax för avfärd. Då plockade de undan leksakerna (!!!!) och gick för att ta på sig ytterkläderna.

En toppenmorgon med andra ord!

the Law of attraction

Nu har min mamma drabbats.

När pappa dött och hon sålde huset hittade hon sin drömlägenhet. Men just då var det inte riktigt läge för en stor renovering. Hon flyttade in i en hyrestrea i stan istället. När den skulle renoveras köpte hon en fyra i ett annat område. Tänkte väl att hon skulle komma att trivas. Men hela tiden har målet varit en lägenhet i drömområdet. Fast där har priserna varit för höga.

Och så var den där. Den perfekta tvåan. Precis när den ekonomiska oron tagit fart. Så hon fick den till utgångspris. Väntade med att sälja sin egen, och det slutade med att det nästan gick jämt upp. Och det bästa av allt - det är i samma hus som drömlägenheten hon hittade för flera år sedan.

Tänk att det ordnade sig så småningom. På allra bästa sätt.

soool

Vaknade till en underbar dag med strålande sol och kvittrande fåglar. Tyvärr ska jag tillbringa ett par timmar på bibblan med ett grupparbete, men lite sollapande ska jag väl få till.

Efter lunch är det dax för zonterapi eller taktil massage. Jag ska känna efter vilket jag är mest sugen på. Jag har läst att zonterapi kan fungera mot allergier så det ska jag kolla upp idag. Pollensäsongen närmar sig med stormsteg. I år är första året jag är medvetet allergisk, en ny erfarenhet. Min förhoppning är att allergin kommer att mattas av eftersom den med all sannolikhet är stressrelaterad.

tillit

Jag tränar på att ha tillit till min egen förmåga.
Min hjärna är ju fantastisk.

Just nu jobbar jag med boken Verklig lycka.
Recensionen gick bra. Den vetenskapliga granskningen gick strålande.
Sedan tog det tvärstopp.
- Vaddå diskutera utifrån kurslitteraturen? Jag hittar inte ett enda samband!!!

Som gjort för att hetsa upp sig över, känna sig värdelös och må dåligt.
Men eftersom jag övar på tillit så slutade jag skriva för dagen.

Efter kvällsavslappningen sa det Pling!
Och så hade jag flera alldeles strålande ideér i huvudet.
Tillitsträning igen.
Jag somnade utan att oroa mej för att uppslagen skulle försvunnit på morgonen.

Och nu sitter jag här - redo att hugga in på dagens uppgift.

(Visst är det märkligt att vi fick en bok om lycka i uppgift, nu när jag håller på att fundera över just lycka.)

livslust

Solen skiner.
Kaffet doftar underbart.
Kinderna är fortfarande kalla efter morgonpromenaden.

Jag är jättesugen på att
- sy gardiner
- sortera vantar (???!!!)
- gå ut med kameran och leta vårtecken
- titta på nästa kursvideo
- fundera över terapiuppgiften

Men jag ska ägna dagen åt att skriva min inlämningsuppgift. Resten av veckan är ganska bokad så jag vill komma igång idag för att undvika onödig stress.

Den senaste veckan har jag slarvat med meditation och avslappning. Vilket märks, för tankarna far runt mer och jag är mer spänd än vanligt. I natt vaknade jag och kunde inte somna om, ett tecken som jag tar på största allvar. Jag vill ju fortsätta i det positiva läge som jag är nu.

Tänk att jag är sugen på mycket mer än vad jag hinner med. Det var länge sedan jag kände så flera dagar i sträck. Jag njuter av livslusten som bubblar inombords, men försöker tänka på att ta det lite lugnt.

fel låt vann

Tycker iallafall min familj.
Så här röstade vi:

3-åringen: Agnes. Baby Goodbye var nog lika stor favorit.
Mamma, jag vill ringa igen. Jag hann inte prata med Agnes.

6-åringen: Alcazar. Efter stor vånda. Hon gillade det mesta.
Lyssna när jag sjunger mitt svagaste: iiiiiiiii.

8-åringen: Alcazar. Han fick till movesen också.
När Caroline sjöng sprang han och hämtade hörselskydd.

Maken: Alcazar. Föll för grupptrycket i slutminuten.
Okej då. Jag röstar väl...

Jag: Caroline af Ugglas. Men Alcazar hade den gladaste låten.
Mulade in broccoli, morötter och blomkål, så jag var ganska tyst.

lördagkväll

Hemmet doftar såprent.
Grönsakstallriken och dippen är klar.
Vi är redo för melodifestivalsfinal.

I år ser jag tillställningen genom min dotters engagemang.
Det sätter piff på vilken tillställning som helst.

Vi får lägga en röst var.
Barnen tar det på största allvar.
Tänker noga igenom vem som är bäst.

Självklart ringer vi det dyra numret.
Och mumsar kravmärkta morötter.
För att få lite motvikt till all glamour.

tillfällighet?

Kan det vara en tillfällighet att jag en dryg vecka efter medicinsänkningen fick värsta fredagsfeelingen och sedan tillbringar lördagen med att storstäda - bara för att jag kände för det?

Någon solig vår finns det iallafall inte som kan förklara det hela.

Hur som helst så njuter jag av min energi.

städsugen

Nya gardiner väntar på att bli uppsydda och upphängda.
Den perfekta moroten för en städdag.
Trots att de inte är orangea.
Gardinerna alltså.

roligt värre

Idag berättar vi elefanthistorier.

När kan du ha tio elefanter under ett och samma paraply utan att någon utav elefanterna, eller du själv, blir blöt?"

När det inte regnar, så klart.

Vad får du om du korsar en elefant och en val?

En ubåt med inbyggd snorkel.

Vad får du om du korsar en känguru och en elefant?

Stora hål över hela Australien.

studenttankar

Jag kan också Vabba.
Plötsligt känner jag mej lite viktigare.
Att vabba som student innebär att sjuktiden räknas bort från studiemedelsveckorna, vilket är bra för mej som har lite knapert med veckor kvar.

(Jag griper varje liten positiv sak i sjukdomseländet. Helst vill jag ju ha en pigg familj!)

Lönekontoret på mitt före detta arbete (skönt att skriva!!!!!) strulade med slutlönen så jag får en portion pengar i denna månaden också. Sedan är det tänkt att studiebidraget och makens lön ska räcka. Studielån har jag så det räcker, så förhoppningsvis räcker besparingarna till sommarloven och till det där lilla extra. Som en Legolandresa i sommar.

Det börjar dra ihop sig till att välja höstens kurser. Jag velar fram och tillbaka. Vill helst inte bara ha distanskurser eftersom jag mår bra av att komma ut och träffa folk (tänk vilken förändring mot för ett år sedan, då några inbokningar i almanackan kändes jättestressande).

spökmagar

Sonen ringde från skolan igår IGEN! Ont i magen och flera toabesök. Min egen mage är inte heller på gott humör. Och nu har magontet spridit sig till stora dottern.

Jag som alltid drar mig för att ringa till vårdcentralen slog faktiskt numret dit igår. Och fick prata med min kompis mamma. Alltid skönt! Hon tyckte att sonen skulle vara hemma i ett par dagar på sträng diet så att magen får en chans att bli bra. Och sprida ut matintagen i fler portioner. Han är svår min son. Lassar in mängder av mat på nolltid.

Själv mår jag ganska bra. Hade sett fram emot grupparbete och terapi idag, men den här gången var det jag som fick vara hemma.

utsättningssymptom?

Det magonda har övergått i illamående och yrsel. Samt en brännande känsla i huvudet. Kikade i Fass och läste att utsättningsbesvären kommer efter ett par dagar och brukar vara precis så som jag känner det.

En till två veckor ska det ta innan symptomen försvinner. Lite läskigt med yrseln, men nu när jag vet vad det beror på känns det inte så farligt.

Igår sov jag i stort sett hela dagen. Idag är magen piggare, men allmäntillståndet är sämre. Fast nu vet jag ju vad det beror på!

Ironiskt att utsättningssymptomen är det som jag var ångesträdd inför: att svimma (och kräkas).

cluedo

Sonen ringde från skolan och hade fått magont igen. Så idag har vi varit hemma båda två. Förmiddagen tillbringade jag sovandes, men nu i eftermiddag har vi spelat spel.

Vi hämtade mitt Cluedo från källaren och för sonens del var det premiär. Jättekul!
Nu ska jag lägga mej i soffan och vila igen.

magont

Jag har ont i magen idag också, så det var nog inte nervösmage igår. Skönt!!!!

hemma igen!

Fy vilken pärs det var innan jag kom iväg på min lilla resa. Magen kurrade och jag mådde jätteilla. Magsjuk eller bara nervös? Bara nervös såklart. Magen glömdes bort någonstans på tåget och det blev en trevlig resa.

Föreläsningen var väl inte jättespännande. En professor som låg på sin nivå i ett ämne som jag inte behärskar så väl: sambandet mellan intelligens och kognition.

Efteråt tog vi en kaffepaus och sedan hoppade vi på bussen in till stan. (Shit, jag åkte buss!!!! Det tänkte jag inte ens på då...men det vågar jag ju inte...och speciellt inte efter en kopp kaffe...) Efter en bakad potatis med räksallad var illamåendet tillbaka och sitter fortfarande i. Men trots det gick hemresan bra.

Nu är jag helt slut och ska slappa ett par timmar innan läggdax.
Ganska så jättenöjd med mej själv!

nedtrappning

Idag minskar jag min antidepressiva medicin. Från 40 mg till 30. I juni ska jag stämma av med läkaren och ev. minska ytterligare.

Sakta men säkert är min melodi.

torsdagståg

Idag är det dags för den stora utmaningen. Jag ska åka tåg. Och sedan buss. Maken lämnade barnen idag så att jag fick en lugn morgon. När man ska ut på otäcka äventyr är det bäst att ta hand om sig.

Senast jag åkte tåg var i somras när familjen åkte till Malmö. Gången före det blev det ingen tågresa. Då skulle mamma och jag åka till Malmö, men jag bangade och vi tog bilen istället.

Nu känner jag mej redo att gå på tåget igen. För att utmana mej lite extra hade sonen lös mage i förrgår kväll (så barnen var hemma igår). Tänk om det smittat!!!!

Jag är nervös och spänd (speciellt i käkarna) men förväntningarna och det roliga överväger. En utflykt tillsammans med en god vän. Gott om tid till prat, en intressant föreläsning, shoppingrunda och en bit mat.

Det kommer att gå bra!!!!!

tisdagstankar

Idag funderar jag på hur det gamla betygssystemet (1-5) har påverkat vårt sätt att förhålla oss till varandra. Eftersom betygen i klassen skulle vara normalfördelade så innebar det att bara ett visst antal elever fick höga betyg. Eller med andra ord: för att en individ skulle kunna få högt betyg var en annan tvungen att få lägre. * Om jag skulle få bra betyg hängde alltså inte bara på mej själv, utan även på mina klasskamrater.

Hur har det påverkat oss? Är vi sämre på att hjälpas åt eftersom vi är uppväxta med att det snarare straffar sig än lönar sig att hjälpa andra att prestera bättre?
Är det därför vi ofta känner oss hotade av andras prestationer istället för att glädjas med dem?

(Nu förtiden är det väl individuella betyg som baseras på vad man kan, eller?)

Jag tänkte på det här efter gårdagens seminarium om stress och ohälsa. Vad bra det är att vi kan dela med oss till varandra, så att alla utvecklas.

(* Visserligen justerades ju medelvärdet via centrala prov, men principen var ändå den.)

helg med barnperspektiv

I fredags var det discopremiär för de två stora. Sonen har aldrig förut velat gå på disco, men den här gången blev det av. Och det var ju jätteroligt. Han är med i fritidsrådet och skötte förfriskningarna. Dottern hade också jätteroligt.

Vi mammor dröjde kvar en stund utanför och pratade gamla minnen. Det första discot....suck....

Igår blev det hämtpizza och melodifestival. Sonen åt för mycket pizza och gick och la sej innan det började. Som vanligt var det 6-åringen som var mest entusiastisk. Glädjen var stor när tjejen med samma namn vann. När Darin sjöng kom tårarna i 6-åringens ögon. Och nästan i mammans också. Fint!

Vi fick en härligt solig lördag och även idag skiner solen. Om makens huvudvärk släpper kanske vi ger oss av på utflykt.

I eftermiddag kommer min syster hit! Tjohoo!!!!