det var en gång en flicka...

Det var en gång en flicka som inte ville gå till skolan.
Det var dagen då fredagsshowen skulle gå av stapeln.
I en hel vecka hade de övat.
De skulle dansa till Zlatan-låten. Flickan tog med sig sin CD-skiva.
Fotbollkläder var given utstyrsel.

Men så blev det morgon. Och då var det inte lika roligt längre.
Efter ett långt prat med mamma. (Som stördes av att storebrorsan hoppade omkring och skrek "Syrran har scenskräck, nanananana")
Och med ett löfte från pappan att de skulle prata med fröken tillsammans.
Så cyklade hon iväg.

Jag undrar hur det gick!!!

sviterna efter 80-talets hälsokampanjer

Jag gick på högstadiet under masskampanjernas årtionde. Det var non-smoking generation, non-fighting generation, rör inte min kompis (mobbing), mjölk ger starka ben, aidskampanjen och säkert ännu fler.

Alla kampanjerna var riktade mot undomar, så det fanns ingen fredad zon. Skolan, tidningar, tv, reklampelare, bussarna... överallt bankades budskapen in.

Och det var ju inget fel med budskapen. Men jag ställer mej frågande till att ständigt överösa människor med pekpinnar om vad som är rätt beteende. Jag har alltid haft hög moral och var "välanpassad" (ett starkt över-jag som Freud skulle ha sagt) och jag är säker på att det här har påverkat mej negativt. Genom att ständigt matas med beteendebudskap begränsades min frihet att tänka själv. I många fall var det ju ren skräckpropaganda. Och det gick ju inte att värja sej, för kampanjerna hade ju rätt.

Jag har också uppmärksammat att jag har väldigt svårt att förstå människor som börjar röka, som inte använder kondom o.s.v. Men senare generationer har ju inte blivit "hjärntvättade" på samma sätt som vi blev. Och alla var väl inte lika mottagliga som jag var.

Jag röker inte, slåss inte, mobbar inte och har säkert sex. Så visst var det lyckat ur samhällsperspektiv. Men jag som individ har fått betala ett alltför högt pris. (Och jag hade säkerligen inte börjat slåss eller röka utan kampanjerna heller.)

utmaning!

Om en vecka ska jag åka tåg!!!!

Eva frågade om jag ville följa med på en föreläsning i grannstaden, och visst vill jag det. Biljetterna bokade hon på stört så att jag inte skulle hinna ändra mej.

Pirrigt men roligt!

Och en lagom start på tågåkandet. Målet är att åka ensam till Stockholm i sommar :)

skillnaden mellan lycka och njutning

Det bidde ingen glass igår. Inspirerad av Dalai Lama lät jag glassen vara.
Nu ska jag gå ner i vikt utan måsten och dåligt samvete. Bantning i munktappning.

På kylskåpet sitter det en lapp. Och i min hjärna håller budskapet på att etsa sig fast:

Kommer det här att göra mej lycklig?

Ofta blandar vi ihop lycka och njutning. Men skillnaden är stor.
Njutning är ett kortvarigt välbehag. Som dessutom kan leda oss bort från lyckan.

Om vi tar den där glassen som exempel:
Skulle den göra mej lycklig?
Medan jag åt den skulle jag i bästa fall njuta av den (om jag inte bara glufsade i mej den med uppmärksamheten någon annanstans). Men jag skulle knappt ha svalt den sista munsbiten förrän samvetet knackat på. Och ångern.

Så svaret är nej. Den skulle inte göra mej lycklig. För den där glassen går helt emot mitt mål att bli åtminstone några kilo lättare i vår.

Jag har använt den här frågan sedan i fredags. Den funkar verkligen! Jag köpte inget lördagsgodis till mej (bara till barnen), vi åt popcorn istället för ostbollar till melodifestivalen, jag köpte ingen choklad trots att jag var menssugen. (Fast det var ett gränsfall - för jag är säker på att det finns tillfällen när choklad definitivt kan göra mej en aning lyckligare.)

Däremot mumsade jag utan dåligt samvete i mej en stor semla i måndags. För finns det något mysigare än en fika med tjejgänget?

Dalai Lama själv använder frågan t.ex. när han är i shoppingcenter. Det finns mycket fina saker, men de skulle inte göra honom lyckligare eftersom han har det han behöver. Han berättar om det och mycket mer i boken Lycka!

dilemma

För trött för att göra någonting.
För trött för att göra ingenting.
För tidigt för sängen.

Och maken är inte hemma.
Den där glassen i frysen känns väldigt lockande.
Äta är man aldrig för trött för.

morgonkaffe

En kaffestund medan jag väntar in mormor som ska vara barnvakt idag. Sonen är betydligt piggare i dag och sitter nu och räknar matte. Och igår eftermiddag bråkade han med systrarna, så nog är han på bättringsvägen.

Igår fick jag chans att utöka mitt levnadsutrymme igen. När jag skulle åka iväg till kompisen i stan hade det frusit på så pass att jag fick skrapa rutorna. Men jag körde iväg utan några betänkligheter på glashala gator (som när det kom till kritan fortfarande var blöta). Dessutom var jag inte säker på att jag hade mobiltelefonen med mej. I stan fick jag stanna för tåget och det har jag inte gjort sedan jag exponeringstränade för nästan två år sedan. Så det blev lite nervöst, mest för att jag inte visste hur jag skulle reagera.

Efter en trevlig semmelfika bar det av hemåt igen. Nu på hala vägar, men det bekymrade mej faktiskt inte.

Tänk vad tankarna sitter hårt. När jag kommer in i en "gammal" men ovanlig, situation ploppar det upp tankar som jag i vardagssituationer inte sett till på länge, länge.

bokrean stundar!

Imorgon börjar bokrean. Jag har förhandsbokat det mesta, men naturligtvis vill jag uppleva det live också. En av älvböckerna som jag beställt till dottern var slut i lager, så den måste jag jaga rätt på. Eller måste och måste. Jag kan ju alltid köpa den till ordinarie pris efter rean!

Min föreläsning börjar vid 9, så jag hade tänkt åka till Coop på morgonen. Där brukar de bjuda på frukost på bokreans första dag. Blev lite besviken när jag läste att de i år bjuder på kaffe och semla kl 8-11. Vem är sugen på semla vid den tiden????

töväder

Nu smälter snön bort. Blir det minusgrader i natt så lär det vara halt i morgon. Men maken kan ta bilen, för sonen är fortfarande febrig. Och kräkts lite har han också gjort (jättekonstigt för han fick behålla det han åt igår). Så tjejerna får också vara hemma imorgon.

Jag räknar kallt med att det är sjukt på tisdag också, så jag har redan bokat mamma som barnvakt. Jag har första föreläsningen på nya kursen och maken ska på ett viktigt, spännande möte.

Mildväder är roligt. Vi har varit ute och byggt snöborg i stora snöhögen. 6-åringen var ute i flera timmar och gick motvilligt in när vi skulle äta.

Idag hittade vi sonens klassmaskot i hans ryggsäck. Sonen hade fått i uppdrag att ta hand om honom över sportlovet. Andra barn brukar ha fotat honom i alla möjliga situationer, men hos oss låg han bortglömd i en väska. Jag känner ett stygn av dåligt samvete faktiskt...

recept (?)

I min hjärna snurrar tankar om lycka.
Återkommer när snurret har saktat ner.

Dalai Lama
Kay Pollak
Stefan Klein
en gnutta Steven Hayes
och till sist en klick Iris Johansson.
Blandas i mitt huvud.

Serveras på silverfat.

dagens känsla

Livet

är ett

äventyr!

näääää.....

Jag vaknade av att telefonen ringde. Det var sonen som ville berätta att han är sjuk. I natt vaknade han med hög feber, och kräkts hade han också gjort.

Buhuuhuuu...jag som sett fram emot kvällens middag hos goda vänner. Vi har inte haft någon frisk helg hittills i år. När ska det här eländet gå över??????!!!!

studietankar

Målet med mina studier är:
- att få en utbildning som jag kan använda för att jobba med människors hälsa
- personlig utveckling i form av ökad kunskap, självinsikt och nya tankar
- att ha roligt!

När jag studerade till maskiningenjör hade jag fokus på examensbeviset. Och jag märker att flera av mina kursare nu tänker mest på betyg och att slippa lägga ner så mycket tid på studierna.

Den här tentan har jag ju tjatat om i en vecka nu och det beror på att jag skriver den så att alla mina mål uppfylls. Jag känner inte tentan som ett måste utan som någonting roligt. För att undvika att det blir ett måste har jag börjat i god tid, och har hellre fritt några dagar i slutet än några dagar i början. Jag har gjort en till två frågor om dagen och så sover jag på det. Vilket har medfört att jag flera dagar har vaknat med nya tankar om ämnet. Jag vinkar uppgifterna så att det känns meningsfullt och roligt, och är inte så bekymrad över hur läraren kommer att ställa sig till det.

På det här sättet upplever jag att jag lär mej mycket mer än om jag hade suttit och pressat ur mej alla svar på en gång. Och jag uppfyller alla mina uppställda mål, vilket känns bra.

Dessutom övar jag dagligen på att släppa taget. Jag bestämmer när jag ska jobba med tentan och däremellan tänker jag inte på den. Jag har bestämt mej för att inte gå tillbaka till gamla frågor eftersom jag gjort så gott jag kunnat - mitt kontrollbehov och mina perfektionistiska tendenser utmanas därmed.

"mamma ringer doktorn och doktorn svarar...."

Igår hade jag avstämningssamtal med min läkare per telefon. Det kändes härligt att få berätta om hur bra mitt nya liv går. Och att jag gradvis ökar aktiviteten i livet.

Vi talade om utfasning av antidepressiv medicin och jag känner ingen brådska. Jag har inga biverkningar (mer än trötthet) och jag mår bra med medicinen. Dock vill jag ju förstås bli fri så småningom. Och gärna minska dosen för att se om jag blir piggare. Så nu har vi bestämt så här:

I början på mars minskar jag från 40 mg till 30 mg (för visst ska det vara soligt då?!!!!). Den minskningen ska inte innebära några utfasningssymptom.
I juni görs en avstämning med läkaren. Och sedan trappar jag ner ytterligare.
Jag har bestämt mej för att jobba med målbilder för att få en positiv känsla och fokus på mitt härliga liv som kemiskt oberoende.

Någon som har ett tips på en positiv målbild för att sluta med antidep?
Det ska ju inte innehålla några negationer och därmed inte medicin, oberoende, sluta o.s.v.

Distanskursen som jag går (ska få ett eget inlägg, det är ju flera av er som har frågat om den) har detta med målbilder som ett moment, så det känns verkligen lägligt att jag började kursen just nu.

alldeles ensam

Tyst och tomt!

Maken tog med sig barnen och åkte till sommarstugan. Han tyckte att jag skulle få ett par dagar för mej själv (visserligen tillsammans med tentan - fast den är nästan klar). Jag tar tillvara på tiden och njuter. Men det blir ändå konstigt tyst framåt eftermiddagen.

Men som sonen sa. Det är bara en hel dag för de åkte idag och kommer hem på lördag. Och jag har Coca Cola och Stampe som sängsällskap (en jätteelefant och en jättekanin). Det känns tryggt!

Jag ser fram emot en lååång sovmorgon imorgon. Och en härligt slapp dag!
Lägger saknaden under huvudkudden och sover gott.

God natt!

tankar om ångest

"Om vi överhuvudtaget lyckades bli fria från all ångest, skulle det innebära att vi berövades den mest konstruktiva och stimulerande kraften i vårt liv och för vår överlevnad.

Psykisk hälsa är att leva utan förlamande ångest, att leva med normal ångest som en energikälla, en livgivande och livsstegrande kraft."

Rollo May


Jag har märkt att jag blivit så rädd för allt vad ångest heter att jag tycker att allt som inte är helt ångestfritt är besvärande. Förmodligen för att jag ser varje ångestkänsla som första steget mot den förlamande panikångesten. Men...:

Ångest är normalt. Alla människor känner ångest.
Ångest kan vara någonting positivt. Ångest är en signal om att någonting är fel och en kraft som möjliggör förändring.

mastordont

Felstavning - och det i rubriken.
Perfekta jag ryyyyser!

Guldstjärna till mej för att jag inte ändrade det när jag såg det.
Ett stavfel säger ju ingenting om mej.

mastordontdag

Idag är det redovisningsdax i skolan. Var och en ska hålla en halvtimmes föredrag om sitt ämne. Typiskt nog är jag sist. Vilket innebär att jag ska vara pigg i huvudet efter fyra timmars lyssnande.

Jag får se det som en bra övning i att släppa kontrollen. Med en halvseg hjärna kan det bli lite hur som helst, men det är okej. Turligt nog är det ett ämne som ligger mej varmt om hjärtat. Jag ska prata om ACT-terapi ("Sluta grubbla börja leva"), medveten närvaro och acceptans.

Nervös? Njäe, bara för det tekniska. Jag har presentationsbilderna på USB-minne och det känns lite läskigt, tycker jag. Med en främmande dator och så. Själva presentationen känns bara rolig (förutom att jag har så sent startnummer).

Ett tag övervägde jag att skriva ut bilderna på OH, så att jag skulle ha full koll...

housedax

I kväll börjar nya avsnitt med House på fyran.
Vi laddar som vanligt med cashewnötter och apelsiner.

huset fullt!

Maken är hemma med febersjuk dotter, och det är ju sportlov så storasyskonen är också hemma. Nu ska de göra playdo-lera. Första gången för maken :)

Själv ska jag ägna dagen åt Freud. Har försummat den gubben lite hittills. För att göra det hela lite roligare ska jag mindmappa honom på en gammal tapet.

Och som rast blir det utelek med de stora barnen.

kallt och sjukt

Minstingen har feber igen. Det är tredje gången i år. Hon kom in från pulkabacken och gick direkt och la sig i soffan under ett par filtar. Sedan var hon trött och gnällig hela dagen. Stackarn! Dock har hon ett glatt humör och sitter nu och pärlar i köket samtidigt som hon sjunger.

Nu har vi vinter på riktigt. Många minusgrader och mycket snö. Det blir dock inte mycket uteaktiviteter idag. Sonen ska spela fotbollsmatch och efter lunch ska vi på teater. Och så har jag ju min tenta.