jag gjorde det!!!

Trött och lycklig sitter jag i soffan med en kopp kaffe.
Varvar ner lite innan jag ska göra ett välbehövligt avslappningspass.
Varje gång jag fokuserade på kroppen igår på bion märkte jag att jag satt på helspänn. Och i bilen idag var det också svårt att slappna av.

Så hur gick det då?

Jag börjar med bion. Middagen var trevlig och hela jag satt vid bordet. Ingen oro inför bion, vilket kändes jätteskönt! Dock avslutades middagen lite olyckligt. När vi skulle betala visade det sig att min gravida väninna fått vanligt vin och inte alkoholfritt som hon beställt. Och när hon inte ville betala för det började servitrisen argumentera emot. Min väninna var både ledsen och arg, vilket ju är helt förståerligt. Hoppas att hon inte börjar oroa sej för barnet nu bara!

På bion satt vi naturligtivs mitt i en rad, men det kändes helt okej. Jag kände mej helt bekväm med att jag skulle kunna gå ut om jag skulle känna för det. Det är ju jag själv som stänger in mej med tanken, i verkligheten är det ju bara att resa på sej och gå. Faktiskt så var jag inte ens på toaletten innan bion började.

Men oj, vad svårt det var att somna i natt. Jag låg och vred på mej hur länge som helst kändes det som och när maken väckte mej vid halv åtta tyckte jag att jag precis hade somnat. Men jag kände mej ändå laddad inför dagens äventyr.

Visst hade jag en ångestklump i halsen under hela resan dit, men det kändes ändå okej. Att få ångest när man gör någonting så stort är ju inte alls konstigt. På hemvägen däremot kändes det helt okej att köra. Jag hade inte heller bråttom iväg utan pratade med en kollega samt platschefen innan jag satte mej i bilen och lugnt begav mej hemåt.

Mötet med personaltjejen gick också bra. Jag föreslog att de skulle säga upp mej och hon såg inga problem med det eftersom de ska säga upp tjänstemän i höst (ett bekymmer mindre för dem liksom). Vad jag inte visste var att jag kommer att få lön under uppsägningstiden samt möjlighet att få handledning av en karriärcoach. Vilket känns bra, för det kan ju finnas andra vägar som leder till samma mål.

Det känns som att det var rätt beslut att avsluta kontakterna med jobbet här och nu. Jag slipper ha jobbet i bakhuvudet och kan fokusera framåt. Och genom att bryta mej loss bevisar jag för mej själv att jag tror på mej själv. Jag behöver ingen anställning att falla tillbaka på.