Igår smällde det av. Även en lång stubin tar slut förr eller senare.
Efter en dag ensam med barnen (eftersom maken var och röjde i farfarshuset) tog det tvärstopp. Efter många sena kvällar och för lite sömn var barnen trötta och gnälliga. När maken kom hem gav jag mej ut på en promenad, men det räckte inte för att komma i balans. Efter middag och spelkväll med barnen (den försvunna diamanten och Wii-tennisturnering) gick jag undan och började plocka ihop Geomagen som låg på lekmattan. Naturligtvis fick jag snart sällskap av alla barnen och naturligtvis började de kivas. Och jag blev ARG! Helt utan rimliga proportioner. Att skälla som en furie är inte roligt.
När barnen lagt sig i sina sängar tassade jag runt och kramade om dem. Så ledsen, så ledsen.
Sedan låg jag i soffan hela kvällen. Maken tassade omkring och vågade inte störa, för jag fräste åt honom så fort han frågade någonting.
Jag kände att det började dra iväg på Annandagen, men att inte följa med till svärföräldrarna kändes inte som ett alternativ. Och när skulle de röja i huset om inte i går? Fler dagar fanns inte att välja på.
Senaste tiden har varit rolig, men jag har inte haft så mycket tid för mej själv. Förra torsdagen kom min syster och på lördagen kom hennes sambo. Slappt och naturligt umgänge som bara var trevligt. Men det blev sena kvällar. På måndagen hade vi släktmiddag här hemma och på tisdagen var det lillajulafton och mycket att stå i hela dagen. Julafton och juldagen försvann i ett huj. Och på annandagen tog jag mej en massa tid, men det räckte inte.
Så tråkigt och jobbigt det är att känna så här. När familjen går mej på nerverna och jag bara vill krypa undan i ett hörn. När jag inte orkar med ett endaste litet nej från barnen.
Maken ska ta med sej barnen på utflykt så att jag får lite ensamtid. Och förhoppningsvis kan landa i lugnet.
(När jag tänker efter så har jag faktiskt mediterat varje dag utom julafton och juldagen. Bra att jag tagit mej tid till det trots att vi har haft gäster och en massa julstök.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Bra att du har mediterat, mer än vad jag kan säga om mig själv....Ja, när det rinner över...man tål inte mycket i dessa dagar! Ibland känner jag mig som en gammal tant...trött, sliten och utarbetad fast jag gör ingenting känns det som...
Du är nog inte den enda som det rinner över för i juletid.. det är ju så oerhört socialt, förväntningar och allt ska fixas. Att du skällde på barnen överlever det..
Klokt av dig att meditera och vad duktig du är, jag har så lätt att slarva med det när det blir mycekt även om jag vet att det är verkligen det jag behöver.
Varma kramar till dig och se till att vila nu..
Liv
Åh,,,,jag känner igen mig som vanligt när du beskriver - du är absolut inte ensam om att få vredesutbrott,,,
Kramar
Skicka en kommentar