Här har vi lite magsjuka idag. Det är sonen som mår dåligt men systrarna är också hemma. Onödigt att sprida smittan vidare i barngrupperna, och skönt att slippa ge sej iväg ut i kylan.
Tråkigt för vi hade alla sett fram emot en träff med några kompisar och deras barn i eftermiddag. Nu blir det inget med det.
Skönt nog har jag blivit av med min supernojja för kräksjuka. De senaste åren har jag tokstädat och vaktat på sjuklingen för att förhindra smittspridning. Men nu känner jag att jag bara behöver vidta normala åtgärder (separat toa, noggrann handtvätt och så). Och skräckbilden av att både jag och maken skulle ligga pall känns inte så hemsk längre. Kanske för att jag mår bättre och för att barnen blivit äldre och kan sköta sej själva lite mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Har du haft spyfobi ? Emetofobi? Eller vanlig noja?
Förstår precis vad du menar. Hade också magsjukenoja tidigare. Det var i princip en stor katastrof när magsjukan började härja men nu känner jag precis som du. Det är ingen katastrof men likväl något jag gärna slipper.
Tanketrollet: Vanlig nojja var det jag tänkte på här. Fast jag har haft en plastpåse i väskan utifall att...
OK...det där med plastpåse kanske inte är vanligt för vanlig noja?;)Eller? Jag har problem med kräktankar också. Kan bli paniskt rädd att jag ska få magsjuka på tåg, buss eller liknande. Det är väl därför jag inte åker dessa färdmedel;) Men jag jobbar ju på det...Skönt att du inte har det längre, nojan alltså? Har den bara försvunnit automatiskt eller har du medvetet jobbat med den?
Här är ju en till med nojja inför kräkningar, och jag har också alltid en påse i väskan, "just in case"..
Det är mycket bättre nu än för några år sedan, men inte helt borta.
Skicka en kommentar