Igår kväll träffade jag en gammal gymnasiekompis hos en gemensam vän. Ett möte som bara för ett par månader sedan hade gjort att jag känt mej ganska obekväm. För förr eller senare så kommer den ju, frågan om vad man gör nuförtiden.
Så härligt det kändes att lugnt kunna säga att jag pluggar. Inga slingriga ord för att slippa berätta men ändå inte ljuga.
Inte för att jag skäms över min sjukskrivning, men det är ju inte alltid och med alla som man vill sitta och berätta om sitt mående.
(Vännen bor på Öland och jag körde hem (med sällskap) utan att ens känna efter om jag behövde gå på toa innan vi åkte. Tjohoo!!!!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Va härligt det måste kännts.
Bara kunna svara så där utan att behöva oroa sig vad de ska tycka osv.
Jag får ju säga Sjukpensionär och det får väldigt olika mottaganden.
En del bryr sig inte alls och en del nästan backar.
Men men... Man lär sig ju vilka som är riktiga vänner iaf.
Kram
Christa
Skicka en kommentar