terapifunderingar

Nu har jag funderat och funderat. Läst. Känt efter och funderat ännu mer.

Och till sist kommit fram till ett förslag på hur jag vill jobba i terapin framöver.

Förra året gick vi från värderingar/golfbollar via måsten, kontrollbehov, rädslor m.m. till självkänsla.

Jag formulerade ett nytt grundantagande (affirmation) för mej själv och jobbade med att utmana mina säkerhetsbeteenden, vilket jag fortsatte med i sommar.

Som jag skrev häromdagen tycker jag att det känns lite negativt. Att jag jobbar ifrån någonting och inte mot någonting. Min affirmation "jag älskar mej själv för att jag är den jag är" känns lite väl abstrakt att jobba mot.

Och vem är jag egentligen? Vilka värderingar har jag? Vad tycker jag är viktigt i livet?

Det känns som att det hänger ihop. För att våga formulera livsmål och värderingar måste man ha en god självkänsla, och för att kunna få en stark självkänsla måste man veta vad man vill i livet.

Jag känner mej tryggare med mej själv nu, men att jag känner mej lite vilsen. Och jag tror att det är det som leder till att jag ofta vill för mycket. När jag får lite extra energi "ökar jag insatsen" på alla områden (vänner, barn, familj, fritid...) eftersom jag dels har kvar mina gamla mentala listor på hur jag vill vara, och dels inte har prioriterat hur jag vill använda min energi.

När vi för ett år sedan började jobba med mina värderingar resulterade det i långa listor med hur jag ville vara och vad som var viktigt för mej. Efter att ha läst Sluta grubbla börja leva, inser jag att jag formulerat mina värderingar med förnuftet och inte med min "magkänsla". Och att min rädlsa för att inte duga påverkade mej mycket. Inte ska det väl behövas ett helt A4-ark för att beskriva vilka värderingar jag har som mamma?

Så under hösten vill jag jobba med mina värderingar i livet. Och med min självkänsla. Frågan är bara i vilken ordning.